Publicerat 2009-11-26 20:30

INLÄGGET

NEDAN ÄR

EN INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus. Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för
publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

Vad det kostar att leva

ska tydligen inte tas

med i löneekvationen

I senaste numret av Polistidningen skriver Sven-Erik Svensson som är ordförande i Polisförbundets område i Jämtland att vi måste ha en nationell lönepolitik för svensk polis. Han är ute efter att tillvarata sina medlemmars intressen och det har han förstås all heder av.

Han berättar om en kollega i sitt län som pensionerades efter 40 års tjänst med en slutlön som en storstadspolis, enligt Sven-Erik, uppnår eller redan uppnått efter sex års tjänst. Anta att räkneexemplet är korrekt – är det då upprörande? För jämtlänningar är det tydligen det.

Och det blir begripligt en bit längre ner i inlägget. Där ifrågasätter nämligen Sven-Erik levnadsomkostnadernas inverkan på lönebildningen. Han påstår faktiskt att polislön ska sättas efter yrkets krav. Vad det kostar att leva på orten ska inte tas med i ekvationen.

Det kusliga är att han i samma tidning får medhåll av Jan Wallin på förbundets centrala kansli som säger att sakliga grunder för polislön är arbetets innehåll, vilket ansvar och vilka befogenheter man har och hur man sköter sitt jobb. Punkt.

Kära vänner, varför har vi vår lön? Ska den utgöra en klapp på axeln från arbetsgivaren och ett bevis på att vi är duktiga eller skickas den till oss för att göra det möjligt att mätta de munnar vi har försörjningsansvar för och se till att de har tak över huvudet och ett drägligt liv?

Om det bara är klappen vi är ute efter är allt gott och väl. Då är jag helt med på rikslön. Jag känner mig inte duktigare och mer ansvarstagande i jobbet än vilken jämförbar jämtlandspolis som helst. Vi stockholmare har mer att göra men vi slipper vänta två timmar på förstärkning och när jag som polis stirrar in i mynningen på en automatkarbin betyder det inte ett dugg om den som siktar står på Stureplan eller på en ödslig fjällhed. Det är lika farligt i båda fallen.

Så låt oss införa rikslön. Något senare ses vi alla i Järpen eller Hålland eller någon annan trevlig ort. Har ni tjänstebilar så det räcker? Vi kan nämligen inte ens med hustruns/makens bistånd klara våra familjer i Stockholms län på era löner. Så då ska ni få se på rekrytering. När vi sålt vårt anspråkslösa radhus kan vi enligt hemnet.se köpa en två, tre stora villor hos er.

Låt mig bara ta en liten grej. Jag har flera barn. Dessa barn är i skolåldern. För mig och min fru är det helt livsavgörande att dessa älskade barn får en bra uppväxt och en bra grund i tillvaron och alltså helst inte kommer i daglig kontakt med kriminella gäng. Då måste man välja bostadsområde därefter och de som är aktuella för oss kostar mycket att bo i. Statistiska centralbyrån har beräknat att min bostadskostnad i snitt är 100000 kr dyrare per år än en jämförbar i t. ex. de s k skogslänen.

Nu behöver jag inte oroa mig så mycket för allt det här för att för en gångs skull har jag arbetsgivaren på min sida. Han vill inte för allt smör i Småland få polisbrist i Stockholms län. Historiens spår förskräcker. Här står för mycket på spel. Han kommer aldrig så länge vi finns till att gå med på en lönesättning som innebär att alla poliser flyttar härifrån för att de erbjuds löner som de absolut inte kan leva på.

Det som det till sist landar i är i stället att det är tröttsamt att år efter år argumentera med folk som inte anser att lönen behöver täcka levnadsomkostnaderna. Och som därtill får stöd i sin uppfattning av förbundspampar. Jag har skrivit många gånger vad jag anser om det här medlemskapet. Jag vill inte tjata utan tecknar bara vänligen er

Bosse