Publicerat 2012-03-08 17:30

Kriminologer som

pratade mindre

och gjorde mer

James Q Wilson är död. Jaha. Tråkigt. Men?

Jo, han var troligen en av de mest inflytelserika tänkarna på området civil ordning och samhällsfred i stora städer. Hans Bergström skriver i en krönika i DN på fullt allvar att James Wilson borde ha tilldelats Nobels fredspris. Det mest slående exemplet på hur hans teorier omsatts i praktiken är New York och omdaningen av City of New Yorks Police Departement, NYPD.

Tack vare den har världsstaden gått från förfall och förlamande kriminalitet till att vara en av jordens tryggaste och öppnaste storstäder.

Hört talas om "Broken Windows"?

Kanske har du hört talas om ”Broken Windows”? Det är James Wilsons teorier koncentrerade till några få rader:

A. En glasruta krossas. Någon lagar den omedelbart. Bra. Medborgarna känner att här finns folk som bryr sig, här finns trygghet och pålitlighet. De vistas ute och de stannar i området.

B. En glasruta krossas. Ingen bryr sig om det. Medborgarna känner osäkerhet och tvivel. De stannar inne. De kriminella märker att ingen bryr sig och snabbt flyttar de in med mera skadegörelse, narkotikalangning och stölder. Gäng bildas, människor hotas och mördas. Medborgarna flyr.

Ingripa beslutsamt

Genom att ingripa beslutsamt och konsekvent mot all slags ordningsstörningar och brottslighet – även det vi i Sverige med ett cyniskt begrepp kallar vardagsbrottslighet – har NYPD vunnit medborgarnas förtroende och ökat deras trygghet och trivsel. Som en konsekvens av det har även den grova brottsligheten i världsstaden sjunkit med siffror man knappt törs tro på. Det är Wilsons förtjänst.

Hans lärjunge, kriminologen George L Kelling, utvecklade polisstrategin
för NYPD. Lite fascinerande från vår stockholmska horisont att se
kriminologer ägna sig åt att göra dramatisk och omvälvande skillnad för
medborgarna istället för att se som sin huvuduppgift att i alla tänkbara
lägen kritisera och misstänkliggöra polisen (beteendet stavas t ex
Sarnecki). CC