Publicerat 2009-06-04 18:45KRÖNIKA:

Det finns en vy

ovan horisonten

Det tar nämligen inte lång tid att räkna ut spelreglerna i ett spel, även om man inte är den ”traditionella” spelpjäsen. Man har trots allt upplevt ”att sitta på avbytarbänken medan bästa laget tas ut av lagledaren”, för att citera en tidigare insändare här på Blåljus.

Det finns några av oss (kvinnor, män och allt därimellan) som tycker att det finns anledning att förändra traditionella spelregler som är förlegade, om de inte fyller ett syfte som leder till något gott.

Lyft blicken (vill inte använda den tidigare använda klyschan ”helikopterseende”, men medger att det betyder samma sak). Kolla dina egna referenser. Det gör inte ont. Det kostar mindre kraft än att gnälla över att allt inte är som ”jag” tycker att allt ska vara.

Har ”jag” koll på allt? Vet ”jag” vad alla tycker? Vem ska ta besluten som ska påverka ”alla”?

Det finns en anledning till att vi har ledare som är valda att vara ledare. De har inte i uppgift att vara bäst på hantverket, de ska leda teamet/truppen. Jag är inte sen med att erkänna att alla de som valts inte är de bästa. Men vi har faktiskt en möjlighet att påverka, om vi vill.

Vi har faktiskt en möjlighet att öppna munnen och säga vad vi tycker. Om vi inte är så förbannat rädda att bli av med guld på axeln och lönemedel. Många väljer att tycka en massa, men är inte intresserade av att delta i att påverka! Det finns alltid ett val.

Jag vill ha tillbaka yrkesstoltheten. Jag vill att alla ska känna det jag känner varje dag jag går till jobbet. Jag har valt det här jobbet, på gott och ont, och det är ett ”fett bra” (för att använda mina barns uttryck) jobb!

Och om någon undrar över om jag tvivlat någon gång, så står jag gärna till tjänst med att bidra med mina erfarenheter som inte alltid varit behagliga. Men detta var det jobb jag sökte, lärde mig och fortfarande vill utöva, trots alla tidigare och eventuella framtida hinder på vägen.

Anneli Hedén
polis