Publicerat 2011-06-23 19:10

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

Farligaste yrket

Jag läser i tidningarna att polisyrket är det farligaste i Sverige.* Vi har omkring 10 arbetsskador per 1000 anställda och närmaste inom näringslivet har fem per 1000. På sätt och vis har det väl med jobbets karaktär att göra. Inom industrin är det väl inte så vanligt att folk ger sig på arbetarna med vapen i ond avsikt att skada. Man får räkna av en del för sådant när man jämför. Men ändå är polisjobbet ett riskfyllt yrke.

Då tycker jag att man kan fråga sig varför Rikspolisstyrelsen struntar i en så allvarlig fråga som den bärbara datorns ergonomiska hantering och placering i tjänstefordonen. En handdator är trots allt rätt stabil och den väger en del. Att till exempel få den intryckt i ansiktet eller bröstet av krockkudden är nog inte så hälsosamt.

Rikspolischefen har haft extremt bråttom med PUST och har manglat fram metoden utan att ge någon tid för eftertanke. Det är väl Beatrice Ask som ska bli nöjd, får jag anta. Mycket riktigt har hon uttryckt sig positivt i medierna också. Hade Bengt Svenson gett sig till tåls lite och tänkt på personalen borde det inte alls ha varit så krångligt att plocka fram en anordning som håller datorn helt och hållet fast och fixerad vid instrumentbrädan och ändå klar att användas även under färd. Anordningen skulle givetvis ordnas så att krockkudden inte tar med sig den på färden mot polismannen. Det borde inte heller vara oöverstigligt att lösa. Polisernas säkerhet hade tagit tid och kostat en del. Men det var den tydligen inte värd.

Pontus

BLÅLJUS KOMMENTAR: Tack för Ditt inlägg. Blåljus har försökt få svar från ansvariga på Rikspolisstyrelsen men där har semestrarna slagit till och tystnad råder. Vi får återkomma till din fråga i höst.

Blåljus publicerar nedan några av de brev som medlemmar skickat till Rikspolischefen, så vitt vi vet har RPC svarat åtminstone en del av dem personligen.

Hej
Skriver till Er med anledning utav de diskussioner rörande löneavtalet inom polismyndigheten.

Lite kort om min bakgrund: Jag är 27 år, sambo och bor i andrahandslägenhet i Solna. Innan jag fick anställning inom polismyndigheten studerade jag på Universitet. Har 150 hp vilket motsvarar 2,5 års studier samt en CSN-skuld på ca 250.000 SEK.

Informationen som vi fick i början av anställning var att en stadig Pa-trappa skulle finnas, den var så att säga fackets hjärtefråga. Nu blev så inte fallet.  Frågan som uppstår för en ung person som mig själv som inte tidigare varit tillsvidareanställd på annan arbetsplats, är: Ska det vara så här?

Men jag kanske har fel, det är ju trots allt min första anställning, så jag ska kanske nöja mig med grundlön på 20.000 kr/mån (innan skatt), tre-skifte med risk för att utsättas för hot och våld med liten eller ingen förbättring i utrustning och arbetsmiljö, missnöje bland kollegor som tycker att själva jobbet är toppen men att de får inget för det, behöva lägga Gnet pass för att få lite extra i månaden, att ständigt få nya uppdrag från arbetsgivaren vilket innebär ständiga förändringar i arbetet, känna en stark lojalitet till kollegan men en stark distans till arbetsgivaren.

I nuläget är det bara jag och min sambo som bor i andrahandslägenhet, så när vi skaffar familj kanske det ordnar upp sig med ekonomin, barnbidrag finns ju så att säga.

Eller så kanske jag ska läsa vidare, ta ut min kandidatexamen i pol.kand inriktning rättsvetenskap söka annat arbete med stadig (åtminstone en) löneutveckling, men som sagt det är min första anställning så det kanske ska vara så här......

Mvh

Pa Martin Nicklasson Norrmalmspolisen


Hej!
Mitt namn är Lina Fälth och är pa-roterare här i Stockholm city.
Jag skriver detta brev då jag undrar om ni vet vad som händer med våra löner?

Jag fick hem ett brev i vintras med information om det nya avtalet, men fick idag veta att detta avtal inte längre gäller.
 
Polisyrket är mitt drömyrke och jag har kämpat hårt för att ta mig hit. Jag älskar mitt yrke, men har redan börjat fundera på att se mig om efter andra jobb. Jag har en magisterexamen bakom mig samt slutat på ett kvalificerat jobb för att kunna bli polis. Jag har på utlandstjänst för att kunna finansiera studietiden på PHS då jag efter 6 års universitetsstudier ej längre fick studiemedel från CSN. Under studietiden på PHS betalade jag glatt 1500 kr till CSN varje månad; jobbade extra och åt av mina besparingar som jag samlat från min utlandstjänst, detta endast för att jag brann för polisyrket.

Jag var fullt medveten om att jag inte skulle bli rik av att jobba som polis, men jag hade ändå en förhoppning om att jag skulle kunna klara av att leva på min lön. Som det är nu har jag knappt något över efter att alla räkningar betalats och att köpa en bostad är en omöjlighet då bostadspriserna är så pass höga i Stockholm.

Jag vore oerhört glad över att få ta del av era tankar och funderingar över hur lönesättningen här i Stockholm är tänkt att lösas.

Med vänliga hälsningar, Lina Fälth


Till berörda parter…

Jag heter - - och jobbar i City Norrmalm sedan våren 2009.

Jag kommer ihåg första terminen på polishögskolan då vi fick läsa boken ”Yrke Polis” av Stefan Holgersson. Jag fick en chock och trodde inte det var sant, att redan efter två år som polis så har dom flesta bli både bittra och cyniska.

Här är jag nu, två år senare. Är jag bitter?

Efter senaste löneavtalet kan jag inte annat än vara det. I december fick jag ett brev hemskickat hem till mig med underskrifter och på polisens papper att arbetsgivaren samt Polisförbundet i Stockholm hade kommit överens om ett löneavtal för Stockholms poliser, redan där insåg jag att det gick åt fel håll. Vår gamla ”Pa-trappa” var borta och en försämring lönemässigt hade gått igenom.

Jag började räkna och insåg att det handlade om tusenlappar jag skulle gå minus. På jobbet började det bli tung och nedstämt och kollegorna och jag personligen började fundera på ”värdet i att vara polis”. Vad är jag värd som polis egentligen? Hur kommer det sig att jag som är en ordningsvakts förman tjänar mindre än dem? Hur ser mina arbetsgivare på mig som pa? Är jag värd något eller är jag lika utbytbar i samma mängd som det står köande att komma in på polishögskolan? Men okej, jag bet ihop. Jag tycker väldigt mycket om mitt yrke och än så länge var det värt att bita ihop.
Vad hände? Löneutvecklingen jag blev lovad i december rycktes bort under mina fötter förra veckan. Avtalet hade fallit, löften och ord togs tillbaks, underskrifter osv. var inte vatten värt.

Detta fick jag inte reda på från arbetsgivaren utan från fackliga representanter. Varför kom inte detta från arbetsgivaren? Två veckor senare och jag har fortfarande inte fått någon information från arbetsgivaren. Jag och mina kollegor är oroliga att vi faktiskt inte kommer att få någon bra löneutveckling, att vi bara kommer få några få procent som knappt kommer täcka inflationen. Jag vet inte vad jag ska göra eller ta mig till om det verkligen blir som det verkar just nu. Bita ihop hårdare? Går det? Har jag råd med det? Jag och min sambo tänkte ansöka om bostadslån men vad ska jag säga till banken? Att jag har en ingångslön på 20.000 kronor och kan räkna med 4 % löneökning per år?

Nya avtalet facket tackade nej till inkluderade en ingångslön på 21.000. Jag är tacksam över att de tackade nej till det för i och med det tackade de även nej till en löneökning på några få %, de tackade nej till att vi ska acceptera att löften bryts, att avtal slutar att gälla, att det ska vara lika lön i hela Sverige. Varför skulle polisyrket vara annorlunda än andra yrken?

Jag vill verkligen inte flytta från Stockholm för att jag inte har råd att bo här som polis.

Jag känner ångesten från mina kollegor som har flera barn, från dem som har kalkylerat med lägenhetslån osv. Jag ser hur det tär på dem hur de funderar på om det är värt det, är det värt att jobba med detta om inte ekonomin går ihop? Jag är uppgiven, nedstämd och detta påverkar mig mer än jag vill. Jag hoppas innerligt att finna stöd hos våra arbetsgivare i Stockholm, vi skulle behöva det, vi måste ha det.

Polisassistent i City