Publicerat 2012-02-23 19:30

Pengar till medlem i Polisförbundet efter tvisteförhandling som avslutades med förlikning.

En förbundsmedlem har fått 12 000 kronor i skadestånd efter han sorterats bort vid en omplacering för att han ansågs för gammal.

Två poliser, båda 59 år, gjorde en anmälan till diskrimineringsombudsmannen, DO, efter männen blivit informerade av en rotelchef om att de inte var aktuella för tjänster de sökt som utredare för grova brott i Uppsala. Orsaken som chefen angett var att de ansågs för gamla. Istället tillsattes tjänsterna av två unga kvinnor.

Polisförbundet påkallade då en lokal tvisteförhandling för den polis som var fackligt ansluten, som slutade i oenighet.

Ärendet gick vidare till central förhandling mot Arbetsgivarverket. De betalade slutligen 12 000 kronor för tvistens lösande.

Polisen som saknade fackligt medlemskap fick dock inget skadestånd. DO skulle ha kunnat påkalla förhandling för hans räkning om det inte överskridit preskriptionstiden på fyra månader.

Men hos Polisförbundet var ärendet inte preskriberat eftersom tiden räknas från att facket får kännedom om händelsen.

Den 1 januari 2009 trädde den nya diskrimineringslagen i kraft.
Tidigare var den svenska lagstiftningen mot diskriminering uppdelad på flera lagar och skyddet mot diskriminering var olika långtgående beroende på vilken diskrimineringsgrund det handlade om. I och med den nya diskrimineringslagen slogs de tidigare lagarna ihop till en enda lag. Två nya diskrimineringsgrunder infördes också: ålder och könsöverskridande identitet eller uttryck.

I den nya lagen gäller förbudet mot diskriminering inom i princip alla samhällsområden och för samtliga diskrimineringsgrunder. Undantaget är ålder, där förbudet begränsas till att endast omfatta utbildningsverksamhet och arbetslivet i vid mening. I den nya lagen har också skyddet utökats till att omfatta diskriminering på samhällsområden där förbud inte gällt tidigare. De nya områdena är: allmän sammankomst och offentlig tillställning, värnplikt och civilplikt, offentlig anställning samt all utbildningsverksamhet.

Som exempel på lagens nya och vidare omfattning inom arbetslivet ska diskrimineringsförbudet också gälla till förmån för personer som gör en förfrågan om arbete, för praktikanter och för dem som utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft. Dessa grupper omfattades inte av skyddet mot diskriminering i den tidigare lagstiftningen.

Den nya lagen ger även rätt till vissa ideella föreningar att i domstol föra talan för enskilda personer. För att få föra talan ska den ideella föreningen enligt sina stadgar ta tillvara sina medlemmars intressen. Föreningen ska även ha intresse i saken och ekonomiska förutsättningar att föra talan och även i övrigt vara lämpad att företräda den enskilde.

En ny påföljd, diskrimineringsersättning, har införts i och med den nya lagen. Diskrimineringsersättningen ska både vara en ersättning för den kränkning som diskrimineringen innebär och samtidigt avskräcka från diskriminering.

Som bekant gäller vid diskrimineringsmål omvänd bevisbörda, enligt diskrimineringslagens 6 kap 3§:

"Om den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier, är det svaranden som ska visa att diskriminering eller repressalier inte har förekommit."