Publicerat 2008-12-18 09:00Blåljus har fått tillstånd av tidningen POLISEN att publicera Kristina Alvendals krönika ur det nya numret av tidningen.

Inför plusstraff

Vardagstryggheten är en av de största frihetsfrågorna som finns. Känslan att inte känna sig trygg i sin närmiljö, att tvingas ändra sitt beteende eller att upprepade gånger bli utsatt för samma typ av brott tillhör mångas verklighet. Jag tror att de flesta känner till otrygga platser som t.ex. mörka gångtunnlar eller parkeringsgarage. Många vittnar om rädslan att utsättas för brott eller om den vanmakt som sprider sig när samma gärningsmän gång på gång slipper undan straff för brott de begått.

I mitt uppdrag som polisstyrelsens ordförande i Stockholms län har jag valt att prioritera dessa frågor. Det är min övertygelse att en större vardagstrygghet, både upplevd och reell, leder till ett mer sammanhållet Stockholm där fler invånare ges större möjlighet att förverkliga sina drömmar. Detta är också utgångspunkten för mig i min roll som stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad.

Reaktion på brott

En viktig del i trygghetsarbetet är att bygga staden på rätt sätt. Genom bättre belysning, borttagande av prång och skapandet av sammanhängande stadsstråk utan mörka mellanrum blir staden tryggare. Jag kallar detta för att bygga promenadstad. Motsatsen till denna stadssyn går att se på många håll i de områden som byggdes under sextio- och sjuttiotalen.  

En annan viktig del är samhällets reaktion på de brott som begås. Exempelvis är det i princip samma hundra personer som begår hälften av de brott som jag kallar vardagsbrott (snatteri, olaga hot och inbrott m m) som sker varje år i Stockholms city. Dessa personer är kända för polisen men på grund av dagens lagstiftning är det svårt att förhindra deras kriminalitet.

Brottsoffer utan upprättelse

Eftersom strafftiden bestäms utifrån det grövsta brottet som begåtts, även om många brott tas upp vid samma rättegång, får brottslingen en straffrabatt som blir större ju fler brott som begås. Samtidigt ställs många brottsoffer helt utan upprättelse.

Inte nog med att förövaren inte blir straffad för alla brott, ofta får de också välja själva när de vill avtjäna sitt straff. I väntan på detta kan brottslingen begå nya brott som han eller hon inte heller blir straffad för. Detta är möjligt eftersom alla brott som har ett lägre straffvärde än det personen blivit dömd för står helt straffria. Förövaren kan därmed verka inom en frizon.        

De mest brottsaktiva

Jag driver därför frågan att införa plusstraff för vardagsbrott, där alla begångna brott räknas och strafftiden läggs samman, samt att avskaffa det fria valet om när kriminella ska avtjäna sin fängelsetid.

Resultatet av förändringen skulle snabbt bli tydligt i hela landet inte bara i Stockholms län. De mest brottsaktiva ”vardagsbrottslingarna” skulle då omedelbart kunna straffas för alla sina utförda brott samt kunna erbjudas vård för eventuellt narkotikamissbruk. I Stockholms city skulle antalet vardagsbrott kunna minskas uppemot hälften.

Tilltron sätts ur spel

För varje person som utsätts för brott har samhället ett ansvar för att rättssystemet fungerar. När enskilda stockholmare blir rånade eller antastade gång på gång av samma person utan att något händer riskerar både respekt och tilltro för rättstaten sättas ur spel hos brottsoffret. Att stärka vardagstryggheten är inte något vackert slagord som tas fram vid behov. Det är en av samhällets absoluta grunduppgifter.

Kristina Alvendal

Polisstyrelsens ordförande i Stockholms län, Stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd i Stockholm stad