Publicerat 2010-10-14 20:30

INLÄGGET

NEDAN ÄR

EN INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

Rätt chef

otroligt

viktigt

Inom polismyndigheten finns det numer en klart uttalad policy där vi hela tiden skall producera mera och minska kostnaderna och balanser. Denna devis jagar mig och mina kollegor varje dag vi kommer till våra krimjobb.

Cheferna jagar i sin tur "gröna staplar" och ekonomisk balans som de sen skall stå till svars för inför våra folkvalda politiker. Det är ett ekorrhjul som snurrar allt fortare och fortare… PRESTERA MERA…FORTARE…STÄLL UPP…VI HAR KRAV PÅ OSS…man skulle kunna säga att det råder en nästan panikartad situation ibland.

Men mår personalen bra? Är vi mer stressade nu än tidigare? Vad pratar man om kollegor emellan? Lyssnar cheferna? Frågorna är många.

Arbetstidsavtalet har av naturliga skäl haft en negativ inverkan på väldigt många kollegor och bidragit till stort missnöje inom kåren men det är väl inte bara avtalets fel. Jag har fått uppfattningen att man allt mer pratar och lägger ner mycket arbetstid på hur man skall fördela ärenden mellan avdelningar än hur man löser brott. Man diskuterar varför vissa ärenden hamnar här, när det egentligen skall ligga där. Balansproblemen och statistiken har blivit ett allt mer vanligare samtalsämne och föremål för skitkastning och ALLA påverkas.

Det gäller att motivera personalen och det kan bara en chef göra som verkligen kan lyssna på andra. Man kan inte som chef se sina kollegor som förbrukningsmaterial. Man kan inte som chef bara slå ifrån sig ansvaret. Man kan inte som chef vara en inställsam, egoistisk typ. Det lyser igenom och skapar en dålig atmosfär som slår tillbaka som en våt disktrasa i ansiktet. Det är svårt att vara chef och det ställer höga krav på en.

Därför är det otroligt viktigt med rätt chefsmaterial. Man måste som chef tänka på sin omgivning = personal. Men det finns också stora möjligheter att lyckas. Anledningen till att man inte ser möjligheterna är säkert för att det förbannade ekorrhjulet just snurrar alldeles för fort. Då blir den stora frågan:

HUR får vi ekorrhjulet att sluta snurra fortare och fortare? Man kan nästan förnimma hur den stackars ekorren känner blodsmak och förtvivlan att inte nå målen. Vanligtvis stannar ekorrens ägare hjulet med en enkel handpåläggning och problemet är löst.

Om man för över symboliken till vår verksamhet skulle vår, så kallade ägare, ge oss bättre verktyg och möjligheter till bromsa hjulet, kanske genom att behandla inkommande ärenden i ett mycket tidigare stadium, innan de hamnar i balansen. Det är ett otroligt inflöde på ärenden som säkerligen kan skrivas av mycket tidigare. Inför en symbolisk anmälningsavgift så skulle det säkert resultera i ett minskat inflöde av rent skräp.

Masse