Publicerat 2011-10-06 19:30Mest för högre chefer:
En liten repetitionskurs
i yttrandefrihetslagarna
Med tanke på det som hänt och sagts inom Polismyndigheten i Stockholms län på senaste tiden kan det vara aktuellt med en liten repetitionskurs i yttrandefrihet. Kursen riktar sig särskilt till högre chefer inom myndigheten. Den kan också vara bra att ögna för medarbetare så att deras rättigheter på området är alldeles klara.
Blåljus kunde redan den 1 sep berätta att en polismästare i länet efterforskat en källa till kritiska uppgifter i grundlagsskyddade medier. Det passerade utan någon uppmärksamhet från ledningen eller andra som har att hålla ordning på att lagarna följs inom myndigheten. Det går inte att tolka på annat sätt än att man inte tyckte det var något märkvärdigt. Faktum är att någon bara på uppgifterna i Blåljus borde ha upprättat en anmälan. Det hände inte.
Först när Ekot pekade ut polismästare Jan-Olov Onshagen i Södertörn som den som var misstänkt för efterforskning blev det fart och anmälan upprättades. Att döma av ledningens uttalanden i medierna tycker man dock fortfarande inte att det här är någon stor sak (se Carin Götblads uttalande för Expressen på denna torsdags, 6/10, Notisblock på Blåljus). Där har man fel. Det är det.
Är jurist
Allt det här är reglerat främst i två grundlagar – tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen - och delvis även i de övriga. Grovt skissat handlar den förstnämnda om det som trycks på papper och den andra om det som publiceras och sprids i andra medier. När det gäller rätten att uttrycka sina tankar och förbuden att efterforska meddelare landar båda grundlagarna i samma bestämmelser om än lite olika disponerade. Här behöver vi bara citera ur tryckfrihetsförordningen för att få hela bilden.
Jan-Olov Onshagen är jurist och uppmärksamma lyssnare berättar för Blåljus att han gärna framhäver det. Det är häpnadsväckande om en person med den bakgrunden efterforskar en källa på det sätt som han påstås ha gjort (för övrigt upptaget på band). Ett rimligt antagande kan vara att han visste att efterforskning är lagstridig men struntade i det. Ett annat antagande kan också vara att han gjorde det därför att det finns en kultur inom det högre chefsskiktet i Polisen i Stockholms län att de här bestämmelserna inte behöver tas på så stort allvar.
Ett rätt stort antal vittnesmål
För det talar ett rätt stort antal vittnesmål genom åren till Blåljus om efterforskning och ingripande som riktats mot poliser i länet för deras påstådda medverkan i kritik som publicerats i grundlagsskyddade medier. Regelmässigt avstår de drabbade att anmäla eftersom de är helt övertygade om att de i så fall skulle utsättas för ett ännu större obehag och drabbas av ännu värre konsekvenser inom polismyndigheten. Av samma skäl föredrar de allra flesta kritiska insändarförfattare på Blåljus att vara anonyma. Myndigheten har givit ”högt i tak” en helt ny innebörd.
Kortversion av grundlagarnas
bestämmelser (läs nu noga):
Regeringsformen slår fast att den svenska folkstyrelsen bygger på
fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Så högt upp i prioritet har grundlagsfäderna placerat den fria åsiktsbildningen. Det kan inte en polismyndighet ta lätt på.
Myndigheter och andra allmänna organ får
inte i förväg lägga hinder för publicering av meddelanden och uppgifter enligt tryckfrihetsgrundlagarna (censurförbud).
Alla har rätt att skaffa fram upplysningar och underrättelser och
att lämna meddelanden ”i vad ämne som helst” för publicering (tryckfriheten begränsas givetvis av bestämmelser om sådant som det uttryckligen är tryckfrihetsbrott att publicera).
En myndighet eller annat allmänt organ
får inte efterforska källan till eller författaren av meddelanden eller information som publiceras enligt grundlagarna.
”
Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk.” Det är så viktigt att det förtjänar ett direkt citat. Den chef som testar omplaceringar och andra åtgärder som kan kopplas till grundlagsskyddad kritik är alltså ute på mycket hal is.
Direktcitaten nedan
hämtade ordagranna
från Riksdagens hemsida:
”G
rundlagarna står över alla andra lagar. Med det menas att innehållet i våra övriga lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna.”
”Grundläggande fri- och rättigheter (kapitel 2, Regeringsformen)
Våra
grundläggande rättigheter finns inskrivna i regeringsformens andra kapitel. Vi har alla rätt till yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet.”
- - -
” 1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1.
yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2.
informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,”
- - -
”12 § De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket får, i den utsträckning som 13-16 §§ medgiver,
begränsas genom lag”.
- - -
Regeringsformen:
"All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på
fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna."
Tryckfrihetsförordningen:
”1 kap. Om tryckfrihet
1 §
Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
I överensstämmelse med de i första stycket angivna grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det
stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.
Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.
Vidare skall envar äga rätt att, om ej annat följer av denna förordning,
anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna meddelande som avses i föregående stycke. Lag (1976:955).”
”3 kap.
Om rätt till anonymitet4 § En myndighet eller ett annat allmänt organ
får inte efterforska författaren till framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryckt skrift, den som utgett eller avsett att utge framställning i sådan skrift eller den som lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, i vidare mån än vad som erfordras för åtal eller annat ingripande mot honom som inte står i strid med denna förordning. Får efterforskning förekomma, ska den i 3 § angivna tystnadsplikten beaktas.
Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ
ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk. Lag (2010:1347).
För efterforskning i strid med 4 § första stycket första meningen döms, om efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år.
För uppsåtligt ingripande i strid med 4 § andra stycket döms, om åtgärden utgör avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller fängelse i högst ett år.
Sammanställning och text:
Claes CasselIntressant fördjupning
Institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet, har ställt samman ett riktigt litet uppslagsverk på temat yttrandefrihet för offentliganställda. Det är inte en auktoritativ lagtolkning utan ska mera ses som en mycket detaljerad och exemplifierad överblick av de regler som gäller och hur de brukar tillämpas. Förträfflig överkurs för den verkligt intresserade. Klicka
HÄR!