Publicerat 2009-10-15 22:00ALLA INLÄGG
NEDAN ÄR
INSÄNDARE:
(utom Blåljus ev kommentarer och intervjuer, förstås)Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.
Du, bäste läsare, som möjligen undrar om det blir något svar till Kerry, som i förra Blåljus pekade på det han kallade "rättsröta". Svaret är att vi jobbar på att få någon att svara men det är komplicerade frågor även för jurister och kan ta sin tid.CC
”Vilka poliser
pratar inte
om etik?”
Det var intressant att se undersökningen om etik som Polisförbundet gjort i förra Blåljus. I en del kände jag inte igen mig. Jag jobbar på utryckningen i centrala Stockholm och jag tycker att vi som jobbar ihop pratar om etik varje dag. Jag tycker att det oftast finns en eller flera händelser per pass som sätter igång snacket. En del är kritiska, andra försvarar men ta mig katten om någon är likgiltig. Inte konstigt för frågan är jättestor.
När man är ute på fältet och jobbar och ingriper känns ju allmänhetens reaktioner nästan i kroppen. Blir folk glada och tacksamma är allt gott och väl. Men blir det bråk och skrik och motstånd så är det väl ändå väldigt mänskligt att man frågar sig: Har jag bidragit till det här? Och inte är det väl konstigt om man diskuterar det som hänt med sina kompisar. Jag tycker jämt det duggar kommentarer som ”hade du bara tagit det lite lugnt så…” eller ”hade du varit lite mer bestämd där så…”. Vi står ju varandra väldigt nära och det är sällan någon som kroknar för lite kritik.
Jag blir jätteundrande. Vilka poliser är det som genomför ett ingripande med tvång och våld och sedan sitter moltysta eller bara snackar om annat när det hela är klart? Är det jag och mina kompisar som är konstiga för att vi alltid snackar om det som varit lite mer dramatiskt än vanligt? Eller är det inte snack om etik enligt undersökningens definitioner? Måste det vara höga principer och värdegrunder man diskuterar då?Vad är etik?”Poliser tvivlar
mer på medier”
Jobbar man på en ingripandeenhet här i Stockholms län möter man journalister och särskilt fotografer nästan dagligen. Dom är väldigt inställsamma och trevliga och vill få en att berätta allt man vet om det som har inträffat på platsen. När man sen läser eller ser eller hör rapporteringen har dom nästan alltid hittat nån intill som är kritisk mot polisen och då blir det en jättegrej och det som hände blir inte så viktigt längre.Det är underligt att dom inte litar på polisen men får dom tag i en åskådare så är det gudsord det som den säjer. Undras om dom nånsin funderar över hur pass trovärdiga folk är när till exempel en kompis till dom just blivit gripen av polisen? Det verkar inte så utan dom tycks räkna med att alla omkringstående levererar en objektiv berättelse om det som hänt.
Det har blivit värre med åren det där. I förbundets undersökning i förra Blåljus fick poliserna frågan om dom tycker att medierna ger en rättvis bild. Sedan 2005 har gruppen poliser som tycker att bilden är för negativ i medierna ökat med nästan tio procent. 66 procent av poliserna tycker att det är så nu.
Medierna struntar förstås i vad poliser tycker om dom. Men allmänheten borde börja dra öronen åt sej. Det är trots allt inte enbart dumbommar i den här kåren. Och om poliser blir mer och mer misstänksamma mot medierna så kan det ju finnas något korn där. Nu har ju journalister aldrig haft nåt större förtroende hos allmänheten så dom kanske struntar i det också.B-son
”Polisen bultar
i Tamas bok”
I en artikel i Dagens Nyheter stod det att ”poliserna alltid bultar på dörren” i Gellert Tamas bok om de apatiska flyktingbarnen. Ingen av de här flyktingarna tycks ha bott på ställen där det finns ringklockor, skrev Dagens Nyheter.
Gissningsvis var det ironiskt. Det är väldigt få människor som inte har ringklockor. Det är väldigt få poliser som börjar ett besök med att bulta och banka på dörrar. Varför skulle man göra det om det finns en ringklocka?
Det är klart att Tamas skriver så för att han vill få polisen att framstå som brutala drumlar. Det passar hans syften att göra det. Men om han kan skippa objektiviteten i det fallet törs man kanske undra hur det står till med den i resten av boken.
Kan det inte vara så att om man måste ta till överdrifter och osakligheter i ett avseende så kanske man inte har så bra på fötter i andra? Har vi inte sett exempel på det förut?
Läste i Blåljus för en tid sedan att en präst i Köpenhamn sagt till journalister att poliser i kravallutrustning slog in kyrkporten och direkt kastade sig över irakflyktingar. En FILMAD version visade senare att poliserna lugnt knallade in i skjortärmarna genom en sidodörr och stod och pratade med flyktingarna en lång stund. Först när filmen visade att flyktingarna började kasta saker på poliserna syntes de att de började dra på sin skyddsutrustning.
Medierna tycks aldrig haja att det faktiskt finns människor som justerar polisens agerande för att få till en version som passar deras syften. Hur klyftiga är journalister egentligen? W.S.BLÅLJUS KOMMENTAR: Tack för ditt inlägg. Du tycks inte vara ensam om dina funderingar. Bl a så här skriver två höga chefer inom Stockholms barnpsykiatri:
”Tamas beskrivningar av omänskliga avvisningar av förtvivlade och svårt sjuka människor gör att man måste ifrågasätta, hur stora delar av det svenska samhället fungerar. Har all medmänsklighet och humanitet försvunnit? Åtskilliga exempel är förfärande läsning. Kan det vara möjligt att kolleger handlar så här? Och just som vi tänker så slår det oss: Varför ska vi tro att Tamas talar sanning i dessa fall – när vi vet att han far med osanning i de frågor som vi har personlig kännedom om? Och så utmynnar läsningen i stora tvivel om hans trovärdighet. Hur mycket av det han skriver är i själva verket ett utslag av ett syfte att manipulera oss som läsare, att driva sin tes genom att förvränga, förvanska, ljuga och förtiga det som inte passar in i hans agenda?”Den som vill läsa hela debattinlägget klickar
HÄR!
Avsnittet om ringklockarna har du nog läst i en ledarartikel av Hanne Kjöller. HÄR är en länk till den.Här är länkar till några andra som skrivit inlägg om Tamas bok:
Lasse GranestrandMaciej Zaremba
“Filmkamera
på varje polis”
Med videoupptagning med polismannens egen mobiltelefon en rättsak med nya RAKEL Härmed önskar jag för att få en förändring tillstånd hos polisen när det gäller video och ljud inspelning vid ingripande eller övervakning mm. Jag tror att om det ska bli en förändring måste massmedja, regeringen, facket, arbetarskydd, vanligt folk ha synpunkter på att få denna förändring tillstånd..
Jag vill att allmänheten ska ta i detta för att få igång en dialog så att det är genomförbart. Det är där vi vanliga medborgare kommer in som hjälp för att få in videoteknik i det nya RAKEL. (RAdioKommunikation för Effektiv Ledning) Jag vet att tekniken redan finns. Den finns i varenda mobiltelefon med kamera Sökande av bevis är ett behov vid en händelse när ord står mot ord.. I förlängningen kan ett ingripande bli bättre, lugnare och mer sansat. Polisen behöver inte ta till med hårdhandskarna om vederbörande vet att det videofilmas. Mer säkerhet för polisen om polisen kan bevisa med video om den misstänkte hotat med kniv eller pistol. Mindre arbete i domstol billigare.
Med filmning är det en arbetarskydds fråga samt en facklig fråga för den enskilde polismannen för att inte bli anklagad oförskylt för övervåld Jag kan räkna upp mängder med positiva saker om det videofilmas. Ett slående bevis är att när en buss förare tryckte på mobiltelefon under färd på motorvägen till Norrtälje och blev videofilmad av en passagerare så blev föraren av med sitt jobb 2 dagar senare, Hade inte detta videofilmats hade det ej blivit någon sak av detta under inga omständigheter. I detta fallet var det inte en polis som filmades men ändå ett bevis med förödande kraft . Föraren hade bevisligen hållit blicken på displayen istället på trafiken. Mot bestämmelserna
Vid ingripandet av en person i Göteborg som avled vid ett polisingripande har inget bevis mot övervåld kunnat styrkas. För de närmaste till offret är det en hemsk händelse. Som drabbad blir man hårt sårad och en stor bitterhet bildas mot polisen som gör att bitterheten kan övergå till ytterligare våld. Viktigast som polis i arbetet måsta vara en trygghet att veta att om en anklagelse ges om övervåld som inte är sann finns en hjälp att spela upp händelsen. Den största vinsten är att "busen" vet att händelsen spelas in och då inte blir så våldsam. Som det nu är ord mot ord är det inte rättssäkert och det blir bara värre och värre . Det måste ske nu att polisen spelar in ljud och bild vid ingripande.
En facklig fråga måste vara att ta vara på polismannens skydd mot anklagelser mot övervåld så att inte någon enskild polisman blir avskedad på grundlösa anklagelser. Som polisman kan man få sluta sitt arbete om argumentationen sköts av en försvarsadvokat som är känd. Förslag från: Bengt Jonsson Bakgrund. Svårt att bevisa om övervåld har begåtts av polis i samband med att polisen griper en misstänkt. Man kan knappast kräva att en grupp poliser vid ett ingripande ska angiva en kollega. Ofta arbetar polisen som en grupp som känner varann väldigt bra personligt. Ofta umgås man som poliser privat. Barnen ,fruar sambo träffas ofta och kanske går ut med barnvagnen och fikar tillsamman.
Man har som polis ett väldigt socialt nät med varann. Man åker på semester tillsammans Att i det läget kräva av en polis att vittna mot en nära kollega är för mycket begärt. Detta funkar inte. Mitt förslag är att alla i gruppen har slagit på mobiltelefonens mobilkamera förberett med ett tryck på en knapp filmar och gör en ljudupptagning. På det viset kommer inte någon enskild polisman behöva vittna mot en kär kollega utan att en oberoende åklagare kommer att få mer bevis för att bedöma händelsen. Som det nu är bär en polisman 1 st komradio. 1 st mobiltelefon redan och kanske en privat mobiltelefon också.
När nu RAKEL det nya mobilsystemet för säkerhetsorganisationerna införs till Polisen Systemet kan överföra data genom handburen enhet som ser ut som en mobiltelefon och används ungefär likadant. man kan således överföra video till en basstation i så kallad direkt-mod till exempelvis polisbil som sedan lagrar videon. (Om man upphandlar videofunktionen som tydligen inte gjorts än) Efter en tid kommer en ljudsignal att ljuda kanske efter 5 till 10 minuter om inte omhändertagandet inte är klart, då trycker polisen ännu en gång på startknappen och en ny 5-10 minuters sekvens startas.
På så sätt behöver den enskilde polisen inte riskera att privatsamtal tas upp. Det är inte meningen att det ska filmas på polismannens raster eller om inget ingripande görs. Att filma poliser som inte utför något ingripande ska inte filmas. Naturligtvis ska inte allt sparas i oändlighet. Man kan tänka att det spars under en tid när en utredning hålles eller kan tänkas tas upp. Detta kan diskuteras hur länge materialet ska sparas det är en senare fråga.. Kanske ska det kryptas och inte kunna ses men kanske efter att ett domstolsbeslut gett godkännande. Vi måste få till ett system som höjer rättsäkerheten. Det får inte bli så att polisen inte kan bli dömd om inte det har kunnat videofilmas.
I USA finns det ett fåtal poliser som blivit dömda för övervåld mot den svarta befolkningen vid polisingripande bara för det har kunnat videfilmas. När inte videobevis finns, är det i det närmaste omöjligt att få en polis dömd för övervåld. Önskar få diskutera detta ämne med de som har hand om att förbättra polisens arbete när det gäller säkerhet vid bevisföring vid ingripande .
Detta är också ett arbetarskydd för polisen. En facklig fråga för polisen när det gäller påhopp mot den enskilde polismannen för övervåld av arbetsledning mm. Problemet är att allt är förberett med ljud men det finns inte någon mobilkamera i systemet. Denna kamera finns i alla moderna mobiler som vanligt folk har råd att köpa men tyvärr inte råd att införskaffa videokamera i det nya RAKEL som kostat 2.3 milijarder kronor. Eller tänkte man inte på att det skulle vara bra att kunna videfilma en händelse på plats.
Om man kunde filmat händelser typ Malexander Omkring 30 poliser har dödats i tjänsten i Sverige Leif Widengren i Stockholm den 17 februari 1992. Den 28 maj 1999 dödades Olov Borén och Robert Karlström i en eldstrid vid byn Malexander när de försökte stoppa bankrånarna Andreas Axelsson, Jackie Arklöv och Tony Olsson. Den 29 juli 1966 överraskade en polis Clark Olofsson och Gunnar Norgren under ett inbrottsförsök i Nyköping. Norgren sköt och polismannen dog. Två polismän och en väktare sköts till döds i en källare i Handen 1967 när de bevakade en tjuvgömma. 1983 sköts en polis till döds i Torneå av en 17-åring och året därpå dog en polisman i Gällivare när en 19-åring sköt med gevär från en lägenhet. (TT)
Hälsning
Bengt JonssonBLÅLJUS KOMMENTAR: Tack för ditt inlägg och för ditt engagemang i frågan. Styrelsen har förstås läst texten men låter hälsa att den idag inte tror på idén att varje polis skulle dokumentera sitt pass audio-visuellt.