Publicerat 2012-02-09 19:00

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

SVAR

till insändare från signaturen ”Inspektör, O” i förra Blåljus:

”Näponissar”

på helginsats

Arbetsmoral, inte bara en fråga om att gömma sig i IGbilen och bara åka på de saker man blir beordrad på.

Läser med med frustration insändaren som skrevs av Inspektör 0. Jag är innerligt trött på alla gliringar som vi närpoliser får, eller kanske ska jag skriva näponissar, för så kallade ett yttrebefäl oss när vi körde distriktets helginsats.

Det finns ingen förståelse för hur vi arbetar, först kan jag nämna att i Västerort prioriterar närpolisenheten sin bemanning enligt följande, jag skriver ur minnet nu så det kan skilja sig något något. 1 STÖTTA IG, som inte kan fylla upp sina egna led. 2 länskommenderingar, 3 distriktskommenderingar, 4, laublås, 5, näpoarbete i eget arbete. Det är sällan vi får chansen att ens arbeta i eget område, den verksamheten har lägst prioritet enligt våra chefer.

När vi stöttar IG eller SPT och vi börjar vid ex. KL 22 måste vi vara pårustade och klara vid 22. Inget konstigt i sig om det nu inte vore för att vi då vid 21, helt GRATIS går in på näpot, byter om, rustar på, gör kontroll före körning och kör till huvudstationen. Väl där byter vi bil, gör samma åtgärder på IGbilen som vi ska ha och går på utsättningen.

Sedan när passet är slut går kollegorna från SPT eller IG upp på sina omklädningsrum från garaget, vi lastar om till näpobilen vid 07 och sätter oss i köerna och kör till näpot. Vid 07:40 på näpot är det dags att lasta ur och kontrollera bilen. Vid 08 kan man åka hem i än värre köer. IG och arbetsgivaren har då fått två timmar av vår fritid, är det DÅLIG arbetsmoral?

Om vi nu får jobba i eget område har vi en hel rad saker att arbeta mot, IGs arbetsuppgift är viktig, de släcker eldar, vi försöker se till att elden inte startar. Vi pratar med missnöjda ungdomar i förorten, pratar med tungt kriminella människor utan att ha något konkret på dem, fotpatrullerar i kylan, saker som många kollegor på IG inte skulle ta i med tång, hur många åker och minglar med ungdomarna i Tensta? Det finns säkert något bra exempel, men de är få.

Vi jobbar aktivt mot bl.a. tungt kriminella och sådant tar tid, tålamod och uthållighet. Som exempel kan nämnas att för någon tid sedan spanade vi på en person, misstänkt och dömd för grov brottslighet. Denne hade skulder hos kronofogden, men åkte runt i en bil dyrare än vad i alla fall jag har råd med.

Vi lyckades sammanställa ett antal tillfällen då denne fört bilen, hittade bilen parkerad och väntade på att han skulle köra. Under tiden går det ut ett snatteri i närheten, ska vi då slänga bort all tid vi lagt ner och avbryta  insatsen? Eftersom vi bryr oss om vårt arbete, vill förbättra vårt område och har ARBETSMORAL väljer vi att stanna kvar.

För den som undrar så var vi uniformerade, (sittandes i en buske) Om det nu skulle gå ut ett rån i närheten får vi självklart prioritera detta, för målsägandes skull. Men då finns det folk på IG som muttrar, jaha nu passar det, en snattare ville de inte ta, men ett kul jobb hugger de på.
　
SUCK, Definitionen av ett kul jobb på IG verkar vara att det skall vara ett spännande jobb som man kan köra blått till utan att behöva gå ur bilen och inget att skriva.

Andemeningen är att jag tycker vi ska stötta varandra så gott det går, men svarar vi inte på ett jobb så är det för att våran arbetsmoral gör att vi redan har ett jobb, om det nu bara råkar vara att så opolisiärt som att stå ståndpost utanför en krog och prata med fulla, otrygga människor. Om vi litar på varandra istället för att gnälla kanske vi kan få mer energi på arbetet istället.

Hur slutade nu spaningen? Jo personen kom ut, körde bilen och stoppades. Kronofogden kom ut till platsen och gjorde en utmätning av bilen. IG fick ta hand om snattaren och gjorde säkert ett exemplariskt jobb där.
　
Exemplen på saker som dessa kan göras många, men avslutningsvis: För att vi ska veta vilka de kriminella är måste vi träffa dem, sådant tar tid, men sen kan vi också i många fall vid ex. personrån plocka ut gm bara genom att läsa anmälan. Hoppas inspektör 0 kan andas bättre nu.

Från en som jobbar övertid jämt
och bjuder på 10-20 timmar arbetstid i månaden

”Kvasiresonemang

och begreppsförvirring”

I tidningen ”Liljeholmen/Älvsjö” kunde vi 2012-01-13 läsa att Polisen sprider fördomar genom att i sina signalements beskrivningar referera till etnicitet hos de gärningsmän / ligor som ägnat sig åt kriminell verksamhet, i synnerhet i stöld sammanhang. Polismannen Jerry Nicklasson, Näpo Globen i Söderorts Polismästardistrikt, har i arbetet att öka grannsamverkan i närpolisområdet i olika trapphus satt upp information över ligor som ägnar sig åt stöldbrott.

Informationen om dessa gärningsmän / ligor har refererat till etniciteten hos dessa och det har, som vanligt, någon mindre påläst reporter snappat upp och gjort ett ”scoop” av. Med frapperande enkelhet går det ju att förstå reportens tanke. Polisen är ett enkelt mål att kritisera och dessutom är ju polisen en del av statsförvaltningen och ägnar de sig åt att kategoriskt sprida fördomar, så är ju detta en minst sagt het potatis.

I artikeln kunde vi även läsa att en polischef, Lennart Paulsson, yttrar sig över Nicklassons förehavanden och uttryckt sin bestörtning över Nicklassons beskrivningar av gärningsmännen / ligorna. Paulsson uttrycker saken som så att det är ”mycket olyckligt” och att Nicklasson ”inte fått tillräckligt med information om vilken information som man kan och inte kan gå ut till allmänheten med”.

Ok. Låt oss nu ta och bringa lite reda i detta kvasiresonemang och den totala begreppsförvirring som tycks ha drabbat reportern och polischefen. Till att börja med så ska vi reda ut detta med signalement. Vad är ett signalement och vad bör det innehålla?

Om vi förstått Paulsson rätt, så bör ett signalement till allmänheten vara ”tomt”. Tomt i den betydelsen att istället för att skriva ”En afrikansk man, ca 180 cm lång, svart kortklippt hår, iklädd en jacka och byxor”, så borde man skriva ”En man icke eurasisk härkomst, normallängd, hår, iklädd kläder”. Men vänta, det kan ju faktiskt vara så att det går att härleda att mannen då måste komma från antingen den afrikanska eller den australiensiska eller den nord-och sydamerikanska kontinenten. Kanske bättre att skriva ”En man, normallängd, hår, iklädd kläder”.

Men å andra sidan, så blir ju detta väldigt fördomsfullt. Om gärningsmannen är en ”man”, så blir ju alla män referenter till gärningsman. Och då blir ju detta konstigt gentemot kvinnor. Sedan har vi detta med ”hår”. Det är ju fördomsfullt mot alla män med hår. Kanske lika bra att skriva ”människa, normallängd, iklädd kläder”.  Fast detta med ”normallängd”. Det kan ju också uppfattas som fördomsfullt.

Nej, bäst är väl att beskriva gärningspersonen som ”människa och med kläder”. Där har vi det.

Men ack och ve. Inte är det mycket att komma med. Tänk dig följande: Hej, det är från Polisen. Jo vi tänkte bara informera er om att det är en människa alternativt en grupp av människor med kläder som den senaste tiden begått en lång rad inbrott i detta område.

Om vi nu ska skärpa till oss något, så inställer sig frågan: exakt var kommer detta med fördomar in vad gäller signalement?  Signalement bygger på information. Antingen kan det vara så att informationen kommer från vittnen eller från övervakningsfilmer eller från bilder eller från dolda tvångsmedel.

Oavsett vilket, så är signalement, eller kan vara, relativt oprecisa. Syftet med signalement är ju att kunna få fast en gärningsman alt gärningsmän och då behöver signalementet öka sin informationsgrad och därigenom sin precisionsgrad. En sådan ökning skulle t ex vara att precisera en etnicitet, hårfärg, ögonfärg, tatueringar, språk, etc.

Ju precisare signalement, desto större möjlighet för polisen att kontrollera personer som stämmer in på signalementet. Vilket i sin tur ger en ökad möjlighet för polisen att kunna gripa gärningsmannen / gärningsmännen.
Vem är det då som ”konstruerar” signalement? Många, skulle vi direkt vilja påstå. Signalement är inget annan än en sammanställning av olika uppgifter lämnade av olika uppgiftslämnare, t ex allmänheten.

Är det då så att allmänheten är fördomsfull? Är det då så att allmänheten borgar för fördomsfulla beskrivningar av gärningsmän? Kanske eller kanske inte. Allmänhetens beskrivningar är ju direkt korresponderande till det faktum alt den omständighet som föranledde vad de observerade och noterade.

Om X ser en gärningsman och tolkar det som att han är av afrikansk härkomst, så är det väl rimligt att X lämnar den informationen till polisen. Sedan måste denna information värderas mot annan information från andra individer.

Det är att plocka synnerligen billiga poäng att mena på att det är polisen som sprider fördomar genom att informera boende i områden om vad boende skall vara särskilt uppmärksamma över. Don´t kill the messenger.
Om det är fråga om fördomar, så borde väl blickarna snarare vändas mot de personer som begår brotten.

Att sedan författaren till artikeln, Emelie Molinder, och polisbefäl Lennart Paulsson drabbats av högmod respektive moralpanik är bara att beklaga.
 
Poliser Stockholm