Publicerat 2009-11-12 19:00

ALLA INLÄGG

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

(utom Blåljus ev kommentarer och intervjuer, förstås)

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus. Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

”Om jag ljuger?

Fråga pa-roterarna!”

Bäste Claes Cassel,

vi har haft många intressanta diskussioner, även om vi långt ifrån alltid har varit överens. Självfallet ska en polis bli rättvist behandlad i en utredning, inte tu tal om detta.

Tyvärr har jag inte mycket förtroende kvar för rättsväsendet i Sverige efter att ha varit en del av det i några år, men det är en annan sak. Jag har jobbat både på landet och i stan och min erfarenhet är att arbetsmoralen är högre i stan, mycket beroende på att personalen är yngre och kontrollen är större. Det är inte lika lätt att smita undan.

Jag skulle kunna berätta om poliser som begår tjänstefel av ren lättja, om poliser som låter folk vänta i receptionen för att det är fika, istället för att ta upp anmälningar. Jag har sett äldre poliser, de som kallas för erfarna, medla i hustrumisshandelssituationer för att slippa avrapportering.

Jag har blivit idiotförklarad av äldre kollegor för att jag velat utföra det jobb som polisen är satt att sköta. Jag har blivit övergiven av kollegan jag skulle jobba i patrull med för att han skulle fysa mitt i arbetspasset. Jag har suttit uppe många nätter på stationen och surfat medan kollegan legat och sovit i vilrummet. Jag har varit med om att äldre kollegor sjukskrivit sig istället för att gå på utbildningar för att de "minsann har stoppat bilar i 30 år och ingen ska lära dem hur man gör".

En vanlig dag på polisstationen på landet kunde se ut som följande. Kl 7, de första utredarna, eller krimmarna på coolt polisspråk, stämplar in, läser tidningen och tar en kopp kaffe. Strax innan kl 8 går de upp på rummet och hänger av sig jackan. Morgonbön kl 8-8.15 ca. Därefter fika till kl 9. Hårt arbete fram till lunchen som varar runt en timme. 14.30 är det dags för fika igen, sen stämplas det ut runt 16. Eftersom man dessutom var på jobbet så tidigt så blir det bra med plustid också.

Om jag ljuger? Det vet de flesta att jag inte gör. Överdriver? Icke. Men vem skulle tro mig? Men i storstan då, där är det väl ordning och reda? Jajamensan. På IG sitter turlagen och försöker få ihop sin planering och får inte lämna rummet innan alla luckor är fyllda.

På krimjouren en trappa upp planerar de också, men där behöver de inte jämka ihop nåt schema. Istället får IG poliser täcka upp luckorna som uppstår eftersom dessa äldre och erfarna poliser vägrar att rucka på sin planering. Vilket innebär att IG ofta är kort om folk och sällan kan genomföra några egna insatser under PUK veckorna.

Men det är inte bara jouren som tar folk från IG, receptionen och cityhelg behöver också folk, både från IG och från näpo, vilket gör att de flesta verksamheter blir lidande. Men det var en liten parentes.

Om jag ljuger? Fråga pa-roterarna. Just, ja. Poliser som inte sköter sig var ju kärnämnet. Inte polismyndighetens brist på kompetent ledarskap. En av mina fd kolleger klagade på att han fått p-böter utanför stationen. Jag frågade då om han inte hade betalat biljetten. Svaret blev "men va fan, p-lisorna vet ju att det är poliser som parkerar här".

Eller när jag och en kollega skulle köra en kvinna och hennes 3-årige son till förvaret i Märsta. Eftersom vi inte hade någon bilbarnstol frågade jag polisen i receptionen om hur vi skulle lösa problemet. "Han kan väl sitta i knäet på mamman där bak?" Det var alltså en polis som sa det, förvisso redan under utredning, men ändå.

Jag blev riktigt irriterad och det slutade med att stationsbefälet sprang ner i garaget och hämtade sin egen barnstol då jag vägrade att ha barn icke fastspända i polisbilen. Jag har åkt med kollegor som är så dåliga på bilkörning och trafikregler att det hade varit straffbart för en vanlig Svensson, men som polis klarar du dig alltid eftersom ingen vet om du är på jobb eller inte.

Listan kan göras hur lång som helst och alla poliser vet att det är sant, men ingen vill/kan/törs/orkar ta tag i det eftersom det är dödfött från början. Det är en skyddad verkstad uppifrån och ner. Det vet du också Claes, men jag respekterar trots allt att du försvarar verksamheten. Hur skulle det annars se ut?

Och på frågan om jag är bitter så måste jag svara ja. Bitter och besviken eftersom något som jag trodde på så mycket från början, visade sig vara något helt annat. Den besvikelsen får jag leva med. Och tro det eller ej, men det finns faktiskt poliser som håller med mig och som också hade slutat om de hade haft ett alternativ.

Som avslutning vill jag också säga att det finns snutar där ute som jag vet gör ett bra jobb och som jag lätt skulle lägga mitt liv i händerna på. Men de försvinner i den stora massan och får inte det utrymme de egentligen skulle ha. Att hela tiden få höra "så här har vi alltid gjort" kan släcka gnistan hos den mest energiske person. Det är väldigt beklagligt, för jag är övertygad om att det är de som börjar tänka utanför boxen som fångar skurkar, inte de som av gammal vana söker igenom T-centralen efter varje rån, oavsett hur gärningsmännen lämnat platsen.

Excop

BLÅLJUS KOMMENTAR: Tack, för ditt nya inlägg. Först: Jag tror inte för ett ögonblick att du ljuger. Skillnaden ligger i hur var och en uppfattar och bedömer det som sker. Sedan: jag frestas svårt att skriva att det var värre förr. Nu skrev jag det också. Du anar inte, kan inte ana, hur mycket på alla nivåer och områden som förändrats i grunden sedan jag började 1962. Det handlar inte bara om naturlig utveckling av ett jobb utan om riktiga revolutioner. Därför kan jag inte känna den bitterhet du känner. Inte någon bitterhet alls egentligen. Mera tacksamhet i det perspektivet.

Det finns förvisso slöfockar och drumlar inom länets polis. Men enligt min syn dominerar de på inget sätt verksamheten och deras framfart innebär ingen allvarlig skada i det stora hela. Vi ska naturligtvis fortsätta att minska deras skara genom positiv bearbetning. Framtiden ser trots allt hoppfull ut. Kunde man sedan bibringa arbetsgivaren en mera generös inställning där uppmuntran får ersätta ständiga villkorsförsämringar och oginhet skulle allt kunna bli rätt hyfsat. Jag måste tro det. CC

PS: Poliserna på bilden avses inte personligen i texten.

”Hur många oskyldiga

skulle inte åkt dit?”

Excop ser bara olämpliga poliser som borde avskedats för länge sedan. Förlåt, men hur var du själv om du nu hade så många usla poliser omkring dig utan att göra något åt saken?

Min bild är att det finns olämpliga poliser. Absolut, ja. Men ändå är de flesta som anmäls vanliga hyggliga poliser som råkat ut för en som vill hämnas eller en som inte förstått vad polisen får och inte får eller en som anmäler alla poliser oavsett vad de gjort eller inte gjort. Ovanpå det råkar de sedan ut för överambitiösa åklagare och utredare som gärna tar till finter och knep för att få fast dem och som åtalar dem för saker de aldrig skulle åtala en vanlig medborgare.

Tvärsemot vad du tycker, Excop, vill jag påstå att det är en himla tur att vi har ett starkt fack som ser till att hålla  på våra mänskliga rättigheter och t.ex. ordnar försvarare. Hur många oskyldiga kolleger skulle inte ha åkt dit om den medlemsförmånen saknats?

Bitte

”Numera är

statens kaka

bara liten”

Statens kaka är liten men säker. Är det någon som minns talesättet? Så länge man skötte sig kunde man räkna med att ha sin försörjning säkrad vilket under vissa svåra perioder var en stor trygghet. Numera är statens kaka bara liten.

Nu tänker arbetsgivaren i Stockholms län se till att hålla unga poliser kvar i provanställning även efter det att utbildning och aspiranttjänst är avklarad. Ingen behöver väl undra över syftet. Staten har med all säkerhet förköpt sig på nya poliser. Man anade inte hur dyrt det skulle bli med 20000. Alltså skaffar man sig nu en ventil. Om statsfinanserna inte räcker till för att avlöna de nya så får de gå. Enkelt och smidigt.

Det var väldigt bra att polisyrket blev så populärt med massor av sökande där vi kan välja de allra bästa. Samtidigt var det en stor olycka för det har givit vår arbetsgivare råg i ryggen att genomföra en rad försämringar. Tror någon att arbetsgivaren vågat genomföra en kraftig arbetstidsförlängning och villkorsförsämring för de skiftestjänstgörande om han behövt leta med ljus och lykta efter sökande till PHS?

Samma sak med försämringen av anställningstryggheten för det unga. Sådant kan bara en arbetsgivare med god tillgång på nya sökande tillåta sig. Hänsyn och omtanke kan man bara strunta i.

Det har säkert också att göra med att vi här i Stockholms län ser en helt ny sorts chefer. De har ingen förankring i polisverksamheten och saknar intresse av att försöka förstå den. Deras intressen är effektivitet och lönsamhet och de är beredda att betala vilka mänskliga priser som helst för att nå sina mål. Effektivitet ska piskas fram. Det har Rikspolisstyrelsen redan visat. Att avskeda unga poliser för att nå lönsamhet ligger i samma linje.

Orolig

”Arbetsgivaren visar

sitt rätta ansikte”

Arbetsgivaren visar mer och mer sitt rätta ansikte. Längre arbetstid, sämre villkor, sämre anställningstrygghet. Är det politiskt att den statlige arbetsgivaren tar efter näringslivet och sätter vinstmaximering som viktigaste norm och mål? Eller är det bara en obehaglig samhällsutveckling oberoende av regeringens kulör där penningen sätts främst och där mjuka värden är de första som skippas?

När de som leder vår verksamhet uttalar sig är det bara ekonomi, ekonomi och dessutom ekonomi. Hur poliser mår i Stockholm har jag inte hört någon chef säga ett ord om. Den avdelningen får facket sköta och facket kör man över så ofta man bara kan. Det var väldigt avslöjande att läsa förhandlingsprotokollen som Blåljus hade med som pdfer. Vilka iskalla figurer som är på arbetsgivarsidan! Ingen förståelse, ingen samarbetsvilja. Bara överkörning rätt av.

Skipper

”Provanställning

en bra lösning”

Med tanke på hur svårt det är att få bort en kollega som missköter sig eller som egentligen borde valt en annan karriär än polisyrket, tycker jag det är bra att de nya spiranterna blir provanställda. Det är så klart inte bara aspiranter som gör bort sig, men det finns i alla fall en större möjlighet att avskilja dem under provanställnigstiden om man upptäcker saker som inte kommit fram under aspiranten.

Ett alternativ vore ju annars att förlänga aspiranttiden till 1 år och kanske ta bort den sk. PA-rotationen istället. Personligen anser jag att det är en och annan av våra nya kollegor som inte är mogen uppgiften att hantera en polismans befogenheter efter endast 6 månader, varav kanske ett endast ett 30-tal arbetspass i uniform. Det skulle också kunna vara så att de stora kullarna sänkt kvaliten på utbildningen och då är ju problemet kanske övergående?

Heeman