Publicerat 2009-11-19 21:00

ALLA INLÄGG

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

(utom Blåljus ev kommentarer och intervjuer, förstås)

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus. Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

"Varför slutade

du, Excop?"

Man kan undra  varför du slutade, Excop? Det låter som om du haft en hel del motgångar i verket för att bli så bitter på alltihop. En tjänst du inte fick? Någon chef som bara  motarbetade dig? Vi får inte veta om du är man eller kvinna. Men i min värld blir en man sällan så dunderbitter som du är. Kanske är du kvinna? Kanske har du känt att alla bara är mot dig. En del tjejer i  verket gör det tycker jag mig ha märkt. Ibland av goda skäl, ibland tack vare inbillade trakasserier. Något i  särklass är det i alla fall i ditt fall.

Det är nämligen sällsynt att någon sprider så mycket gift omkring sig om jobbet. Du ser bara elände och förfall omkring dig var du än tittar. Jag kan ärligt säga att min omgivning inom polisen sett ut som den du upplevde hade jag också slutat. Men nu gör den inte och har aldrig gjort så långt jag kan minnas. CC har säkert rätt i att det var mycket värre förr. Det var lite värre i mitt lilla 15-åriga perspektiv. Så vi utvecklas hela tiden.

Men inte ens för 15 år sedan var kollegerna så fullständigt hopplösa som  det du beskriver. Alla de du berättar om finns. Det stämmer. Men det är som CC skriver att de är så ganska få att de absolut inte förstör hela polisverksamheten. Hur har de kunnat bli så många i din värld? Visst blir man lite misstänksam .  Kan det vara dig det är fel på, Excop?

Ronnie



Excop svarar på Bittes kritiska invändning i förra Blåljus:

"Det är så känsligt

att kritisera polisen"

Hej Bitte! Du undrar hur jag själv var som polis. Egentligen är jag fel person att fråga, men jag var uttagen som svaromålare och ska jag tro mina turkamrater och stationsbefäl så tyckte de att jag var kompetent och att det var tråkigt att jag slutade. Självklart långt ifrån perfekt, om det nu finns såda-na människor, men hyfsat bra på mitt jobb. Jag försökte att bringa ordning, tro mig, men vårt feed-backklimat var inte helt utvecklat om man säger så. Dessutom så tycker jag att det är arbetsledarnas och chefernas sak att ta itu med problem när man själv kommer till korta. Men det kostar på att strida mot väderkvarnar. Antingen rättar man in sig i ledet och köper läget, eller också gör man något annat. Jag valde som bekant det senare alternativet av många olika anledningar.

Jag tycker absolut att facket ska ta tillvara sina medlemmars rättigheter, det är på något sätt själva tanken med det hela. Jag förespråkar inte heller att var och varannan polis ska avskedas för minsta lilla, men de som beter sig illa ska inte få fortsätta med det. Det är något allvarligt fel i organisationen.

Det är också intressant att det är så känsligt att kritisera polisen. De flesta går i försvar direkt och vill gärna upprätthålla bilden av polisyrket som spännande och utmanande. Att man skulle vara så speciell för att man är polis. Jag håller inte med om detta heller. Min högst personliga åsikt är att det är som vilket jobb som helst. Inte speciellt svårt eller krävande. Okej, att marschera i trettiogradig värme iförd SPT utrustning kan bli LITE svettigt faktiskt, det håller jag med om.

Men det finns andra yrken som är minst lika krävande. Både fysiskt och mentalt. Jag önskar att fler poliser hade distans, både till sig själva och till sitt jobb. Alldeles för många tar sig själva på så stort allvar och det ser jag inte som en tillgång i yrket. Också det är min helt egna åsikt. Jag ber om ursäkt om jag trampat någon på tårna, men jag kan inte motstå att slänga in en brandfackla lite då och då. Nu ska jag inte reta upp fler utan lämna det här forumet. (Jag lovar Claes). Jag trivs utmärkt på mitt nygamla jobb och ska låta er vara ifred. Kanske skriver jag en bok en vacker dag, vem vet :)

Excop

BLÅLJUS KOMMENTAR: Jag, som dina turkamrater, tyckte och tycker att det var synd att du slutade. Men det är som det är. Vem vet något om människors innersta motiv? Toppa nu inte med att sluta skriva på Blåljus. Jag håller långtifrån med dig om allt och det är klart att folk blir snea på en del av det du skriver. Men det är viktigt att dina tankar får komma fram. Om vi alla skulle tycka lika och falla i varandras armar här på Blåljus dör sidan. CC

”Sorglig attityd

mot de anställda”

Arbetsgivaren i Stockholms län utmärker sig verkeligen. Om något kan tolkas till personalens nackdel gör han det direkt. Avtalsbrottet i samband med tidsförskjutningarna vid EDD-konferensen är bara ett exempel.  De flesta kolleger kan berätta att det gäller att vara på sin vakt precis hela tiden. Det är en sorglig attityd mot de anställda. Vart tog det vägen det där med att personalen är myndighetens främsta resurs?

Visst är det konstigt att en massa människor med s k HR-utbildning inte ser de enklaste samband. T.ex. att oginhet och dålig behandling av personalen påverkar arbetsinsatsen. Om nu alla är så väldigt intresserade av att poliser ska jobba som illrar varför inte byta piskan mot morot? Bara på prov? Ett litet tag? För att se hur det går?

T.C.