Publicerat 2012-09-27 19:30

Seminarium om polischefer i olika länder

På representantskapets första dags eftermiddag ledde ombudsmannen med ansvar för chefsfrågor, Patrik Oldin ett seminarium, som dels tog upp alla de motstridiga krav som våra chefer möter. När kraven specificeras på hur en chef skall vara, ser det dels olika ut i olika kulturer, dels finns det olika managementteorier som pekar i olika riktningar. Slutligen kan det konstateras, att det är en fördel, trots allt, om chefen har en förtrogenhet med den kultur som råder på arbetsplatsen, och talar samma språk som medarbetarna. Hur kan det annars bli ett öppet klimat.

Efter Patriks genomgång, hade representantskapet en paneldebatt med ordförande från olika polisförbund, där de fick beskriva likheter och olikheter mellan de olika ländernas chefsstrukturer, och de olika kraven som ställs på chefer i olika länder.

Utöjadådet vägskäl för norsk polisdebatt

Särskilt intressant fann jag Arne Johannessens beskrivning av situationen i Norge före och efter Utöja. Han beskrev en situation innan Utöja, där debatten om Polis handlade om vad det fick kosta, hur effektiviteten i lättmätta mål kunde ökas, och med chefer vars främsta egenskap tycktes vara att vara politiskt korrekta och inte ifrågasätta politiska beslut eller inriktningar. Det ledde till att signalerna från verksamheten att katastrofberedskap insatsförmåga och material som helikoptrar brast aldrig gick fram till de högsta beslutande nivåerna utan effektivt filtrerades på vägen.

Det krävs polisiär kompetens och modiga och ärliga polischefer

En bidragande orsak kan ha varit att flera av de högsta cheferna externrekryterats och saknade polisiära erfarenheter. På senare tid har riktiga poliser kunnat nå de högsta positionerna i Norskt polisväsende, något som akademiseringen av polisutbildningen kan ha bidragit till.

Efter Utöja, har debatten svängt. Nu handlar det om insatstider, möjligheten till kraftfulla insatser, poliser utbildade för extrema situationer, bra samband  och dygnetruntberedskap när det gäller helikoptrar och andra fortskaffningsmedel. Dessutom har vikten av modiga och ärliga polischefer med kunskaper om polisarbete som sätter verksamheten främst blivit tydlig.

Kan Sverige lära av Norge?

Min fundering är, om vi kan lära något av Norge, eller om det är nödvändigt att en självmordsbombare eller annan terrorhandling måste lyckas även i vårt land, för att vi skall få en rimligare polisdebatt och bättre prioriteringar även i Sverige. Internt är vi måhända på rätt väg, både Rikspolischefen och Justitieministern har börjat tala om verksamhetens krav, och vikten av personalens delaktiget. Så mycket verkstad har vi dock inte sett ännu. Och Länspolismästaren i Stockholm har varit ännu tydligare med att betona kärnan i det goda polisarbetet, att det kommer någon (snabbt) när allmänheten behöver hjälp. Där kan vi nog hoppas på snabbare förändringar i verksamheten.

Sedan återstår bara att massmedia vaknar även i Sverige.

Tommy Hansson