Publicerat 2017-03-22 15:10

Kommunala poliser löser inte poliskrisen

Ett par centerpartister har skrivit en debattartikel i DN där de ser lösningen på poliskrisen i att vrida klockan tillbaka till före 1965 och kommunalisera polisen. De var säkert inte med på den tiden, och har knappast någon aning om hur en splittrad polisorganisation kan skapa revirpinkerier. Historien förskräcker.

När polisbristen briserar, kommer olika hugskott som skall lösa den akuta resursbristen. Hugskotten, kan handla om ordningsvakter, snabbutbildade B-poliser, kommunala poliser, beredskapspoliser eller andra typer av privatiserade eller billighetsalternativ. Det som offras på hugskottens altare, är rättsäkerheten. Medborgarna som blir utsatta för polisens tvångsmedel och våldsmonopol, har rätt att förvänta sig att bli det av så välutbildade och välrekryterade poliser som det bara är möjligt. Det kravet kan man med rätta ställa på ett rättsamhälle!

Polisförbundet har skrivit ett ampert svar på centerpartisternas debattartikel, som är riktigt läsvärt. Även det på DN Debatt:

"Att införa en kommun polis, så som representanter för centerpartiet i Stockholm vill, skulle försvåra polisen uppdrag.

Michaela Haga, distriktsordförande för Centerpartiet i Stockholms län och Christian Ottosson kommunalråd i Huddinge (C) skriver i en debattartikel den 21 mars att de vill ha en ny kommunpolis som är närvarande i människors vardag och förebygger brott. Enligt dem så kan kommunpoliser avlasta den nationella polismyndigheten.

 

Polisförbundet håller med skribenterna om att polisen måste komma närmare medborgarna. Det kräver ytterligare satsningar på lokalpolisområdena. Men att nu, två år efter den största förändringen i modern svensk förvaltningshistoria, göra om polisorganisationen är både feltänkt och ansvarslöst.

 

Vi har fått en ny typ av kriminalitet i Sverige. Den grova brottsligheten har ändrat karaktär. Det är fler skjutningar bland kriminella och brottsligheten har också blivit mer gränsöverskridande, både inom landet och över kommun- och nationsgränser. IT-utvecklingen gör att ny typ av brottslighet uppstår i den digitala miljön. Polisen måste satsa mer för att hålla jämna steg med de kriminella.

 

Det var också bakgrunden till att Polisförbundet, samtliga riksdagspartier och många andra opinionsbildare såg behovet av att omorganisera polisen. Den gamla organisationen med 21 självständiga polismyndigheter försvårade en tydlig och effektiv styrning av polisverksamheten. Fallet med mördaren Anders Eklund visade i all sin brutala verklighet vilka problem vi brottades med då. Information lämnades inte över myndighetsgränser och resultatet blev förödande.

 

Vi hade då skilda system för lagring och hantering av information vilket förhindrade ett snabbt och smidigt utbyte av uppgifter mellan myndigheterna. Polisens dåvarande ansvarsfördelning gjorde att ingen tog helhetsansvar för polisverksamheten i hela Sverige.

 

Att vi nu har en sammanhållen svensk polis innebär stora fördelar.

 

Att då föreslå att polisen ska styckas upp på 290 kommuner är ansvarslöst. Förutom försämrad styrning finns det ytterligare stora risker med att kommunalisera polisen. Polisen har det yttersta uppdraget att stå för trygghet, rättssäkerhet och demokrati i vårt samhälle. Med skiftande majoriteter och olika synsätt på kriminalitet och lag och ordning riskerar polisens arbete att påverkas till det sämre. Beslut kan fattas som ska gynna den sittande majoriteten inför val men missgynnar polisens arbete långsiktigt. Det är en stor skillnad jämfört med en statlig styrd polis där politiker inte får lägga sig i myndighetens beslut.

 

Kommunernas ekonomi är skiftande i olika delar av landet. Även med ett kraftigt statsbidrag kan följden bli att många kommuner tvingas att höja kommunalskatten eller spara på områden som barnomsorg, skola eller äldreomsorg om skribenternas förslag skulle bli verklighet. Människors rätt till trygghet ska inte vara beroende var i landet man bor och vilket skatteunderlag det finns i kommunen.

 

Den poliskris vi idag har beror på att vi har för få poliser. Många lämnar yrket på grund av dåliga löner och en tuff arbetsmiljö. En kommunpolis gör inte att fler kommer att söka till polisutbildningen eller att det kommer att finnas fler poliser att anställa.

 

Det som nu krävs av våra folkvalda är att de lyssnar på medarbetarna, att de vågar satsa på att förbättrade anställningsvillkor och att de avsätter resurser så att Polismyndigheten kan höja lönerna. Vi måste få stopp på den flykt från polisen vi idag ser och vi måste kunna locka tillbaka de som har sökt sig till andra branscher.

 

Att i det läget genomföra en ny omorganisation kommer att försvåra vårt uppdrag. De senaste två åren har polisen genomlidit ett stålbad. Låt oss nu få tid att få verksamheten att fungera. Avstå snabba organisatoriska förändringar och bespara oss fler populistiska förslag.

Lena Nitz, ordförande i Polisförbundet"

Tack, Polisförbundet för det klarspråket!

 

Blåljus har kommenterat förslaget här.

 

Tommy Hansson