Publicerat 2011-10-20 20:30Recension Svensk polis nr 8 2011:

”Mest glada poliser

Ännu mer glada poliser

Vältränade och glada”

Väl hemkommen från en i mina ögon välbehövlig semestervecka hittade jag Svensk polis på matbordet. Svärmor var tydligen ovetande om att den bör gömmas, (eller så vet hon det !!) Jag påbörjade läsningen, men avbröt. Var på gott humör, och ville ha kvar den där varma känslan. Recencerandet fick anstå till kommande nattpass. Noterade dock gladlynt att Svenson fått skäll av regeringen.

Väl på arbetet kunde jag konstatera att värmen och solen under semestern hade fått kroppen att svullna något. Skyddsvästen satt likt en svångrem kring bålen och jag syresatte kroppen endast med mina hårt ansatta lungtoppar. Efter utsättningen bläddrade jag misslynt i Svensk polis. Kunde i vanlig ordning konstatera att det mest var glada poliser. Mina blodsprängda ögon hade svårt att fokusera. Jag kände mig inte glad.  

Världens sämsta ATA

Bläddrade vidare. Ännu mer glada poliser som sprang, sköt, paddlade och åkte inlines. Vältränade och glada. Suckade resignerat och fortsatte läsningen. Inget som stack ut, inget som fick pulsen att gå upp. Trots tveksam syresättning var pulsen under kontroll. Men jag kände mig inte vältränad.

Så sprack det naturligtvis. Under rubriken aktuellt redovisade arbetsgivaren i form av förhandlaroraklet Magnus Lundström hur det gått med våra avtal. "Överlag är våra löneavtal förmånligare än de centrala avtalen" konstaterade Lundström nöjt. Jag å min sida konstaterade mindre nöjt att nu har alla fått vår "UNIKA" pensionsuppgörelse som Lundström varit med och drivit igenom, fast oss kostade det världens sämsta ATA. Våra chefer fick pensionsavsättningen med motiveringen att då kommer de lägga in ett extra kol. Det är ju plättlätt när det är vi som står för skyfflandet!!! Men det är bara att tänka positivt och hålla ångan uppe.

I-lönepiskan

I rättvisans namn så fanns det också ett litet, litet stycke i artikeln om att man ska slutföra en uppföljning av tillämpningen av ATA. ( Jag visste inte ens att man PÅBÖRJAT någon uppföljning! )

Så landar insikten igen. Genomförde arbetsgivaren någon riskanalys då man införde ATA? Nej, först efter påtryckningar av skyddsorganisationen och en massa krångel så blev det en.  RPS tänkte bara att fler poliser och mer arbetstid, samt sämre ersättning kommer att ge ett bättre resultat till mindre kostnad. Enkel matematik. Någon omsorg om de utsatta skiftestjänstgörande poliserna fanns knappast med i ekvationen. I-lönepiskan skulle dessutom få fart på oss allra slöaste, om inte annat så skulle vi stanna i löneutvecklingen. Men vad händer? Alla 20.000 poliser försvinner i något svart hål, vart har de tagit vägen? Vem vill jobba varannan helg, vem vill utsättas för hot och våld, vem vill få kaffepengar i ob-ersättning, vem vill jobba dygnets alla timmar utan tidskompensation. Själv känner jag hur klockan tickar snabbare på min utmätta tid för varje natt jag tjänstgör. Fast å andra sidan innebär det ju att den eviga vilan kommer lite närmare. För någon vila i detta jordeliv är väl utesluten om Lundström får bestämma.

Lite besviken på Svenson

Skulle jag vara i regeringen så hade jag också varit lite besviken på Svenson. Alla dessa resurser och så når vi inte fram. Kan det vara så att kvalitet går före kvantitet? Man kanske skulle kunna tänka sig att satsa lite på och ta hand om de mjuka värdena. Att se personalen som den största tillgången, att vårda dem, löna dem och ta vara på dem. Tillgänglig, effektiv och engagerad i all välmening. Men hur blir man det med bara piskan och utan moroten? Vad hände med arbetsmiljölagen?

Jag inser självfallet är det vore förmätet att hoppas att RPS skulle kunna se sammanhanget mellan ett kraftigt försämrat arbetsklimat och frånvaron av det förväntade förbättrade verksamhetsresultatet. Att synlighet inte skapas genom PUST avrapportering på fältet, utan att det handlar om att motivera personalen och ta hand om sin personal. Att ta sitt ansvar, att ta sitt arbetsmiljöansvar.

Högt i tak - ingen hör oss

Men jag får ju i alla fall vädra mina åsikter, utan att vara rädd för repressalier. Ty visst är det högt till tak i myndigheten, faktiskt så högt att de i toppen varken ser eller hör oss nere på golvet. Vilket kanske är tur.

Nöjd över min recension beslöt jag mig för att jag var värd ett wienerbröd eller liknande näringsberikande natt-kosttillskott. Dock gjorde den eländiga kevlarkorsetten sig påmind, och jag valde bort nattens excesser. Det fick bli myndighetens beska, surrogatliknande kaffeprodukt istället. Natten kändes med ens lång och mörk igen. Solsemestern var med ens långt, långt borta. Tillbaka var den bittra, fetlagda och introverta ordningskonstapeln.

Med vänliga recensenthälsningar,
Patrik Gustafsson
Skyddsombud/Yttre befäl, ROSLAGEN