Publicerat 2010-09-23 20:00

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

"En reklambroschyrs

trovärdighet"

När man läser Sambandet verkar allting sååå bra. Det byggs broar, alla är jättenöjda och alla poliser ler mot en från sidorna. Samma kväll läser jag Blåljus där fackmänniskor berättar hur det är på polismästardistrikten. Det fattas folk, på sina håll är man så trångbodd att matsalarna fått inredas till kontorslandskap, NMI-resultaten slår i botten så det gnistrar om det, Rakel fungerar inte. Är det samma värld som i Sambandet?

Man kan förstå att myndighetens personaltidning gärna vill visa upp de ljusa sidorna. Det ligger väl i uppdraget kan man tro och redaktören skulle väl inte bli så gammal på jobbet om det såg ut som i Blåljus. Men skulle inte trovärdigheten i Sambandet vinna lite på om det inte var så förfärligt glättat hela tiden?

Vi som jobbar i verket vet ju hur det är. Det är sannerligen både vin och vatten. Absolut inte uselt över hela linjen men knappast särskilt bra heller. Och en av de saker som verkligen irriterar oss på golvet är hur chefsfrågorna hanteras. Inom polisen i Stockholms län kan en chef få vara hur usel som helst och får ändå full uppbackning av ledningen som tydligen inte läser NMI. Det ämnet är alldeles för hett för stackars Sambandet.

Den tidningen får nog leva med att vi därute ser den som en kolorerad reklambroschyr med en sådans trovärdighet. Synd på så mycket resurser och hårt arbete. Tack och lov att Blåljus finns så i alla fall en del av verkligheten kommer fram.

Bettan

"Med hopp om förnuft

och rättvisa i Göteborg"

Nu bär det av, kära vänner inom Polismyndigheten i Stockholms län. I nästa vecka är det representantskap i Göteborg. Det kan gå hyfsat och det kan gå käpprätt åt skogen. Men när jag läser Blåljus och talar med mina fackliga företrädare och repskapsombud på distriktet känner jag att det mesta gjorts som kan göras. Resten är i försynens händer som mina religiösa bekanta skulle uttryckt saken.

Går det bra så är jag till och med beredd att för den goda sakens skull lägga ner vapnen när det gäller granskningsutskottet och dess dimridåer. Martin Åbergs svar i Blåljus på min insändare berättade vad jag redan visste nämligen att denne mycket hederlige facklige företrädare ingalunda ensam bestämt över granskningsrapportens innehåll. Hans personliga inställning att ATA är det största fackliga misslyckandet på många år säger en del om hur granskningsrapporten kunnat se ut om den enbart speglat hans uppfattning.

Bättre hade det inte kunnat uttryckas. ”I rest my case” som det sägs i den anglosachsiska världen – det finns inga ytterligare argument att lägga till.

Med en förhoppning om att förnuftet och rättvisan segrar i Göteborg i nästa vecka tecknar jag vänligen Eder

Bosse

Martin Åbergs inlägg på Blåljus hittar du HÄR!