Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2008-09-11 13:15
Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan,
men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.
Det är beklämmande att förbundsstyrelsen anklagar Stockholms förbundsområde för att "lämna ut felaktig information om avtalet" till oss medlemmar i Stockholms län. Jag undrar om Lillemor Melin Sving och Lars Bergman tror att jag är en individ utan eget logiskt tänkande. Jag har planerat efter det nya avtalet och är fullt medveten om avtalets konsekvenser. Mitt sociala liv kollapsar och om min familj håller ihop är frågan. Jag känner en stor frustration över situationen och jag är glad att förbundsområde Stockholm kämpar för min sak. Vad ska jag annars betala den fackliga avgiften för? Jag känner INTE det omtalade stödet från förbundsstyrelsen. Varför arbetar Ni inte för oss? Varför ser Ni inte hur dåligt vi kommer att må och inser det faktum att många kommer att lämna yrket.
Att sedan komma med bortförklaringar som att "försämringarna beror på hur arbetsgivaren tolkar avtalet" för mig är helt ofattbart. HUR TÄNKTE NI? Att arbetsgivaren blint skulle passera alla de hålrum och utrymmen som avtalet innebär? Att de skulle vara snälla och se till individen? Hur naiv får förbundsstyrelsen vara?
Therése – läskunnig polis
Här kommer en liten historia om hur arbetsgivaren rider på sina höga hästar.
Strax före semestern så blev jag utsedd till att anordna en Team-building-dag för den inre gruppen i Farsta. Vi är ca 8 st personer som har ansvar för receptionen och planeringen och vi har ALDRIG tidigare genomfört något liknande. Åldern varierar mellan 45-65 år och inga fysiska ansträngningar var tillrådiga.
I samband med semestern kom erbjudande från Birka Cruises som erbjöd gratis lyxhytt till mellan 2-4 personer. Det var bråttom eftersom erbjudandet skulle gå ut den 24:e september. Tyvärr kom då dagsplaneringen i skrift att få bli i efterhand.
Jag beställde hytter, middag och lunch och jag såg inga som helst hinder för detta äventyr. Alla tyckte att det skulle bli jättekul! Dessutom kunde vi avtacka en person som precis skulle gå i pension. ALLT skulle kosta 415 kr/person.
Näpo-chefen tillstyrkte och avlösning i receptionen var ordnad.
Sedan tillkom något nytt! De högsta cheferna för Söderort skulle säga sitt, underligt nog. Sen kom svaret på en gång. ICKE, SA NICKE! Ingen Ålandsresa godkändes!!
Jag ringde och frågade om skälet till avslaget. Svaret blev: Vi bestämmer minsann! Och vi andra skulle tänka om! Inga Ålandsresor alltså. Någon anledning angavs inte!!
Jag blev naturligtvis förbannad, men inte direkt förvånad. Allt upprepar sig och någon ödmjukhet och tanke på personalens väl o ve förekommer inte!
Nu är planerna ändrade och nu finns planer på studiebesök på en PKC-ö i skärgården. Det godkänns säkert och kanske det styrker någon, men jag anser att det är att lägga sig platt inför Storbondens Röst. Detta kan jag inte acceptera, men vem bryr sig.
Händelsen är ganska obetydlig, men signifikativ för hur Chefer bemöter sina ”undersåtar”.
Jag själv väntar mest på pensionen när jag, inom några år, blir 61.
Kerry
Vill egentligen bara lyfta fram en enda fråga.
Hur kan man skriva under ett avtal där det ges möjligheter till olika tolkningar?
HG
BLÅLJUS KOMMENTAR: Jag förstår din fråga och den är väl motiverad. Problemet är att det avtal, som bara kan tolkas på ett enda, absolut vattentätt sätt, inte existerar. Det avtal vi just nu bråkar om har dessutom beskrivits som mycket komplext. Det är högst sannolikt att båda parter gjort missar här och där. Som vi ju vet behöver till och med Svea Rikes lag tolkas. Vi måste ha en Högsta domstol som då och då går in och klargör hur texten egentligen ska läsas. I våra avtalssammanhang finns sällan en sådan domstol. Den som har störst makt vinner normalt – så enkelt är det. Arbetsgivaren har stor makt men inte oinskränkt. En skicklig facklig organisation kan luta sig mot en tung medlemsopinion och ibland även mot en allmän opinion. Vi får se vad vi kan åstadkomma i den vägen den här gången. Polisfacket i Stockholms län brukar inte stå helt handfallet. CC
Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta!
Nu har verkligenheten kommit ikapp oss. Vi sitter med ett arbetstidsavtal som är så fruktansvärt dåligt. Mina känslor just nu består av ilska, förtvivlan, frustration och ledsamhet.
Hur ska jag få min och min familjs vardag att gå ihop?
Dessa känslor delas av många av mina kollegor och anhöriga. När vi på olika sätt framför våra känslor och kräver svar och ansvar så får vi kastat i ansiktet att vi blivit utsatta för lögner, desinformation eller att vi helt enkelt inte förstår vårt eget bästa. Nu läser vi dessutom, på Förbundets hemsida, att det inte handlar om avtalet utan om en maktkamp. Jag accepterar inte att Karlsen och Förbundsstyrelsen idiotförklarar medlemmar som framför sina åsikter om avtalet.
För mig och de flesta medlemmar handlar det enbart om det nya arbetstidsavtalet och dess konsekvenser för oss som skall arbeta efter detta. Avtalet är skit-dåligt, ursäkta ordvalet.
Vi förstår inte vårt bästa, men det gör förbundet!?
För mig är det fakta som gäller – när vi satte oss för att planera nästa 6-veckorsperiod i pp (periodplanering; red:s anm) fick vi direkt klart för oss att vi skall arbeta tre timmar mer i veckan. Vi ska göra kortare arbetspass och ha längre vilotid mellan passen. Detta innebär att jag måste arbeta 3-4 arbetspass mer på sex veckor. Jag får kortare semester och lägre OB-ersättning. Till detta ska läggas att det blir mer helgtjänstgöring och mer tjänstgöring på mörk tid.
Kort sagt så måste jag tillbringa mycket mer tid på arbetet och restid till och från arbetet än tidigare, dessutom till lägre ersättning. Vad är då så bra med avtalet? – om jag har råd kan jag kanske gå i pension när jag fyller 61 år. Redan nu vet jag att det inte kommer att vara möjligt att göra.
I sin iver att gå till historien som den som ordnade ett pensionsavtal så skrev Karlsen och Förbundsstyrelsen på ett avtal som blev fruktansvärt dyrköpt. Förstår ni inte att det är därför vi reagerar? Avtalet får enorma konsekvenser för oss, både för det sociala livet och för verksamheten. Det är Förbundsstyrelsen och Karlsen som skrivit på ett avtal som vi inte ville ha.
Pratet om demokrati i detta beslut ger jag inte mycket för. 20 av 22 Förbundsområden gav rådet att skriva under avtalet. Stockholm och Västra Götaland, ca 40 % av alla poliser, sa nej. Sen vet vi ju att Skåne till stora delar var emot avtalet. Är man nöjd i övriga landet? Tror inte det! När medlemsviljan gör sig påmind kommer nog en och annan ordförande få kalla fötter då man inte röstat för medlemmarna bästa utan för att inte man vågar säga ifrån. Och jag är helt övertygad om att medlemmarna ute i landet kommer att säga ifrån när arbetstidsavtalets konsekvenser drabbar dem. Då är det inte bara storstadsregionerna som kommer att skrika.
Det är många stora ledare genom tiderna som har suttit oemotsagda och dyrkats som gudar. När de senare har försvunnit kommer sanningen fram vad andra egentligen tyckt om dem men inte vågat påtala. Tänk på det, ni som känner er träffade.
När vi sen vågar att framföra våra klagomål blir vi kallade för att vara odemokratiska! Är inte demokrati rätten att framföra sina åsikter om ett demokratiskt fattat beslut? Är inte demokrati rätten att kräva svar och ansvar från beslutsfattare? Skall vi bara acceptera och hålla snattran?
Sitter man i opposition så får man alltså inte säga vad man tycker?
Ett nytt arbetstidsavtal måste komma till nästa avtalsperiod. Vi måste ta tillbaka tappad mark och då är inte nuvarande Förbundsordförande rätt man att ordna detta.
Karlsen – du har i alla fall inte mitt förtroende och jag vet att det är många med mig som känner likadant. Gör som styrelsen i Djurgårdens fotboll – ta kontakt med valberedningen och ställ omedelbart din plats till förfogande (det gör inget om du tar med dig några andra från styrelsen).
Jag vädjar till dig att avgå. För din skull, min skull, alla medlemmars skull och sist men inte minst för Förbundets skull. Förstår du inte allvaret i detta och tar ditt ansvar är det många medlemmar som kommer att lämna Förbundet.
Jag skriver detta anonymt för att jag inte vill bli ett ärende hos Förbundsstyrelsen där jag kan bli utesluten ur Förbundet för att jag varit illojal. Jag vill kunna lämna Förbundet på eget initiativ.
Från en ”varböld” i Stockholm som riskerar spricka
Varför låter det mest om storstäderna när det gäller avtalen? Ja jag vet ungefär vad svaret blir även om nog någon redan har hunnit svara. För det är storstäderna som har fått den största försämringen så klart.
Men vi ute i landet vill också ha bra avtal och skulle behövt hjälpen av dom 3 stora för att få bättre villkor även på landet. Nu har det inte varit så under lång tid utan storstäderna har haft det mycket bättre när det gäller arbetstider och löner än vi andra.
Jag läste någon uträkning att dom 3 stora är ca 40% av poliserna och det måste betyda att vi på landet är 60% antar jag. Varför då inte hjälpas åt alla 100% för att bli starka och få till rimliga villkor tillsammans?
Detta inbördeskrig hjälper inte någon. Jag förstår att man kan vara förbannad men hur kan man ge Janne så stor betydelse att allt blir bra bara för att han skulle avgå. Vill ni i storstäderna ha en större förståelse från oss på landet så måste vi jobba tillsammans.
Berg
BLÅLJUS KOMMENTAR: Styrelsen i polisfacket i Stockholms län menar att den nuvarande förbundsstyrelsens ledning inte har den trovärdighet som krävs för att framgångsrikt driva förhandlingar om att riva upp det arbetstidsavtal den just skrivit under och uttalat sig så positivt om.
Såg just en dokumentär om ledarskap i krissituationer. Intervjun var på engelska men där sades "Your men will follow your actions" (ja, han var militär). Förundrades lite om detta och tänkte på att allas vår Carin är den högst betalda länspolismästaren. Sen använder hon det nya avtalet som Polisförbundet satt i hennes händer mycket mer inhumant mot sina "undersåtar" än övriga länspolimästare gör. Hon river upp lönetrappan som förhandlats lokalt men i Västra Götaland behåller man den man förhandlat fram. Hon sänker våra löner men skaffar sig den högsta lönen själv. ÅRETS CHEF hyllar media! Kanske borde de också prova på att jobba ett pass extra i veckan för mindre betalt. Sen kan de ju se om det gillar sin chef lika mycket efter det.
VARFÖR SKALL STOCKHOLM HA HÖGRE LÖN?
Jo, jag lånar en text från nyhetssiten E24 (undertecknad av Irene Sokolow från 08-08-28)
"I Stockholm läggs det mest pengar på bolånen sett till inkomsten. Boindex hamnar på 59,1, vilket är en nedgång från kvartalet innan. Ett hushåll i Stockholm skulle behöva en bruttoinkomst på 1 078 139 kronor för att ligga på 100 i Boindex, istället är medianinkomsten 637 600 kronor//...//”
I Malmö- och Göteborgsregionerna behöver hushållsinkomsten uppgå till 862 511 respektive 898 449 kronor. Medan Stockholmarna har knappt 60 procent av inkomsten som krävs, har Malmöiterna och Göteborgarna kring 65 procent av inkomsten. I medelstora städer som grupp har hushållen 85 procent, medan övriga kommuner som grupp har goda marginaler med drygt 60 procent högre inkomster än de som krävs för att ha råd med husköpet, enligt Swedbanks norm.
Det krävs 180.000 mer i årslön i Sthlm mot Gbg (som har näst högst del av lönen som går till boendekostnad) för att uppväga skillnaden i kostnaden för bostaden. Det krävs än mer jämfört med övriga Sverige. Sen tycker Jan Karlsén att det skall vara lika lön för lika arbete men glömmer levnadsvillkoren.
Vem kommer vilja vara polis i Stockholm när man inte kan leva på lönen?
Stockholm
Blåljus kommentar: Vi bör nog lämna Carin Götblads lön utanför den här diskussionen. Dels sätter hon den inte själv, dels är arbetssituationen för länspolismästaren i huvudstaden av den arten att den inte lätt låter sig jämföras med den som andra arbetstagare i myndigheten har. Hur hon som chef hanterar avtalet har vi däremot alla skäl att granska och diskutera. Det var en ny, intressant vinkel på levnadskostnader du hittat. Att kräva lika lön i kronor för alla poliser ter sig onekligen verklighetsfrämmande. CC
Jag upplever ett problem med hur Peter Frisell och några till uttrycker sig på den här viktiga sidan.
"Det var som att få ett skjutklart vapen med kula i loppet riktat mot mig. Avfyringen var det enda som fattades, berättade Peter för det församlade rådet i Stockholms län."
Nej, det kan rimligtvis inte vara samma sak. Jag tycker att ansvariga
inom Sthlmsfacket tenderar att skriva VIKTIGA saker med versaler och
att språket ni använder är under en anständig nivå.
Jag är mycket besviken på avtalet och kommer att hjälpa till i kampen mot arbetsgivaren men nu tycker jag att det bedrivs en kamp inom Stockholmsförbundet som vi alla förlorar på. Jag är rädd att kollegor ute i landet läser vad som står på blåljus och avfärdar oss som 08:or som ser ner på övriga kollegor. Det var ju faktiskt så att majoriteten skrev under avtalet och frågan som borde diskuteras är varför de skrev under? Har någon för dem bakom ljuset och i så fall vem? Känslan när man pratar med kollegorna som jobbar utanför Stockholm är att de nu sista månaden verkligen fått upp ögonen för hur dåligt avtalet är. Ska vi inte istället försöka fånga upp deras oro och få med dem på tåget istället för att anklaga deras fackliga ombud för att skenavrätta vår vice ordförande?
Det kommer en morgondag när vi poliser måste stå enade och då kan det vara svårt att ta tillbaka det man önskar att man aldrig sagt.
Oroad
Blåljus kommentar: Tack för ditt inlägg. Det ligger mycken klokskap i en del av det du skriver. Däremot kan jag inte hålla med om att språket från stockholmsfacket på Blåljus ligger under en anständig nivå. Vi är mycket noga med att inte använda skällsord eller kränkande tillmälen i Blåljus. Även om tonen är skarp i sak håller vi oss inom tydliga etiska ramar.
Jag kan avslöja att det var en mycket het debatt om artikeln om Peter bland de närvarande fackliga företrädarna på vår repskapskurs där den skrevs. Just de farhågor du tar upp nämndes. Många var emot publicering – ungefär lika många var för. Till sist blev det ändå det faktum att Peter återgivit en personlig traumatisk upplevelse som fick vågen att slå över mot publicering. Beslutet var inte mitt men jag stödde det.
Peters upplevelse var utan tvekan allvarlig. Den hade varit det redan om den levererats av det klientel som poliser normalt möter i jobbet. Men här var det en församling av förtroendevalda, som bland annat är väl förtrogna med etiska frågeställningar, som avlossade salvan. Ingen försökte ingripa emot behandlingen. Det språkbruk som användes i sammanhanget var verkligen anmärkningsvärt. Bland annat likställdes Stockholms agerande med en varböld i förbundet.
Det som inträffat skulle inte försvunnit bara genom att Blåljus avstått från publicering. Det var inte bara Peter som var djupt illa berörd. De närvarande på kursen var det också och upprördheten var stor. Det borde faktiskt inte tigas ihjäl.
Publicering är, generellt sett, ofta en besvärlig balansgång mellan olika hänsynstaganden och kravet på att sanningen ska fram. I vissa lägen är balansgången så kinkig att det egentligen bara återstår att hoppas att man gjort rätt. Veta kan man inte. Jag kommer osökt att tänka på amerikanska journalisters rättframma motto när sanningen är lite väl obekväm – ”Publish – and be damned”.CC
För ett antal år sedan stod jag med två positiva antagningsbesked i mina händer. Ett kuvert innehöll papper från PHS och det andra en av de då mest populära civila utbildningarna som jag kommit in på för att jag högpresterat på högskoleprovet.
I dag kan jag med sorg i hjärtat, för första gången, säga att JAG ÅNGRAR MITT YRKESVAL. Trodde aldrig detta skulle inträffa då jag alltid tyckt om mitt arbete som polis.
P.g.a det svek som jag, en tidigare alltid lojal och driven kollega, känner nu från både förbundsstyrelsen och dess dolda agenda samt arbetsgivaren som inte kan stava till personalvård så har jag för närvarande exakt 0% kvar i motivation att utföra mitt arbete.
Om något kan kallas för "Systemhotande" så är det väl faktiskt det nya avtalet...
PaOmr4
Insändarförfattaren inleder med att hänvisa till Polisförbundets utspel efter ordföranderådet nyligen. Vill du läsa det kan du klicka HÄR och sedan gå vidare i insändaren.
Detta är något som skrämmer mig. Och rädslan förstärks av signaturen Viktor på Blåljus.nu. Det låter ibland som det bara är Stockholm som är drabbat. Visst hör man röster från övriga landet (tack till ett annat forum) men är det tillräckligt? Kommer det sluta med att det är Stockholm som står själva på barrikaderna mot förbundsstyrelsen?
Det verkar det bara vara Stockholmare som ska till rep.skapet men jag har läst en hel del klagomål från andra län. Är det bara löst klagande eller ämnar ni delta på barrikaderna? Vi kommer inte kunna bli av med avtalet för det är påskrivet och vi är inga avtalsbrytare men vi måste kämpa mot arbetsgivarens strikta och hårda tolkning. Det blir svårt för de olika förbundsområdena utan förbundsstyrelsens stöttning och då behövs en förbundstyrelse som inte säljer sina medlemmar. Med detta menar jag inte att vi ska ha en förbundsstyrelse med Stockholmare utan en procentuellt sett välrepresenterad förbundsstyrelse som är beredd att kämpa. Men är det bara Stockholm som protesterar kommer inget hända.
Signaturen Viktor på Blåljus.nu skriver "För att få ihop en omelett måste man knäcka ägg. I det senaste avtalet var det ni som måste spela äggens roll. För att rycka upp de grupper som hade det sämst i förbundet tog man lite av överflödet från de som hade det bäst. Det beslutet fattade majoriteten."
Är det så? Har verkligen majoriteten fått det bättre? Var det bara lite av överflödet som försvann från de som hade det bäst? Är det bara Stockholm som fått sämre OB med sämre tider, längre arbetstid med ca 3tim/vecka och därigenom kortare årssemester, borttagna sjukvårdsförmåner, sämre möjligheter för arbetstidsförläggning med 11tim mellan alla pass och max 9tim pass, obetald arbetstid i form av restid, mm, mm, mm?
Övriga landet måste haft det riktigt dåligt om avtalet var bra för dem. Övriga landet hade kanske redan 40 tim arbetsvecka på treskift. De kanske hade arbetsdagar till kl 22 utan OB. Och inga sjukvårdsförmåner i form av betalda läkarkostnader och mediciner. Övriga landet åkte till jobbet på sin fritid, rustade på och tog ut en radiobil, på sin fritid, för att åka en timme till en, av arbetsgivaren given kurs för att bara få arbetstid under kurstiden. Hade de sökt dispens för att bära vapen på sin fritid?
Känner du dig träffad? Tillhör du inte Stockholm men ändå fått försämringar? Kan det vara så att förbundet, i sin pensionsavtalssträvan, sålt större delar av landet (dvs majoriteten) och nu mörkar det för att inte själva ryka?
Alla som fått någon form av försämringar utan att anse sig fått något i gengäld är speciellt välkomna att delta vid rep.skapet. Låt oss få till ett förbund som kämpar för sina medlemmars bästa.
Signaturen Viktor, förbundsområdesrepresentanterna som uttalat sig ovan, m fl, tycker jag uttrycker ett hån mot Stockholm, ett viss storstadsavund och till viss del pekar finger och säger "Ha, ha, där fick ni". Är det så illa?
Erling Staxäng , ledamot i förbundsstyrelsen, jämförde manifestationen mot Polisförbundet med en match:
”- Det här avtalet har sina för och nackdelar. Kom ihåg att det är tolkningen av en part som är dålig. Den parten är arbetsgivaren. Men den här organisationen sätter nu motparten på läktaren och så spelar vi mot varandra. Det är underbart för arbetsgivaren just nu."
Varför har vi skrivit på ett avtal där en part kan göra en tolkning som är så pass dålig mot den andra parten? Erling tycker alltså att det är ok att inte ta ansvar för det dåliga avtalet? Jag anser att om vi arbetstagare ska kämpa mot arbetsgivaren för bättre villkor ska vi representeras av folk som kan skriva avtal med bra villkor som inte kan misstolkas av andra parten. Därför måste vi rensa upp i egna led så vi får ledare som är på medlemmarnas sida.
"...Kent Billqvist, ordförande på Gotland, som ansåg att alla måste följa demokratiskt fattade beslut:
- Om vi fattar beslut i majoritet - då har min styrelse att följa det. Jag har ett ansvar för mina medlemmar på Gotland att informera om avtalet. När jag pratar med medlemmar i Stockholm så är de ofta felinformerade eller åtminstone oinformerade."
Jag måste vara felinformerad. Jag trodde att jag fått sämre arbetstider, mindre i lönekuvertet och sämre förmåner. Jag har alltså inte fått det sämre. Jag måste varit felinformerad.
Nä, förbundet har sålt kon för en kanna sur mjölk som vi får ut när vi går i pension. Fy på er.
Christer
Jag kompade ut lite av +tiden och följde med frun till hennes moster i Småland i veckan. Efter påtår och mer kakor satt jag i kökssoffan och bläddrade i deras lokalblaska "Östran". Där uttalade sig Kalmars ordförande och förbundssuppleanten Mats Johansson: "Nu har polisen fått pension vid 61 år eller efter 30 års tjänst!" Vi som smet in på PHS i slutet av 1970-talet ÄR VÄLDIGT INTRESSERADE AV DET! Kollegan som tankade radiobilen på macken bredvid oss var inte särskilt glad åt avtalet han heller, men det har jag inte hört så mycket om från förbundet... F ö fanns det gott om kantareller i skogen...
Snart pension?
BLÅLJUS KOMMENTAR: Specialavtal i Kalmar också?! Det gäller tydligen att ha någon med i förbundsstyrelsen. Eller var det en så kallad freudiansk felsägning? Kantarellerna kommer nu för övrigt starkt även någonstans i Roslagsskogarna. CC
Cirka 18 timmar mer i tjänstgöring per kalendermånad utan ett öre i löneökning gäller för de flesta poliser som i Stockholms jobbar enligt PP-lista. Vad får vi poliser i utbyte? Vi får ingen höjd lön. Men vi får (beroende på viken grundlön vi har) någonstans mellan 1.000 och 1.400 kr insatt på ett pensionskonto i Kåpan. Utöver ökad arbetstid får vi cirka sju dagar korare semester och ingen betalning då vi reser i uniform i polisbil till / från kurs eller utbildning. Ingen ersättning för medicin och läkarvård. Sammantaget motsvarar detta ca 20-21 timmar mer tjänstgöring per kalendermånad utan någon ökad lön.
Vad innebär detta konkret för den enskilde polisen? Delar man 1.200 kr (vilket är ett snittbeloppet som sätts in i pensionsförsäkring) med t.ex. 20 timmar så blir resultatet att du jobbar dessa extra timmar för 60 kr / brutto i timman. Jag tror att vi får gå tillbaka till slutet av 1960-talet för då låg betalningen runt 60 kr / timman.
Om vi istället får jobba 20 timmar övertid per månad så motsvarar det mellan 300 – 450 kr i timman beroende på vilken lön vi har och om det är enkel eller kval övertid. Om vi tar ett snitt på 375 kr x t.ex. 20 timmar så innebär det 3750 kr + 3750 kr = 7.500 kr mer i bruttolön varje månad och cirka 4000 kr netto. OM vi själva betalar in 1.200 kr i pensionsförsäkring så får vi 2.700 kr över till annat. Dessutom kommer vi att få högre pension i det allmänna p.g.a. att vi tjänar mer och betalar in mer skatt. Även om vi räknar med timma mot timma-betalning (alltså inte övertid) så blir det ca 240 kr x 20 timmar = 4.800 kr brutto och cirka 2.500 kr netto. Om vi då betalar in 1.200 kr i pensionsförsäkring så blir det 1.300 kr kvar till annat.
Sedan har RPS ensvåldigt bestämt att ta 2 procent från 10,2 som avtalats till att ”bekosta” pensions-avtalet. Hur kan man ta pengar till något som redan är betalt flera gånger om genom vår ökade arbetstid? Men hur som helst så borde vi få minst 7.500 kr plus 10,2 procent ( som alla andra fått) vilket innebär cirka 3.000 kr till år 2010. Alltså 10.500 kr är vad varje polis behöver för att stå på status Q, och ha kvar samma köpkraftsnivå i relation till arbetsinsats.
Men allra bäst vore om vi började om från början och skrotade pensionsavtalet ( det finns ju PA03 som gäller för alla statligt anställda) och fick behålla kortare arbetstid och tidigare avtal men med ett lönepåslag på 10,2 procent. Cirka 3.000 kr mer i plånboken och jobba 20 timmar mindre per månad.
Gränspolisen
Svar till ”Har bestämt mig”:
Jag är av samma uppfattning och har därför efter bara ett år i tjänst sökt en del jobb i privata sektorn samt andra myndigheter.
En handläggare på Försäkringskassan som jobbar mån-fre har ingångslön på 25000 kr/mån. (ett exempel bara).
Min besvikelse över ditt avtal (riktad till Karlsen) saknar beskrivning.
NyPa
Jag håller fullständigt med! Avtalet är en idiotförklaring av alla Stockholmspoliser. Arbetsgivaren har spelat på vår lojalitet och yrkesstolthet en gång för mycket. Jag har jobbat i snart 5 år och har en grundlön på 24 300 kr/mån. Nu ska jag helt plötsligt jobba ännu mer för mindre lön. Ca 2 000 kr mindre per månad. Samtidigt som mina omkostnader ökar. Hur i hela friden har man tänkt??
Och hur i h.vete kan arbetsgivaren gå in och tvångsförvalta 4% av MIN lön? Är jag inte kapabel att själv bestämma om jag vill pensionsspara eller inte? Detta är löjligt. Jag behöver de pengarna nu, när jag har två tonåringar som ska försörjas.
Som jämförelse kan jag berätta att en tunnelbaneförare jobbar 31 tim i veckan och tjänar efter 3 år ca 24 000 kr/mån plus OB. Mitt gamla jobb som trafikledare i tunnelbanan innebär att jag skulle jobba 38 timmar per vecka och tjäna ca 26 000 kr/mån minus OB då det är tvåskift. Vilken tur att jag är välkommen tillbaka!!!
Pernilla
Svar till ”Bussar kommer att rulla”:
Vi ses i Malmö.
På tiden.
PaSthlm
ALLA INLÄGG
NEDAN ÄR
INSÄNDARE:
(utom Blåljus kommentarer, förstås)Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan,
men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.
”Tror ni inte
att jag kan
tänka själv?”
Det är beklämmande att förbundsstyrelsen anklagar Stockholms förbundsområde för att "lämna ut felaktig information om avtalet" till oss medlemmar i Stockholms län. Jag undrar om Lillemor Melin Sving och Lars Bergman tror att jag är en individ utan eget logiskt tänkande. Jag har planerat efter det nya avtalet och är fullt medveten om avtalets konsekvenser. Mitt sociala liv kollapsar och om min familj håller ihop är frågan. Jag känner en stor frustration över situationen och jag är glad att förbundsområde Stockholm kämpar för min sak. Vad ska jag annars betala den fackliga avgiften för? Jag känner INTE det omtalade stödet från förbundsstyrelsen. Varför arbetar Ni inte för oss? Varför ser Ni inte hur dåligt vi kommer att må och inser det faktum att många kommer att lämna yrket.
Att sedan komma med bortförklaringar som att "försämringarna beror på hur arbetsgivaren tolkar avtalet" för mig är helt ofattbart. HUR TÄNKTE NI? Att arbetsgivaren blint skulle passera alla de hålrum och utrymmen som avtalet innebär? Att de skulle vara snälla och se till individen? Hur naiv får förbundsstyrelsen vara?
Therése – läskunnig polis
Arbetsgivaren
rider på sina
höga hästar
Här kommer en liten historia om hur arbetsgivaren rider på sina höga hästar.
Strax före semestern så blev jag utsedd till att anordna en Team-building-dag för den inre gruppen i Farsta. Vi är ca 8 st personer som har ansvar för receptionen och planeringen och vi har ALDRIG tidigare genomfört något liknande. Åldern varierar mellan 45-65 år och inga fysiska ansträngningar var tillrådiga.
I samband med semestern kom erbjudande från Birka Cruises som erbjöd gratis lyxhytt till mellan 2-4 personer. Det var bråttom eftersom erbjudandet skulle gå ut den 24:e september. Tyvärr kom då dagsplaneringen i skrift att få bli i efterhand.
Jag beställde hytter, middag och lunch och jag såg inga som helst hinder för detta äventyr. Alla tyckte att det skulle bli jättekul! Dessutom kunde vi avtacka en person som precis skulle gå i pension. ALLT skulle kosta 415 kr/person.
Näpo-chefen tillstyrkte och avlösning i receptionen var ordnad.
Sedan tillkom något nytt! De högsta cheferna för Söderort skulle säga sitt, underligt nog. Sen kom svaret på en gång. ICKE, SA NICKE! Ingen Ålandsresa godkändes!!
Jag ringde och frågade om skälet till avslaget. Svaret blev: Vi bestämmer minsann! Och vi andra skulle tänka om! Inga Ålandsresor alltså. Någon anledning angavs inte!!
Jag blev naturligtvis förbannad, men inte direkt förvånad. Allt upprepar sig och någon ödmjukhet och tanke på personalens väl o ve förekommer inte!
Nu är planerna ändrade och nu finns planer på studiebesök på en PKC-ö i skärgården. Det godkänns säkert och kanske det styrker någon, men jag anser att det är att lägga sig platt inför Storbondens Röst. Detta kan jag inte acceptera, men vem bryr sig.
Händelsen är ganska obetydlig, men signifikativ för hur Chefer bemöter sina ”undersåtar”.
Jag själv väntar mest på pensionen när jag, inom några år, blir 61.
Kerry
Hur kan man skriva
på ett avtal som kan
tolkas på olika sätt?
Vill egentligen bara lyfta fram en enda fråga.
Hur kan man skriva under ett avtal där det ges möjligheter till olika tolkningar?
HG
BLÅLJUS KOMMENTAR: Jag förstår din fråga och den är väl motiverad. Problemet är att det avtal, som bara kan tolkas på ett enda, absolut vattentätt sätt, inte existerar. Det avtal vi just nu bråkar om har dessutom beskrivits som mycket komplext. Det är högst sannolikt att båda parter gjort missar här och där. Som vi ju vet behöver till och med Svea Rikes lag tolkas. Vi måste ha en Högsta domstol som då och då går in och klargör hur texten egentligen ska läsas. I våra avtalssammanhang finns sällan en sådan domstol. Den som har störst makt vinner normalt – så enkelt är det. Arbetsgivaren har stor makt men inte oinskränkt. En skicklig facklig organisation kan luta sig mot en tung medlemsopinion och ibland även mot en allmän opinion. Vi får se vad vi kan åstadkomma i den vägen den här gången. Polisfacket i Stockholms län brukar inte stå helt handfallet. CC
Ska vi bara acceptera
och hålla snattran?
Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta!
Nu har verkligenheten kommit ikapp oss. Vi sitter med ett arbetstidsavtal som är så fruktansvärt dåligt. Mina känslor just nu består av ilska, förtvivlan, frustration och ledsamhet.
Hur ska jag få min och min familjs vardag att gå ihop?
Dessa känslor delas av många av mina kollegor och anhöriga. När vi på olika sätt framför våra känslor och kräver svar och ansvar så får vi kastat i ansiktet att vi blivit utsatta för lögner, desinformation eller att vi helt enkelt inte förstår vårt eget bästa. Nu läser vi dessutom, på Förbundets hemsida, att det inte handlar om avtalet utan om en maktkamp. Jag accepterar inte att Karlsen och Förbundsstyrelsen idiotförklarar medlemmar som framför sina åsikter om avtalet.
För mig och de flesta medlemmar handlar det enbart om det nya arbetstidsavtalet och dess konsekvenser för oss som skall arbeta efter detta. Avtalet är skit-dåligt, ursäkta ordvalet.
Vi förstår inte vårt bästa, men det gör förbundet!?
För mig är det fakta som gäller – när vi satte oss för att planera nästa 6-veckorsperiod i pp (periodplanering; red:s anm) fick vi direkt klart för oss att vi skall arbeta tre timmar mer i veckan. Vi ska göra kortare arbetspass och ha längre vilotid mellan passen. Detta innebär att jag måste arbeta 3-4 arbetspass mer på sex veckor. Jag får kortare semester och lägre OB-ersättning. Till detta ska läggas att det blir mer helgtjänstgöring och mer tjänstgöring på mörk tid.
Kort sagt så måste jag tillbringa mycket mer tid på arbetet och restid till och från arbetet än tidigare, dessutom till lägre ersättning. Vad är då så bra med avtalet? – om jag har råd kan jag kanske gå i pension när jag fyller 61 år. Redan nu vet jag att det inte kommer att vara möjligt att göra.
I sin iver att gå till historien som den som ordnade ett pensionsavtal så skrev Karlsen och Förbundsstyrelsen på ett avtal som blev fruktansvärt dyrköpt. Förstår ni inte att det är därför vi reagerar? Avtalet får enorma konsekvenser för oss, både för det sociala livet och för verksamheten. Det är Förbundsstyrelsen och Karlsen som skrivit på ett avtal som vi inte ville ha.
Pratet om demokrati i detta beslut ger jag inte mycket för. 20 av 22 Förbundsområden gav rådet att skriva under avtalet. Stockholm och Västra Götaland, ca 40 % av alla poliser, sa nej. Sen vet vi ju att Skåne till stora delar var emot avtalet. Är man nöjd i övriga landet? Tror inte det! När medlemsviljan gör sig påmind kommer nog en och annan ordförande få kalla fötter då man inte röstat för medlemmarna bästa utan för att inte man vågar säga ifrån. Och jag är helt övertygad om att medlemmarna ute i landet kommer att säga ifrån när arbetstidsavtalets konsekvenser drabbar dem. Då är det inte bara storstadsregionerna som kommer att skrika.
Det är många stora ledare genom tiderna som har suttit oemotsagda och dyrkats som gudar. När de senare har försvunnit kommer sanningen fram vad andra egentligen tyckt om dem men inte vågat påtala. Tänk på det, ni som känner er träffade.
När vi sen vågar att framföra våra klagomål blir vi kallade för att vara odemokratiska! Är inte demokrati rätten att framföra sina åsikter om ett demokratiskt fattat beslut? Är inte demokrati rätten att kräva svar och ansvar från beslutsfattare? Skall vi bara acceptera och hålla snattran?
Sitter man i opposition så får man alltså inte säga vad man tycker?
Ett nytt arbetstidsavtal måste komma till nästa avtalsperiod. Vi måste ta tillbaka tappad mark och då är inte nuvarande Förbundsordförande rätt man att ordna detta.
Karlsen – du har i alla fall inte mitt förtroende och jag vet att det är många med mig som känner likadant. Gör som styrelsen i Djurgårdens fotboll – ta kontakt med valberedningen och ställ omedelbart din plats till förfogande (det gör inget om du tar med dig några andra från styrelsen).
Jag vädjar till dig att avgå. För din skull, min skull, alla medlemmars skull och sist men inte minst för Förbundets skull. Förstår du inte allvaret i detta och tar ditt ansvar är det många medlemmar som kommer att lämna Förbundet.
Jag skriver detta anonymt för att jag inte vill bli ett ärende hos Förbundsstyrelsen där jag kan bli utesluten ur Förbundet för att jag varit illojal. Jag vill kunna lämna Förbundet på eget initiativ.
Från en ”varböld” i Stockholm som riskerar spricka
Varför inte hjälpas åt
för att bli starka tillsammans?
Detta inbördeskrig
hjälper inte någon
Varför låter det mest om storstäderna när det gäller avtalen? Ja jag vet ungefär vad svaret blir även om nog någon redan har hunnit svara. För det är storstäderna som har fått den största försämringen så klart.
Men vi ute i landet vill också ha bra avtal och skulle behövt hjälpen av dom 3 stora för att få bättre villkor även på landet. Nu har det inte varit så under lång tid utan storstäderna har haft det mycket bättre när det gäller arbetstider och löner än vi andra.
Jag läste någon uträkning att dom 3 stora är ca 40% av poliserna och det måste betyda att vi på landet är 60% antar jag. Varför då inte hjälpas åt alla 100% för att bli starka och få till rimliga villkor tillsammans?
Detta inbördeskrig hjälper inte någon. Jag förstår att man kan vara förbannad men hur kan man ge Janne så stor betydelse att allt blir bra bara för att han skulle avgå. Vill ni i storstäderna ha en större förståelse från oss på landet så måste vi jobba tillsammans.
Berg
BLÅLJUS KOMMENTAR: Styrelsen i polisfacket i Stockholms län menar att den nuvarande förbundsstyrelsens ledning inte har den trovärdighet som krävs för att framgångsrikt driva förhandlingar om att riva upp det arbetstidsavtal den just skrivit under och uttalat sig så positivt om.
Varför ska Stockholm
ha högre lön?
Såg just en dokumentär om ledarskap i krissituationer. Intervjun var på engelska men där sades "Your men will follow your actions" (ja, han var militär). Förundrades lite om detta och tänkte på att allas vår Carin är den högst betalda länspolismästaren. Sen använder hon det nya avtalet som Polisförbundet satt i hennes händer mycket mer inhumant mot sina "undersåtar" än övriga länspolimästare gör. Hon river upp lönetrappan som förhandlats lokalt men i Västra Götaland behåller man den man förhandlat fram. Hon sänker våra löner men skaffar sig den högsta lönen själv. ÅRETS CHEF hyllar media! Kanske borde de också prova på att jobba ett pass extra i veckan för mindre betalt. Sen kan de ju se om det gillar sin chef lika mycket efter det.
VARFÖR SKALL STOCKHOLM HA HÖGRE LÖN?
Jo, jag lånar en text från nyhetssiten E24 (undertecknad av Irene Sokolow från 08-08-28)
"I Stockholm läggs det mest pengar på bolånen sett till inkomsten. Boindex hamnar på 59,1, vilket är en nedgång från kvartalet innan. Ett hushåll i Stockholm skulle behöva en bruttoinkomst på 1 078 139 kronor för att ligga på 100 i Boindex, istället är medianinkomsten 637 600 kronor//...//”
I Malmö- och Göteborgsregionerna behöver hushållsinkomsten uppgå till 862 511 respektive 898 449 kronor. Medan Stockholmarna har knappt 60 procent av inkomsten som krävs, har Malmöiterna och Göteborgarna kring 65 procent av inkomsten. I medelstora städer som grupp har hushållen 85 procent, medan övriga kommuner som grupp har goda marginaler med drygt 60 procent högre inkomster än de som krävs för att ha råd med husköpet, enligt Swedbanks norm.
Det krävs 180.000 mer i årslön i Sthlm mot Gbg (som har näst högst del av lönen som går till boendekostnad) för att uppväga skillnaden i kostnaden för bostaden. Det krävs än mer jämfört med övriga Sverige. Sen tycker Jan Karlsén att det skall vara lika lön för lika arbete men glömmer levnadsvillkoren.
Vem kommer vilja vara polis i Stockholm när man inte kan leva på lönen?
Stockholm
Blåljus kommentar: Vi bör nog lämna Carin Götblads lön utanför den här diskussionen. Dels sätter hon den inte själv, dels är arbetssituationen för länspolismästaren i huvudstaden av den arten att den inte lätt låter sig jämföras med den som andra arbetstagare i myndigheten har. Hur hon som chef hanterar avtalet har vi däremot alla skäl att granska och diskutera. Det var en ny, intressant vinkel på levnadskostnader du hittat. Att kräva lika lön i kronor för alla poliser ter sig onekligen verklighetsfrämmande. CC
Språket ni använder
är under anständig nivå
Jag upplever ett problem med hur Peter Frisell och några till uttrycker sig på den här viktiga sidan.
"Det var som att få ett skjutklart vapen med kula i loppet riktat mot mig. Avfyringen var det enda som fattades, berättade Peter för det församlade rådet i Stockholms län."
Nej, det kan rimligtvis inte vara samma sak. Jag tycker att ansvariga
inom Sthlmsfacket tenderar att skriva VIKTIGA saker med versaler och
att språket ni använder är under en anständig nivå.
Jag är mycket besviken på avtalet och kommer att hjälpa till i kampen mot arbetsgivaren men nu tycker jag att det bedrivs en kamp inom Stockholmsförbundet som vi alla förlorar på. Jag är rädd att kollegor ute i landet läser vad som står på blåljus och avfärdar oss som 08:or som ser ner på övriga kollegor. Det var ju faktiskt så att majoriteten skrev under avtalet och frågan som borde diskuteras är varför de skrev under? Har någon för dem bakom ljuset och i så fall vem? Känslan när man pratar med kollegorna som jobbar utanför Stockholm är att de nu sista månaden verkligen fått upp ögonen för hur dåligt avtalet är. Ska vi inte istället försöka fånga upp deras oro och få med dem på tåget istället för att anklaga deras fackliga ombud för att skenavrätta vår vice ordförande?
Det kommer en morgondag när vi poliser måste stå enade och då kan det vara svårt att ta tillbaka det man önskar att man aldrig sagt.
Oroad
Blåljus kommentar: Tack för ditt inlägg. Det ligger mycken klokskap i en del av det du skriver. Däremot kan jag inte hålla med om att språket från stockholmsfacket på Blåljus ligger under en anständig nivå. Vi är mycket noga med att inte använda skällsord eller kränkande tillmälen i Blåljus. Även om tonen är skarp i sak håller vi oss inom tydliga etiska ramar.
Jag kan avslöja att det var en mycket het debatt om artikeln om Peter bland de närvarande fackliga företrädarna på vår repskapskurs där den skrevs. Just de farhågor du tar upp nämndes. Många var emot publicering – ungefär lika många var för. Till sist blev det ändå det faktum att Peter återgivit en personlig traumatisk upplevelse som fick vågen att slå över mot publicering. Beslutet var inte mitt men jag stödde det.
Peters upplevelse var utan tvekan allvarlig. Den hade varit det redan om den levererats av det klientel som poliser normalt möter i jobbet. Men här var det en församling av förtroendevalda, som bland annat är väl förtrogna med etiska frågeställningar, som avlossade salvan. Ingen försökte ingripa emot behandlingen. Det språkbruk som användes i sammanhanget var verkligen anmärkningsvärt. Bland annat likställdes Stockholms agerande med en varböld i förbundet.
Det som inträffat skulle inte försvunnit bara genom att Blåljus avstått från publicering. Det var inte bara Peter som var djupt illa berörd. De närvarande på kursen var det också och upprördheten var stor. Det borde faktiskt inte tigas ihjäl.
Publicering är, generellt sett, ofta en besvärlig balansgång mellan olika hänsynstaganden och kravet på att sanningen ska fram. I vissa lägen är balansgången så kinkig att det egentligen bara återstår att hoppas att man gjort rätt. Veta kan man inte. Jag kommer osökt att tänka på amerikanska journalisters rättframma motto när sanningen är lite väl obekväm – ”Publish – and be damned”.CC
Nya avtalet är
”systemhotande”
För ett antal år sedan stod jag med två positiva antagningsbesked i mina händer. Ett kuvert innehöll papper från PHS och det andra en av de då mest populära civila utbildningarna som jag kommit in på för att jag högpresterat på högskoleprovet.
I dag kan jag med sorg i hjärtat, för första gången, säga att JAG ÅNGRAR MITT YRKESVAL. Trodde aldrig detta skulle inträffa då jag alltid tyckt om mitt arbete som polis.
P.g.a det svek som jag, en tidigare alltid lojal och driven kollega, känner nu från både förbundsstyrelsen och dess dolda agenda samt arbetsgivaren som inte kan stava till personalvård så har jag för närvarande exakt 0% kvar i motivation att utföra mitt arbete.
Om något kan kallas för "Systemhotande" så är det väl faktiskt det nya avtalet...
PaOmr4
Jag måste vara felinformerad
Jag bara tror
att jag fått det sämre
Insändarförfattaren inleder med att hänvisa till Polisförbundets utspel efter ordföranderådet nyligen. Vill du läsa det kan du klicka HÄR och sedan gå vidare i insändaren.
Detta är något som skrämmer mig. Och rädslan förstärks av signaturen Viktor på Blåljus.nu. Det låter ibland som det bara är Stockholm som är drabbat. Visst hör man röster från övriga landet (tack till ett annat forum) men är det tillräckligt? Kommer det sluta med att det är Stockholm som står själva på barrikaderna mot förbundsstyrelsen?
Det verkar det bara vara Stockholmare som ska till rep.skapet men jag har läst en hel del klagomål från andra län. Är det bara löst klagande eller ämnar ni delta på barrikaderna? Vi kommer inte kunna bli av med avtalet för det är påskrivet och vi är inga avtalsbrytare men vi måste kämpa mot arbetsgivarens strikta och hårda tolkning. Det blir svårt för de olika förbundsområdena utan förbundsstyrelsens stöttning och då behövs en förbundstyrelse som inte säljer sina medlemmar. Med detta menar jag inte att vi ska ha en förbundsstyrelse med Stockholmare utan en procentuellt sett välrepresenterad förbundsstyrelse som är beredd att kämpa. Men är det bara Stockholm som protesterar kommer inget hända.
Signaturen Viktor på Blåljus.nu skriver "För att få ihop en omelett måste man knäcka ägg. I det senaste avtalet var det ni som måste spela äggens roll. För att rycka upp de grupper som hade det sämst i förbundet tog man lite av överflödet från de som hade det bäst. Det beslutet fattade majoriteten."
Är det så? Har verkligen majoriteten fått det bättre? Var det bara lite av överflödet som försvann från de som hade det bäst? Är det bara Stockholm som fått sämre OB med sämre tider, längre arbetstid med ca 3tim/vecka och därigenom kortare årssemester, borttagna sjukvårdsförmåner, sämre möjligheter för arbetstidsförläggning med 11tim mellan alla pass och max 9tim pass, obetald arbetstid i form av restid, mm, mm, mm?
Övriga landet måste haft det riktigt dåligt om avtalet var bra för dem. Övriga landet hade kanske redan 40 tim arbetsvecka på treskift. De kanske hade arbetsdagar till kl 22 utan OB. Och inga sjukvårdsförmåner i form av betalda läkarkostnader och mediciner. Övriga landet åkte till jobbet på sin fritid, rustade på och tog ut en radiobil, på sin fritid, för att åka en timme till en, av arbetsgivaren given kurs för att bara få arbetstid under kurstiden. Hade de sökt dispens för att bära vapen på sin fritid?
Känner du dig träffad? Tillhör du inte Stockholm men ändå fått försämringar? Kan det vara så att förbundet, i sin pensionsavtalssträvan, sålt större delar av landet (dvs majoriteten) och nu mörkar det för att inte själva ryka?
Alla som fått någon form av försämringar utan att anse sig fått något i gengäld är speciellt välkomna att delta vid rep.skapet. Låt oss få till ett förbund som kämpar för sina medlemmars bästa.
Signaturen Viktor, förbundsområdesrepresentanterna som uttalat sig ovan, m fl, tycker jag uttrycker ett hån mot Stockholm, ett viss storstadsavund och till viss del pekar finger och säger "Ha, ha, där fick ni". Är det så illa?
Erling Staxäng , ledamot i förbundsstyrelsen, jämförde manifestationen mot Polisförbundet med en match:
”- Det här avtalet har sina för och nackdelar. Kom ihåg att det är tolkningen av en part som är dålig. Den parten är arbetsgivaren. Men den här organisationen sätter nu motparten på läktaren och så spelar vi mot varandra. Det är underbart för arbetsgivaren just nu."
Varför har vi skrivit på ett avtal där en part kan göra en tolkning som är så pass dålig mot den andra parten? Erling tycker alltså att det är ok att inte ta ansvar för det dåliga avtalet? Jag anser att om vi arbetstagare ska kämpa mot arbetsgivaren för bättre villkor ska vi representeras av folk som kan skriva avtal med bra villkor som inte kan misstolkas av andra parten. Därför måste vi rensa upp i egna led så vi får ledare som är på medlemmarnas sida.
"...Kent Billqvist, ordförande på Gotland, som ansåg att alla måste följa demokratiskt fattade beslut:
- Om vi fattar beslut i majoritet - då har min styrelse att följa det. Jag har ett ansvar för mina medlemmar på Gotland att informera om avtalet. När jag pratar med medlemmar i Stockholm så är de ofta felinformerade eller åtminstone oinformerade."
Jag måste vara felinformerad. Jag trodde att jag fått sämre arbetstider, mindre i lönekuvertet och sämre förmåner. Jag har alltså inte fått det sämre. Jag måste varit felinformerad.
Nä, förbundet har sålt kon för en kanna sur mjölk som vi får ut när vi går i pension. Fy på er.
Christer
Pension vid 61
eller efter 30 år?
Jag kompade ut lite av +tiden och följde med frun till hennes moster i Småland i veckan. Efter påtår och mer kakor satt jag i kökssoffan och bläddrade i deras lokalblaska "Östran". Där uttalade sig Kalmars ordförande och förbundssuppleanten Mats Johansson: "Nu har polisen fått pension vid 61 år eller efter 30 års tjänst!" Vi som smet in på PHS i slutet av 1970-talet ÄR VÄLDIGT INTRESSERADE AV DET! Kollegan som tankade radiobilen på macken bredvid oss var inte särskilt glad åt avtalet han heller, men det har jag inte hört så mycket om från förbundet... F ö fanns det gott om kantareller i skogen...
Snart pension?
BLÅLJUS KOMMENTAR: Specialavtal i Kalmar också?! Det gäller tydligen att ha någon med i förbundsstyrelsen. Eller var det en så kallad freudiansk felsägning? Kantarellerna kommer nu för övrigt starkt även någonstans i Roslagsskogarna. CC
Bäst att skrota
avtalet och
börja om på nytt
Cirka 18 timmar mer i tjänstgöring per kalendermånad utan ett öre i löneökning gäller för de flesta poliser som i Stockholms jobbar enligt PP-lista. Vad får vi poliser i utbyte? Vi får ingen höjd lön. Men vi får (beroende på viken grundlön vi har) någonstans mellan 1.000 och 1.400 kr insatt på ett pensionskonto i Kåpan. Utöver ökad arbetstid får vi cirka sju dagar korare semester och ingen betalning då vi reser i uniform i polisbil till / från kurs eller utbildning. Ingen ersättning för medicin och läkarvård. Sammantaget motsvarar detta ca 20-21 timmar mer tjänstgöring per kalendermånad utan någon ökad lön.
Vad innebär detta konkret för den enskilde polisen? Delar man 1.200 kr (vilket är ett snittbeloppet som sätts in i pensionsförsäkring) med t.ex. 20 timmar så blir resultatet att du jobbar dessa extra timmar för 60 kr / brutto i timman. Jag tror att vi får gå tillbaka till slutet av 1960-talet för då låg betalningen runt 60 kr / timman.
Om vi istället får jobba 20 timmar övertid per månad så motsvarar det mellan 300 – 450 kr i timman beroende på vilken lön vi har och om det är enkel eller kval övertid. Om vi tar ett snitt på 375 kr x t.ex. 20 timmar så innebär det 3750 kr + 3750 kr = 7.500 kr mer i bruttolön varje månad och cirka 4000 kr netto. OM vi själva betalar in 1.200 kr i pensionsförsäkring så får vi 2.700 kr över till annat. Dessutom kommer vi att få högre pension i det allmänna p.g.a. att vi tjänar mer och betalar in mer skatt. Även om vi räknar med timma mot timma-betalning (alltså inte övertid) så blir det ca 240 kr x 20 timmar = 4.800 kr brutto och cirka 2.500 kr netto. Om vi då betalar in 1.200 kr i pensionsförsäkring så blir det 1.300 kr kvar till annat.
Sedan har RPS ensvåldigt bestämt att ta 2 procent från 10,2 som avtalats till att ”bekosta” pensions-avtalet. Hur kan man ta pengar till något som redan är betalt flera gånger om genom vår ökade arbetstid? Men hur som helst så borde vi få minst 7.500 kr plus 10,2 procent ( som alla andra fått) vilket innebär cirka 3.000 kr till år 2010. Alltså 10.500 kr är vad varje polis behöver för att stå på status Q, och ha kvar samma köpkraftsnivå i relation till arbetsinsats.
Men allra bäst vore om vi började om från början och skrotade pensionsavtalet ( det finns ju PA03 som gäller för alla statligt anställda) och fick behålla kortare arbetstid och tidigare avtal men med ett lönepåslag på 10,2 procent. Cirka 3.000 kr mer i plånboken och jobba 20 timmar mindre per månad.
Gränspolisen
Svar till ”Har bestämt mig”:
Min besvikelse
saknar beskrivning
Jag är av samma uppfattning och har därför efter bara ett år i tjänst sökt en del jobb i privata sektorn samt andra myndigheter.
En handläggare på Försäkringskassan som jobbar mån-fre har ingångslön på 25000 kr/mån. (ett exempel bara).
Min besvikelse över ditt avtal (riktad till Karlsen) saknar beskrivning.
NyPa
T-baneförare
jobbar 31
veckotimmar
Jag håller fullständigt med! Avtalet är en idiotförklaring av alla Stockholmspoliser. Arbetsgivaren har spelat på vår lojalitet och yrkesstolthet en gång för mycket. Jag har jobbat i snart 5 år och har en grundlön på 24 300 kr/mån. Nu ska jag helt plötsligt jobba ännu mer för mindre lön. Ca 2 000 kr mindre per månad. Samtidigt som mina omkostnader ökar. Hur i hela friden har man tänkt??
Och hur i h.vete kan arbetsgivaren gå in och tvångsförvalta 4% av MIN lön? Är jag inte kapabel att själv bestämma om jag vill pensionsspara eller inte? Detta är löjligt. Jag behöver de pengarna nu, när jag har två tonåringar som ska försörjas.
Som jämförelse kan jag berätta att en tunnelbaneförare jobbar 31 tim i veckan och tjänar efter 3 år ca 24 000 kr/mån plus OB. Mitt gamla jobb som trafikledare i tunnelbanan innebär att jag skulle jobba 38 timmar per vecka och tjäna ca 26 000 kr/mån minus OB då det är tvåskift. Vilken tur att jag är välkommen tillbaka!!!
Pernilla
Svar till ”Bussar kommer att rulla”:
”Vi ses
i Malmö”
Vi ses i Malmö.
På tiden.
PaSthlm
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september