Publicerat 2008-10-16 13:10

KRÖNIKA:

Hur kunde det

bli så här?

I veckan ringde jag till Polisförbundet (centralt). Tyvärr var alla på lunch just då, så jag fick inte tag i någon. Tjejen i växeln var mycket korrekt och frågade om jag ville lämna mitt namn så att jag skulle kunna bli kontaktad senare. Jag sa reflexmässigt, nej jag ringer senare. Efteråt kom jag på mig själv att ha resonerat på följande sätt. De (på förbundet) kommer att se på mitt telefonnummer att jag är från Stockholm och varför skulle de vilja hjälpa mig då. Konstig tanke, men samtidigt är det så man känner. Polisförbundet har tyvärr blivit ett Stockholmshatar-förbund. Hur kunde det bli så här?

När jag talar med äldre kollegor så berättare de att det historiskt ofta varit spänt just mellan Stockholm och övriga landet. Förbundet själva säger att det är personer i Stockholm styrelse som driver personangreppen, men jag kan inte från min position peka ut vem det skulle vara. Vad jag minns var det vår förre ordförande som var nageln i ögat då, men om det är efterdyningar från den perioden så blir man mörkrädd.

Vad kan vi göra? Karlsen sa på senaste årsstämman att han skulle ta itu med problemet och försöka ena förbundet igen. Det är samma sak som han sa vid förra stämman och jag har då inte märk någon försoning. Det borde kanske ha varit ett bra tillfälle nu när det har varit så turbulent i Stockholm den senaste tiden. När nästan 2000 poliser träffas i en park och manifesterar MOT arbetsgivarens tolkning av avtalet och då inte få något stöd av sitt eget förbund, då går topplocket på den mest timide.

Hur skall vi kunna gå vidare och lösa våra problem inom facket? Jag förordar någon typ av medlargrupp. En utomstående grupp som är väl insatta i ärendet och hyser respekt från båda hållen. Med tanke på att största delen av min fackavgift går till en organisation som jag inte känner mig välkommen i, borde kravet om någon jä--a ordning vara ett minimum.

Bernt Malion
Huvudskyddsombud
Nackapolisen