Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2008-05-08 19:00INSÄNDARE:
Jag är rädd att signaturen ”Viktor” har alldeles rätt när han skriver att Stockholm aldrig kan få egen förhandlingsrätt om vi står utanför förbundet. Denne ”Viktor” vet det och det är lika med alla andra utanför Stockholms län. De vet att de har oss i säcken och att de kan fortsätta att ignorera oss och strunta i att tillvarata våra intressen. Övriga landet kan fortsätta i evighet att sätta sig på Stockholm som historien visat att de gjort sedan 1900-talets början. Avundsjuka och oginhet mot Stockholm styr Polisförbundet. Och i den smeten sitter vi fast.
Vi är väldigt bra att ha när små förbundsområden ute i landet kört fast. Då rings det flitigt till Stockholm med frågor om hur vi nått så bra lokala lösningar som vi gjort. När vi sedan möts i repskapet är all kollegialitet som bortblåst. Då gäller det bara att sätta sig på Stockholm. Arbetstidsavtalet är ett strålande exempel. Det har hela sin udd riktad mot Stockholm. Det är vi som får ta alla de tunga smällarna. Det är klart att de är nöjda ute i landet.
Övriga landets förhandlare hade inte kommit i närheten av våra OB-nivåer och andra förmåner. Nu åkte de upp rejält och vi åkte ner. Principen är fastlagd och deras förhandlare kan helt slå sig till ro. De kommer att nå stockholmsnivåer utan att röra en fena i framtiden.
När insikten om det här fula spelet blandas med hårda fakta kring vilka försämringar arbetstidsavtalet ger oss i Stockholm kommer känslan för facket att få sig en rejäl törn. Jag vill inte att det ska ske men jag befarar att facket kommer att åderlåtas hårt i huvudstaden. När medlemmarnas röster inte är något värda i förbundets beslutande församlingar kommer de att rösta med fötterna. Faran är överhängande.
Lasse B-son
INSÄNDARE:
Tidigt i våras uttalade sig Jan Karlsen att vi trögfattade medlemmar nog till sist skulle inse vilket strålande avtal han tecknat åt oss. Nu skriver han i sin ledare i Polistidningen att han vill förhandla om arbetstidsavtalet. Så fort gick det att komma på att de här dumma medlemmarna kanske måste få ett ord med ett i laget i alla fall. Om han ändå insett det innan han fattade pennan.
Sigge
INSÄNDARE:
Det jäser utav ”helvete” i leden!
SNART är det slut på samarbetsviljan hos vanliga poliser!
Det kommer att slå hårt!, men inte direkt. Det hade det gjort för ca 20-30 år sedan.
Då fanns det turlag, d.v.s. 15-20 poliser i varje tur. Dessutom fanns den fackliga sektionen som var nära och var mycket kraftfull. Den hette då ”Kamraterna” och var en pina för arbetsgivaren.
Vi hade då ALDRIG gått med på nuvarande skrivna avtal! DÅ hade faan själv släppts lös och det VISSTE arbetsgivaren!
Facket slogs naturligtvis sönder för ca 15 år sedan och turlagen försvann och har ännu inte dykt upp i Stockholm. Därför finns det nu inget utrymme för att ventilera all ilska, frustration och känslan för hopplöshet!
NU kommer det att resultera att poliserna istället tänker på sig själva, sin familj och sitt yrkesval, tyvärr. Det med ALL rätta!
Det finns inget utlopp för ilskan!
Det kommer att ta många förhandlingsår att ”ta tillbaka” alla förlorade fördelar som tidigare förhandlats fram men som nu helt plötsligt försvunnit!
Först om ca 20 år kommer fördelarna, men redan NU kommer notan!
HUR har man gått med på det?
Idag är facket en ”skugga” av sitt forna jag, men det går väl att ”tänka tillbaka” lite, så ordnar det sig, men ”faan vet”.
Idag är nog polisfacket i Stockholm det ”svagaste” fackförbund som finns i Sverige! Däremot finns det planering för annat!
Räcker det?
(Jag själv har fått ”polissjukan” och har opererats för bypass i hjärtat.)
Förmodligen beroende på tidigare polistjänstgöring, skifttjänstgöring och dåliga matvanor sedan många år, men det kan inte bevisas)
Hur många är vi? Hur många har avlidit i förtid?
Kerry Björkström, Polisinspektör i Söderort
Tack, Kerry, för ditt inlägg – som vanligt engagerat. Men i ett stycke måste jag hoppas och tro på en felskrivning. Polisfacket i Stockholms län må möjligen inte vara det starkaste i landet – om sådant kan man alltid diskutera. Men inte per någon tänkbar definition kan vi anses höra till de svagaste femtio procenten. De framgångar som lokalt nåtts för medlemmarna här talar sitt tydliga språk. Och du har väl inte glömt när samma medlemmar med blotta hotet om att samlas i mängd i Polishusparken lyckades få en synnerligen beslutsam och aggressiv arbetsgivare att trots allt vända. Självkritik är alltid hälsosam men polisfacket i Stockholms län behöver fördenskull inte klä sig i säck och aska.
INSÄNDARE:
Kammaråklagare Rolf Hillegren uttrycker på SvD:s Brännpunkt 080422 sitt missnöje med kvaliteten på polisutredningarna. Vid grövre brott är ju åklagare förundersökningsledare och jag förmodar därför att han menar kvaliteten på de enklare polisutredningar som avser vardagsbrott och återfallsförbrytare . "Pinnjakten" hos polisen är hård och åklagarna klarar inte den stora ökningen av redovisade förundersökningar. Lösningen har blivit att åtalsbegränsa in absurdum så att återfallsförbrytarna blir nästan straffimmuna !
Generellt innebär det att en återfallsförbrytare som grips och häktas misstänkt för kanske 12 brott och nyligen blivit villkorligt frigiven får åtalsunderlåtelse för sex brott . Fyra utredningar hinner inte bli färdiga p.g.a. att domstolarna bara häktat vederbörande i en vecka istället för två. Då kvarstår två ärenden som åtalas. Återfall i dessa vardagsbrott är en ständig plåga för alla domstolar och efter att från början ha utdömt 6-8 månader åker man för varje återfall ner och hamnar på 1-2 månader. Det avräknas på häktningstiden och ofta hinner man inte ut på anstalt utan går rakt ut i frihet då domen vunnit laga kraft.
Även om dessa polisutredningar forcerats fram under stark tidspress och en del inte håller måttet är den stora bristen åklagarnas och domstolarnas fullständiga misslyckanden beträffande återfallsförbrytarna. Jag har följt upp några av dessa och Timo, 40 år har varit häktad 67 gånger och är för några veckor sedan villkorligt frigiven !
Anders Bergstedt, kriminalinspektör vid kriminaljouren, Södermalm, Stockholm
Vill du läsa Rolf Hillegrens inlägg - klicka HÄR!
Medlemmarna
kommer att rösta
med fötterna
Jag är rädd att signaturen ”Viktor” har alldeles rätt när han skriver att Stockholm aldrig kan få egen förhandlingsrätt om vi står utanför förbundet. Denne ”Viktor” vet det och det är lika med alla andra utanför Stockholms län. De vet att de har oss i säcken och att de kan fortsätta att ignorera oss och strunta i att tillvarata våra intressen. Övriga landet kan fortsätta i evighet att sätta sig på Stockholm som historien visat att de gjort sedan 1900-talets början. Avundsjuka och oginhet mot Stockholm styr Polisförbundet. Och i den smeten sitter vi fast.
Vi är väldigt bra att ha när små förbundsområden ute i landet kört fast. Då rings det flitigt till Stockholm med frågor om hur vi nått så bra lokala lösningar som vi gjort. När vi sedan möts i repskapet är all kollegialitet som bortblåst. Då gäller det bara att sätta sig på Stockholm. Arbetstidsavtalet är ett strålande exempel. Det har hela sin udd riktad mot Stockholm. Det är vi som får ta alla de tunga smällarna. Det är klart att de är nöjda ute i landet.
Övriga landets förhandlare hade inte kommit i närheten av våra OB-nivåer och andra förmåner. Nu åkte de upp rejält och vi åkte ner. Principen är fastlagd och deras förhandlare kan helt slå sig till ro. De kommer att nå stockholmsnivåer utan att röra en fena i framtiden.
När insikten om det här fula spelet blandas med hårda fakta kring vilka försämringar arbetstidsavtalet ger oss i Stockholm kommer känslan för facket att få sig en rejäl törn. Jag vill inte att det ska ske men jag befarar att facket kommer att åderlåtas hårt i huvudstaden. När medlemmarnas röster inte är något värda i förbundets beslutande församlingar kommer de att rösta med fötterna. Faran är överhängande.
Lasse B-son
INSÄNDARE:
”Trögfattade
medlemmar”
Tidigt i våras uttalade sig Jan Karlsen att vi trögfattade medlemmar nog till sist skulle inse vilket strålande avtal han tecknat åt oss. Nu skriver han i sin ledare i Polistidningen att han vill förhandla om arbetstidsavtalet. Så fort gick det att komma på att de här dumma medlemmarna kanske måste få ett ord med ett i laget i alla fall. Om han ändå insett det innan han fattade pennan.
Sigge
INSÄNDARE:
Kamraterna -
en pina för
arbetsgivaren
Det jäser utav ”helvete” i leden!
SNART är det slut på samarbetsviljan hos vanliga poliser!
Det kommer att slå hårt!, men inte direkt. Det hade det gjort för ca 20-30 år sedan.
Då fanns det turlag, d.v.s. 15-20 poliser i varje tur. Dessutom fanns den fackliga sektionen som var nära och var mycket kraftfull. Den hette då ”Kamraterna” och var en pina för arbetsgivaren.
Vi hade då ALDRIG gått med på nuvarande skrivna avtal! DÅ hade faan själv släppts lös och det VISSTE arbetsgivaren!
Facket slogs naturligtvis sönder för ca 15 år sedan och turlagen försvann och har ännu inte dykt upp i Stockholm. Därför finns det nu inget utrymme för att ventilera all ilska, frustration och känslan för hopplöshet!
NU kommer det att resultera att poliserna istället tänker på sig själva, sin familj och sitt yrkesval, tyvärr. Det med ALL rätta!
Det finns inget utlopp för ilskan!
Det kommer att ta många förhandlingsår att ”ta tillbaka” alla förlorade fördelar som tidigare förhandlats fram men som nu helt plötsligt försvunnit!
Först om ca 20 år kommer fördelarna, men redan NU kommer notan!
HUR har man gått med på det?
Idag är facket en ”skugga” av sitt forna jag, men det går väl att ”tänka tillbaka” lite, så ordnar det sig, men ”faan vet”.
Idag är nog polisfacket i Stockholm det ”svagaste” fackförbund som finns i Sverige! Däremot finns det planering för annat!
Räcker det?
(Jag själv har fått ”polissjukan” och har opererats för bypass i hjärtat.)
Förmodligen beroende på tidigare polistjänstgöring, skifttjänstgöring och dåliga matvanor sedan många år, men det kan inte bevisas)
Hur många är vi? Hur många har avlidit i förtid?
Kerry Björkström, Polisinspektör i Söderort
BLÅLJUS KOMMENTAR:
Tack, Kerry, för ditt inlägg – som vanligt engagerat. Men i ett stycke måste jag hoppas och tro på en felskrivning. Polisfacket i Stockholms län må möjligen inte vara det starkaste i landet – om sådant kan man alltid diskutera. Men inte per någon tänkbar definition kan vi anses höra till de svagaste femtio procenten. De framgångar som lokalt nåtts för medlemmarna här talar sitt tydliga språk. Och du har väl inte glömt när samma medlemmar med blotta hotet om att samlas i mängd i Polishusparken lyckades få en synnerligen beslutsam och aggressiv arbetsgivare att trots allt vända. Självkritik är alltid hälsosam men polisfacket i Stockholms län behöver fördenskull inte klä sig i säck och aska.
INSÄNDARE:
Häktad 67 gånger
villkorligt frigiven
Kammaråklagare Rolf Hillegren uttrycker på SvD:s Brännpunkt 080422 sitt missnöje med kvaliteten på polisutredningarna. Vid grövre brott är ju åklagare förundersökningsledare och jag förmodar därför att han menar kvaliteten på de enklare polisutredningar som avser vardagsbrott och återfallsförbrytare . "Pinnjakten" hos polisen är hård och åklagarna klarar inte den stora ökningen av redovisade förundersökningar. Lösningen har blivit att åtalsbegränsa in absurdum så att återfallsförbrytarna blir nästan straffimmuna !
Generellt innebär det att en återfallsförbrytare som grips och häktas misstänkt för kanske 12 brott och nyligen blivit villkorligt frigiven får åtalsunderlåtelse för sex brott . Fyra utredningar hinner inte bli färdiga p.g.a. att domstolarna bara häktat vederbörande i en vecka istället för två. Då kvarstår två ärenden som åtalas. Återfall i dessa vardagsbrott är en ständig plåga för alla domstolar och efter att från början ha utdömt 6-8 månader åker man för varje återfall ner och hamnar på 1-2 månader. Det avräknas på häktningstiden och ofta hinner man inte ut på anstalt utan går rakt ut i frihet då domen vunnit laga kraft.
Även om dessa polisutredningar forcerats fram under stark tidspress och en del inte håller måttet är den stora bristen åklagarnas och domstolarnas fullständiga misslyckanden beträffande återfallsförbrytarna. Jag har följt upp några av dessa och Timo, 40 år har varit häktad 67 gånger och är för några veckor sedan villkorligt frigiven !
Anders Bergstedt, kriminalinspektör vid kriminaljouren, Södermalm, Stockholm
Vill du läsa Rolf Hillegrens inlägg - klicka HÄR!
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september