Publicerat 2010-09-23 19:30

KRÖNIKA:

En verklighet

långt från Rps

Tröttheten värker i kroppen. Klockan är drygt fem på morgonen i södra Stockholms län, det duggar lätt ute och vi kämpar mot illamåendet som hela tiden väller fram när synerna från olyckan passerar inför vår inre syn. Armen som är helt av, blodet, lukterna, akutbilens sjuksköterskor som ålar på mage in i vraket och gör vad de kan med morfin och förband för att hålla den svaga lågan i kroppen därinne vid liv. Brandkillarna som sliter med sina grova verktyg för att vrida bort plåten som håller fast kroppen i de förvridna resterna av en bil.

Rösterna en bit bortifrån där taxi och andra gormar och käftar med kollegerna vid avspärrningarna och tycker de är idioter som inte kan släppa på trafiken trots att räddningstjänsten sliter mitt på motorvägen med att rädda ett liv.

Vi poliser på plats som försöker förstå vad som hänt på den hala, mörka motorvägen så att vi i vargtimmen inne på stationen kan lämna en hållbar och uttömmande rapport om händelsen. Vetskapen att det kommer att ta timmar efter passets ordinarie slut innan vi är klara, vetskapen att vi med fasorna i nära minne knappt kommer att sova en blund trots fysisk och psykisk utmattning, vetskapen om att nästa pass börjar precis som vanligt. Till dess ska vi ha gått igenom någon slags mental storstädning och pigga och utvilade och arbetssugna ta itu med nya vidrigheter.

Vetskapen om att räknenissarna på Rps aldrig i sina liv varit i närheten av vår verklighet som för deras del lika väl kunnat utspelas på månen. Vetskapen om deras åsikt att skiftespoliser har det alldeles för bra och att det inte alls räckte med försämringarna i ATA/Polis. Det finns mer att ändra till det sämre. Nu är det semestern. Vad härnäst?

Vetskapen som gnager och tär. Vetskapen att erkännande och uppmuntran inte ingår i Rps vokabulär. Bristen på förståelse hör till det värsta att ta.

B. och S. på IG

FOTNOT: Tack för inlägget. Blåljus krönikor brukar vara undertecknade med namn. Men den här texten var så klockren att vi bestämde oss för ett undantag. Författarna har säkert goda skäl att välja en signatur. Högt i tak är det minst av allt inom Polisen.