Publicerat 2010-04-01 18:45KRÖNIKA:

Lönesamtalen,

vissa betänkligheter

Verkar rimligt att man även inom statliga verk får lön motsvarande prestation. Men jag har vissa betänkligheter, och vill gärna dela dem med er. Det kommer säkert sticka i ögonen på en del, men det var länge sedan jag var gjord av porslin, så damma på mig bara. Jag tror nämligen att den här frågan är väldigt viktig för oss nu, i tider då vi känner att arbetsgivaren inte ser till vårt och verksamhetens bästa, och där fackförbundet känns långt borta. De har båda sina egna anledningar till varför de verkar som de gör, och jag tror och hoppas att de anledningarna är välgrundade.

Vi är alla oss själva närmast

Jag vet att vi fått möjlighet att överlägga med oss själva vad vi tycker är bäst, i ett formulär. Nu är jag inget geni, kan inte i alla lägen på redan formulerade frågor tänka mig in i hur något slår när det slutligen genomförs. Jag är övertygad om att detta är en fråga vi alla anställda måste öppna, och diskutera, för att vi alla ska känna oss synliggjorda. Och att känna oss synliggjorda är det viktigaste i hela kråksången. Vem vill vara osynlig?

Vi har alltså fyra ”trapp- steg” att hamna i. Varav första steget är lågt, och sista är högst. Att det är problem för arbetsgivaren att placera oss i fack, ja det förstår jag, jobbigt också tror jag. Men jag (till skillnad från många) har faktiskt fortfarande förtroende för de chefer som utses. Kalla mig naiv, men så är det.

Jag är övertygad om att våra chefer tydligt kan se vilka som presterar och inte, det ser vi alla redan i sandlådan. Jag skulle önska att cheferna redan för länge sedan hade haft råg i ryggen att ta tag i de som inget gör, och premierat de som faktiskt gör något.

På den privata arbetsmarkanden finns inget annat, gör man inget så får man inget. Thats life! I skolan får man inga bra betyg, om man inte pluggar och presterar bra på proven.

Och varför ska statliga verk vara annorlunda, det är ju löjligt.

Men det finns frågor att ställa sig

På de flesta avdelningar inom Polisen, har man samma arbetsuppgifter. Vilket innebär att då ska man ha samma lön, eller?

Alla kan sedan födseln vara begåvade med hög ambition, men det är inte säkert att alla med hög ambition har samma förmåga att prestera, eller?

Om man väljer att byta avdelning, och sedan tidigare har en högre lön än de som arbetar på den nya avdelningen, behöver man inte vara ambitiös och vilja mer/ ”visa framfötterna” på några år, eller?

Jag personligen vill gärna veta hur andra tänker. Jag tror att de flesta gör det som lönar sig, och om det inte lönar sig så kan man invänta pension, eller?

Jag vet att detta är ”mjuka frågor”, men jag vet också att belöningssystem är viktigt. Om jag blir sedd, vill jag göra mer. Om ingen korrigerar mig när jag gör fel eller inget, så kommer jag fortsätta göra fel eller inget, eller?

Vad tycker ni?

Anneli Hedén