Publicerat 2012-07-05 19:45

Mats Löfving svarar på POLISENS frågor

Du har ju en bakgrund som ”riktig polis”. Upplever Du att Du har nytta av det även i din tjänst som hög chef inom verksamheten?

-Ja, det tycker jag faktiskt. Jag försöker komma ihåg och tänka på att hur det var att jobba ute som riktig polis.

-Vad möter jag vad känner jag. Och hur känns det att ha kontakt med inbrottsoffer, familjetragedier eller våldsoffer. Det vill jag alltid minnas. Även i min nuvarande funktion kan jag påverka hur vi alla blir bättre i sådana situationer och även på att klara ut de brott som drabbar allmänheten. Jag får också många kommentarer kring min bakgrund, vilket i sig innebär en fördel för mig, bland annat i dialogen med medarbetare. Men det innebär inte att jag inte inser fördelarna med en bred kompetens och mångfald i Polisen.

Ser Du en möjlighet att i större omfattning än hittills låta medarbetare som vill skaffa dubbla kompetenser få den möjligheten – det kan handla om allt från universitetsstudier i juridik, kriminologi eller psykologi, till språkstudier. Förr fanns det en större möjlighet att studera tjänstenära ämnen med mindre löneavdrag, kan det vara en möjlighet?

-Stockholm kan inte ha en egen lösning - Det krävs en nationell lösning. Min åsikt är att  möjligheten bör finnas, särskilt eftersom de flesta som blir poliser fortfarande stannar i verksamheten till pensionering. Det ställer särskilda krav på våra möjligheter att som arbetsgivare låta medarbetarna utvecklas i yrket bland annat genom utbildning.

Vad tror Du blir största skillnaden för poliserna och allmänheten med Dig som ledare i ställer för Carin Götblad?

-Jag känner Carin mycket väl, ända sedan 1993. Vi var bänkkamrater Polischefsutbildningen. Vi är helt överens, Carin och jag, om att vi är väldigt olika som människor, men det är för tidigt att säga hur skillnaden kommer att upplevas av poliser, allmänhet eller andra.

Din företrädare har ju gjort sig känd bl a för ett antal särskilda satsningar. Finns det någon av dessa som Du uppfattar som särskilt lyckad – eller rent av som mindre framgångsrik?

-Carin har satt ett unikt avtryck under sina år som länspolismästare med en tydlig linje. Särskilt har hon utvecklat det brottsförebyggande arbetet. Jag uppskattar det mycket och menar satsningarna är viktiga och håller en hög kvalitet, det har varit ett långsiktigt utvecklingsarbete. Jag kommer att ta vid och fortsätta utveckla satsningarna. Men den största kraften nu måste läggas på när ett brott redan är begånget.

-När det gäller brott av unga, ligger fokus för mycket på Polisens insatser, hela samhället goda krafter måste engageras på ett bättre sätt. Samhället är en helhet med olika roller där varje spelare måste ta sitt ansvar.

Vad tror Du blir den största skillnaden att leda Stockholms Polisdistrikt jämfört med Östergötlands?

-Stockholm innebär särskilda utmaningar  med sina 26 kommuner, Riksdag och Regering, mängder av evenemang, demonstrationer, utländska beskickningar, 2 millioner invånare men en svagt utvecklad social kontroll.

-Visst är det stor skillnad. Med så många anställda som allt detta kräver, finns en risk att jag uppfattas som avlägsen. Det ser jag som ett bekymmer. Jag uppskattar dialogen på ett informellt sätt med medarbetarna. Det är olika saker att informera,  jämfört med den omedelbara feedback ett personligt samtal  kan ge.   

-Jag har ju åkt runt min första tid i myndigheten för att besöka olika arbetsplatser. Dessa besök har givit mig mycket, och jag funderar en hel del på hur jag skall kunna fortsätta att hålla en bra kontakt med alla duktiga medarbetare.

Det har ju pågått en debatt om ”högt i tak” inom polisen, i Sverige och i Stockholm. Vad vill Du göra för att skapa ett tillåtande klimat som uppmuntrar medarbetare att komma med både idéer och kritik?

-Under min första vecka i Stockholm hade vi CSG. Frågan var uppe där, och jag uppfattade det som att det redan har gjorts en del för att komma till en förbättring. Min uppfattning är, att man kan ha olika upplevelser kring takhöjden.

-Det är inte fruktbart att ägna all energi åt att diskutera hur bra eller dåligt diskussionsklimatet är. Att någon uppfattar att det är lågt i tak räcker för att vi skall arbeta för att få ett bättre klimat.

-I frågan ligger alltid en möjlighet att bli bättre. Jag ser ingen quickfix, men alla chefer måste visa att vi menar allvar, inte diskutera frågan utan praktiken för att komma till en bättre situation. Målet är att ingen skall uppleva att det är lågt i tak.

Många av våra medlemmar beskriver hur omsättningen på ingripandeverksamheten är mycket stor, vilket bland annat avspeglar sig i att de som arbetar där är väldigt unga i tjänst. Har Du några idéer kring hur vi kan få medarbetare att stanna kvar och trivas i den yttre tjänsten?

-Jag vet hur tufft det är att arbeta på ingripandeverkamheten med hänsyn till vad som möter en polis där. Polisen får lösa allt det som övriga samhället inte klarar av. Det innebär nästan oundvikligen stora påfrestningar på de poliserna. Det krävs en tillåtande attityd som innebär att man kan prata om känsliga upplevelser och svårigheter. Det ställer stora krav på ledarna i arbetslagen att få en tillåtande atmosfär. Det skall vara en genomgående röd tråd vid kommenderingar också. Allt från inledningssamtal till efterföljande genomgångar och eventuell debriefing.

-En del kan uppfatta det som en nackdel att det bara blir korta och akuta jobb på IG, man får inte feedback eller insikt, viket kan leda till en känsla av meningslöshet. Kanske kan kombitjänster vara ett led i det, att IG-poliser får ett bredare ansvarsområde, med delansvar för utredningar eller andra specialområden. Det innebär ju även att de poliserna inte går på IG:s tuffa arbetstider fullt ut. Häromdagen var jag exempelvis i Hallstavik, där en liten arbetsgrupp har nästintill totalansvar i sitt område. Delar av det arbetssättet kanske kunde spridas för att göra arbetsuppgifterna mer meningsfulla, kanske ända in i centrala Stockholm.

Vi har från många håll fått höra, att en del, särskilt unga, poliser drar sig för att ingripa självständigt och kraftfullt då de är rädda för att bli anmälda och hamna hos IU eller CU. Hur kan vi bli en lärande organisation och inte bara reagera med repression mot medarbetare som möjligen gör fel?

-Min uppfattning är nog att Stockholm är föregångare på just det här området. CU (Stockholms enhet för interna utredningar) har varit runt och informerat, för att ge en realistisk bild av vad som händer när någon blir föremål för utredning.

-De flesta anmälningarna handlar om bemötandefrågor, så vi måste även i turlaget har en rak kommunikation för att bli bättre och undvika beteenden som ger onödiga anmälningar. Det finns dock en klar gräns i Polisförordningen där anmälan måste skivas.

-Vi har även tagit steg mot lärande organisation genom att vi följer upp och utvärderar vår verksamhet på ett bättre sätt.

Det förekommer ju att poliser anklagas för att göra fel i media. Hur kan vi bli bättre på att lämna en annan bild av polisverksamheten än mediebilden? Att en polis gör rätt, är ju ingen nyhet…

-Jag tror att vi som jobbar inom Polisen kan få en skev bild. Även om den massmediala bilden av Polisen av oss upplevs som negativ, har allmänheten högt och ökande förtroende för polisen.

-Ändå visar undersökningar att över hälften av allmänheten får sin bild av Polisen via media. Det kan vara så att vi poliser uppfattar det media skriver mer negativt än det är, vi överreagerar.  

-Vi bör ha en hög ambition att presentera exempel på gott polisarbete i media, det är allas vårt ansvar att ge en så god bild av allt bra polisarbete som görs i myndigheten som möjligt.

Har Du någon synpunkt på hur lönenivån bör se ut i Stockholms län i förhållande till övriga landet med hänsyn taget till de dyra kostnadsläget beträffande bostäder mm i regionen?

-Det är så klart en viktig fråga. Den kommer att bli ännu mer aktuell när vi blir en myndighet. Det är parternas ansvar att komma fram till en partsgemensam lönekartläggning, vi får avvakta dess resultat. Det skall bli mycket intressant att se dess resultat och analys. Jag själv, liksom troligen flertalet av de som flyttar till Stockholms län för arbetets skull, är så klart medvetna om vad det kostar att skaffa bostad här.

Till sist, har Du något eget budskap till våra läsare – så varsågod!

-Jag menar ärligt att nu när jag fått resa runt till alla avdelningar och polismästardistrikt, vill jag bara säga: Tack för bemötandet och välkomnandet. Jag har mött många skickliga och engagerade medarbetare,  det hade jag i och för sig väntat mig, men jag är positivt överaskad över den ödmjukhet över vårt uppdrag som jag mött. Det har gjort mig mycket glad. Tack för det.

-Så vill jag önska alla medarbetare en solig och trevlig sommar!

Text av Tommy Hansson