Publicerat 2016-07-08 08:10

Jimmie Åkessons tal i Almedalen

På torsdagskvällen var det Sverigedemokraternas dag i Almedalen. Två ämnen dominerade dagen fram till kvällens partiledartal, nämligen problem i utsatta förorter (som SD kallar förlorade) och vissa myndighetschefers politiska (som det ansågs av SD) uttalanden.

Åkesson inledde med att notera att han hittills i Almedalen hört fyra partiledare tala om utanförskap och segregation, värderings- och kulturkrockar, om könsstympning och hedersförtryck, om sexuella övergrepp och trakasserier, om våld mot blåljuspersonal.

Han påpekade att dessa problem pågått och eskalerat under många år, och att de ansvariga är de som haft eller har makten i regeringsställning. Han ställde frågan om de är så isolerade där inne i regeringskansliet att de har lyckats missa det som har varit verklighet för miljoner svenskar i många år och välkomnade politikerna till verkligheten.

Nästa ämne i talet var vår egen Rikspolischef, som ju genom åren gjort klart vad han tycker om Jimmie Åkessons parti, senast i Expressen där han sagt att om Åkesson blev statsminister, skulle Dan Eliasson välja att avgå. Åkesson tog upp tråden i talet och sade med beräknande konstpauser; att då får han vara snabb.

En annan myndighetschef som väckt Åkessons misshag, är Migrationsverkets chef Anders Danielsson. Vid ett tidigare seminarium i Almedalen ställde han frågan till publiken om de verkligen fått det sämre på grund av den stora migrationen under 2015. Åkesson fortsatte:

"Den frågan ställde han alltså på ett seminarium i Visby under Almedalsveckan.

Jag har ingen aning om vilken respons han fick, men han kanske skulle ställa samma fråga:

- Till de flickor som har blivit sexuellt antastade på musikfestivaler senaste tiden?

- Till de 1 300 kvinnor i Blekinge som fick sina cellprovtagningar inställda eller senarelagda.

- Till de barn med särskilda behov som får försämrat stöd i skolan.

- Till sjuksköterskan på akuten som tvingas slita sig till utbrändhet på grund av arbetsbelastning och personalbrist.

- Till familjen på Lidingö som tvingades flytta för att lämna plats åt nyanlända.

---

Poängen här är, att om man låter påskina att en så stor invandring av asylanter som vi har haft inte påverkar samhället och dess invånare negativt och att dessutom använda samhällets yttersta elit som något slags referensgrupp är så oerhört förnedrande, så respektlöst, mot alla de som faktiskt drabbas.

 

Det är svårt att inte också fundera över hur generaldirektör Danielsson tänker sig en situation med en – enligt honom – icke önskvärd statsminister.

Jag vet i alla fall hur jag tänker…"

 

Apropå Islands fotbollssaga, som ju även statsministern tog upp, noterade Åkesson att det ju har gått ganska bra för dem utan att de är med i EU, som var nästa ämne i talet. Där hyllade Åkesson den mångfald som autonoma stater i Europa innebär till skillnad från den överstatlighet som han är emot.

 

Övergreppen på festivaler kommenterades med orden:

De senaste veckorna har vi återigen nåtts av åtskilliga rapporter om sexuella trakasserier och övergrepp i samband med företrädesvis festivaler.

Och vi frågar oss: Vad är det som händer?

Vad är det för samhälle som växer fram?

Vad är det för samhälle man har skapat åt oss?

Där kvinnor, tjejer, unga flickor, barn inte kan vistas i offentlig miljö utan risk att utsättas för sexuella övergrepp.

Ett samhälle som fullständigt kapitulerat, där polisen tystar ner problematiken, där den återstående insatsen består i att dela ut armband med vädjanden om att inte tafsa.

(”Fy, fy! Inte tafsa!”)

Vad är det för samhälle?

Sverigevänner,

Det är ett samhälle som sviker.

Det är ett samhälle som sviker i ett av sina mest fundamentala åtaganden – att garantera medborgarna trygghet.

Till vår käre rikspolischef vill jag säga:

 

Det finns bara en sorts armband som är effektiva mot sexualförbrytare och det är den här sorten, (här förevisade Åkesson ett par handbojor till publikens bifall).

Se till att använda dem mer istället för att lägga energin på misslyckade PR-kampanjer och på att bjuda huliganer på fika.

(Jag läste förresten att en kvinna på Bråvallafestivalen hade blivit omringad och antastad av tre män som själva bar Eliassons ”tafsa inte-armband”.

Det säger väl en del…)

Sverigevänner,

Vårt samhälle sviker, och sveket blir komplett av oviljan och oförmågan att erkänna vad det här fenomenet i grunden handlar om.

Kultur har betydelse. Kultur spelar roll.

Normer, värderingar, attityder spelar roll – styr människors beteende.

Och så länge samhället och dess etablissemang inte förmår förstå det – inte förmår erkänna det – så kommer vi att få leva med problemet."

 

Om situationen i utsatta förorter hade Åkesson också ett avsnitt:

"

Det finns fler exempel på hur samhället kapitulerat inför allvarliga problem.

Fler exempel på hur samhället sviker.

Det har återigen blossat upp en medial debatt om situationen i våra förorter.

Polisen har de senaste åren släppt två rapporter angående situationen i vad man kallar "utsatta" och "särskilt utsatta områden".

I den senaste rapporten konstateras det att det finns 53 utsatta områden i Sverige varav 15 räknas som särskilt utsatta.

Det handlar om områden som i varierande grad präglas av:

- Hög kriminalitet.

- En känsla hos de skötsamma medborgarna att samhället övergett dem.

- En motvilja hos invånarna när det gäller samarbete med polis och andra myndigheter.

- Problematiska sociala och ekonomiska förhållanden.

- Svårigheter för polisen och andra myndigheter att fullgöra sitt uppdrag.

- En fysisk infrastruktur som försvårar polisens arbete.

- Parallella kulturer och samhällsstrukturer och religiös extremism.

Den absoluta merparten av de här områdena har en hög andel av befolkningen med utländsk bakgrund.

Enligt polisen är det sannolikt att en stor tillströmning av nyanlända till de här områdena kommer medföra att problemen förvärras ytterligare.

Sverigevänner,

Det här är förlorade områden.

Och min uppfattning är att 53 sådana förlorade områden är 53 för många.

Det är dags att vi går från ord till handling!

Lag och ordning ska råda!

Dessa förlorade områden ska tas tillbaka, de ska återbördas till de skötsamma, laglydiga medborgare som lever där.

Och det ska ske till varje pris!

För vilka är det som – vid sidan av polis och annan myndighetspersonal – som drabbas värst av detta?

Jo, det är ju de skötsamma, laglydiga medborgare som tvingas leva mitt i detta.

Alla de skötsamma, laglydiga människor som:

Som tvingas se sina bilar brinna.

Som tvingas se sina barns skolor brinna.

Som riskerar att utsättas för allvarliga brott på väg till jobbet.

Som får sin frihet kraftigt begränsad av främmande strukturer och värderingar.

Som inte får livsavgörande hjälp i tid eftersom ambulansen inte kan köra fram utan poliseskort.

Vi måste stå upp för dem, stå upp för deras möjligheter att leva sina liv, deras möjligheter att bli en del av det svenska samhället, en del av gemenskapen.

De ska känna – på djupet – att de kan omfattas av samma gemenskap, samma medborgaranda som jag – som vi."

 

Slutet av talet handlade om Sverigedemokraternas syn på svensk kultur och nationalism. Han var till och med fräck nog att parafrasera en gamma socialdemokratisk slogan när han beskrev vad som krävs för att bli en del av det svenska samhället:

"Det är inte så att din förmåga att bidra till samhället har att göra med din hudfärg, var du är född, vilket kön du har, din sexuella läggning, om du är rik eller fattig.

Det där är sådant som tillhör historien.

Vi måste komma bort från det, om vi ska komma vidare.

Det som verkligen betyder något är hur du ser på dig själv och din roll i samhällsbygget.

Det som verkligen spelar roll är om du är beredd att bidra eller om du inte är det.

Det som verkligen spelar roll är om du är beredd att först gör din plikt innan du kräver din rätt."

 

Blåljus kommentar: Åkesson är i talet inte särskilt detaljerad när det gäller hur polisen ska komma tillrätta med problemen i förorterna. Men han har lagt fram förslag om särskilda insatsgrupper och utegångsförbud och andra hårda tag. Det är inte utan att man kan fundera på hur polisernas arbetsmiljö och förhållandet till allmänheten skulle påverkas av dessa hårdare tag - särskilt i dagar som dessa med den våldsutveckling som pågår i USA...

 

När det gäller Åkessons förhållande till myndighetschefer, är ämnet inte helt ointressant. I Sverige har vi ju en tradition av oväldiga tjänstemän som myndighetschefer, vilka inte är beroende av politiska majoriteter. Detta till skillnad mot situationen i England eller Polen eller vilken "bananrepublik" som helst. Där ges tjänsterna till den som håller med makten. Det kan vara värt att fundera över vilken person som skulle bli Rikspolischef i ett Sverigedemokratiskt Sverige, eller vem som skulle styra Migrationsverket. Om detta har Carl-Johan von Seth skrivit klokt i en DN-ledare.

Även Lotta Gröning i Expressen har på ett mer kritiskt sätt kommenterat Rikspolischefens göranden och låtanden.

 

Jag ser att denna artikel blev ganska lång. Jag får förklara det med att eftersom invandringsfrågan inte längre är så extremt särskiljande för Sverigedemokraterna, har partiet flyttat fokus till utanförskap och lag och ordning. Att det ämnet är centralt i den politiska debatten måste ändå ses som något positivt.

 

Tommy Hansson

 PS Detta är mina personliga reflektioner med anledning av talet, ingen officiell åsikt från Polisförbundet Region Stockholm. DS