Publicerat 2008-09-16 22:00

Besvikna poliser

mötte anklagelser

Vi var nog många som varken trodde ögon eller öron när en ombudsman från förbundskansliet rusar upp på podiet och utan att begära ordet avbryter den valde representantskapsordföranden mitt när denne talar till församlingen och skriker att förbundsstyrelsen föreslår att repskapet ajourneras tills vidare sedan personer i foajen skulle gjort ett ”påhopp” på medarbetare från förbundskansliet. De skyldiga skulle vara poliser från Stockholms län.

Innan dess hade ombuden lyssnat på Jan Karlsen som i sitt inledningsanförande undrade om de kunde tänka sig två sjuttioåringar i en radiobil. Han menade att detta väl kunde blivit verklighet om inte förbundsstyrelsen lyckats ro hem pensionsavtalet. Detta, menade han, går nämligen rätt emot den politiska strömmen där idén är att höja pensionsåldrarna. Det gällde nu eller aldrig. Det politiska systemet hade inte gått oss till mötes om vi den vägen sökt sänka polisers pensionsålder. Detta är, hävdade han, en av de saker man måste väga in när man kritiskt granskar det nya avtalet.

Avtal i grevens tid

Han menade vidare att avtalet kom i grevens tid för att förhindra att statens kostnader för det stigande antalet poliser i landet skulle tas från vårt löneutrymme vilket han förklarade hade kunnat bli fallet om inte avtalet slutits i tid.

Han gjorde också gällande att det är bilden hos politikerna av ett starkt Polisförbund som gjort det möjligt att framgångsrikt driva frågan om riktig högskolestatus för polisutbildningen. Utan den reformen skulle vi bli simpla hantlangare åt akademiskt utbildade personer i rättsväsendet.

Medlemmar felinformerade

Den bilden av ett starkt förbund, menade han, är nu på väg att raseras, poliser demonstrerar mot sitt eget förbund, vi framstår som djupt oeniga och vi kommer att marginaliseras och försvagas.

Förbundsstyrelsen har, förklarade han, full respekt för medlemmarnas upprördhet över en del av arbetsgivarens utläggning av arbetstid. Förbundsstyrelsen i sin tur är upprörd över vantolkningar av avtalet som en del arbetsgivarföreträdare ägnar sig åt. Men medlemmarna är också felinformerade och utsatta för rena och skära lögner. Det måste bli slut på det, ansåg Jan Karlsen och ville istället se ett återuppbyggt, enigt förbund som återtar inflytandet över polispolitiken. Förbundsstyrelsen tänker kämpa för det och avser inte att avgå.

Illavarslande förslag

Representantskapet valde på valberedningens förslag Lisa Koblanck, Gotland, Jan Ebefeldt, Skåne och Anders Åhrlin, Örebro, till presidium att leda förhandlingarna. Dessa som inte tidigare prövat uppdraget lyckades mycket bra med tanke på att förhandlingarna de sattes att leda var de mest svårhanterliga som någon nu levande kunde dra sig till minnes.

Det kom till debatt om förhandlingarna skulle vara offentliga. Det har de varit så långt tillbaka som någon i salen kunde överblicka. Men nu kom förslag från den fackliga enheten på Rikspolisstyrelsen att alla medier utom förbundets Polis-Tidningen skulle stängas ute. Hade det gått igenom hade det knappast gått att alls hävda att förbundet står för demokratiska ideal. Bara att förslaget kom upp är mycket illavarslande. Man sansade sig dock efter andra inlägg och tidningen Polisen och Blåljus fick vara med i salen.

Förhandlingar inte offentliga

I övrigt beslutades att förhandlingarna inte skulle vara offentliga. Jag som skriver dessa rader har varit med om kongresser och repskap sedan 1960-talets början och aldrig upplevt något liknande. Ombuden från Stockholms län reserverade sig naturligtvis mot beslutet. Poliser, förklarade man, är de främsta försvararna av demokratin och öppenhet är självklar för oss. Att förbundsstyrelsen och repskapets majoritet inte vill tillåta öppenhet kan vi inte ställa oss bakom, skriver stockholmsombuden.

Efter ytterligare några punkter nådde man årsredovisningen.  Där inträffade att de valda revisorerna föreslog att den auktoriserade revisorn skulle få yttra sig. Denne föredrog ett anmärkningsvärt aktstycke där det slogs fast som sanning att Polisförbundet inte lider av något demokratiskt underskott medan däremot polisfacket i Stockholms län är odemokratiskt. Det hyggligaste man kan säga om denne revisor är att hans utfall knappast är faktabaserat. Han har överhuvudtaget inte talat med polisfacket i Stockholms län innan han dömer ut det som odemokratiskt. Undras om den hanteringen är god revisorssed?

Arbetsgivaren har fått vapen

Så kom frågan om ansvarsfrihet. Stefan Eklund, ordförande i polisfacket i Stockholms län, begärde ordet.

- Det är med sorg i hjärtat som jag måste tala, förklarade han. Våra arbetsgivare har nu fått det vapen man länge väntat på, nämligen den totala kontrollen av arbetstiden. Det  leder till att de som jobbar tyngst, nämligen våra skiftesarbetare, får jobba än mer och slits ner. I stället för pension får man kanske vara nöjd med det efterlevandeskydd som finns i pensionsdelen.

Sällan skådat missnöje

- Ett missnöje av sällan skådad art finns bland våra medlemmar  just nu, runt om i landet, inte bara i Stockholm och Skåne utan också i många andra delar av landet, fortsatte Stefan. Att omförhandla arbetstidsavtalet skulle kosta mycket stora belopp.

Den fråga som först infinner sig är vem som bäst kan driva dessa förhandlingar som ordförande för vårt förbund, frågade sig Stefan? Från min och vår sida i Stockholm är det helt klart att Jan Karlsen inte är den personen. För Svenska Polisförbundets och dess medlemmars bästa yrkar vi i Förbundsområde Stockholm att inte bevilja  styrelsen ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2007, slutade han.

Avbröt ordföranden  

Därefter gick Kenneth Falk upp och spann vidare på Stefans tråd. Han fann sig nu avbruten av ordföranden som menade att han måste hålla sig till saken. Kenneth valde i det läget att föreslå ordföranden att fråga mötet om han hade yttranderätt eller inte.

Just då ordföranden talade till församlingen om den saken störtade ombudsmannen upp och avbröt honom mitt i talet utan att begära ordet. Han vidarebefordrade förbundsstyrelsens förslag på ajournering tills vidare sedan personer i foajen skulle gjort ett ”påhopp” på medarbetare från förbundskansliet. De skyldiga skulle vara poliser från Stockholms län.

Ingen aggression

- Det var en irriterad stämning eftersom de som kommit i bussarna ville förmedla sitt budskap. Men de skötte sig väl och respekterade det vi sa. Det har inte förekommit någon aggression, varken verbal eller annan mot ordningsvakterna och hotellets receptionister,  berättar ordningsvakten Martin Olsson för Blåljus. Jag har talat med de andra ordningsvakterna och hotellets receptionister och de säger samma sak. Det har varit en helt lugn demonstration. Undantaget var när en ombudsman kom ner, växlade några ord med dem och sedan vände dem ryggen och gick därifrån. Då var det lite irriterat ett tag.

- Jag har inte uppfattat någon otrevlighet från de demonstrerandes sida, förklarar polisinsatschefen Peter Jonsson. Jag har noterat en önskan från deras sida att komma upp och få lyssna på förhandlingarna och även att få framföra ett budskap till någon ansvarig. Jag och framförallt de två dialogpoliserna som var med har försökt att medla och försökt uppnå att rimliga önskemål kunde tillgodoses. Jag tycker att vi hade lyckats bra med det men sedan kom anklagelserna på podiet att poliserna skulle betett sig illa och så var det kört. Vi lyckades i alla fall till sist diskutera fram att tre poliser från bussarna fick komma upp och prata med förbundsstyrelsen. Mitt intryck är att de som demonstrerade uppträdde städat och trevligt hela tiden. BILDEN: Polisinsatschefen Peter Jonsson, dialogpolisen Anna Lundgren och förbundsstyrelsens förste vice ordförande Lillemor Melin Sving.

Mot de här vittnesmålen kan det vara intressant att ställa versionen på Polisförbundets hemsida:

"Samtidigt som ombuden förhandlade blev stämningen utanför Hilton allt mer ansträngd. De demonstrerande poliserna ville komma in och lyssna på förhandlingarna och hade svårt att acceptera att lokalen, där representantskapet ägde rum, av säkerhetsskäl inte rymde fler deltagare. Kommenderingsledningen och dialogpoliserna kontaktade därför förbundsstyrelsen och representantskapets presidium och förklarade att de inte kunde garantera att ordningen skulle upprätthållas:

- När det kommer en uniformerad polis och förklarar att de inte kan garantera att ordningen kan att upprätthållas, ja då är det vår skyldighet att agera. Poliserna var dessutom bekymrade eftersom de skulle bevaka en annan demonstration senare på eftermiddagen, säger Lisa Koblanck, en av tre som ledde Polisförbundets representantskap.

Ombuden på representantskapet fick därefter information om att poliserna utanför Hilton inte kunde garantera att ordningen skulle upprätthållas och förbundsstyrelsen valde sedan att ajournera mötet för dagen". 

Vi kom ingen vart

Patrik Gustafsson var en av de tre som släpptes in till en enskild diskussion med förbundsstyrelsen.

- Jag lämnade över vår skrivelse, berättar han för Blåljus, jag förklarade att vi kände oss svikna och att avtalet drabbat oss hårt. Vi ska lägga ut 240 timmar på sex veckor och det får allvarliga konsekvenser med de regler som tillämpas enligt avtalet. Det fick vi ingen förståelse för utan det enda vi möttes av var hur flera ur förbundsstyrelsen började förklara varför det här avtalet är så lysande. Jan Karlsen sa att det är det lokala facket i Stockholms län som är hela problemet. Jag invände att det inte bara är i Stockholm det klagas utan det hörs från flera andra håll i landet också. Men vi kände att vi inte kom någon vart överhuvudtaget så vi ursäktade oss med att bussarna väntade och sedan gick vi.

-  Vi kom ju faktiskt hit för att försöka få till en rak och ärlig debatt och så ger man sig på oss med falska anklagelser att vi varit otrevliga slutar Patrik Gustafsson, Roslagspolisen.

Under onsdagen fortsätter den avbrutna behandlingen av ansvarsfriheten. Blåljus uppdateras nästa gång den 18 september.

CC