Publicerat 2018-02-15 09:50

Kvinnoöverfall gav tre månader

Blåljus har tidigare berättat om poliskommissarie Lennart Karlsson, som fortfarande har den dådkraft som krävs av en polis. Han har uppmärksammats i media vid flera tillfällen, bland annat när han och en kollega blev vittne till hur en kvinna utsattes för ett sexuellt angrepp i tunnelbanevagnen intill deras, vilket fick dem att ingripa.

Sedan vi senast berättade om Lennart, har ett antal kriminologprofessorer uttalat sig om att längre straff inte har någon egentlig nytta, och att en ständigt återkommande skärpning av straffen är dyrt, verkningslöst och ibland till och med kontraproduktivt. En fängelseplats i Sverige kostar drygt en miljon kronor per år, påpekar kriminologerna. Dessa pengar kan användas till andra alternativ med bättre brottsförebyggande effekt...

Teori i all ära, men idag ger DN dessbättre en beskrivning av just den attack mot kvinnan, av en nyss frigiven fridsstörare, som blev gripen i tunnelbanevagnen av Lennart Karlsson. Fokus i artikeln är på kvinnans utsatthet, hon får berätta om hur hon tänkte när mannen kom fram mot henne, när mannen attackerade henne med våld och sexuella handlingar och hur hon försökte handla rationellt. (vilket hon gjorde). Hon var på väg hem en vanlig eftermiddag efter skolan i en vanlig tunnelbanevagn på väg mot ändhållplatsen. Hon tänkte att inget allvarligt kunde hända eftersom hon var på en offentlig plats och det var mitt på dagen.

Var och en, även kriminologer bör läsa kvinnans berättelse som återges av Marijana Dragic i DN.

Hon berättar hur överfallet påverkat henne:

Hon har haft svårt att sova, drömt mardrömmar, och blivit tvungen att ta en paus i studierna.

– Jag jagar upp mig för småsaker, har koncentrationssvårigheter och känner mig inte riktigt som mig själv. Tunnelbana åker jag inte längre om jag inte absolut måste. När jag är ute så tittar jag mig hela tiden omkring. Tryggheten är borta, säger hon till DN

Nu har domen fallit i Stockholms Tingsrätt. Mannen är dömd tidigare för mängder av brott, och hade just frigivits villkorligt från det senaste (låga) fängelsestraffet vid tunnelbaneattacken. Tingsrätten dömde honom till tre månaders fängelse för misshandel, sexuellt ofredande mot kvinnan och hot mot tjänsteman mot Lennart. Kvinnan som med möda orkade ta sig igenom rättegången tycker att gärningsmannen kom alldeles för lindringt undan. Skulle denna dom få honom att förändra sitt beteende?

Lennart Karlsson med sin polisiära erfarenhet håller med, och säger till DN:

– Påföljden står inte i proportion till det inträffade. Den juridiskt skolade personen i mig kan förstå rättens resonemang, men jag vet vad jag såg och därför är jag väldigt besviken. Det är juridiska hårklyverier. Någonstans önskar jag att man skulle ta hänsyn till att detta är en person som verkligen begränsar friheten för kvinnor, barn och uppenbarligen även män, i det offentliga rummet. Det borde rättskipningen se väldigt allvarligt på.

I förhör har gärningsmannen fått frågan om han har psykiska problem, och då svarat att han mår bra - hur mår du, till förhörsledaren. Blåljus gissar att han mår ännu bättre efter domen. Åklagaren har överklagat till hovrätten som meddelar sitt beslut på fredag. I avvaktan på det har gärningsmannen börjat avtjäna fängelsestraffet, så han lär vara i frihet inom kort. Vid tidigare avtjäningar har mannen, enligt DN, även visat olämpligt beteende mot kvinnlig fångvårdspersonal.

När det gäller straffmätningen håller Blåljus mer med Lennart Karlsson, än med de skriftlärda kriminologerna. Som det ibland kan bli när verkligheten krockar med doktrinen.

UPPDATERING: Dessbättre delar Svea Hovrätt vår uppfattning, och skärpte idag, den 16 februari straffet till ett års fängelse. Ett klart steg framåt mot en rimligare påföljdsvärdering. Hoppas nu att gärningsmannen kan rehabiliteras av kriminalvården.

Tommy Hansson