Publicerat 2006-05-09 09:18 Enligt arbetsgivaren driver polisfacket i Stockholms län inte kampen mot arbetsgivarens lönebud av sakliga skäl. Orsaken skulle i stället kunna vara ett behov att positionera sig i den fackliga kampen mot Polisförbundets centrala styrelse. Så uttryckte sig polismästare Thomas Müller vid en information för arbetsgivarföreträdare på Norrortspolisen på måndagen. Blåljus har fått detta från en välplacerad källa på Norrort. En del poliser i arbetsgivarställning har kvar gamla lojaliteter. Flera av dessa personer blev upprörda över beskyllningarna och förde dem vidare till oss.
Blåljus sökte polismästare Thomas Müller för en kommentar på måndagskvällen men fick kontakt med honom först tidigt på tisdagsmorgonen.
- Jag satt i en chefsgrupp när jag höll den här informationen och där tycker jag det kan vara tillåtet att tänka högt, säger Thomas till Blåljus. Jag noterar att polisfacket i Stockholms län är väldigt låst i sina positioner i lönefrågorna. Alla som läser tidningar känner till konflikten mellan Jan Karlsen och Lars Ericson. Jag resonerade kring möjligheten om de låsta positionerna kan ha någon koppling till personkonflikten. Jag påstår inte att det är så men jag tycker man kan få diskutera saken för att få en förklaring till varför vi inte kommer någon vart i lönefrågan.
För våra medlemmar är det än mer angeläget att besöka medlemsmötena som inleds under tisdagen i Norrort, City och Söderort. Där ges korrekt och pålitlig information om det aktuella läget.
BLÅLJUS KOMMENTAR: Så svag är alltså arbetsgivarens position att denne måste tillgripa illasinnade och grundlösa rykten istället för sakargument.
Det är ett orimligt påstående att polisfacket i länet mot medlemmarnas intressen skulle driva en facklig strid i lönefrågor för att ta interna poäng. Om någon mot förmodan skulle ha sådana ambitioner skulle den personen i så fall vara tvungen att vinna över hela länets styrelse och samtliga föreningars ordförande för den tvivelaktiga aktionen. Det är att ta till stora ord att påstå att alla dessa skulle vara antingen orimligt lättlurade eller också ohederliga.
Faktum är nämligen att styrelsen och föreningarnas ordförande är eniga i sin inställning mot arbetsgivarens nuvarande agerande i lönefrågorna.
Arbetsgivaren uppträdande framstår som mycket märkligt. Tidigare har det i Stockholms län – trots meningsskiljaktigheter – funnits en samsyn och en vilja till lösningar från båda parters sida. Allt det är nu som bortblåst. Vilka krafter ligger bakom arbetsgivarens nya attityd? Man kan ha sina (onda) aningar. Den som läst Blåljus den senaste tiden har hittat en hel del säkringsbara spår.
----------------------------------------------------------------------
Vad
hände?
Löneinformation från polisfacket i Stockholms län: Myndighetsledningen har, som vi tidigare berättat, meddelat oss att enligt dem finns inte följande avtal:
• Inspektörsavtalet
• Lönenivåer för arbetsledarfunktioner
• Funktionstillägg för arbetsledarfunktioner
• Funktionstillägg för målansvariga
• Piketavtalet
Efter att arbetsgivaren sedan löneutbetalningen i juli haft 10 månaders betänketid på hur man såg på de fortsatta löneförhandlingarna, krävde vi ett definitivt svar.
Svaret blev att arbetsgivaren anser att de ovan redovisade avtalen inte gäller. I och med den avsiktsförklaringen anser vi att det inte finns någon förutsättning att fortsätta löneförhandlingen 2004-2007.
Förlåt oss, ”kära” myndighetsledning, för att vi inte har förstått att det inte har funnits några avtal om lönestrukturer sedan oktober 2004. Fast ni inte på något sätt, muntligt eller skriftligen, uppmärksammat oss på detta skulle vi självklart ändå ha förstått.
Lite märkligt är att ni själva fram till dags datum betalat ut lön enligt dessa avtal som ni nu plötsligen anser inte gäller, men det finns säkert en bra förklaring till detta!?!
På samma sätt kan man ifrågasätta behovet av våra beslutna mötesformer eftersom vi tydligen ska veta hur myndigheten tänker utan att vi träffas och för en dialog.
I löneinformation tre varnade vi för att polisassistenter i andra myndigheter skulle komma att tjäna mer än våra egna.
Vi kan nu konstatera att detta är ett faktum. Vår arbetsgivare har nyligen anställt polisassistenter från andra myndigheter. För att dessa polisassistenter inte skall vara tvungna att gå ner i lön vid en anställning i polismyndigheten Stockholms län, har de fått mer betalt än våra egna.
Är det den vägen myndighetsledningen vill gå det vill säga att vi skall tjäna mindre i Stockholms län? Finns det en intern hetsjakt mellan länspolismästarna där ”vinnaren” är den som först kan genomföra rikspolischefens syn på individuell lön där inspektörsavtalet inte längre finns?
Den visionen tycks gå ut på att det inte skall finnas några lönestrukturer över huvudtaget utan man skall som anställd stå med mössan i hand och vara nöjd med det som arbetsgivaren beslutar.
Arbetsgivaren påstår att vi har en ålderdomlig syn på lönepolitiken. Vi hävdar med bestämdhet att vi ska ha individuell lön enligt, ”Förslag till lönesättningsprinciper för polismyndigheten i Stockholms län”.
Detta kräver dock en fastslagen grundnivå för funktioner (vad man gör) samt ett inspektörsavtal kopplat till ökade befogenheter och ansvar.
Vad
händer nu?
- Vi har naturligtvis en handlingslinje, säger Lars Ericson, ordförande i polisfacket i Stockholms län, till Blåljus. Lika självklart är det att jag inte kan avslöja några detaljer här på en sida som vi vet att arbetsgivaren lusläser. Jag uppmanar alla våra medlemmar att gå på medlemsmötena. Där ger vi tydlig information och besvarar frågor så långt det är möjligt.
- Men du kan väl säga vad ni strävar mot i stort?
- Javisst, det är trygghet i anställningsvillkoren för länets polis. Det innebär att vi ska ha en långsiktig och förutsägbar struktur på lönebildningen för poliserna. Det innebär också bland annat att individuell lön införs i de ordnade former som framgår av huvudavtalet och av det dokument runt lönesättningen som finns under ”Notiser” här på Blåljus. Det rekommenderar jag alla att läsa!
- Vad händer den närmaste tiden i kontakten med arbetsgivaren?
- På tisdagen den 9 maj kl 15 har vi ett sedan lång tid tillbaka planerat möte. Det är alltså inte en träff som beslutats med anledning av det akuta läget. Men det lär säkert komma upp till diskussion. Det ska bli intressant.
Lars Ericson hänvisar till notisen om lönesättning. Går du in där hittar du en s k pdf-fil. Det är den första pdf-fil du ser publicerad på Blåljus. För att vässa vår information har vi just nu skaffat oss möjlighet att återge sådana. Mängder av viktig basinformation finns på pdf och vi ser fram emot att kunna ge dig dig som läsare den här servicen.
Skulle du inte ha en Adobeläsare installerad på din dator måste du skaffa den först.
Gå in på
http://www.adobe.com/products/acrobat/readermain.html
Där kan du utan kostnad ladda ner den senaste versionen av Adobe-läsaren. Det är en pålitlig hemsida som du lugnt kan använda dig av.
----------------------------------------------------------------------
Medlemsmöten med
information om
lön / förhandlingsläget
9 maj kl 09.00 i Norrort
9 maj kl 09.00 för City/LPF, Chefsföreningen i Sal 200
9 maj kl 12.00 i Söderort
10 maj kl 09.30 i Södertälje
10 maj kl 13.30 i Nacka
15 maj kl 09.00 i Västerort
15 maj kl 13.00 i Södertörn
16 maj kl 10.00 i Norrtälje
18 maj kl 09.00 i Täby
23 maj kl 09.00 för City/LPF, Chefsföreningen i Sal 200,
23 maj kl 13.00 på Arlanda.
Väl mött!
Ovanstående är Löneinformation nummer fem, maj 2006 från polisfacket i Stockholms län.
----------------------------------------------------------------------
Tomma löften och godtycke
ersätter avtal och rättvisa
Frågor och svar gällande bland annat inspektörsavtalet
På senare tid har det förekommit frågor och påståenden om inspektörsavtalet som arbetsgivaren har lagt ut på Intranätet. Där finns åtskilligt av dimridåer och förvrängningar. Här får du som medlem de sakliga och sanningsenliga svar du inte hittade under samma frågor på Intranätet:
Fråga: Är det sant att arbetsgivaren vill avskaffa det så kallade inspektörsavtalet?
Svar:
- Det är riktigt. Arbetsgivaren har tillämpat avtalet vid rekryteringar till länet men har nu plötsligt mitt i avtalsperioden kommit på att det inte passar in i den nya strategin.
Fråga: Men håller Polisförbundet med om den tolkningen?
Svar:
- Nej. Vi är oeniga med arbetsgivaren.
Fråga: Vad har Arbetsgivarverket med det här att göra?
Svar:
- Arbetsgivaren påstår sig ha talat med Arbetsgivarverket som då skulle sagt att vi i det centrala avtalet som slöts i slutet av 2004 beslutade införa individuell lön, i-lön. Därmed, hävdar man, skulle inspektörsavtalet inte gälla längre. Sanningen är att vi har haft i-lön med i de centrala avtalen ända sedan 1994 – kanske ännu längre. Då har inte andra avtal upphört att gälla bara för att i-lön nämnts.
Fråga: Men vad skulle det tjäna till att ta bort inspektörsavtalet? Försöker arbetsgivaren lura polisassistenterna på det kraftiga lönepåslag som inspektörsavtalet medförde när man blev inspektör efter sex år?
Svar:
- Ja. Arbetsgivaren påstår att denna avtalade löneökning skulle kunna ersättas genom dialogen mellan chef och medarbetare. Arbetsgivaren nämner försiktigtvis inte att 50 procent av poliserna inte ens haft utvecklingssamtal.
Fråga: Hur vill myndigheten ha det i stället?
Svar:
- Man påstår att man vill ge polisassistenterna en jämnare löneutveckling, som ska kunna innebära en löneutveckling varje år bl a genom en dialog om lön mellan chef och medarbetare. Det här är tomma löften. Arbetsgivaren i Stockholms län vill själv bestämma hur lönebildningen ska gå till. Har vi inte ett tydligt avtal utan bara en vag förhoppning om en ”dialog” kan vi vara säkra på att arbetsgivaren tar första bästa chans att göra besparingar för att få budgeten att gå ihop.
Fråga: För kollektivet, ja. Men för den enskilde då?
Svar:
- Arbetsgivaren vill ensidigt införa individuell lönesättning på sina egna villkor utan att ta hänsyn till vad vi tidigare varit överens om rörande införandet. Därför går det inte att i förväg uttala sig om någon individs löneutveckling på sikt. Arbetsgivaren påstår att det ska löna sig att göra en bra arbetsinsats. ”Den som inte satsar lika hårt på att göra ett bra jobb kan inte utgå från att få lika mycket i lönekuvertet som den som gör en bättre insats”, säger arbetsgivaren. Därmed klargör arbetsgivaren att man ser i-lön som prestationslön. Tydligare kan det inte sägas. Och redan där har man helt och hållet satt sig över vad vi tidigare enats om och dessutom vad man enats om i det centrala avtalet.
Fråga: Överhuvudtaget finns det ju en uppenbar risk med individuell lönesättning att den enskilde råkar illa ut för att han/hon inte kommer överens med sina närmaste chef?
Svar:
- Det är riktigt. Eftersom arbetsgivaren valt att ensidigt betrakta i-lön som prestationslön kan man vara säker på att helt godtyckliga faktorer kommer att användas av chefer som utgångspunkt för lönesättning. Det blir en instabil och oförutsägbar löneutveckling där arbetsgivaren ensidigt bestämmer reglerna.
Fråga: Men även om man skulle acceptera de här tankarna innebär det ju att de som nu skulle bli inspektörer enligt gamla avtalet har fått avstå från den jämnare löneutvecklingen, men inte få det stora lönelyftet enligt det gamla avtalet. Tycker arbetsgivaren att det är rättvis?
Svar:
- Arbetsgivaren påstår sig vilja lösa problemen för den grupp som blåsts på utfallet av inspektörsavtalet. Det är bra för dessa individer men en klen tröst för det stora kollektivet som verkligen blir blåsta.
Fråga: Men varför har ni inte kommit fram till någon lösning ännu? Snart är det sommar och semester?
Svar:
- Arbetsgivaren har i det längsta vägrat att svara på våra frågor om vad det är man vill uppnå. Nu de allra senaste dagarna har vi fått besked och då menar arbetsgivaren att vi ska skynda till förhandlingsbordet utan att vi fått en chans att analysera vad det här betyder för våra medlemmar. Tydligare kan det inte sägas att arbetsgivaren tar sig rätten att bestämma. Det beteendet kallas inte förhandlingar.
Fråga: Så arbetsgivaren är beredd att lösa den här frågan snabbt?
Svar:
- Ja, absolut. Arbetsgivaren har sent omsider bestämt sig och nu är man beredd att snabbt köra över allt och alla.
Fråga: Inspektörsavtalet handlade ju inte enbart om pengar och löneökningar, det handlade också om att bli inspektör. Det medför ju andra saker än lön. Ska man alltså inte längre bli inspektör efter sex år?
Svar:
- Arbetsgivaren talar här om ”samverkan” efter att ensidigt ha upphävt ett avtal. Hur vill man egentligen ha det? Ska avtalet gälla eller inte? Här lägger arbetsgivaren bara ut dimridåer om lösningar efter att i ord och handling ha visat att man inte vill ha något inspektörsavtal eller överhuvudtaget något som liknar det.
Fråga: Är det fler avtal som har upphört att gälla?
Svar:
- Ja. Och arbetsgivaren påstår att allt går att lösa ”om viljan finns från båda parter”. Arbetsgivaren har visat en vilja i det här spelet och det är att grundligt köra över våra medlemmar. Det är inte någon bra utgångspunkt för förhandlingar.
Fråga: Till sist: Handlar inte allt detta om att arbetsgivaren vill spara pengar? Myndigheten räknar väl med att avskaffandet av inspektörsavtalet innebär en besparing? Och då sker det ju på de anställdas bekostnad.
Svar:
- Ja, det är riktigt. Länspolismästaren har ett tydligt uppdrag från rikspolisstyrelsen att hålla budgeten. Det här är en utmärkt möjlighet att göra det om arbetsgivaren lyckas i sitt uppsåt att ersätta avtalade löner med en ”dialog” som visat sig överhuvudtaget inte fungera för hälften av arbetstagarna. Orättvisor och godtycke får ersätta samverkan och avtal. Återigen: Arbetsgivaren har inte lyckats förmå sina chefer att hålla utvecklingssamtal med mer än 50 procent av medarbetarna. Nu ska samma chefer plötsligt finna inspiration att hålla lönesamtal med ALLA – en absolut förutsättning för en anständig individuell lönesättning. Tror man på det ställer man nog ut gröt vid knuten på julafton också.
----------------------------------------------------------------------
INSÄNDARE
I LÖNEFRÅGOR:
”Gagnar det
en polisstat?”
Ser inte nuvarande lönediskussion som ett storstadsproblem. Lika lön för alla låter bra, men det kan få långtgående konsekvenser genom lönedumpning för hela yrket som sådant. Nu gäller, enligt AG, kvantitet före kvalitet och lön utan avtal och fasta grunder. Godtycklighet framför trygghet och inriktning för ett medborgerligt ansvar. FABRIKSARBETE i politikernas tjänst!. Bygger det en rättsstat eller gagnar det en polisstat... Tänker i alla fall inte underteckna detta inlägg då jag har en familj att försörja och ser tecknen... Tycker för den delen att det är bra att facket börjat marchera, även om det än så länge bara är i Stockholm (vad jag vet).
”E”””Likformas till
statens lakejer”
Vi har ett förtroendejobb från medborgarna och med det ett ansvar som vi ska förvalta. Visst kan vi (gammelinsp) med handen på hjärtat medge att vi i visa fall skulle bötfällt "Svensson" när vi istället låtit det bero. Pinnjakt med lönegrundande piska från arbetsgivaren ser jag dock som något annat än ett medborgerligt uppdrag att öka antalet bötfällda trafiksyndare, det senare något som jag självklart skulle respektera. Frågan är om vi poliser kan verka med bibehållande av ansvarskännande inom ramen av ett medborgerligt representativt yrkesskrå eller om vi ska likformas till att bli statens lakejer..., med lägre lön för arbetet...
”Roslagen””
”Jobbar för att
få åka blått”
”Alla har inte fått ta del av den "fina" lönehöjningen som facket ordnade. Men det är väl också det enda som man kan säga är bra. Eller finns det ngt mer tro? Vad det gäller den långa kön så beror det INTE på att polisen "har så bra lön", för det har vi inte. Den långa kön beror på att man får gå i uniform, man får utöva makt, man får "åka blått" och man får bära vapen. Det är anledningen till den långa kön, ingenting annat.
Dessvärre kvarstannar detta tänk i mångas hjärnor, att man jobbar för "blååkandets skull" eller liknande, inte för lönen. Detta är dessvärre en snedvriden bild om att yrket ska vara så himla underbart hela tiden. De som inte jobbar för lönen är ungkarlarna som bor i en liten etta med kokvrå i en förort och som inte har några som helst planer på att träffa en tjej och flytta ihop, eller skaffa barn. De lever för jobbet - men det gör inte alla.
Tompus och Pernilla skriver att vi ska hålla ihop och att vi tillsammans är starka. Mm...sedan när kommer det att ske något radikalt inom den här kåren? Det finns dessvärre allt för många som inte bryr sig och är "nöjda med lönen". Dessa kommer inte att slåss, varpå vi andra får lida. Ger man arbetsgivaren lillfingret så sväljer han hela armen och säger: "en gång polis alltid polis", "ingen kommer att sluta" osv...Vi är fast i en skitorganisation, det är bara att inse.
”Ännu en missnöjd””
BLÅLJUS KOMMENTAR: En ensam individ kan trots stor styrka vara maktlös. Tusen individer som slår sig samman mot ett gemensamt mål kan försätta berg. Allt av människor skapat kan ändras av beslutsamma människor. Det är mest en fråga om organisation.
----------------------------------------------------------------------
”Medierna
är en möjlighet”
”Vi borde se media som en möjlighet istället för något som påverkar oss som yrkeskår negativt. Räknat på % i massmedial uppmärksamhet så anser jag att vi borde ha en mångfalt större satsning på medialt kunnande och medial service. Även om EN kollega som misstänks för ETT brott återges ett 100-tal gånger i media så anser jag att vi borde bygga upp än bättre kanaler för att få ett av massmedias käraste ämnen att även spegla verkligheten på bästa sätt, liksom polisfilmerna nu börjar bli sebara även för en polis (polisrådgivare och statister används på mera aktivt sätt under senare år)...
”T””
BLÅLJUS KOMMENTAR: Du tar upp ett av red:s älsklingsämnen. Se inte medierna som ett problem – se dem som en möjlighet! Läste just i DN en mycket intressant artikel om den s k dagordningsteorin. Enligt denna har journalisterna så stor makt i dagens samhälle därför att de är de som sätter dagordningen för den offentliga debatten. Argumenterar man i en fråga som finns på svenska journalisters ”dagordning” får man all uppmärksamhet i världen. Driver man frågor som inte intresserar dem kan man stånga pannan blodig mot stängda redaktionsdörrar.
Men vi inom polisen har en mäktig bundsförvant – medborgarna, även kända som läsarna/lyssnarna/tittarna. Är medborgarna tillräckligt intresserade av en fråga så sätter de ”dagordningen” och journalisterna har bara att leverera. Och medborgarna är intresserade av polisen. För många är det en hjärtefråga i samma division som t ex skola och vård.
Om vi skaffar oss det ”mediala kunnande” som du efterlyser kan vi genom strategiskt agerande (obs ej manipulation) fånga upp medborgarnas polisintresse och fokusera det till en laserstråle som bränner rätt genom redaktionsdörrarna. Det går att göra. Det är bara en fråga om att skaffa sig verktygen. Tro mig, vi kan sätta ”dagordningen”.
----------------------------------------------------------------------
Blåljus uppdateras normalt var tredje dag. Särskilda händelser, viktiga nyheter eller helger kan bryta den periodiciteten.
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 9 maj 2006 kl 0750. Den uppdateras inom kort igen på grund av det särskilda läget i lönefrågan. Håll kontakt med oss för färsk information!
----------------------------------------------------------------------
TÄNKVÄRT:
Vi hoppar ”Minns du” ett tag på grund av den ryckighet i publiceringen som följer av den aktuella oenigheten mellan polisfack och arbetsgivare. Istället lite tänkvärdheter ur aktuella pressklipp.
Om red skulle ge sig ut på farliga uppdrag i jobbet (en numera ganska avlägsen möjlighet) så finns det en kollega som jag tror att det skulle kännas mycket tryggt att ha med: Mattias Hammar vid Västeråspolisen. Läste i tidningen Svensk Polis om det mod och den mentala styrka han visade när han bestämde sig för att överleva tredje gradens brännskador på 60 procent av kroppen efter en flygkrasch där han var passagerare. Han borde ha dött enligt statistiken – om inte annat i sviterna efter såromläggningarna. Jag ser vad det står i texten men klarar inte ens att närma mig att förstå hans lidande. Under månader av sjukhusvistelse! Tanken på sambon och lilla sonen bar honom genom fasorna. Men också en annan liten detalj: ett telefonsamtal från västerpolisen som lovade att hans aspirantplats väntade på honom närhelst han kände sig redo att bemanna den. Samtalet fick stor betydelse. Han bestämde sig för att han skulle komma tillbaka – och gjorde det. Det är hoppingivande att det finns polisarbetsgivare med empati – hur många kolleger får inte uppleva motsatsen – ingen från myndigheten hör av sig i de allra svåraste stunderna.