Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2006-11-20 23:02
Programmet på torsdag tar upp en händelse i Norrort, närmare bestämt Järfälla, där en kvinna avled av de skador hon fick då hon föll från ett hyreshus – troligen från ett fönster. I både tingsrätt och hovrätt dömdes Ari, med finskt ursprung, för mord. HD tog inte upp saken till prövning. Ari avtjänar nu ett långt frihetsstraff. Han befann sig i en lägenhet med kvinnan. Båda var missbrukare och vid tillfället kraftigt berusade. Ari hävdar att han låg och sov då kvinnan dödsstörtade. Han vet inget om händelsen. Vid rättegångarna ansågs det vara ställt utom rimligt tvivel att han kastat eller knuffat ut kvinnan genom ett fönster i lägenheten. I programmet drivs uppfattningen att domarna var illa underbyggda och att Ari borde ha frikänts.
Idag, måndag, fick jag se inslaget i förväg. Det finns uppgifter i det som gör mig mycket betänksam. Jag ska inte här avslöja vad det är men det är som sagt ingen tvekan om att det finns ett antal egendomligheter som väcker frågor som en rättskännande person gärna skulle vilja ha svar på. Här kommer den erfarne kriminalteknikern Evald Knutsson, som har sin arbetsplats på Norrortspolisen, in i bilden.
- Vad tror du kommer att hända med Evald nu, undrade Trond Sefastsson efter visningen. Kommer folk att sluta hälsa på honom, sätta sig vid ett annat bord i matsalen, frysa ut honom kort och gott? Jag tycker att han är en ärlig och modig polis och jag vill inte att han ska få obehag för att han har ställt upp och berättat i det här programmet. En person på Norrortspolisen har begärt att få se en utskrift av vad Evald sagt. Jag vill inte gå in på vem det är men tyckte jag borde nämna det.
Vad gör Evald i programmet? Han berättar lågmält och mycket sakligt fakta hämtade ur den ytterst omsorgsfulla tekniska undersökning som han och en kollega under flera dagar genomförde på platsen där kvinnan störtade mot sin död. Sammanfattningsvis går det han säger ut på att den tekniska undersökningen inte avslöjade några tecken på att en strid skulle ha ägt rum i lägenheten. Kommer Evald att få obehag på arbetsplatsen för att han berättar detta? Jag frågar Fredrik Pahlberg, facklig ordförande på Norrortspolisen.
- Varför skulle han få det, undrar Fredrik och låter uppriktigt förvånad. Han har all rätt att berätta om sitt arbete och vad som kommit fram vid den tekniska undersökningen. Jag kan inte tänka mig vem det skulle vara som skulle vilja neka honom det. Även poliser har yttrandefrihet. Jag känner till händelsen, jag jobbade den kvällen och jag vet att det har varit mycket diskussion om den här hos oss.
- Nej, det är jag inte orolig för, förklarar Evald Knutsson när jag frågar honom själv om han riskerar obehag för inslaget.
- Jag är väldigt noga med att understryka att jag inte har facit i det här ärendet, fortsätter han. Jag har gjort min del som är den tekniska undersökningen. Jag har inte följt förundersökningen i detalj och har alltså ingen samlad bild av den övriga bevisningen. Jag ger mig inte in på att bedöma varken utredningen, åtalet eller domarna. Jag berättar vad jag och min kollega kom fram till på platsen. Och jag kan säga att där fanns inga spår som talar varken för eller emot att kvinnan utsatts för ett brott. Och det gör mig bekymrad att Ari trots det fälls för att han påstås ha handlat på ett sätt som inte har avsatt några spår på platsen. Men domstolen har tydligen värderat annan bevisning så att den räckt för en fällande dom. Det har jag inga synpunkter på för jag har som sagt inte hela bilden. Och vad obehag beträffar så vet alla här på jobbet min inställning – vi har snackat otroligt mycket om det här. Och varför skulle någon tycka illa om det jag säger? Jag berättar ju bara fakta.
När Trond Sefastsson direkt efter visningen ställde frågan till mig om Evald riskerade obehag svarade jag att jag har svårt att tro det. Det är skönt att den uppfattningen bekräftas både av Fredrik och Evald själv.
Men visst måste man uppskatta Tronds omtanke. Alltför många av hans kolleger har inställningen att scoopet (den egna nyheten) är allt och vilka följder den får för de inblandade struntar man vackert i. Inställningen kallas ”konsekvensneutral” och är mycket utbredd bland journalister. När jag höll på mycket med de här frågorna hörde jag ofta bedömningen att cirka 50 procent av journalistkåren hyllar den konsekvensneutrala principen. Jag uppmanar alltid poliser att ha den principen i gott minne när de kommunicerar med journalister.
Trond Sefastsson har som bekant arbetat som reporter med flera stora kriminalfall och givetvis träffat många poliser. Han känner väl till den ”tystnadens filosofi” som råder (”har jag inget sagt så har jag inget sagt som jag kan straffas för”). Det är logiskt att Trond drar slutsatsen att när någon polis av övertygelse ändå träder fram och berättar fakta så kommer denne att råka illa ut. Det är i verkligheten inte så farligt med den saken.
Däremot är ”tystnadens filosofi” något högst påtagligt. Den har sin grund i polismyndigheternas straffande inställning. Poliser är ända från rekryteringen vana vid att se upp med att säga eller skriva för mycket eftersom de vet att allt i sinom tid kan komma att användas mot dem i en förundersökning eller ett disciplinärende. Länspolismästare Krister Jakobsson, Västra Götaland, har angripit den här kulturen i ett debattinlägg. Han vill kort uttryckt att det ska gå att påtala felhandlingar inom polisen för att vi ska lära för framtiden av dem – inte för att i varje läge straffa den som begått dem. Idag är det inte så – varje minsta misstanke om att ett fel begåtts ska bedömas av en åklagare i chefsställning. I förlängningen av den processen vinkar avsked för polisen. Ingen frågar efter att lära något av vad som hänt. Det är klart som korvspad att en sådan ordning föder – och göder – ”tystnadens filosofi”. Till stor nackdel både för en sund utveckling av polisen och för rättssäkerheten för personer som menar sig oskyldigt dömda.
Just idag, måndag, kommer nyheten att justitiekanslern föreslår en ny myndighet som ska bedöma resningsansökningar. Hela dagen har radion surrat av intervjuer bl a med företrädare för Riksåklagaren som visserligen inte tror på idén men som ändå inte motsätter sig den om den kan öka allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Inte en enda reporter har väckt den ganska uppenbara frågan om RÅ:s roll. När en resningsansökan kommer in innefattar den nästan alltid kritik mot förundersökningen (som leds av en åklagare), åtalet (som beslutas av en åklagare) och processen (som drivs av en åklagare). Vem är förvånad att RÅ är restriktiv med att tillstyrka resning när en sådan innebär att en åklagarkollega ifrågasätts? Varför ställer journalister aldrig frågor på det temat? Är RÅ som Ceasars hustru?
Trond Sefastsson jobbar själv med ett inslag om ärendet mot Göran Ström, Västerortspolisen, och även stöttat hans strävan efter ny rättegång. Han känner alltså till att RÅ bestämt motsatte sig en ny prövning för Göran Ström. En sådan skulle nämligen satt blixtbelysning på hur åklagaren i ärendet agerat. Trots RÅ:s motstånd fick Göran Ström sin nya rättegång och frikändes av en enig hovrätt. Ett uppslag för kritisk granskning i Kalla Fakta av RÅ:s säregna dubbelroll på gränsen till jäv?
Text och intervjuer: Claes Cassel
-----------------------------------------------------------------
Kort intresse
Det tog längre tid för ledamöterna att fylla i närvarolistan än att behandla följande frågor:
1 – Sammanträdets öppnande
2 – Föregående protokoll
3 – Val av justeringspersoner
4 – Godkännande av dagordning
5 – Beslutärenden
a) Tillsättning av chefstjänst i City
b) Sammanträdestider för våren 2007
c) Myndighetens verksamhetsplan för år 2007
6 – Information från länspolismästaren
a) Ekonomifrågor
b) Personalfrågor
7 – Kännedomsärenden
a) Inkomna skrivelser
b) Förteckning över öppna ärenden
8 – Arbetsgruppen för disciplinfrågor vid CU
9 – Övriga frågor
a) Tilläggsyrkande från Folkpartiet om verksamhetsplanen
10 – Sammanträdets avslutning
Inga frågor, ingen som yttrade sig mer än vice ordförande som tillstyrkte 9 A.
Effektivt?
Peter Frisell
-----------------------------------------------------------------
Förbundet
”Polisförbundet – ett förbund bland alla andra?
På Polisförbundets hemsida finns det information om de av regeringen aviserade förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen genom en arbetslöshetskassa. Det står att vi inte berörs, eftersom vi inte har någon A-kassa, vilket är helt korrekt. Vidare uppmanar Polisförbundet sina fackligt aktiva medlemmar i det med intern e-post inom polisen distribuerade ”Fackligt uppdrag nr 11” att aktivt stödja TCO:s kampanj mot regeringens förslag (www.a-kassan.nu). Jag läser in att vi ombeds agera i frågan och det är jag lite undrande till, då det känns lite skenheligt.
På 1998 års kongress beslutades bl. a. vi skulle lämna Statstjänstemännens erkända arbetslöshetskassa (SeA), vilket sedan skedde i januari 1999. Alla medlemmar fick då ett brev om detta beslut, där vi erbjöds möjligheten till att gå över till ett individuellt medlemskap i A-kassan. Tanken med att gå ur var egoistisk. Vi betalade då 68 kr/månad som kollektiva medlemmar i SeA och kongressen såg att de pengarna kunde användas bättre än att solidariskt stödja andra arbetslösa statstjänstemän. Om jag läst regeringsförslaget rätt så är det ju i linje med vårt beslut från 1998? Kostnaderna för arbetslöshet skall fördelas bland dem som faktiskt är arbetslösa. Inom polisyrket har vi ju en extremt låg arbetslöshet och följaktligen så belastar kostnaden för våra arbetslösa medlemmar vår medlemsavgift med ett fåtal kronor av de 310 kr/månad som skall betalas till Polisförbundet centralt från januari 2007. Därutöver tillkommer den lokala avgiften (som hos oss i Stockholms län är 58 kr/mån) på 25–65 kr/mån. Polisförbundets medlemmar har m.a.o. en fackföreningsavgift på upp till 375 kr/mån, d.v.s mer än många andra förbund, trots att det i deras fackavgift ingår A-kassemedlemskap.
Flera av dagens förbundsstyrelseledamöter - med den då nyvalde förbundsordföranden Jan Karlsen i spetsen - var ombud vid kongressen i Karlstad 1998, varför jag blir fundersam, hur har frågan hanterats i TCO: s styrelse där Jan Karlsen är ledamot?
Min bild av Polisförbundet är att vi är ett starkt förbund som ibland går våra egna vägar, och står för det, eller? Är det månne inte politisk korrekt att hävda vår syn i arbetslöshetsfrågan, eller är det för att det är en borgerlig regering som lägger ett förslag som den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen ogillar? Jag vet inte, jag vet bara att Polisförbundet enligt stadgarna är opolitiskt, vilket flera andra TCO-förbund påstås vara.
Är vi fega?
Jag är det inte, jag är lojal mot det beslut som vi fattade 1998 och kan argumentera för det, fast jag inte var kongressombud då!
Peter Frisell”
Ska chefer
”Säger bara medarbetarenkäten... Tror inte att det egentligen fanns en ambition att ta tag i chefsfrågor ur ett medarbetarperspektiv. Kanske ses detta ämne som något nödvändigt ont hos vissa chefer. Vissa kommer snart att erfara att "leda och fördela" måhända värderas idag men att produktionskraven på sikt ställer större krav på gott ledarskap med stor respekt för alla som ska verka mot ett gemensamt mål. ELLER, är det cheferna som ska utföra jobbet?
”Ä””
Befäl
”Det är intressant att läsa all kritik mot i-lön här på Blåljus. Jag skulle gärna vilja berätta att jag är befäl och jag har mycket bra koll på hur utryckningspoliserna i vårt polismästardistrikt jobbar. Jag har en klar bild av hur bra ”lagarbetare” de är när det kör ihop sig på fältet (och när det sitter rader av frihetsberövade och väntar på förhör och när det är kaos i receptionen och samtidigt en hockeymatch på TV). Jag är varken dum eller blind. Jag läser ofta hur de skrivit anmälningar. Jag träffar dem dagligen och vet rätt mycket om vad de går för.
”Flertalet jobbar bra och ställer upp för ”laget”. Men det finns en annan typ också. Den som ”blir osynlig” så fort det bränner till (om det inte handlar om att åka blått och vara med och jaga och bryta lite). Men allt det där andra trista som också måste göras det roar dem inte. De är som sagt få men jag vet ju att även deras arbetskamrater vet vilka de är. Och jag kan inte få i min skalle hur de kan tycka att det är rätt att dessa ska ha lika mycket betalt som de som är ambitiösa och hjälpsamma på alla sätt. Det borde vara självklart att de sistnämnda skulle premieras medan undantagen också skulle sättas på undantag i lönelistorna. Jag är beredd att ta mitt ansvar och hålla i yxan och även att stå för det inför vem som helst. Varför får jag inte i rättvisans namn?
Signatur: ”Arbete måste löna sig.””
Chefer
Att vara chef i medvind är inte svårt...men att vara chef i motvind, betydligt besvärligare. Men nu handlar inte vår chefs-rekrytering om det(sticker ut hakan). Att vara chef/ arbetsledare inom polisen idag handlar om att orka leva med att man inte kan utföra sitt uppdrag under rådande omständigheter, och tvingas hålla tyst om det för annars blir man utbytt.I mina ögon ren prostitution.Får vi motiverade arbetsledare som har råg i ryggen då?
”Anneli””
Nerkörda
”Vem vet? snart är nog LKC-personalen så nerkörda att ett visst intresse av att ersätta poliser med civilanställda inte möts av motstånd. Hoppas att det varit värt det...
”utryckningen””
OM JAN KARLSENS
Tonen i Blåljus
”Debatten om Jan Karlsen på Blåljus börjar verka otroligt tjafsig.
Själva frågan är konstig. Vad tänker Jan Karlsen gör för att få slut på konflikten mellan Polisförbundet och dess stockholmsavdelning? Jag känner inte Karlsen närmare men gissar att han inte kunnat hålla sig kvar som förbundsordförande om han inte vet vad han gör. Jag tycker han verkar stabil och trygg det jag har hört. Är det troligt att en sådan person skulle vilja gå till historien som en som lät Polisförbundet gå under? Nej, det är det förstås inte. Jag gissar att han i det tysta jobbar på att få den här konflikten ur världen. Om inte skulle man verkligen kunna säga att han inte vet vad han gör. Och det tror jag som sagt inte på.
Stockholmspoliserna vet sin makt. De vet att makthavarna inte vill höra talas om något utbrett missnöje eller bråk i den kåren. Om det jäser i närpolisområde Järpen i Jämtland blir det knappt en notis ens i de stora rikstidningarna. Jäser det i Stockholm rycker justitieministern ut. Det där har stockholmarna använt sig av förut och jag är säker på att ni inte tvekar att köra det racet en gång till om det gynnar er. Ni har slipade och makthungriga fackliga ledare som vet hur en slipsten ska dras. Som sagt, den som inte har huvudet under armen tar det här på allvar.
Sedan kan man verkligen fråga sig varför Jan Karlsen skulle svara i Blåljus när han har Polistidningen att skriva i? Där kan han vara säker på att inte bli struken och förvanskad och sedan få en giftig eftersläng till kommentar. Med tanke på den ton man märker i Blåljus kan man lätt gissa hur ett inlägg från förbundsordföranden skulle bli behandlat. Den tonen som man möter fackliga och medlemmar från andra delar av landet bådar inte gott.
Jag tycker ni ska avsluta debatten om Jan Karlsen och hans svar på den där insändaren och ägna er åt viktiga frågor.
”Norr om Dalälven””
BLÅLJUS KOMMENTAR: Blåljus hållning i stora drag bestäms av styrelsen i polisfacket i Stockholms län. Och jag har inte hört att den styrelsen skulle ha någon generellt fientlig inställning till övriga förbundsmedlemmar i landet. Om en annan syn kommit till uttryck i någon insändare på Blåljus står den för författaren. Vi censurerar ingen som inte bryter mot tryckfrihetslagarna. Vi skulle givetvis inte heller censurera Jan Karlsen. Lika lite vill vi avsluta någon pågående debatt. Så länge den håller sig till frågor som är relevanta i dessa spalter och inte övergår i rena upprepningar får den pågå. Det är en del av Blåljus varumärke.
Ingen försoning
”Läste förbundets tidning som kom igår. Kan inte påstå att det framskymtade en försoningens hand i denna direkt. Det är nog hög tid att gå skilda vägar för de olika inriktningar som svensk polis nu har.
”Stockholmspolis””v-----------------------------------------------------------------
Tyska
- Jag vill understryka, fortsätter Kenneth, att avtalet inte är undertecknat ännu. Det kommer det att bli inom den allra närmaste tiden. Det jag nu berättar om är inga tvistefrågor utan de är i princip slutförhandlade. Vad arbetsgivaren och vi arbetar med för dagen är huvudsakligen en redaktionell översyn. Vi har som ambition att avtalet ska vara så användarvänligt som möjligt.
- Om jag får börja från början så anpassar vi nu våra avtal till ett EU-direktiv som vår riksdag har beslutat ska gälla för den svenska arbetsmarknaden. I de direktiven nämns att vissa yrken kan särbehandlas. Polisen nämns som ett exempel på sådana grupper.
- Det finns i stort sett två frågor som jag får många telefonsamtal om och hör konstiga rykten om. Det ena är 48-timmarsregeln för arbete – det andra 11-timmarsregeln för vila.
- När det gäller arbete får tiden för detta inte överskrida 48 timmar i veckan i genomsnitt räknat på en fyramånadersperiod. Det här börjar den 1 juli 2007. Från det datumet löper nämligen fyramånadersperioderna. Det finns en tanke med det. På så vis berörs sommarledigheten av två perioder. Julledigheten får också en mera praktisk placering med det kalendariet.
- Tittar man på en faktor som övertid betyder det att de som jobbar skift på det vi kallar mörk tid har en arbetstidsberäkning som gör att de i vissa fall landar på 34 timmar per vecka. Med de här reglerna betyder det att de kan göra mer övertid än t ex de som jobbar på en regelbunden dagtidslista. Övertid är förstås arbetstid och ska tas in i genomsnittsberäkningen på fyramånadersperioden.
- Vilotid är den andra knäckfrågan, förklarar Kenneth. Detta att vi ska ha 11 timmars vila mellan passen är en sanning med modifikation. Läs noga nu: Man ska ha 11 timmars vila under varje 24-timmarsperiod. Denna period behöver inte sammanfalla med kalenderdygnet. Man bestämmer en dygnsbrytpunkt och den kan man t ex lägga 11 på förmiddagen eller 03 på natten. Brytpunkten anpassas till varje enskild lista. Vid t ex periodplaneringen kan man faktiskt ha olika brytpunkter för varje sexveckorsperiod. Det betyder som man förstår – när man läst det här några gånger – att vilotiden mellan två arbetspass i vissa lägen kan understiga 11 timmar utan att vi bryter mot direktiven.
- Det här är inte enkelt att fästa i ett fungerande avtal, säger Kenneth. Vi inom Polisen har en verksamhet som pågår dygnet runt på alla årets dagar och där dessutom olika arbetslag saxar i varandra för att få en heltäckande polisverksamhet. Vi måste kunna planera den så att den inte sviker allmänheten. Vi upplever att EU-direktiven är tillkomna för att reglera tyska och franska lastbilschaufförer som var och en kör sitt ekipage utan inblandning av några andra och vilkas individuella vilotider inte påverkar en enda kotte utom möjligen deras familjer. Att utifrån det perspektivet arbetstidsavtala en polisverksamhet är svårjobbat, för att uttrycka det försiktigt.
Arbetstidsavtalet för Stockholms län skrivs på av parterna inom den närmaste tiden. Håll utkik här på Blåljus så får du direkt veta när det är klart. Det kommer att ordnas utbildningar i det nya avtalet för dem som jobbar dagligen med det. Polisförbundet centralt har begärt in uppgifter från länsfacken om och i så fall hur de nya arbetstidsavtalen för poliserna innebär brott mot EU-direktiven (och därmed även riksdagens beslut). Det måste betyda att man befarar - eller vet om - att polismyndigheter runt om i landet konspirerar för att medvetet bryta mot direktiven. De insamlade uppgifterna måste bli intressant läsning som vi hoppas att förbundet i öppenhetens namn offentliggör.
Intervju: Claes Cassel
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 20 november 2006 kl 2300. Nästa uppdatering blir torsdagen den 23 november.
Vid uppdateringen torsdagen den 16 november kl 2300, stod vårt räkneverk på 239.391. I kväll, måndagen den 20 november, har 867 besökare tillkommit och vi landar för ögonblicket på 240.258.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
Den 21 november 1941 inleddes kampanjen ”En svensk tiger” med ett tal av statsminister Per Albin Hansson. Med Bertil ”Bertila” Almqvists (bl a Barna Hedenshös) vitsiga symbol ville man försvåra för spionen som sades lägga pussel med små bitar var för sig till synes oskyldiga.
Den 22 november 1963 är en dag som många minns vad de gjorde än idag. Själv hade jag 15-tur i första vaktdistriktet Gamla Stan och vi fick inte gå hem när passet slutade 23. Denna dag mördades nämligen president John F Kennedy. i Dallas, Texas. Polisen arresterade Lee Harvey Oswald, en före detta marinkårsoldat, för mordet. Två dagar senare sköts denne i sin tur ihjäl av nattklubbsägaren Jack Ruby. En undersökningskommission, Warrenkommissionen, tillsattes och i dess rapport, publicerad i september 1964, fastslogs att Oswald avlossat de skott som dödat presidenten. Warrenkommissionens resultat har ifrågasatts av många, men de alternativa lösningar som presenterats har inte kunnat ledas i bevis.
Den 23 november 1910 ägde den sista avrättningen i Sverige rum. Det var Alfred Ander, dömd för ett rånmord i Stockholm, som avrättades med giljotin på Långholmen sedan hans nådeansökan avslagits. Det var enda gången som detta avrättningsredskap kom till användning i Sverige. Avrättningen genomfördes av skarprättaren A.G. Dalman.
Kan en polis som öppet säger sin ärliga mening i medierna få obehag för det på jobbet? Kalla Fakta-reportern Trond Sefastsson på TV4 är orolig att det kan hända inför torsdagens upplaga av det granskande programmet. Blåljus ringde Norrortspolisen som är berörd i TV4-inslaget för att höra om det finns fog för oron. Läs vad de svarade.
Programmet på torsdag tar upp en händelse i Norrort, närmare bestämt Järfälla, där en kvinna avled av de skador hon fick då hon föll från ett hyreshus – troligen från ett fönster. I både tingsrätt och hovrätt dömdes Ari, med finskt ursprung, för mord. HD tog inte upp saken till prövning. Ari avtjänar nu ett långt frihetsstraff. Han befann sig i en lägenhet med kvinnan. Båda var missbrukare och vid tillfället kraftigt berusade. Ari hävdar att han låg och sov då kvinnan dödsstörtade. Han vet inget om händelsen. Vid rättegångarna ansågs det vara ställt utom rimligt tvivel att han kastat eller knuffat ut kvinnan genom ett fönster i lägenheten. I programmet drivs uppfattningen att domarna var illa underbyggda och att Ari borde ha frikänts.
Idag, måndag, fick jag se inslaget i förväg. Det finns uppgifter i det som gör mig mycket betänksam. Jag ska inte här avslöja vad det är men det är som sagt ingen tvekan om att det finns ett antal egendomligheter som väcker frågor som en rättskännande person gärna skulle vilja ha svar på. Här kommer den erfarne kriminalteknikern Evald Knutsson, som har sin arbetsplats på Norrortspolisen, in i bilden.
En på Norrort begär utskrift
- Vad tror du kommer att hända med Evald nu, undrade Trond Sefastsson efter visningen. Kommer folk att sluta hälsa på honom, sätta sig vid ett annat bord i matsalen, frysa ut honom kort och gott? Jag tycker att han är en ärlig och modig polis och jag vill inte att han ska få obehag för att han har ställt upp och berättat i det här programmet. En person på Norrortspolisen har begärt att få se en utskrift av vad Evald sagt. Jag vill inte gå in på vem det är men tyckte jag borde nämna det.
Vad gör Evald i programmet? Han berättar lågmält och mycket sakligt fakta hämtade ur den ytterst omsorgsfulla tekniska undersökning som han och en kollega under flera dagar genomförde på platsen där kvinnan störtade mot sin död. Sammanfattningsvis går det han säger ut på att den tekniska undersökningen inte avslöjade några tecken på att en strid skulle ha ägt rum i lägenheten. Kommer Evald att få obehag på arbetsplatsen för att han berättar detta? Jag frågar Fredrik Pahlberg, facklig ordförande på Norrortspolisen.
Även poliser har yttrandefrihet
- Varför skulle han få det, undrar Fredrik och låter uppriktigt förvånad. Han har all rätt att berätta om sitt arbete och vad som kommit fram vid den tekniska undersökningen. Jag kan inte tänka mig vem det skulle vara som skulle vilja neka honom det. Även poliser har yttrandefrihet. Jag känner till händelsen, jag jobbade den kvällen och jag vet att det har varit mycket diskussion om den här hos oss.
- Nej, det är jag inte orolig för, förklarar Evald Knutsson när jag frågar honom själv om han riskerar obehag för inslaget.
- Jag är väldigt noga med att understryka att jag inte har facit i det här ärendet, fortsätter han. Jag har gjort min del som är den tekniska undersökningen. Jag har inte följt förundersökningen i detalj och har alltså ingen samlad bild av den övriga bevisningen. Jag ger mig inte in på att bedöma varken utredningen, åtalet eller domarna. Jag berättar vad jag och min kollega kom fram till på platsen. Och jag kan säga att där fanns inga spår som talar varken för eller emot att kvinnan utsatts för ett brott. Och det gör mig bekymrad att Ari trots det fälls för att han påstås ha handlat på ett sätt som inte har avsatt några spår på platsen. Men domstolen har tydligen värderat annan bevisning så att den räckt för en fällande dom. Det har jag inga synpunkter på för jag har som sagt inte hela bilden. Och vad obehag beträffar så vet alla här på jobbet min inställning – vi har snackat otroligt mycket om det här. Och varför skulle någon tycka illa om det jag säger? Jag berättar ju bara fakta.
Omtanken uppskattas
När Trond Sefastsson direkt efter visningen ställde frågan till mig om Evald riskerade obehag svarade jag att jag har svårt att tro det. Det är skönt att den uppfattningen bekräftas både av Fredrik och Evald själv.
Men visst måste man uppskatta Tronds omtanke. Alltför många av hans kolleger har inställningen att scoopet (den egna nyheten) är allt och vilka följder den får för de inblandade struntar man vackert i. Inställningen kallas ”konsekvensneutral” och är mycket utbredd bland journalister. När jag höll på mycket med de här frågorna hörde jag ofta bedömningen att cirka 50 procent av journalistkåren hyllar den konsekvensneutrala principen. Jag uppmanar alltid poliser att ha den principen i gott minne när de kommunicerar med journalister.
”Tystnadens filosofi”
Trond Sefastsson har som bekant arbetat som reporter med flera stora kriminalfall och givetvis träffat många poliser. Han känner väl till den ”tystnadens filosofi” som råder (”har jag inget sagt så har jag inget sagt som jag kan straffas för”). Det är logiskt att Trond drar slutsatsen att när någon polis av övertygelse ändå träder fram och berättar fakta så kommer denne att råka illa ut. Det är i verkligheten inte så farligt med den saken.
Däremot är ”tystnadens filosofi” något högst påtagligt. Den har sin grund i polismyndigheternas straffande inställning. Poliser är ända från rekryteringen vana vid att se upp med att säga eller skriva för mycket eftersom de vet att allt i sinom tid kan komma att användas mot dem i en förundersökning eller ett disciplinärende. Länspolismästare Krister Jakobsson, Västra Götaland, har angripit den här kulturen i ett debattinlägg. Han vill kort uttryckt att det ska gå att påtala felhandlingar inom polisen för att vi ska lära för framtiden av dem – inte för att i varje läge straffa den som begått dem. Idag är det inte så – varje minsta misstanke om att ett fel begåtts ska bedömas av en åklagare i chefsställning. I förlängningen av den processen vinkar avsked för polisen. Ingen frågar efter att lära något av vad som hänt. Det är klart som korvspad att en sådan ordning föder – och göder – ”tystnadens filosofi”. Till stor nackdel både för en sund utveckling av polisen och för rättssäkerheten för personer som menar sig oskyldigt dömda.
Vem granskar RÅ:s dubbelroll?
Just idag, måndag, kommer nyheten att justitiekanslern föreslår en ny myndighet som ska bedöma resningsansökningar. Hela dagen har radion surrat av intervjuer bl a med företrädare för Riksåklagaren som visserligen inte tror på idén men som ändå inte motsätter sig den om den kan öka allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Inte en enda reporter har väckt den ganska uppenbara frågan om RÅ:s roll. När en resningsansökan kommer in innefattar den nästan alltid kritik mot förundersökningen (som leds av en åklagare), åtalet (som beslutas av en åklagare) och processen (som drivs av en åklagare). Vem är förvånad att RÅ är restriktiv med att tillstyrka resning när en sådan innebär att en åklagarkollega ifrågasätts? Varför ställer journalister aldrig frågor på det temat? Är RÅ som Ceasars hustru?
Trond Sefastsson jobbar själv med ett inslag om ärendet mot Göran Ström, Västerortspolisen, och även stöttat hans strävan efter ny rättegång. Han känner alltså till att RÅ bestämt motsatte sig en ny prövning för Göran Ström. En sådan skulle nämligen satt blixtbelysning på hur åklagaren i ärendet agerat. Trots RÅ:s motstånd fick Göran Ström sin nya rättegång och frikändes av en enig hovrätt. Ett uppslag för kritisk granskning i Kalla Fakta av RÅ:s säregna dubbelroll på gränsen till jäv?
Text och intervjuer: Claes Cassel
-----------------------------------------------------------------
Kort intresse
för polisen
hos polisstyrelse
Dagens sammanträde i Polisstyrelsen gick på 3½ minut!
Det tog längre tid för ledamöterna att fylla i närvarolistan än att behandla följande frågor:
1 – Sammanträdets öppnande
2 – Föregående protokoll
3 – Val av justeringspersoner
4 – Godkännande av dagordning
5 – Beslutärenden
a) Tillsättning av chefstjänst i City
b) Sammanträdestider för våren 2007
c) Myndighetens verksamhetsplan för år 2007
6 – Information från länspolismästaren
a) Ekonomifrågor
b) Personalfrågor
7 – Kännedomsärenden
a) Inkomna skrivelser
b) Förteckning över öppna ärenden
8 – Arbetsgruppen för disciplinfrågor vid CU
9 – Övriga frågor
a) Tilläggsyrkande från Folkpartiet om verksamhetsplanen
10 – Sammanträdets avslutning
Inga frågor, ingen som yttrade sig mer än vice ordförande som tillstyrkte 9 A.
Effektivt?
Peter Frisell
-----------------------------------------------------------------
INSÄNDARE:
Förbundet
uppmanar
medlemmar
kampanja
mot regeringen!
”Polisförbundet – ett förbund bland alla andra?
På Polisförbundets hemsida finns det information om de av regeringen aviserade förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen genom en arbetslöshetskassa. Det står att vi inte berörs, eftersom vi inte har någon A-kassa, vilket är helt korrekt. Vidare uppmanar Polisförbundet sina fackligt aktiva medlemmar i det med intern e-post inom polisen distribuerade ”Fackligt uppdrag nr 11” att aktivt stödja TCO:s kampanj mot regeringens förslag (www.a-kassan.nu). Jag läser in att vi ombeds agera i frågan och det är jag lite undrande till, då det känns lite skenheligt.
På 1998 års kongress beslutades bl. a. vi skulle lämna Statstjänstemännens erkända arbetslöshetskassa (SeA), vilket sedan skedde i januari 1999. Alla medlemmar fick då ett brev om detta beslut, där vi erbjöds möjligheten till att gå över till ett individuellt medlemskap i A-kassan. Tanken med att gå ur var egoistisk. Vi betalade då 68 kr/månad som kollektiva medlemmar i SeA och kongressen såg att de pengarna kunde användas bättre än att solidariskt stödja andra arbetslösa statstjänstemän. Om jag läst regeringsförslaget rätt så är det ju i linje med vårt beslut från 1998? Kostnaderna för arbetslöshet skall fördelas bland dem som faktiskt är arbetslösa. Inom polisyrket har vi ju en extremt låg arbetslöshet och följaktligen så belastar kostnaden för våra arbetslösa medlemmar vår medlemsavgift med ett fåtal kronor av de 310 kr/månad som skall betalas till Polisförbundet centralt från januari 2007. Därutöver tillkommer den lokala avgiften (som hos oss i Stockholms län är 58 kr/mån) på 25–65 kr/mån. Polisförbundets medlemmar har m.a.o. en fackföreningsavgift på upp till 375 kr/mån, d.v.s mer än många andra förbund, trots att det i deras fackavgift ingår A-kassemedlemskap.
Flera av dagens förbundsstyrelseledamöter - med den då nyvalde förbundsordföranden Jan Karlsen i spetsen - var ombud vid kongressen i Karlstad 1998, varför jag blir fundersam, hur har frågan hanterats i TCO: s styrelse där Jan Karlsen är ledamot?
Min bild av Polisförbundet är att vi är ett starkt förbund som ibland går våra egna vägar, och står för det, eller? Är det månne inte politisk korrekt att hävda vår syn i arbetslöshetsfrågan, eller är det för att det är en borgerlig regering som lägger ett förslag som den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen ogillar? Jag vet inte, jag vet bara att Polisförbundet enligt stadgarna är opolitiskt, vilket flera andra TCO-förbund påstås vara.
Är vi fega?
Jag är det inte, jag är lojal mot det beslut som vi fattade 1998 och kan argumentera för det, fast jag inte var kongressombud då!
Peter Frisell”
Ska chefer
utföra
jobbet?
”Säger bara medarbetarenkäten... Tror inte att det egentligen fanns en ambition att ta tag i chefsfrågor ur ett medarbetarperspektiv. Kanske ses detta ämne som något nödvändigt ont hos vissa chefer. Vissa kommer snart att erfara att "leda och fördela" måhända värderas idag men att produktionskraven på sikt ställer större krav på gott ledarskap med stor respekt för alla som ska verka mot ett gemensamt mål. ELLER, är det cheferna som ska utföra jobbet?
”Ä””
Befäl
beredd
hålla yxan
”Det är intressant att läsa all kritik mot i-lön här på Blåljus. Jag skulle gärna vilja berätta att jag är befäl och jag har mycket bra koll på hur utryckningspoliserna i vårt polismästardistrikt jobbar. Jag har en klar bild av hur bra ”lagarbetare” de är när det kör ihop sig på fältet (och när det sitter rader av frihetsberövade och väntar på förhör och när det är kaos i receptionen och samtidigt en hockeymatch på TV). Jag är varken dum eller blind. Jag läser ofta hur de skrivit anmälningar. Jag träffar dem dagligen och vet rätt mycket om vad de går för.
”Flertalet jobbar bra och ställer upp för ”laget”. Men det finns en annan typ också. Den som ”blir osynlig” så fort det bränner till (om det inte handlar om att åka blått och vara med och jaga och bryta lite). Men allt det där andra trista som också måste göras det roar dem inte. De är som sagt få men jag vet ju att även deras arbetskamrater vet vilka de är. Och jag kan inte få i min skalle hur de kan tycka att det är rätt att dessa ska ha lika mycket betalt som de som är ambitiösa och hjälpsamma på alla sätt. Det borde vara självklart att de sistnämnda skulle premieras medan undantagen också skulle sättas på undantag i lönelistorna. Jag är beredd att ta mitt ansvar och hålla i yxan och även att stå för det inför vem som helst. Varför får jag inte i rättvisans namn?
Signatur: ”Arbete måste löna sig.””
Chefer
tvingas
hålla tyst
Att vara chef i medvind är inte svårt...men att vara chef i motvind, betydligt besvärligare. Men nu handlar inte vår chefs-rekrytering om det(sticker ut hakan). Att vara chef/ arbetsledare inom polisen idag handlar om att orka leva med att man inte kan utföra sitt uppdrag under rådande omständigheter, och tvingas hålla tyst om det för annars blir man utbytt.I mina ögon ren prostitution.Får vi motiverade arbetsledare som har råg i ryggen då?
”Anneli””
Nerkörda
på LKC
orkar inte
protestera
”Vem vet? snart är nog LKC-personalen så nerkörda att ett visst intresse av att ersätta poliser med civilanställda inte möts av motstånd. Hoppas att det varit värt det...
”utryckningen””
OM JAN KARLSENS
VÄGRAN ATT SVARA
Tonen i Blåljus
bådar inte gott
”Debatten om Jan Karlsen på Blåljus börjar verka otroligt tjafsig.
Själva frågan är konstig. Vad tänker Jan Karlsen gör för att få slut på konflikten mellan Polisförbundet och dess stockholmsavdelning? Jag känner inte Karlsen närmare men gissar att han inte kunnat hålla sig kvar som förbundsordförande om han inte vet vad han gör. Jag tycker han verkar stabil och trygg det jag har hört. Är det troligt att en sådan person skulle vilja gå till historien som en som lät Polisförbundet gå under? Nej, det är det förstås inte. Jag gissar att han i det tysta jobbar på att få den här konflikten ur världen. Om inte skulle man verkligen kunna säga att han inte vet vad han gör. Och det tror jag som sagt inte på.
Stockholmspoliserna vet sin makt. De vet att makthavarna inte vill höra talas om något utbrett missnöje eller bråk i den kåren. Om det jäser i närpolisområde Järpen i Jämtland blir det knappt en notis ens i de stora rikstidningarna. Jäser det i Stockholm rycker justitieministern ut. Det där har stockholmarna använt sig av förut och jag är säker på att ni inte tvekar att köra det racet en gång till om det gynnar er. Ni har slipade och makthungriga fackliga ledare som vet hur en slipsten ska dras. Som sagt, den som inte har huvudet under armen tar det här på allvar.
Sedan kan man verkligen fråga sig varför Jan Karlsen skulle svara i Blåljus när han har Polistidningen att skriva i? Där kan han vara säker på att inte bli struken och förvanskad och sedan få en giftig eftersläng till kommentar. Med tanke på den ton man märker i Blåljus kan man lätt gissa hur ett inlägg från förbundsordföranden skulle bli behandlat. Den tonen som man möter fackliga och medlemmar från andra delar av landet bådar inte gott.
Jag tycker ni ska avsluta debatten om Jan Karlsen och hans svar på den där insändaren och ägna er åt viktiga frågor.
”Norr om Dalälven””
BLÅLJUS KOMMENTAR: Blåljus hållning i stora drag bestäms av styrelsen i polisfacket i Stockholms län. Och jag har inte hört att den styrelsen skulle ha någon generellt fientlig inställning till övriga förbundsmedlemmar i landet. Om en annan syn kommit till uttryck i någon insändare på Blåljus står den för författaren. Vi censurerar ingen som inte bryter mot tryckfrihetslagarna. Vi skulle givetvis inte heller censurera Jan Karlsen. Lika lite vill vi avsluta någon pågående debatt. Så länge den håller sig till frågor som är relevanta i dessa spalter och inte övergår i rena upprepningar får den pågå. Det är en del av Blåljus varumärke.
Ingen försoning
i Polistidningen
”Läste förbundets tidning som kom igår. Kan inte påstå att det framskymtade en försoningens hand i denna direkt. Det är nog hög tid att gå skilda vägar för de olika inriktningar som svensk polis nu har.
”Stockholmspolis””v-----------------------------------------------------------------
Tyska
chaffisar
styr tid
för svensk polis
Solen kommer att gå upp även den första dagen år 2007, vill Kenneth Falk, styrelsen i polisfacket, i Stockholms län, meddela alla som undrar. Skämt åsido finns det en förfärlig massa rykten och rena missförstånd kring vad det nya arbetstidsavtalet kan komma att innebära för huvudstadens poliser. Kenneth som arbetar med förhandlingar kring arbetstiden inom länet känner sig manad att gå ut och förklara en del. Skälet är att planeringen på enheterna nu börjar närma sig årsskiftet. Folk har då sett saker på TV och läst i tidningarna och börjar dra sina egna slutsatser hur det påverkar planeringarna. Det är olyckligt.
- Jag vill understryka, fortsätter Kenneth, att avtalet inte är undertecknat ännu. Det kommer det att bli inom den allra närmaste tiden. Det jag nu berättar om är inga tvistefrågor utan de är i princip slutförhandlade. Vad arbetsgivaren och vi arbetar med för dagen är huvudsakligen en redaktionell översyn. Vi har som ambition att avtalet ska vara så användarvänligt som möjligt.
Julhelgen praktiskt placerad
- Om jag får börja från början så anpassar vi nu våra avtal till ett EU-direktiv som vår riksdag har beslutat ska gälla för den svenska arbetsmarknaden. I de direktiven nämns att vissa yrken kan särbehandlas. Polisen nämns som ett exempel på sådana grupper.
- Det finns i stort sett två frågor som jag får många telefonsamtal om och hör konstiga rykten om. Det ena är 48-timmarsregeln för arbete – det andra 11-timmarsregeln för vila.
- När det gäller arbete får tiden för detta inte överskrida 48 timmar i veckan i genomsnitt räknat på en fyramånadersperiod. Det här börjar den 1 juli 2007. Från det datumet löper nämligen fyramånadersperioderna. Det finns en tanke med det. På så vis berörs sommarledigheten av två perioder. Julledigheten får också en mera praktisk placering med det kalendariet.
Mer övertid möjlig i skift
- Tittar man på en faktor som övertid betyder det att de som jobbar skift på det vi kallar mörk tid har en arbetstidsberäkning som gör att de i vissa fall landar på 34 timmar per vecka. Med de här reglerna betyder det att de kan göra mer övertid än t ex de som jobbar på en regelbunden dagtidslista. Övertid är förstås arbetstid och ska tas in i genomsnittsberäkningen på fyramånadersperioden.
- Vilotid är den andra knäckfrågan, förklarar Kenneth. Detta att vi ska ha 11 timmars vila mellan passen är en sanning med modifikation. Läs noga nu: Man ska ha 11 timmars vila under varje 24-timmarsperiod. Denna period behöver inte sammanfalla med kalenderdygnet. Man bestämmer en dygnsbrytpunkt och den kan man t ex lägga 11 på förmiddagen eller 03 på natten. Brytpunkten anpassas till varje enskild lista. Vid t ex periodplaneringen kan man faktiskt ha olika brytpunkter för varje sexveckorsperiod. Det betyder som man förstår – när man läst det här några gånger – att vilotiden mellan två arbetspass i vissa lägen kan understiga 11 timmar utan att vi bryter mot direktiven.
Planera så vi inte sviker allmänheten
- Det här är inte enkelt att fästa i ett fungerande avtal, säger Kenneth. Vi inom Polisen har en verksamhet som pågår dygnet runt på alla årets dagar och där dessutom olika arbetslag saxar i varandra för att få en heltäckande polisverksamhet. Vi måste kunna planera den så att den inte sviker allmänheten. Vi upplever att EU-direktiven är tillkomna för att reglera tyska och franska lastbilschaufförer som var och en kör sitt ekipage utan inblandning av några andra och vilkas individuella vilotider inte påverkar en enda kotte utom möjligen deras familjer. Att utifrån det perspektivet arbetstidsavtala en polisverksamhet är svårjobbat, för att uttrycka det försiktigt.
Arbetstidsavtalet för Stockholms län skrivs på av parterna inom den närmaste tiden. Håll utkik här på Blåljus så får du direkt veta när det är klart. Det kommer att ordnas utbildningar i det nya avtalet för dem som jobbar dagligen med det. Polisförbundet centralt har begärt in uppgifter från länsfacken om och i så fall hur de nya arbetstidsavtalen för poliserna innebär brott mot EU-direktiven (och därmed även riksdagens beslut). Det måste betyda att man befarar - eller vet om - att polismyndigheter runt om i landet konspirerar för att medvetet bryta mot direktiven. De insamlade uppgifterna måste bli intressant läsning som vi hoppas att förbundet i öppenhetens namn offentliggör.
Intervju: Claes Cassel
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
ÄVEN I DIN DATOR
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
SLÅ ENSIGNAL!
NYHET! RING!
Har du en spontan tanke, en invändning, ett tips om något som hänt men samtidigt långt till en dator – ring Blåljus 0734 33 50 00 och berätta direkt. Du har givetvis, om du så önskar, samma rätt till anonymitetsskydd som när du skriver. VÄLKOMMEN I LUREN!-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
ANTAL BESÖKARE
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 20 november 2006 kl 2300. Nästa uppdatering blir torsdagen den 23 november.
Vid uppdateringen torsdagen den 16 november kl 2300, stod vårt räkneverk på 239.391. I kväll, måndagen den 20 november, har 867 besökare tillkommit och vi landar för ögonblicket på 240.258.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
- det hände just idag!
Den 21 november 1941 inleddes kampanjen ”En svensk tiger” med ett tal av statsminister Per Albin Hansson. Med Bertil ”Bertila” Almqvists (bl a Barna Hedenshös) vitsiga symbol ville man försvåra för spionen som sades lägga pussel med små bitar var för sig till synes oskyldiga.
Den 22 november 1963 är en dag som många minns vad de gjorde än idag. Själv hade jag 15-tur i första vaktdistriktet Gamla Stan och vi fick inte gå hem när passet slutade 23. Denna dag mördades nämligen president John F Kennedy. i Dallas, Texas. Polisen arresterade Lee Harvey Oswald, en före detta marinkårsoldat, för mordet. Två dagar senare sköts denne i sin tur ihjäl av nattklubbsägaren Jack Ruby. En undersökningskommission, Warrenkommissionen, tillsattes och i dess rapport, publicerad i september 1964, fastslogs att Oswald avlossat de skott som dödat presidenten. Warrenkommissionens resultat har ifrågasatts av många, men de alternativa lösningar som presenterats har inte kunnat ledas i bevis.
Den 23 november 1910 ägde den sista avrättningen i Sverige rum. Det var Alfred Ander, dömd för ett rånmord i Stockholm, som avrättades med giljotin på Långholmen sedan hans nådeansökan avslagits. Det var enda gången som detta avrättningsredskap kom till användning i Sverige. Avrättningen genomfördes av skarprättaren A.G. Dalman.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september