Publicerat 2011-09-01 21:30

INLÄGGET

NEDAN ÄR EN

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

”Många pa känner

stark ekonomisk oro”

Nu lider ledigheten mot sitt slut och jag börjar åter känna en frustration och ilska i kroppen. Det är samma frustration och ilska jag hade när semester och föräldraledigheten började. Dock så har jag lyckats att trycka bort mina känslor, inte är det lätt men för min familjs skull. Jag blir mycket trevligare och roligare att vara med om jag inte tänker på Rikspolisstyrelsen och strandade löneförhandlingar.

Detta är känslor som jag nu delar med många av mina polisassistentkollegor i Stockholms län. Jag tycker mig dock se en klar förändring vad gäller känslor hos många kollegor. Vid förhandlingarna kring ATA 08 fanns det en stark ilska och kämpaglöd. Men nu verkar väldigt många polisassistenter även känna en stark oro. En oro för hur framtiden kommer att se ut, hur ska man ha råd att bo och leva, kommer familjen kunna bo kvar i radhuset osv. Man inser att det inte går att leva på en Pa-lön i Stockholm grundad på den nationella Pa-trappan.

Denna oro som många kollegor känner gör mig än mer ilsken och frustrerad. Omkring mig finns det ett stort antal personer som mår riktigt dåligt pga. detta och känner en stress inför framtiden.

Om hösten verkar starta i moll så var det mer dur under våren. Då meddelades det att Polisförbundsområde Stockholms län och lpme Carin Götblads kansli hade slutit en principöverenskommelse gällande en ny Pa-trappa. Mycket kort så innebar detta ”avtal” enligt mig ingen större skillnad för de flesta Polisassistenter, man skulle få samma löneutveckling under lika lång tid som innan. Arbetsgivaren fick å sin sida en större chans att påverka enskilda medarbetares löneutveckling genom ett mer i-lönebaserat system.

Både den gamla och den nya Pa-trappan skulle ge en skälig lön över tid för polisassistenten. Jag säger inte bra lön, men en inkomst som gör det möjligt att leva hyfsat med rådande kostnadsläge i Stockholm.

Som Förbundsområdesstyrelsen skriver på Blåljus den 25 maj 2011 under rubriken ”Därför sa samtliga föreningar samt Förbundsområdesstyrelsen i Stockholms län NEJ till RPS slutbud”, så kände RPS till denna principöverenskommelse till fullo. Dock så backade RPS och grävde ned huvudet i sanden när man förstod att flera andra länspolismästare hade starka invändningar mot denna principöverenskommelse. Man skall då från RPS ha hävdat att man inte alls kände till något om överenskommelsen gällande Pa-trappa i Stockholm (hur troligt nu detta är).

Man skall sedan från RPS (och som man då får anta högst ansvarige Rikspolischef Bengt Svenson) sida gjort allt under löneförhandlingarna för att hindra möjligheten till framtida principöverenskommelser gällande lön i myndigheterna.  

Hur det än kommer att gå i en lönenämnd så måste Polisförbundsområde Stockholm agera för sina medlemmar. Det skall inte enbart ligga på enskilda individer att påvisa de stämningar och känslolägen som finns hos främst polisassistenterna i Stockholms län (finns väldigt många bra insändare på Blåljus). Detta är en uppgift som med kraft borde föras genom medarbetarens lokala fackområde, i detta fall Polisförbundsområde Stockholms län. Hur detta skulle gå till är upp till förbundsområdesstyrelsen, men beprövade sätt är:  

Lokala informationsmöten i varje distrikt. Någon från förbundsområdesstyrelsen förklarar hur RPS förhandlingsbud påverkar medarbetaren jämfört med den innan rådande lokala Pa-trappan. Påvisa rådande stämningar för allmänhet och politiker. En manifestation i Kronobergsparken som nämnts på Blåljus innan (under våren). En manifestation med ordförande Stefan Eklund i spetsen agerandes för sina Stockholmsmedlemmar.
 
Mattias Holm
Söderortspolisen