Publicerat 2008-06-19 12:30

KRÖNIKA:

”Varför då?”

Har kölapp från systembolaget, tjugosju minuters väntetid dagen så där som det brukar vara vid storhelger. Tar en runda in på ICA, hade missat lunchen och klockan var halv fyra. I kassan är det kö. Mannen framför står i färd att betala, och jag noterar som vanligt honom som jag gör med alla människor omkring mig, med ett intresse för människan. Mängder av tatueringar, ACAB på höger hands fingrar. Tänker, vad var det nu igen då? Känner igen det någonstans ifrån.

Betalar och går ut, sällar mig till den varma skaran som liksom jag väntar på att få med vinet och ölen hem inför helgen. Kommer på vad det är. All Cops Are Bastards. Just det, så är det.

Instinktivt väller det fram i mig, jag skulle ha frågat. Jag skulle ha ställt frågan där när jag stod intill honom. Inte högt, bara så han hörde. Jag skulle ha frågat, ”Varför då?”.

Jag skulle ha sagt, ”jag har tillbringat hela dagen i sällskap med en fullständigt blåslagen ung kvinna på rättsläkarstationen i Solna, varken hon eller jag åt lunch, hon var en starkare och tryggare människa när jag skjutsade hem henne till hennes bostad efteråt. Hon är värd mycket, och fick känna att hon är värd mycket idag. Vi skildes åt i ett samförstånd. Vi kommer att minnas varandra resten av livet. Varför är jag dålig?”.

Äter min macka sittande vid ett träd, samtidigt som jag kommer fram till att min make förmodligen hade haft vissa ej helt positiva åsikter om att jag hade gjort det jag kände så starkt att jag borde.

Plötsligt ser jag honom sittande på parkbänken också väntande på sin tur att få med något inför helgen. Det som vällde fram i mig tidigare hade nu saktat ned och tynat bort.

Och då uppstår frågan igen, varför då?

Är det för att min make skulle ha synpunkter, och för att jag vill skydda mina barn eftersom vi sannolikt bor i samma kommun?

Är det för att jag inte orkar bry mig, för att jag är så luttrad av erfarenheter i tjänsten att jag inte förväntar mig ett vettigt svar eller ens en eftertanke från honom?

Eller är det helt enkelt en brist på civilkurage?

Jag vet inte, fortsatte att äta upp min smörgås, handla mitt vin och mina öl och tog bussen hem till min borg. Nöjd och glad över ännu en givande och minnesvärd dag på jobbet.

Anneli Hedén

Vill just du också skriva en krönika i Blåljus? Vi tar tacksamt emot alla krönikör med relevant innehåll (runt polisyrket) för bedömning. Vid publicering vill vi att du undetrtecknar med ditt namn. Välkommen till redaktionen@blaljus.nu!