Publicerat 2009-04-30 19:00

ALLA INLÄGG

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

(utom Blåljus ev kommentarer och intervjuer, förstås)

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

”Stockholm

ska offra –

resten vinna”

Många insändare har tagit upp min tråd om att vi i Stockholms län egentligen inte har något i Polisförbundet att göra. Det är trevligt med debatt men ibland ökar den förvirringen.

Vi får bland annat veta att det här med ATA är smällar man får ta i solidaritetens namn.

Principiellt en riktig tanke men jag saknar analys av den faktiska situationen.

Solidaritet bygger på en rörelse åt flera håll. Vi kan vara solidariska med fattiga och pinade människor i tredje världen. Just nu tycks den solidariteten vara envägs. De kan ju inte göra något för oss. Men idén är väl att solidaritet mellan människor ska inspirera till mera solidaritet. De pinade människorna ska visa solidaritet med de som har det ännu sämre och mot oss den dag, om inte alltför länge, då de har övertaget.

Förlåt utläggningen men det känns viktigt att veta vad solidaritet innebär.

I Polisförbundet idag och historiskt har man krävt att Stockholm ska vara solidariskt och inte gå sin egen väg. Men jag utmanar vem som helst att här på Blåljus berätta för mig när Polisförbundet i övrigt varit solidariskt med Stockholm. Skriv och berätta! Jag vågar lova att det blir ett mycket kort inlägg. Exemplen är få om några.

Solidariteten i Polisförbundet är alltid envägs. Stockholm ska offra och resten vinna. Och därmed till kärnpunken – solidaritet är inte ett ord som överhuvudtaget bör användas när man beskriver Polisförbundet.

Och därmed över till nästa kärnpunkt. Vad har vi i detta förbund att göra där vi hela tiden avkrävs solidaritet men aldrig erbjuds någon? Det senaste exemplet är talande. Jan Karlsen lugnade upprörda kolleger i Norrbotten att han vill verka  för att löneskillnaderna i landet minskas.

Vem som får betala nämner han försiktigtvis inte. Men i hela Norrbottendebatten för en tid sedan var det övertydligt att det var stockholmslönerna som stack i ögonen. Och ingen tror väl att det i nuvarande ekonomiska läge ska komma extrapengar från himlen för att höja landsortskollegernas löner. Det blir precis som med ATA – ta från Stockholm och ge till landet.

Och det förbundet ska vi månad efter månad betala en hög avgift till. Är vi rent dumma eller? Eder

Bosse

”Hur har du

kunnat undgå

att fatta?”

Vad kan det ha farit i dej ”Phantom” som plötsligt börjar skriva insändare i Blåljus om omogna kolleger som uppträder illa eller klumpigt mot en familj på gatan?

Är det plötsligt en jättenyhet att det kommer en hel del från PHS som vi äldre måste se till att slipa av ordentligt innan dom blir användbara i tjänsten? Det här var väl nåra som vi inte riktigt hunnit med ännu. Lugn i stormen bara. Deras stund kommer.

Vem är du Phantom som bara lyssnar och sedan går hem och skriver till Blåljus? Du måste ju ha känt igen dom. Dom måste ha känt igen dej om du var så nära att du kunde höra samtalet. Morsade ni bara? Du borde som vi andra äldre ha tagit tag i dom senare och berättat vad du tyckte om händelsen.

Det borde väl stå klart för dej att dom inte blir bättre av att du skriver till Blåljus. Inget fel på Blåljus som är bra på många sätt men inte lär sej dom här unga killarna något av att läsa om sej själva där. Klara besked inne på station lite senare om vad som gäller det tar skruv. Hur har du kunnat undgå att fatta det på tjugo år?

Du hakar upp dig på benhölstret som den ene hade. Nog borde du väl veta att ett sådant får kolleger utanför specialenheterna inte ut bara för att de tycker de ser balla ut. I så fall skulle vi nog se fler på stan. Ett sätt att få det är att ha intyg på att man far illa av att bära tjänstevapnet på ordinarie sätt. Hur vet du att det inte var ett sådant fall du såg?  

Samla ihop dej Phantom och bli ett föredöme å inte bara en gammal gnet.

Och tack Blåljus för att ni finns. Kan ni sedan välta (H)ATA också så blir det tårta.

Sigge

”Små stick

kostar mer

än man anar”

Ombudsmän och styrelsefolk på Polisförbundet kan inte ha många timmar psykologi i bagaget. I så fall skulle de tänkt sig för.

Det här att några gånger om året kunna göra helg strax efter lunch dag före röd dag var en liten trivselfaktor. Men som så många små faktorer var den för det inte obetydlig. Det kändes lyxigt, lite extra och man kom i stämning inför ledigheten. Det kändes som en mycket större förmån än det var i verkligheten.

De här timmarna några dagar per år måste däremot ha varit som att spotta i Atlanten när man räknade ihop vad vi skulle offra för att komma åt pensionsavtalet. Att undanta de timmarna hade nästan inte kostat någonting.

Och det hade varit psykologiskt. Nu har det istället blivit så att flera gånger om året under överskådlig framtid känner dagtidare ett litet stick av otrivsel och påminns om det nya arbetstidavtalets baksidor.

De där små sticken kan kosta undertecknarna mycket mer än de anar. Med lite psykologi hade de kunnat slippa en massa motvilja från kolleger som kanske trots allt har en del att vinna på hela avtalet och hade kunnat tänka sig att stödja det.

Påmind 30/4