Publicerat 2010-10-07 17:30

KRÖNIKA:

Vår ordförande bytte lag

Kvällen var förstörd

Avgående ordförande lät sig hyllas av den fackliga och politiska eliten, samtidigt som den avgående styrelsen fick lomma iväg med svansen mellan benen efter att ha fått en pliktskyldig applåd som tack för dessa fyra år. Facket arbetar för rättvisa, men ibland känns det inte rättvist, skriver Bernt Malion i en krönika från representantskapet i Göteborg.

Jag fick i förra veckan nöjet att bevittna Polisförbundets representantskap på plats i Göteborg. Jag var där i egenskap av åhörare och därför inte behörig att rösta eller delta i den officiella debatten. Trots detta var mötet intressant och väckte en del funderingar om tillståndet i vårt förbund.
Första dagen inleddes efter lunch med ett anförande av ordförande Karlsen, där han välkomnade oss och tog upp året som gått i generella ordalag. Därefter valdes ett presidium som skulle ansvara för mötets genomförande och en del formalia klubbades igenom. Justitieministern Beatrice Ask och rikspolischefen Bengt Svenson besökte också representantskapet och höll varsitt tal. Mötet ajournerades vid 17-tiden.

Kraftiga applådåskor

Senare på kvällen var alla deltagare inbjudna på banketten. Ett sätt för kollegor från hela landet att under lättsammare former mötas och ha trevligt. Under middagen hölls ett flertal trevliga och underfundiga tal av prominenta gäster s.s. justitieministern, rikspolischefen, f.d. rikspolischefen (Björn Eriksson) och polisfackliga gäster från Norden. Alla talen gick i stort ut på att hylla Karlsen för hans fantastiska arbete under dessa tolv år som ordförande i Polisförbundet.

Även om jag personligen inte höll med talarna om Karlsens förträfflighet, så var det dock tal som man kunde förvänta sig vid detta tillfälle. Tyvärr slutade det inte där, utan rikspolischefen lovade ut en polismästartitel till Karlsen där och då. En gest som Karlsen tacksamt tog emot på stående fot under kraftiga applådåskor. Det kändes som luften gick ur mig, vår ordförande bytte lag utan att blinka. Kvällen var förstörd.

En del motförslag

Dag två började med val av ny ordförande och ny styrelse. Valberedningens förslag på Lena Nitz röstades igenom enhälligt. Valberedningens förslag på styrelse mötte en del motförslag, men efter röstning bland ombuden stod sig ursprungsförslaget.

Dagen fortsatte med tematorgen. Där delades vi upp i olika grupper och gick igenom de olika motionerna som kommit in till stämman. Några större diskussioner blev det aldrig (i min grupp arbetsmiljö), då det inte fanns några särskilt kontroversiella frågor. Tematorgens beslut låg sedan till grund för hur representantskapet skulle rösta under den avslutande dagen.

Ibland känns det inte rättvist

Dag tre gick på räls. Ombuden röstade i stort igenom alla motioner enligt tematorgens förslag. Vad som dock gjorde mig förundrad, var hur representanter från mindre myndigheter röstade konsekvent emot förslag som kunde anses gynna skiftesarbetarna. Inga förslag på höjt Ob eller förbättrad tidskompensation föll dem på läppen. Jag fick aldrig tillfälle att fråga dem, men kanske någon med mer facklig erfarenhet kan förklara för mig.

Mötet avslutades med att nyvalda ordförande Lena Nitz höll ett tal om framtiden. Vi får verkligen hoppas att Lena lyckas med att styra upp båten igen. Den har varit ute på hårt vatten ett tag och det vore skönt med lite stiltje en stund.

Slutligen min sista reflektion av representantskapet 2010, var denna enorma kontrast som uppstod. Avgående ordförande lät sig hyllas av den fackliga och politiska eliten, samtidigt som den avgående styrelsen fick lomma iväg med svansen mellan benen efter att ha fått en pliktskyldig applåd som tack för dessa fyra år. Facket arbetar för rättvisa, men ibland känns det inte rättvist. Vi får hoppas att det blir bättre.

Bernt Malion