Publicerat 2011-06-16 20:30

KNÄCKFRÅGAN:

Poliser gillar sitt jobb

Hur stort ekonomiskt

gap kan de acceptera

innan de byter arbete?

Många har skrivit till rikspolischefen Bengt Svenson efter kallduschen att Rikspolisstyrelsen inte ville förhandla längre utan hänskjutit överläggningarna till en lönenämnd i höst. Rikspolisstyrelsens beslut att med alla medel sätta stopp för de lokal-lokala överenskommelserna om bl a pa-trappan i Stockholms län har också väckt förstämning. Blåljus har naturligtvis fått del av flertalet brev och publicerar ett urval med skribenternas samtycke. Det är intressant att se att det inte är ovanligt att unga poliser har kvalificerade utbildningar före Polishögskolan. Utbildningar som gett dem ett löneläge högt över det de fått som poliser. De stannar ändå därför att de tycker om sitt arbete. Men hur stor skillnad är de beredda att ta innan det blir ekonomiskt orimligt? Har vi verkligen råd att förlora dem och andra poliser?

”Ska jag bli tvungen

att byta ut polisjobbet?

Hej,

Jag heter Henrik Ekstrand och tjänstgör i City och Vasastans näpo.

Jag skriver till Er med anledning av den information som gick ut i december rörande lönetrappan för poliser i Stockholms län. Jag fick då information om en löneutveckling som jag uppfattade som överenskommen mellan arbetsgivaren i Stockholm och facket.

Nu kom det till min kännedom förra fredagen att denna överenskommelse plötsligt ej längre gäller, utan den har helt enkelt återtagits. Under dagen idag så har jag förstått det som att arbetsgivaren inte alls erbjuder den löneutveckling som i december utlovades.

Med all respekt för att saker kan förändras under tidens gång och att man som arbetsgivare har en mängd faktorer att ta hänsyn till i en lönesättning, så finner jag det frustrerande och till viss del ledsamt att när man kommit ut för att jobba med det yrke man har valt och brinner för, inser att man kanske inte har råd att arbeta vidare sett till den tänkta löneutveckling som nu gäller.

Personligen tycker jag man kan förvänta sig en högre löneutveckling som polis än vad som nu är för handen, särskilt då man arbetar och bor i Stockholmsregionen.
 
Jag är själv 35 år och är ensamstående med min son, jag har tio års erfarenhet som officer i Försvarsmakten och erbjuds nu en marginell löneökning utifrån de 20.000 kronor jag i dagsläget tjänar. För mig blir det tillslut ett val mellan att vara kvar i det jobb jag trivs otroligt bra i eller bli tvungen att byta jobb för att ha råd att leva och bo i Stockholm med min son.

Det känns alla fall inte så kul och man mår faktiskt inte så bra som man borde när man inser att den utlovade löneutvecklingen som sedan tidigare gällde nu inte finns. Det är frustrerande och jag saknar även information från arbetsgivarsidan kring varför det har blivit på detta vis och vad som är tänkt att hända nu. All information har man fått söka själva i detta, samt att det finns ett flertal kollegor i länet som så sent som idag inte ens har kännedom om att lönetrappan är borttagen.

Med vänlig hälsning,
Pa Henrik Ekstrand
Stockholm, City

”Hur ska det gå ihop

ekonomiskt att vara polis?”

Hej!

Jag skriver detta brev för att visa uttryck för hur jag och mina kollegor mår i samband med det slopade löneavtalet.

I slutet av 2010 skickades det hem ett brev till mig och mina kollegor om en ny "lönetrappa" med möjlighet till inspektörsskap efter ett antal år i tjänst efter uppnådd lönenivå. För någon vecka sedan fick jag besked om att detta löneavtal inte längre gällde utan någon vidare information kring detta. Informationen kring detta har inte givits och jag och mina kollegor har själva fått söka upp information kring detta.

Jag är snart 30 år och har en bakgrund inom telekom-branchen som it/data-tekniker med en grundlön runt ca 30.000 kr. Idag har jag en grundlön om 20.000 kr vilket motsvarar en lön för en nyutexaminerad gymnasielev vid något bemanningsföretag. Jag är ingen lyxsökare på något vis och är av den uppfattningen att jag har världens roligaste jobb, men inte till vilket pris som helst! "Lönetrappan" som togs bort var ingen direkt löneraket men gav ändå visst hopp om en drägligare lön efter några års tjänst.

Jag och många kollegor med mig mår inte bra av detta och det finns flera som ser sig om på arbetsmarkanden och söker andra arbeten. Att kollegor inte trivs med sina arbeten på grund av rådande lönesituation sprider en negativ och destruktiv spiral bland kollegorna och skadar förtroendet för arbetsgivaren.

Jag hoppas att jag och mina kollegor kan få något svar på hur lönerna inom polisen kommer att se ut och hur det ska gå ihop ekonomiskt att vara polis. Med poliser som inte behöver leva på marginalerna och som får ihop vardagslivet så kan krutet och de inre drivkrafterna, som finns inom varje polis, läggas där det verkligen behövs dvs. att finnas tillgängliga för allmänheten och beivra brott!

Med vänlig hälsning

Polisassistent i Stockholm City

”Snart har vi en

urvattnad poliskår”

Hej!

Jag är 30 år gammal. Jag har läst inom högskolevärlden i 6 år. Jag har förutom min polisexamen också en nästan färdig lärarexamen.

Jag blev antagen till polishögskolan 2008, och då det länge har varit en dröm så tog jag platsen.

Jag sökte till Stockholm med anledning av att det fanns ett bra avtal (PA-trappan) som gav möjlighet till en ökning av lönen samt vidareutveckling i form av inspektörsrotation. Jag har dock kommit till den insikt att jag inte har råd att jobba och bo här i Stockholm.

Jag har precis köpt min första bostad och bor där tillsammans med min sambo, jag har en inkomst på 20 000 kr i månaden (jobbar för närvarande på ungdomsgruppen i Farsta) och skall inom ramen för denna lön prestera otroligt mycket och ta ett stort ansvar för utredningar. Efter att skatt dras av så har jag en lön på 15 900 kronor. En spärrvakt på tunnelbanan tjänar mer än jag. En lokförare tjänar 25 000 i månaden, och väktare 23 000. Hur kan det då komma sig att jag, som dagligen representerar den svenska poliskåren i kontakt med målsäganden och misstänkta tjänar

20 000? Är mitt arbete verkligen så enkelt?

Det är kanske så att jag inte på något sätt förtjänar mer betalt än så, men jag anser att jag utför ett kvalificerat arbete som betyder mycket för många människor. Då vi först fick reda på att PA trappan togs bort och att den ersatts med en sorts individuell lön, må vara så. Men att slopa all form av löneutveckling är otroligt skadligt för motivationen hos ALLA medarbetare.

Jag kommer att återvända till yttre tjänst i juli, då detta är det enda ekonomiskt hållbara som jag kan göra. Jag får där slita i treskift och på en otroligt tuff arbetsplats. Jag får hoppas på att få övertid och eventuellt ett gnetpass (jobba mer än 40 timmar i veckan) för att dryga ut kassan.

Det som slår mig med detta är det otroligt dåliga OB avtal som polisen har. ALDRIG i alla de yrken som jag har haft så har jag varit med om att OB börjar från 22, OCH att det kompenseras så otroligt dåligt.

Jag jobbar varje dag med otroligt motiverade kollegor som gör sitt allra bästa för att prestera och att hjälpa människor. Vad som händer nu är att denna motivation urholkas, missnöjet sprider sig och flertalet kollegor funderar på att säga upp sig och jobba med annat. Varför, skall man acceptera de OTROLIGT dåliga avtal som vi har och ständigt utsätta sig för hot och våld, och inte att förglömma, det otroligt stora ansvar som ligger på ens axlar.

Jag personligen börjar att tröttna på att ständigt få höra att vi gör ett jättebra jobb i ena andetaget. För att vi sedan skall få sämre avtal och lägre lön i det nästa. Äldre erfarna kollegor flyr yttre tjänst och kvar i turlagen så finns det aspiranter och nya polisassistenter.

Snälla! Ta det här på allvar. För snart så har vi en utvattnad poliskår, med låg status som inte uppfyller de krav som samhället ställer på oss.

Man skall få betalt för det arbetet man gör. Det är väl summan av det här brevet.

Polisassistent i Söderort