Publicerat 2011-03-03 19:00KRÖNIKA:

”Yttrandefrihet tillförsäkrad

gentemot det allmänna”

Nytt för Rikspolisstyrelsen?

Skrivet av Rikspolisstyrelsen till facklig företrädare i Östergötland som kritiserat överlastade polisbussar:

"Att av strategiska skäl nyttja det mediala intresset riskerar inte bara att skada er personliga relation utan också polisväsendet i stort"

Det är hot så det duger mot en medborgare som utnyttjar sin grundlagsenliga yttrande- och meddelarfrihet. Det skulle möjligen inte förvåna om det kom från en okunnig  pamp på gärdsgårdsnivå inom den offentliga administrationen. Läs om händelsen här.

Man anser sig begripa bättre

Men nu kommer det från en av våra viktigaste och mest inflytelserika rättsvårdande institutioner – Rikspolisstyrelsen. Det är svårt att fatta att det är sant. Eller är det det?

Rikspolisstyrelsen har så länge den funnits – en period som jag faktiskt kan överblicka - haft svårt att tåla och hantera kritik. Man anser sig begripa bättre och ha en bättre överblick än ”bondpoliser” – ett inom styrelsen länge använt öknamn på kolleger utanför Rikspolisstyrelsen. Man blir sårad och upprörd över kritik och invändningar och söker vägar att sätta stopp för dem.

Bondpoliser begriper inte skyddsfrågor

Det märks på en rad områden. Den som följer Blåljus behöver inte tvivla på det. Skyddsfrågor hör i särskilt hög grad till de som ”bondpoliser” inte anses begripa alls.

Den som har åsikter och som går till medierna, när Rikspolisstyrelsen vägrar lyssna, kan nu alltså enligt en offentlig och diarieförd bannbulla räkna med problem i sin ”personliga relation” (stoppad i karriären? omplacerad? något värre?).

Utbredd oro bland medlemmar

Dessutom kan den uppstudsige räkna med att få ta ansvar för att polisväsendet i stort skadas. Ingen antas fundera över om det är den myndighet som betett sig illa eller den som blåst i visselpipan, som har det största ansvaret.

Som redaktör för Blåljus kan jag vittna om den utbredda oron bland medlemmar för att åsikter och kritik de uttrycker ska mötas av repressalier och obehag från arbetsgivarens sida. Många ber mig uttryckligen försäkra (vilket jag givetvis gör) att deras identitet inte avslöjas.  ”Högt i tak”! Orkar ni ens själva tro på den myten i den polisiära maktens korridorer?

Måtte Justitiekanslern finna sig ha jurisdiktion att klargöra för Rikspolisstyrelsen vad som gäller:

(citat nedan hämtade ordagranna från Riksdagens hemsida)

”Grundlagarna står över alla andra lagar. Med det menas att innehållet i våra övriga lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna.”

”Grundläggande fri- och rättigheter (kapitel 2, Regeringsformen)

Våra grundläggande rättigheter finns inskrivna i regeringsformens andra kapitel. Vi har alla rätt till yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet.”

- - -

” 1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,”

- - -

”12 § De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket får, i den utsträckning som 13-16 §§ medgiver, begränsas genom lag.

- - -

Regeringsformen:

"All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna."

Claes Cassel