Publicerat 2011-11-17 19:30

KRÖNIKA:

”Vem ska man då

lura ut i radiobil?”

Recension, Svensk polis nummer 9:

Jaha, så kom den igen i brevlådan. Rikspolisstyrelsens alldeles egen tidning. Distribuerad till alla oss svenska poliser. Noterade att en årsprenumeration på 10 nummer kostar 300 kronor. Dras det av vår lön, och förmånsbeskattas det verkligen i gällande ordning? Får vi kängor så ska ju skatteverket ha sitt. Eller är arbetsgivaren så nobel att man bjussar oss på möjligheten att sitta och reta upp sig i hemmet utan kostnad? Kanske är kostnaden dold i någon av ATA´s alla komplicerade uträkningar.

Stoppade ned tidningen och masade mig till nattsnurran. Ska läsa den på arbetstid, om inte så för att snuva skattmasen.

Bläddrade håglöst vidare

Började planlöst att bläddra bland de glatta färgglada bladen. Trött, svårt att fokusera. Behöver antagligen snart glasögon gubbe som man blivit. Svenson skrev att vi skulle värdesätta allt vi gör. Orkade inte läsa ledaren, orkade inte bli irriterad. Fastnade vid en notis om ny helikopter. 15 nya helikopteroperatörer. Det vore något annat än radiobil! Fast det är klart, gammal, fet och halvblind är kanske inte målgruppen. T.o.m. cykla är ju svårt nu för tiden. Bläddrade håglöst vidare.

Månadens bild, några gravljus från Ljungby, fastnade jag vid. En 4-åring som dödats. Det är en av de här polisiära uppgifterna som allmänheten kanske inte alltid tänker på. Alla som tar livet av sig, dör i olyckor, bränder, har legat länge eller där man kan misstänka brott hanterar vi poliser. Allt från att ta hand om kroppen, underrätta anhöriga till den polisiära utredningen. Vi kan nog alla frammana obehagliga minnesbilder som vi helst skulle vilja vara utan, möten med förtvivlade människor. Det kanske är sådana insatser som Svenson menade att vi skulle värdesätta. Bläddrade raskt tillbaka till ledarsidan.

Vi åker inte på larm - det finns ingen att skicka

Men inte. Trygghet, synlighet, trafik, ordning, tillstånd och ta hand om berusad tonåringar nämns. Inget om våra värsta uppdrag. Visserligen i ödmjuk självrannsakan skriver vår högste chef att det är närmast omöjligt att räkna upp alla de uppgifter vi har att sköta. Det är väl i den slasken som döden hamnar.

Sen skriver han om att det inte stämmer att vi inte åker på larm. Man ska hantera dubbelnegationer med försiktighet. I min lilla utryckningsvärld så stämmer det absolut. Många gånger åker vi inte på larm för att det inte finns någon patrull att skicka. Det är inte LKC´s fel, det är ren och skär resursbrist. Det är ju inte heller så konstigt, ty vem vill åka radiobil nu för tiden? Kan det ha något med ATA att göra?

Hopplöst tröga PUST

Efter senaste planeringen så fick jag äran att tjänstgöra kväll på julafton. Noterade med glädje att jag då tjänar 15 kronor extra per timme mot en vanlig lördag. Sen tillkommer ju förståss tidskompensationen på 40 minuter. Klart man vill sitta i en polisbil under Kalle Anka och julbord för under hundringen. Fattas bara annat.

Trots trötthet och goda föresatser så är jag upprörd igen. Läser då under "aktuellt" att 2014 kommer PUST att ha ersatt DUR och RAR. Jag ska få ett större ansvar i utredningsprocessen. Min roll ska omdefinieras, attityden förändras och organisationen ses över. När jag då sitter framför det här hopplöst tröga PUST systemet och utreder, vem ska man då lura ut i radiobil? Det känns som om debatten om att vi inte åker på larm bara har börjat.

Med trötta, trötta hälsningar,
Patrik Gustafsson
SO/YB Roslagen

BLÅLJUS KOMMENTAR: Patrik har ett härligt sätt att förmedla sina tankar. Vi är glada att kunna publicera dem. De utgör en oumbärlig motvikt mot det ganska glättiga budskapet i Svensk Polis. Samtidigt är det värt att notera att tidningen är rätt fartig och den är snyggt gjord. Resurser har satsats på bilder  och den  innehåller en hel del spännande läsning bortsett från ledningspropagandan – som i särskilt hög grad påverkar Patriks blodtryck och som även Blåljusred finner ganska svårsmält. Men den rår ju inte redaktionen för.