Publicerat 2011-01-20 20:00

INLÄGGET

NEDAN ÄR

EN INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

”Svensk polis

största problem

dåligt ledarskap”

Jag jobbade i yttre tjänst i 5 år. Två år på näpo i småstad och 3 år på Norrmalm. Under dessa 5 år upplevde jag att svensk polis största problem är dåligt ledarskap och felrekrytering. Jag måste ju själv ha varit det sistnämnda, eftersom jag sade upp mig för 2 år sedan och gick tillbaka till min gamla arbetsplats, dock i en ny befattning.

Om jag hade stannat kvar på Norrmalm hade jag förmodligen varit svaromålare, eller i bästa fall haft en fast tjänst som YB. Jag påbörjade utbildningen till svaromålare strax innan jag slutade. För min del handlade det om att jag inte kunde stå för alla korkade beslut som ledningen fattade, samt att den politiska korrektheten som framförallt Carin Götblad eftersträvade, stod mig upp i halsen. De som var med och "tog fram" värdegrunden kan nog skriva under på det, eller den sk. HBT-utbildningen på Intrapolis.

Jag har aldrig varit med om att en arbetsgivare idiotförklarar sin personal så till den milda grad som RPS gör.
 
Nu jobbar jag mån-fre, ledig alla röda dagar, tjänar mer än vad jag skulle ha gjort som inspektör, har 6 veckors semester och behöver inte vara orolig för att bli missgynnad om jag säger vad jag tycker. Tvärtom, mina åsikter efterfrågas och jag får t.o.m. cred för mitt arbete!

Om jag saknar fyllona som man snart lär sig namnen på, att spola ur spyor ur bussen efter studentskivorna, att åka i skytteltrafik mellan arresten och Åhléns och hämta snattare med LMA- kort på eftermiddagspassen, att knata runt i SPT-utrustning och valla idioter i 30-graders värme utan att få gripa personer som begår brott, att skjutsa asylsökande till Migrationsverket, att rapportera grovisar som sällan får nåt straff, att sitta och avrapportera skitgrejer i timmar..? Listan kan göras hur lång som helst.

Om jag är bitter? Ja, faktiskt.  Jag lade ner mycket tid och energi på att komma in på PHS och jag har 17 år kvar att betala på mitt studielån. Detta för ett jobb som jag trodde var mitt kall, men som visade sig vara en chimär, eller snömos, som en kollega brukade säga. Till sist vill jag bara säga en sak: en gång polis, inte alltid polis. Det finns faktiskt andra arbetsgivare som uppskattar sin personal. Klart slut.

F d polis