Jonas Sjöstedt i Almedalen

Sist ut som Almedalstalare, var vänsterpartiets ledare, Jonas Sjöstedt. Medan andra talare gjorde sitt bästa för att beskriva sin variant av svenskhet och svenska värderingar, talade Jonas mer ur ett rättvise - och om du så vill, ur ett klasskampsperspektiv. Det var lite intressant att se vilka det var han angrep...

Men först som sist citerar vi inledningen, som visar på viljan att hylla det egna partiet, och som innehöll det enda överhuvudtaget om lag och ordning och polisfrågor...

"Välkomna hit, gotlänningar, fastlänningar, TV-tittare, världsmedborgare.

Ett stort tack till alla er gotländska vänsterpartister som ordnat artistskola för barn och allsång här i parken. Idag är det almedalsveckans sista dag. Och alla ni som följer fotbolls-EM vet ju hur det är – det är dom bästa som är kvar sist.

Storföretagens lobbyister har redan åkt hem. Kvar är alla vi andra. Några har en efterlängtad semester, andra jobbar och får samhället att gå runt. De som jobbar i vården och butikerna. Busschaufförer och poliser. Och glassförsäljare!

Snart går även jag på ledighet och åker hem till mitt hus i Västerbotten. Jag ska vara med familjen, gå ned till viken och bada med ungarna, jag ska ta hand om veden. Men det är sen.

Först tänkte jag säga några ord om jämlikhet. Några ord om vad vi kan göra för att bygga ett samhälle som är till för oss alla, inte bara för de få i toppen, de som har allra mest."

Resten av talet beskrev det som att allt gott kommer från vänsterpartiet, som tvingar regeringen till reformer som fria glasögon för barn, fria mediciner för personer över 80 år, eller fria besök på vårdcentraler för pensionärer och underhållsstöd till ensamstående mödrar. Medan alla andra partier göder storfinansen. När andra partier hyllat den svenska arbetslinjen i olika tonarter, argumenterade Sjöstedt för sex timmars arbetsdag.

Nästan mer intressant är vad han inte talade om. Det handlade inget om det ryska hotet och om vi ska försvara oss mot det. Det handlade inte om våld mot blåljuspersonal, varken i Sverige eller utomlands. Inte heller om organiserad brottslighet eller fusk i välfärdssystemen. Det handlade inte om EG, eller migration. Det var som att de frågorna inte fanns.

Däremot gick han till ganska fränt angrepp mot sina politiska motståndare, men de som fick hårdaste slängar av sleven var varken Sverigedemokraterna eller Moderaterna eller Centern, utan de partier som Sjöstedt har budgetsamarbete med, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De beskrevs som mätta och liknöjda, och för att inte gå med på att höja skatteskalorna för "högavlönade", eller för att inte höja pensionerna för de som får sämst utfall. 

Exempelvis så här:

"Socialdemokraterna är som ett gammalt ånglokomotiv.

De har tjänat väl och under många år dragit Sverige mot rättvisa och jämlikhet. Men tiderna förändras. Idag är det inte ånglokomotiv som man ska hoppas på om man vill framåt. Och Miljöpartiet, de är väl de som står där bak och skyfflar kol.

Det finns väljare som är nöjda med saker som de är, då är Socialdemokraterna ett gott alternativ. Men om man vill mer, om man tycker att det finns för stora orättvisor för att man ska kunna vara nöjd, om man vill se förändring. Då är det Vänsterpartiet som gäller.

Det är dags att sluta hoppas på att Socialdemokraterna ska bli något som de inte längre är. Idag är det Vänsterpartiet som gör Sverige rättvist. Vi är de som står upp mot högerns attacker och som bygger ett samhälle som verkligen är till för alla."

En kommentator till talet tog Sjöstedts metafor med ett tillägg: Om det rödgröna regeringsunderlaget är som ett ånglokomotiv, med miljöpartiet som kolskyfflare, är vänstern en arg hund som springer efter och skäller...

Vid närmare läsning finns faktiskt vänsterns recept mot miljöförstöring, kriminalitet och sexuella övergrepp i talet. Receptet lyder:

"I jämlika samhällen ökar tilliten mellan människor, folkhälsan är bättre och kriminaliteten lägre. Vanliga människor får större makt över sitt eget liv. Det blir ett mänskligare samhälle att leva i. Därför är vi så många som vill ha jämlikhet och rättvisa. Lagerarbetarna som snackar ihop sig och bildar en fackklubb där det förut saknades en. Grannarna i bostadsområdet som går samman när hyresvärden kräver orimliga hyreshöjningar. De äldre kvinnorna som inte tyst tänker acceptera sina låga pensioner utan istället kräver något bättre.

Det finns så många som ser att det blir ett mänskligare samhälle att leva i när vi hjälps åt. De unga tjejerna som startar en facebookgrupp för att stötta varandra och bekämpa sexism och sexuella övergrepp. Alla de som hjälper till när människor på flykt söker skydd här.

Högstadieklassen från Halmstad som bestämmer sig för att samla in namn mot försäljningen av Vattenfalls kol och åka till Stockholm för att protestera. Trettonåringar som vet vad klimatet kräver, trettonåringar som är klokare än regeringen."

Blåljus kommentar: Det kändes lite som ett tal för de närmast sörjande, även om Jonas riktade sig till TV-publiken, som möjligen tittade i väntan på EM-finalen. Det hade kommit propåer om att tidigarelägga talet, för att journalister och andra skulle hinna till fastlandet före matchen. Där var Jonas benhård i sitt motstånd, vilket kan ha bidragit till att det endast fanns ca 600 personer i publiken.

Jag kan inte låta bli att notera Jonas hårda kritik mot pensionssystemet. Det finns länder som inte har reformerat sina pensionssystem så att de blivit hållbara. De åker idag till Sverige på studiebesök, om de inte redan likt Grekland hamnat i ekonomiskt obestånd. Jonas förslag för att motverka sexuella övergrepp genom att starta facebookgrupper, kan kanske bli lika verkningsfulla som att dela ut armband till presumtiva förövare och offer.

Tommy Hansson

PS Detta är mina personliga reflektioner med anledning av talet, ingen officiell åsikt från Polisförbundet Region Stockholm. DS