Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2008-09-11 12:55
Hej!
Nu har jag gått länge och funderat och jag skriver nu ner det jag känner och tycker om vårt nya avtal. Jag skulle kunna vara kortfattad och formulera mig med ord liknande oacceptabelt, galet och ogenomtänkt men jag tänker precisera mig lite mer än så.
1 oktober 2008 börjar vårt nya arbetstidsavtal att gälla. Jag tror att många av oss (läs poliser) var negativa innan, men då de flesta av oss nu genomfört vår planering som ligger även på andra sidan av 1 oktober inser man vad det verkligen betyder och får för konsekvenser.
Det är klart att jag är medveten om att ingenting är gratis och att allt har sitt pris. Men detta avtal känns som att köpa en billig kopia av en märkesklocka på någon sandstrand i Thailand och klockan givetvis är trasig innan man vid hemkomsten packat upp den ur väskan. Jag håller utan tvekan med om att det vore grymt att få gå i pension när jag är 61 år gammal. Men jag är inte intresserad av att sätta min hälsa på spel, missa så stora delar av min fritid och äventyra min relation med familjen för att nå dit. Inget av det nyss uppräknade hade varit värt att offra var för sig för att kunna gå i pension tidigare. '
Vidare är det väl inte ens säkert att jag har den ekonomiska möjligheten att sluta jobba då jag är 61 år då jag nu är 27 år, eller har jag missförstått det hela? Det jag syftar på är utvecklingen av det kapital jag och min arbetsgivare sparar samt den tid jag hinner arbeta innan jag uppnår en levnadsålder på 61 år.
Jag tycker ambitionen att kunna pensioneras tidigare är kanon men alltså inte med allt det jag nu måste offra...
Hur gick det egentligen till när informationen om det nya avtalet presenterades för de 22 ombuden? Var alla de 20 ombud som röstade för avtalet fullt informerade? Den bilden som spreds om avtalet, var den helt rättvisande och objektiv? Presenterades alla de "kostnader" som genomdrivandet av avtalet innebar? Om svaret är ja på dessa frågor kan man ju ifrågasätta vad och vem de fackliga företrädarna inom polisen företräder. Arbetstagaren eller arbetsgivaren? Var det någon från Er som provade att jobba efter detta nya avtal? Vad hade ombuden för Västra Götaland och Stockholm för motivering till att inte rösta ja?
För min del tycker jag att det är en stor förändring och skulle jag vara i Din situation skulle jag nog vara rätt noga med att fundera över vad förändringen kommer att innebära. Kom och provjobba med oss tre veckor enligt det nuvarande avtalet, vi ska jobba dygnets alla timmar, helger, nyår, midsommar etc. Sen gör vi det fenomenala att kliva upp i arbetstid, så den totala veckoarbetstiden blir runt 38 timmar (eller ska det kanske vara ännu mer?), sen tar vi bort stora delar av den tidskompensation som vi har idag, vilket betyder en hel massa fler timmar. Efter att detta är gjort jobbar vi fram tills det att vi är 61 år gamla. Låter det bra?
Jag tror att Ni nu har lyckats med att göra något av det sämsta man kan göra inom en verksamhet med något slags effektkrav på sig – nämligen att reta upp de anställda så till den milda grad att det blir svårt att förutse omfattningen av all den frustration, bitterhet och uppgivenhet som råder.
Nu menar jag absolut inte att vi som arbetstagare bara ska ha massor av rättigheter och aldrig ska acceptera något som inte faller oss i smaken utan att protestera, men någon måtta får det ju ändå vara. Jag har jobbat som polis i cirka 2,5 år, men något liknande den ilska, uppgivenhet, frustration som nu råder har jag inte tidigare upplevt varken inom polis eller på någon annan arbetsplats .
Poliser, i alla fall de jag jobbar med, är lojala, ansvarsfulla, hjälper gärna till och fogar sig vid exempelvis snabba schemaförändringar för att verksamheten ska gå ihop och uppnå de mål som är satta av högre befattningshavare. Men jag tror knappast att det är speciellt intressant att ge mer av den varan till en arbetsgivare som inte uppskattar, eller i vart fall inte visar det, på något sätt.
Att jobba skift är något som utan tvekan sliter på och anstränger, både socialt, fysiskt samt psykiskt. Men varför ska jag fortsätta med det? När jag tittar på några av mina gamla scheman ser jag till min bedrövelse att jag förlorar ca nio timmar (inkl både förlängd arbetstid samt försämrad tidskompensation) och detta är på två veckor. Därefter ska det så vitt jag har förstått göras avdrag för rast (försök att sitta med gott samvete en lördagsnatt och äta när det är full kalabalik på stan – oavsett om du jobbar som närpolis eller ingripandepolis). Vissa veckor kommer jag förlora mer tid och vissa veckor kommer jag förlora mindre beroende på min förläggning av arbetstiden men Du kan ju säkert räkna ut att det blir en del på en planeringsperiod omfattande sex veckor. När tycker Du jag ska jobba igen dessa timmar? Tror Du att folk som kommer få jobba i så mycket större omfattning, utan något mer betalt, kommer att stanna kvar? För min del blir lönen snarare sämre då den pa-trappa som nu finns på min myndighet faller bort och min löneutveckling således kommer se betydligt sämre ut. Och om man stannar kvar som polis kan man ju ställa sig frågan om man ens lever, eller i vilket psykiskt och fysiskt tillstånd man är i, när det är dags att gå i pension. Det är ju mig veterligen bevisat att poliser dör i förtid och med detta avtalet kan man säkerligen påstå att man har påskyndat den processen.
Vad får jag nu för morot att jobba natt vilket arbetsgivaren ganska ofta efterlyser? Bättre ob-tillägg? Nej inte för min del då jag jobbar i Stockholm och totalt sett förlorar på ersättningen samt de timmar den utfaller. Bättre lön? Nej inte det heller då den löneutvecklingen jag hade nu är bortförhandlad till en trappa som inte ens motsvarar en inflation på dagens 4,4 % då löneutvecklingen är 1800 kr på 36 månader. Vad får mig då att jobba natt? Jo arbetsgivarens krav på att vi ska jobba fler timmar samt densammes tolkningsföreträde avseende avtalet samt hur många poliser som ska finnas ute dygnets respektive timmar.
Varför ska jag då inte gå in och jobba måndag till fredag 8-17? Fram tills nu har det varit för att jobbet jag utför i yttre tjänst i många fall är så extremt roligt, men knappast till vilket pris som helst.
Du har de senaste dagarna gått ut och kritiserat myndigheterna och framfört att de är alldeles för rigida i sin tolkning av avtalet. Men Du har själv varit med och jobbat fram avtalet och gett arbetsgivaren tolkningsföreträde. Det är klart att arbetsgivaren kommer utnyttja den delen till fullo.
Ska Ni sitta på en stol långt bak och titta på när polisanställda går mot stupet i form av sjukskrivningar, uppsägningar, utbrändhet med mera eller har Ni tänkt att göra något åt det?
Skulle jag vara arbetsgivare skulle jag nog kortsiktigt vara nöjd. Givetvis kommer sjukskrivningar, uppsägningar etc drabba även arbetsgivaren, men man kan nog utse arbetsgivaren till den stora vinnaren och oss skiftarbetande konstaplar, som den stora förloraren i detta avtal.
Eftersom jag jobbar i Stockholm hör jag till en av de största förlorarna då situationen för oss blir förändrad i dramatisk omfattning, men kunde man inte använda detta som någon slags motivering i avtalsförhandlingarna istället för att "alla ska ha det lika dåligt"?
Det kan hända att det finns smärre sakfel i det här brevet, men jag tror ändå Du förstår innebörden av det hela. Allt här i livet handlar inte bara om pension – det handlar också mycket om att man ska kunna leva, arbeta och må bra under vägen fram till pensionen.
Jag är övertygad om att en massa poliser nu är extremt upprörda, ledsna, besvikna, uppgivna, bittra, sugna på att söka nya jobb med mera. Jag tror vidare att man nu kommer gå miste om en stor del av de fria initiativ som poliser tar, den stora lojalitet de flesta av oss känner. Det finns så många sätt man kan lösa en situation på, vissa är otillräckliga men juridiskt godtagbara. Rent spontant känner jag att jag inte alls kommer vara det minsta sugen på att göra något mer än just det jag är anställd för. Personligen hoppas jag verkligen att det stora missnöje som nu råder inte kommer påverka allmänheten, för då har ju varken arbetsgivaren eller facket lyckats. Tyvärr är jag osäker på utgången.
Avslutningsvis kan jag verkligen säga att jag älskar mitt jobb. Att gå till jobbet har för mig aldrig, eller i varje fall väldigt sällan, varit någon belastning, snarare tvärt om. Jag trivs så himla bra med det arbete jag har och den möjlighet arbetet som polis verkligen innebär exempelvis i form av att få hjälpa människor och ibland få tacksamhet tillbaka. Nu känns det som att något stort har hänt. Det är med splittrade känslor jag tänker på mitt jobb. Att det fortfarande är kul råder det inget tvivel om men vad är det egentligen som jag investerar i? Vad får jag tillbaka?
Anledningen till att jag skrev detta brev är att jag ville få ur mig delar av det jag känner och tycker. Jag förväntar mig absolut ingen förändring men ett skriftligt svar inom rimlig tid kunde vara önskvärt.
Karl Ljungqvist
Polisassistent, Stockholms län, city polismästardistrikt
Hej,
Jag och förbundsstyrelsen kan bara konstatera att så mycket felaktigheter medvetet har förts ut för andra syften.
Detta leder till att det är oerhört svårt för er att korrekt bedöma läget och hur det kommer att te sig i framtiden. Jag beklagar detta men då är det oerhört viktigt att vi fackligt och samstämmigt kanaliserar kraften åt rätt håll. Om arbetsgivaren nu väljer att tolka sönder avtalet eller tolka det så negativt som möjligt så uppstår det negativa effekter. Detta är inte avsikten med detta avtalet. Poliser i skiftestjänstgöring skall inte arbeta 40 tim i veckan. Det har heller aldrig varit tanken att i skiftestjänstgöringen använda systemet med rast. Gör man det senare kan man ju fundera på vad arbetsgivaren har tänkt att man skall uppnå. På punkt efter punkt kan vi finna dessa fenomen.
Detta har ju lett till att Rikspolischefen tillsammans med mig på den arbetstidskonferensen som genomfördes nyligen framförde tydligt att man kan göra avsteg i ett antal avgörande delar i arbetstidsavtalet och hur man skall tolka avtalet. Se den separata redovisningen vi gett ut . Oaktat detta fortsätter en del arbetsgivare att vidhålla sin rigida tolkning. Vi arbetar oförtrutet vidare på att avtalet skall hanteras rätt och då skall de inte bli så negativt som du beskriver. Men för mig måste den lokala arbetsgivaren redovisa sin uppfattning om vad man står och hur man ser på sina poliser för att det därigenom skall leda till att ni hanteras korrekt.
Jag skall be förhandlingschefen gå igenom dina detaljfrågor och återkomma till dig för att reda upp dina funderingar. Hör gärna av dig med ett telefon nummer för en bättre framtida kontakt.
Vänligen
Jan
"Vill inte äventyra
familjerelationen
för tidig pension"
Öppet brev till Jan Karlsen Stockholm 2008-09-09:
Hej!
Nu har jag gått länge och funderat och jag skriver nu ner det jag känner och tycker om vårt nya avtal. Jag skulle kunna vara kortfattad och formulera mig med ord liknande oacceptabelt, galet och ogenomtänkt men jag tänker precisera mig lite mer än så.
1 oktober 2008 börjar vårt nya arbetstidsavtal att gälla. Jag tror att många av oss (läs poliser) var negativa innan, men då de flesta av oss nu genomfört vår planering som ligger även på andra sidan av 1 oktober inser man vad det verkligen betyder och får för konsekvenser.
Klockan trasig redan vid hemkomsten
Det är klart att jag är medveten om att ingenting är gratis och att allt har sitt pris. Men detta avtal känns som att köpa en billig kopia av en märkesklocka på någon sandstrand i Thailand och klockan givetvis är trasig innan man vid hemkomsten packat upp den ur väskan. Jag håller utan tvekan med om att det vore grymt att få gå i pension när jag är 61 år gammal. Men jag är inte intresserad av att sätta min hälsa på spel, missa så stora delar av min fritid och äventyra min relation med familjen för att nå dit. Inget av det nyss uppräknade hade varit värt att offra var för sig för att kunna gå i pension tidigare. '
Vidare är det väl inte ens säkert att jag har den ekonomiska möjligheten att sluta jobba då jag är 61 år då jag nu är 27 år, eller har jag missförstått det hela? Det jag syftar på är utvecklingen av det kapital jag och min arbetsgivare sparar samt den tid jag hinner arbeta innan jag uppnår en levnadsålder på 61 år.
Spreds rättvisande bild av avtalet?
Jag tycker ambitionen att kunna pensioneras tidigare är kanon men alltså inte med allt det jag nu måste offra...
Hur gick det egentligen till när informationen om det nya avtalet presenterades för de 22 ombuden? Var alla de 20 ombud som röstade för avtalet fullt informerade? Den bilden som spreds om avtalet, var den helt rättvisande och objektiv? Presenterades alla de "kostnader" som genomdrivandet av avtalet innebar? Om svaret är ja på dessa frågor kan man ju ifrågasätta vad och vem de fackliga företrädarna inom polisen företräder. Arbetstagaren eller arbetsgivaren? Var det någon från Er som provade att jobba efter detta nya avtal? Vad hade ombuden för Västra Götaland och Stockholm för motivering till att inte rösta ja?
Svårt förutse omfattningen av frustrationen
För min del tycker jag att det är en stor förändring och skulle jag vara i Din situation skulle jag nog vara rätt noga med att fundera över vad förändringen kommer att innebära. Kom och provjobba med oss tre veckor enligt det nuvarande avtalet, vi ska jobba dygnets alla timmar, helger, nyår, midsommar etc. Sen gör vi det fenomenala att kliva upp i arbetstid, så den totala veckoarbetstiden blir runt 38 timmar (eller ska det kanske vara ännu mer?), sen tar vi bort stora delar av den tidskompensation som vi har idag, vilket betyder en hel massa fler timmar. Efter att detta är gjort jobbar vi fram tills det att vi är 61 år gamla. Låter det bra?
Jag tror att Ni nu har lyckats med att göra något av det sämsta man kan göra inom en verksamhet med något slags effektkrav på sig – nämligen att reta upp de anställda så till den milda grad att det blir svårt att förutse omfattningen av all den frustration, bitterhet och uppgivenhet som råder.
Poliser är lojala och hjälpsamma
Nu menar jag absolut inte att vi som arbetstagare bara ska ha massor av rättigheter och aldrig ska acceptera något som inte faller oss i smaken utan att protestera, men någon måtta får det ju ändå vara. Jag har jobbat som polis i cirka 2,5 år, men något liknande den ilska, uppgivenhet, frustration som nu råder har jag inte tidigare upplevt varken inom polis eller på någon annan arbetsplats .
Poliser, i alla fall de jag jobbar med, är lojala, ansvarsfulla, hjälper gärna till och fogar sig vid exempelvis snabba schemaförändringar för att verksamheten ska gå ihop och uppnå de mål som är satta av högre befattningshavare. Men jag tror knappast att det är speciellt intressant att ge mer av den varan till en arbetsgivare som inte uppskattar, eller i vart fall inte visar det, på något sätt.
Förlorar nio timmar på två veckor
Att jobba skift är något som utan tvekan sliter på och anstränger, både socialt, fysiskt samt psykiskt. Men varför ska jag fortsätta med det? När jag tittar på några av mina gamla scheman ser jag till min bedrövelse att jag förlorar ca nio timmar (inkl både förlängd arbetstid samt försämrad tidskompensation) och detta är på två veckor. Därefter ska det så vitt jag har förstått göras avdrag för rast (försök att sitta med gott samvete en lördagsnatt och äta när det är full kalabalik på stan – oavsett om du jobbar som närpolis eller ingripandepolis). Vissa veckor kommer jag förlora mer tid och vissa veckor kommer jag förlora mindre beroende på min förläggning av arbetstiden men Du kan ju säkert räkna ut att det blir en del på en planeringsperiod omfattande sex veckor. När tycker Du jag ska jobba igen dessa timmar? Tror Du att folk som kommer få jobba i så mycket större omfattning, utan något mer betalt, kommer att stanna kvar? För min del blir lönen snarare sämre då den pa-trappa som nu finns på min myndighet faller bort och min löneutveckling således kommer se betydligt sämre ut. Och om man stannar kvar som polis kan man ju ställa sig frågan om man ens lever, eller i vilket psykiskt och fysiskt tillstånd man är i, när det är dags att gå i pension. Det är ju mig veterligen bevisat att poliser dör i förtid och med detta avtalet kan man säkerligen påstå att man har påskyndat den processen.
Löneutvecklingen bortförhandlad
Vad får jag nu för morot att jobba natt vilket arbetsgivaren ganska ofta efterlyser? Bättre ob-tillägg? Nej inte för min del då jag jobbar i Stockholm och totalt sett förlorar på ersättningen samt de timmar den utfaller. Bättre lön? Nej inte det heller då den löneutvecklingen jag hade nu är bortförhandlad till en trappa som inte ens motsvarar en inflation på dagens 4,4 % då löneutvecklingen är 1800 kr på 36 månader. Vad får mig då att jobba natt? Jo arbetsgivarens krav på att vi ska jobba fler timmar samt densammes tolkningsföreträde avseende avtalet samt hur många poliser som ska finnas ute dygnets respektive timmar.
Varför ska jag då inte gå in och jobba måndag till fredag 8-17? Fram tills nu har det varit för att jobbet jag utför i yttre tjänst i många fall är så extremt roligt, men knappast till vilket pris som helst.
Du har själv jobbat fram avtalet
Du har de senaste dagarna gått ut och kritiserat myndigheterna och framfört att de är alldeles för rigida i sin tolkning av avtalet. Men Du har själv varit med och jobbat fram avtalet och gett arbetsgivaren tolkningsföreträde. Det är klart att arbetsgivaren kommer utnyttja den delen till fullo.
Ska Ni sitta på en stol långt bak och titta på när polisanställda går mot stupet i form av sjukskrivningar, uppsägningar, utbrändhet med mera eller har Ni tänkt att göra något åt det?
Det handlar om att må bra på väg till pension
Skulle jag vara arbetsgivare skulle jag nog kortsiktigt vara nöjd. Givetvis kommer sjukskrivningar, uppsägningar etc drabba även arbetsgivaren, men man kan nog utse arbetsgivaren till den stora vinnaren och oss skiftarbetande konstaplar, som den stora förloraren i detta avtal.
Eftersom jag jobbar i Stockholm hör jag till en av de största förlorarna då situationen för oss blir förändrad i dramatisk omfattning, men kunde man inte använda detta som någon slags motivering i avtalsförhandlingarna istället för att "alla ska ha det lika dåligt"?
Det kan hända att det finns smärre sakfel i det här brevet, men jag tror ändå Du förstår innebörden av det hela. Allt här i livet handlar inte bara om pension – det handlar också mycket om att man ska kunna leva, arbeta och må bra under vägen fram till pensionen.
Hoppas inte allmänheten påverkas
Jag är övertygad om att en massa poliser nu är extremt upprörda, ledsna, besvikna, uppgivna, bittra, sugna på att söka nya jobb med mera. Jag tror vidare att man nu kommer gå miste om en stor del av de fria initiativ som poliser tar, den stora lojalitet de flesta av oss känner. Det finns så många sätt man kan lösa en situation på, vissa är otillräckliga men juridiskt godtagbara. Rent spontant känner jag att jag inte alls kommer vara det minsta sugen på att göra något mer än just det jag är anställd för. Personligen hoppas jag verkligen att det stora missnöje som nu råder inte kommer påverka allmänheten, för då har ju varken arbetsgivaren eller facket lyckats. Tyvärr är jag osäker på utgången.
Avslutningsvis kan jag verkligen säga att jag älskar mitt jobb. Att gå till jobbet har för mig aldrig, eller i varje fall väldigt sällan, varit någon belastning, snarare tvärt om. Jag trivs så himla bra med det arbete jag har och den möjlighet arbetet som polis verkligen innebär exempelvis i form av att få hjälpa människor och ibland få tacksamhet tillbaka. Nu känns det som att något stort har hänt. Det är med splittrade känslor jag tänker på mitt jobb. Att det fortfarande är kul råder det inget tvivel om men vad är det egentligen som jag investerar i? Vad får jag tillbaka?
Anledningen till att jag skrev detta brev är att jag ville få ur mig delar av det jag känner och tycker. Jag förväntar mig absolut ingen förändring men ett skriftligt svar inom rimlig tid kunde vara önskvärt.
Karl Ljungqvist
Polisassistent, Stockholms län, city polismästardistrikt
Svar till Karl Ljungqvist från Jan Karlsen:
Ni har svårt
att korrekt
bedöma läget
Hej,
Jag och förbundsstyrelsen kan bara konstatera att så mycket felaktigheter medvetet har förts ut för andra syften.
Detta leder till att det är oerhört svårt för er att korrekt bedöma läget och hur det kommer att te sig i framtiden. Jag beklagar detta men då är det oerhört viktigt att vi fackligt och samstämmigt kanaliserar kraften åt rätt håll. Om arbetsgivaren nu väljer att tolka sönder avtalet eller tolka det så negativt som möjligt så uppstår det negativa effekter. Detta är inte avsikten med detta avtalet. Poliser i skiftestjänstgöring skall inte arbeta 40 tim i veckan. Det har heller aldrig varit tanken att i skiftestjänstgöringen använda systemet med rast. Gör man det senare kan man ju fundera på vad arbetsgivaren har tänkt att man skall uppnå. På punkt efter punkt kan vi finna dessa fenomen.
Detta har ju lett till att Rikspolischefen tillsammans med mig på den arbetstidskonferensen som genomfördes nyligen framförde tydligt att man kan göra avsteg i ett antal avgörande delar i arbetstidsavtalet och hur man skall tolka avtalet. Se den separata redovisningen vi gett ut . Oaktat detta fortsätter en del arbetsgivare att vidhålla sin rigida tolkning. Vi arbetar oförtrutet vidare på att avtalet skall hanteras rätt och då skall de inte bli så negativt som du beskriver. Men för mig måste den lokala arbetsgivaren redovisa sin uppfattning om vad man står och hur man ser på sina poliser för att det därigenom skall leda till att ni hanteras korrekt.
Jag skall be förhandlingschefen gå igenom dina detaljfrågor och återkomma till dig för att reda upp dina funderingar. Hör gärna av dig med ett telefon nummer för en bättre framtida kontakt.
Vänligen
Jan
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september