Lokalpoliserna - den nya reserven

Det är statsbesök och stora idrottsevenemang. Det är andra stora evenemang. Det är grova brott. Det är ordningsstörningar. Det är hela tiden plötsliga händelser som aldrig går att planera. Om det går att planera måste ändå omflyttning av resurser ske. Resurser då i form av alla de kategorier poliser som ingår i ett lokalpolisområde.

Wennström noterar att det finns tusen orsaker till att ”beställa folk”, så att säga, för olika insatser, kommenderingar, särskilda händelser med mera. ”Beställningar” som gör att arbetet i lokalpolisområdet hackas sönder, förrycks och när man stryker saker på grund av det är det alltid vissa saker som får styrka på foten först: Det långsiktiga förebyggande och vardagsbrott. Med andra ord, det är ”närmare medborgarna” som försvinner först.

Det behövs kort sagt fler poliser. Sedan behövs ”reserver”. Om nu rikspolischefen, som han tror själv, fått så många nya stora muskler, måste det visa sig någonstans i systemet. Idag är han som en överbefälhavare utan trupper och när han ryter rasslar det till i systemet på oförutsägbara sätt. Och om förstärkningar hela tiden ska tas från lokalpolisområdena rasar ”närmare medborgarna” snabbt samman.

Blåljus kommentar: Precis exakt vad som sänkte kvarterspoliserna, områdespoliserna och närpoliserna. När det inte fanns andra reserver, blev de använda som kommenderingshjon och kunde inte göra ett bra jobb närmast allmänheten. Så de sökte sig från verksamheten trots att många älskade sina egentliga arbetsuppgifter. Som en klok man sade, när de lokala poliserna ständigt används som dragspel när det fattas poliser, går luften ur det lokala polisarbetet.

Visst hoppas vi att Polisprofessorn inte har rätt i sin profetia, men historien förskräcker.