Kommunpolis är inte kommunal polis

Idag, den 18 november träffades alla kommunpoliser i Region Stockholm tillsammans med kommunala intressenter, som kommunledningar, brottsförebyggaren inom kommunen, LOPO-chefer och andra chefer inom polisen. Arrangörer var Polisen i Region Stockholm och BRÅ. Syftet var att introducera arbetsmetoden med kommunpolis och medborgarlöften för alla inblandade. Mötet kommer att följas upp med två dagar om någon vecka, och sedan ytterligare två dagar när samarbetet etablerats.

Regionpolischefen Ulf Johansson inledde med att berätta om polisens arbetsuppgifter och prioriteringar. Kärnuppdraget är som bekant utryckning, utredning och att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Men uppdraget ändras ständigt, det kommer upp problembilder lokalt som polisen skall lösa – det kan vara kriminella gäng och annan brottslighet som kräver särskilda insatser. Senast har flyktingströmmen gjort att poliser tagits från den ordinarie verksamheten för att delta i kommenderingen ALMA eller kommenderas till Skåne för att förstärka gränskontrollen. Till det kommer den hotbild som terrordåden i Paris medför.

Det är typiskt för polisverksamheten, vi måste alltid prioritera och det är vi experter på inom polisen. Med det sagt blir det tydligare och tydligare att vi kommer att behöva resursförstärkningar.

Ulf var mycket tydlig med att arbetet längst ut i organisationen, närmast människorna på lokalpolisområdena är det som han prioriterar främst. Det har redan inletts genom att föra över resurser som trafik- hund- och spaningspoliser till LOPOn. Men det räcker inte. Om det nu finns ca 2000 poliser vid LOPOn i Region Stockholm är målet att det ska bli runt 3000 poliser när organisationen är färdig. Och den resursen kommer att göra skillnad i människornas vardag.

Kommunpoliserna är en av de verksamheter som är tydligt prioriterade av Region Stockholm, vi har redan väl fungerande samverkan med kommunerna på många håll, men nu ska den bli ännu bättre och bli lika bra överallt i regionen.

När Ulf talat, berättade Jan Evensson, som är kanslichef på Region Stockholm om hur långt förändringsarbetet hunnit i regionen. Han noterade att det främst är lokalfrågor som gör att allt inte kan vara på plats från dag ett. Vissa lokaler kommer sannolikt inte att vara klara förrän runt 2020. Det ger samtidigt kommunerna en möjlighet att vara med att påverka polisens etablering av LOPOn.

Erik Grevholm som är samordningschef på Brå, berättade om myndighetens uppdrag och hur de olika delarna av myndighetens anslag fördelar sig. Det är 55% statistik, 35% forskning och resten brottsförebyggande arbete. Fördelningen kan dock bli större del av det senare, så att exempelvis polisen kan få mer stöd i metodfrågor och annat i framtiden.

Jörgen Nilsson, som är fd närpolischef och projektledare i Region Syd, berättade tillsammans med Charlotta Gustafsson, som är biträdande enhetschef för utveckling av brottförebyggande arbete om hur de ser på samverkan mellan polis och lokalsamhället, främst kommuner.

Förutsatt att korrekta problemanalyser och lösningar används samt att resultatet (minskad brottslighet/ökad trygghet) mäts, finns mycket att vinna. 1+1 kan bli tre eller rent av fyra. En förutsättning för samarbetet är att det finns en kontinuitet och ett förtroende.

Charlotta beskrev hur hon i lokalen kunde notera att kommuner och polis satt i stort sett geografiskt placerade, medan det för tio år sedan sannolikt hade varit en sida med poliser och en annan sida med kommunföreträdare, det tog hon som ett tecken på att det redan hänt mycket. Jörgen beskrev processen för att få fram medborgarlöften och hur de skall fungera i praktiken. En fråga som diskuterades är vilken tidsram som skall gälla för dessa satsningar, ett år, två år eller en mandatperiod…

Under och framförallt mellan föredragen ställdes många frågor och gavs en del goda exempel på samverkan. En fråga som togs upp var risken att kommunen inte alltid prioriterade just det brottförebyggande – det kunde komma bort i förhållande till drogförebyggande ANDT-arbete eller folkhälsoarbete. En annan fråga som ställdes av Hillevi Enström, (kommundirektör i Upplands Väsby) var att vissa LOPOn har en enda kommunpolis till flera kommuner. Hon fick svaret att LOPO-chefen har möjlighet att anpassa antalet till behovet.

Ingen ställde frågan hur det gått med alla de samverkansprojekt som närpolisområden i Region Stockholm deltagit i och rent av initierat. Allt eftersom närpolisområdena centraliserades föll många av samverkansprojekten i träda från polisens sida. Då kunde kommunerna som ibland rent av anställt personal för att uppfylla sin del stå där med lång näsa. Sedan kom poliskontoren, som även de i många fall hade ett utbyggt samarbete med sin kommun. Tills poliskontorspoliserna försvann till annan verksamhet. Nu får vi hoppas att kommunpoliserna får arbeta uthålligt och att de dessutom får förfoga över poliser på LOPOna så att de har något att komma med.

Några av kommunpoliserna jag talade med i pauserna menade att uppdraget var lite otydligt, när de rekryterades fanns det de som trodde att det skulle vara kommissarietjänster och ingå i ledningsstödet på LOPOt. När en kommunpolis talar med kommunen om satsningar är det ju intressant att veta vad kommunpolisen har att röra sig med för resurs. Någon av kommunpoliserna hade varit gruppchef på ett poliskontor innan. Då visste hen precis vilken resurs hen förfogade över. Eftersom LOPO-organisationen ännu är i sin linda, kan så klart resursfrågan och vem som förfogar över den klarna så småningom. För poliserna kan ju inte lämna löften utan täckning.

Flera av kommunpoliserna var även bekymrade över hur de skulle lönesättas, de flesta har fått sina tjänster (även om några bara är tillförordnade) men vet inte vad de ska få för lön. Vi får hoppas att det reder ut sig med tiden.

Tommy Hansson