Publicerat 2011-12-01 19:30

Kaliber gav bara

halva sanningen

om försvarare vid

förhör med unga

SR-programmet Kaliber hade i veckan en genomlysning av ungas (under 18) situation när de hörs om frihetsberövade. Av drygt 1000 undersökta hade ca 600 inte haft biträde av försvarare vid förhöret. Undertonen i programmet var att det här är polisens fel – ond avsikt eller nonchalans – vilket det är sas inte rent ut. Typiskt hade radioreportrarna inte gjort minsta försök att analysera polisens arbetssituation och se om där fanns förklaringar. Blåljus får göra det åt dem. Vi har också intervjuat Advokatsamfundets Anne Ramberg som har ett radikalt förslag till lösning.

Låt det stå fullt klart att polisfacket inte tycker att advokaters närvaro vid förhör är mindre önskvärd eller onödig. Tvärtom – poliser är väl medvetna om rättsapparatens övertag över misstänkta i allmänhet och ungdomar i synnerhet. Ingen missunnar dem stöd av en advokat. Polisfacket skulle säkert ställa sig bakom ett rimligt förslag att stärka rätten till försvarare. Det är tänkbart att Anne Rambergs förslag nedan skulle vara en möjlig väg.

Det lönar sig inte att luras

Poliser inser tidigt under sin yrkesbana att försök att lura misstänkta eller trixa med deras rättigheter inte lönar sig även om sådant skulle råka rymmas inom samvetets ramar. Sådant dyker alltid upp som en bumerang förr eller senare och orsakar merarbete och irritation – i värsta fall åtal.

Dessutom får många poliser med åren en mer och mer nyanserad och förstående inställning till samhällets olycksbarn. Önskan att hjälpa växer.

Inget om situationen på stationen

Sådana faktorer faller det inte reportrarna på Kaliber in att delge lyssnarna.
Inte heller nämner man något om den faktiska situationen på polisstationerna. Låt oss anta att en polispatrull tar Olle, 16, på bar gärning sedan han 03.45 på söndagsmorgonen rånat en berusad man på dennes mobiltelefon. Patrullen tar in Olle i arresten där ett biträdande vakthavande befäl (i Stockholms län) prövar frihetsberövandet.

Olle avvisiteras och skrivs in. Befälet sätter genast igång att få tag i Olles vårdnadshavare och en företrädare för socialtjänsten som båda ska ges möjlighet att närvara vid det första förhöret med Olle.

Befälets verklighet

Det är ett s k 24:8 – förhör där Olle delges den aktuella misstanken och blir upplyst om sin rätt att anlita biträde av försvarare redan vid detta första förhör. 24:8-förhöret är kortfattat och Olle får berätta sin version av de faktiska omständigheterna och svara på hur han ställer sig till misstanken.

Befälets verklighet är denna: Ibland kommer vårdnadshavarna – inte sällan blir de förbannade på polisen som ringer och stör dem och befälet får luren i örat. Socialtjänsten kan komma ibland. Men långt ifrån alltid. Olle undrar vad som händer om han vill ha dit en försvarare. Han får veta att polisen är förhindrad att rekommendera någon viss advokat. Olle får en telefon och ett yrkesregister. Så här i vargtimmarna natten mot en söndag inser Olle snart att om han verkligen vill ha en försvarare kommer han att bli sittande en bra stund på polisstationen.

Förhöret måste hållas

Han får hållas kvar där sex timmar och i sällsynta fall ytterligare sex timmar vilket dock är mycket ovanligt för en 16-åring. 24:8 förhöret måste hursomhelst hållas innan han släpps eftersom det är en viktig grund för jouråklagarens beslut om Olle anhållen ska vandra vidare upp till häktet eller släppas i avvaktan på vidare utredning.

24:8-förhöret kan inte tas någon annan gång, som en del personer i radioprogrammet föreslog. Det är avgörande för rättssäkerheten att åklagaren får en rimlig grund för sina beslut. Och det går inte bara att släppa Olle efter ett rån därför att det inte går att få tag i en advokat på småtimmarna natten till en söndag. Det strider bl a mot målsägarens/brottsoffrets rättssäkerhet att brottet mot denne lagförs på ett omsorgsfullt och riktigt sätt.

Oro att svensk polis fifflar

Hela den här komplexiteten avstår reportrarna från att berätta om och lämnar lyssnarna med en gnagande oro att svensk polis fifflar med unga människors rättssäkerhet.

Blåljus vände sig till advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.

Lagstiftning är lösningen

Har Advokatsamfundet diskuterat någon form av advokatjour?

- Vi har diskuterat det men längre än så har det ännu inte kommit. Vi anser egentligen att den här frågan är ett problem för regering och riksdag att lösa, förklarar Anne Ramberg (bilden t h) för Blåljus.

Hur skulle de kunna lösa den?

- Lagstiftningsvägen. Det ska bli möjligt att få en försvarare förordnad under kvällar och helger.  Förhör med en frihetsberövad brottsmisstänkt person under 18 år ska inte ske utan en försvarare närvarande. Vi hävdar att det är så utomordentligt viktigt för de ungas rättssäkerhet och förtroendet för rättsväsendet att det inte ska lämnas till de ungas avgörande. Lagstiftaren måste se till att det inte ges några alternativ.

Det skulle kanske tvinga fram advokatjourer?

- Det förutsätter givetvis att det liksom idag finns tillgängliga advokater. Vi har redan idag jouradvokater och ett antal brottmålsadvokater som lämnar ut mobilnummer och som är beredda att ställa upp snabbt även på obekväma tider.

Text och intervju: Claes Cassel