Publicerat 2010-04-22 20:30

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan,
men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur
istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för
ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

"”Talibanfasoner”

är ingen myt"

Till undrande polis. Du behöver inte undra längre. "Talibanfasonerna" som du kallar dem är ingen myt, det finns flera personer som har råkat ut för dessa och exemplen vad personer har sagt finns det gott om. Man ska inte säga för mycket för det blir man själv lidande av tyvärr. Tro mig jag vet.

Ordningen

”Helheten visar

att styrelsen

har skött sig”

Signaturen Bosse har noll förtroende för Polisförbundet, dess styrelse och majoriteten bakom den. Läs bara vad han skriver på Blåljus:

”Begrepp som solidaritet, gemenskap och sammanhållning har inte medvind inom Polisförbundet. Erfarenheten har i stället visat att där sätter sig majoriteten tungt och utan minsta samvetsförebråelser på minoriteten.”

Jag tycker jag har god insyn i förbundsarbetet via ett förbundsområde i Mellansverige. Jag föredrar att skriva under signatur själv för det är ju inte riktigt rumsrent att träda fram på Blåljus. Men jag kan inte hålla tyst.

Bosse blandar äpplen och päron och får det till pannkakssmet. I alla demokratiska församlingar blir den linje som stöds av majoriteten också dess beslut. Det är sannerligen inget unikt för Polisförbundet. En helt annan sak som inte har med majoritetsbeslut att göra är att Polisförbundets styrelse har uppdraget att tillvarata alla medlemmars intressen. En förbundsstyrelse som ensidigt gynnar en majoritet och helt struntar i en minoritet och dess behov sköter inte sitt jobb och ska bytas ut.

Gå bara till politiken. Om Alliansen vinner valet kommer den att driva igenom sina frågor oavsett hur obetydlig röstövervikten är mot de Rödgröna. Givetvis gör de sistnämnda likadant om de kommer i regeringsställning.
En helt annan sak är att en regering som totalt struntar i en minoritet på kanske 47 procent knappast blir så långlivad. Som sagt – det är två helt olika saker.

Så till kärnfrågan: har förbundsstyrelsen misskött sitt uppdrag och, som Bosse påstår, totalt struntat i minoriteten Stockholms läns behov och intressen? I rättvisans namn kan det väl finnas detaljer att vara kritisk mot. Jag tror ärligt talat inte att Jan Karlsen och resten av den nuvarande styrelsen gick opåverkade ur den djupa och allvarliga konflikten med Stockholms läns förre ordförande. Eftersom stockholmarna enhälligt stöttade denne och gav stödet en del väldigt uppseendeväckande uttryck lär de också ha drabbats av förbundsstyrelsens negativa inställning.

Men baske mig om helheten ger något verkligt underlag för kritik mot förbundsstyrelsen. Bosse och övriga Stockholmare tycker förstås det. Men tittar man nyktert på det har Stockholmarna inte värst mycket att klaga på. Inget som i alla fall på långa vägar räcker till ett misstroende.

På senaste repskapet tycktes Stockholmsombuden överlag inställda på att delta i förbundsarbetet på de villkor som erbjuds och därmed bidra till den enighet som är så viktig mot en alltmer aggressiv arbetsgivare. Jag undrar hur representativ Bosse egentligen är för Stockholmspoliserna i allmänhet? Inte alls, hoppas jag förstås.

”Enighet framför allt”