Publicerat 2009-05-28 19:00

ALLA INLÄGG

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

(utom Blåljus ev kommentarer och intervjuer, förstås)

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.



BEREDSKAPSPOLIS:

”Börjar tröttna

på orättvis

jämförelse”


Beredskapspoliser eller hemvärnssoldater? Polisförbundet driver för närvarande en debatt om beredskapspolisen i media med både felaktiga och osakliga argument och uttalanden, som i mitt tycke strider mot allt sunt förnuft.


Det är nog många inom polisen som frågar sig, vad är fakta och sant och vad är felaktigt och lögn om beredskapspolisen? Man kan ju kräva att debatten föregås av en saklig och omfattande informationsinhämtning av vad beredskapspolisen är och är tänkt att användas till.

Jag är själv beredskapspolis och utbildad med samma krav som övriga poliser på Vapen, OC , ASP och med övrig utbildning av instruktörer från PHS i polisjuridik, självskydd, bastaktik, MSO, CBRN, GTF, IMF med mera, med kursintyg från PHS.

Jag och många med mig är värvade från försvarsmaktens specialförband och utgör tillsammans med våra erfarenheter och civila yrken en stor tillgång att användas inom ramen för våra tilldelade uppgifter för RPS. Att sedan av vissa jämföras som ett otänkbart alternativ till en ung nyutbildad aspirant, hemvärnssoldat eller väktare, utan vår erfarenhet och kompetens, är minst sagt konstigt. Vi har ju som sagt precis samma krav som övriga poliser på kontroversiella saker som vapen, tvångsåtgärder, lagstöd etc.


Frågan är nog den motsatta, om kravet på dem som lämnar PHS inte måste bli högre, om man jämför med kvalitén och motivationen hos beredskapspolisen? Detta är mina personliga åsikter. Men jag börjar tröttna på att höra att jag som är: 47 år, tvåbarnsfar, gjorde värnplikten som fallskärmsjägare och genomfört militärpolisutbildning, utbildare i pistolskytte och jobb som projektledare med ansvar över personal och utbildad i ledarskap och konflikthantering, inte ska klara av att användas i grupp som beredskapspolis i skarpa lägen, dessutom alltid ledd av en yrkespolis med speciell ledarutbildning.

Jag önskar därför en saklig och genomlysande debatt om vilken tillgång för samhället och polisen vi kan vara om vi bara får en möjlighet.


Stefan Hansen


BLÅLJUS KOMMENTAR:
Tack, Stefan,  för insändaren. Stefan Eklund, ordförande i polisfacket i Stockholms län, berättade i förra Blåljus var stockholmsfacket står i den här frågan. Den som vill läsa vad han skrev klickar HÄR!

Utöver det vill jag nämna att man bör vara försiktig med att enbart jämföra formell kompetens. Den CV Stefan Hansen redovisar känns ju mycket betryggande och många nybakade från PHS ligger säkerligen i lä där. Men när de nybakade fått lägga ett antal år i yttre polistjänst bakom sig är bilden en helt annan. De av dem som är lämpade för yrket har då skaffat sig erfarenheter, säkerhet och trygghet som inte finns att lära i någon skolbänk. Och en bra polis utstrålar det här och förmår ge allmänheten en upplevelse av stabilt lugn och säkerhet som betyder otroligt mycket för människors trygghet. Bl a i det ljuset bör man se polisfackets kamp för att polisjobb ska skötas av polisutbildade med poliserfarenhet. Jag skulle aldrig komma på idén att fuska i en erfaren sjuksköterskas jobb. Varför ska just vårt yrke göras vidöppet för alla som har lust att pröva på? Är det inte viktigare än så? Allmänheten borde kanske tillfrågas och få ge svaren? CC



”Oerhört trött

på vissa

arbetskamrater”


Jag är så oerhört trött på "vissa" arbetskamrater som inte tar sitt ansvar.Jobbar deltid men får betalt för heltid? Inför stämpelklocka för åtminstone för flexare.Det är många kolleger som inte tar sitt ansvar och fullföljer de "kontrakt" som gäller. Varför gömmer vi och skyddar dessa?

Fr.o.m. den 1:a maj kan vi skriva anonymt i Lisa "tillbud till arbetsskada". Personligen kommer jag att göra detta varje gång en kollega som har satt i system att använda sig av detta. Barn är oftast en orsak till att utebli från jobbet. Hos vissa/samma kolleger sammanfaller vab oftast i samband med skollov och hög arbetsbelastning. Visst, en socialrättighet som inte får ifrågasättas. Jag är förälder själv och valde att jobba deltid pga av makens jobb eller dyl.

Jag anser det vara fel att jag och en "systemsättare" ska jämföras lönemässigt(90%). Använd de 10 % till de som inte uppfyller arbetsnormen. Dags att renodla och ta till sig sanningen,genom att diskutera problemet öppet om lata,slöa och slappa poliser.

Jag har många vänner och nära anhöriga som blivit av med sina jobb.Att komma till en polisstation där "vissa" inte har något ansvar eller samhällsbild, förgyller inte min arbetsdag, jag blir fruktansvärt upprörd. Min "chef" ska och kan inte stå mellan 06.00 och 22.00 att bevaka oss. Med tanke på det samhällsuppdrag vi har så borde vi sköta oss bättre!? Vad och hur ser facket på detta?

Vänliga hälsningar
L E W



Varför drabbas

bara Uppsala och

Stockholm?


”Något som framgick med all önskvärd tydlighet var att konsekvenserna angående tillämpningarna av det nya arbetstidsavtalet hade lindrats betydligt i ett flertal myndigheter. Det redovisades talande exempel om att 10-timmars arbetspass eller längre inte längre utgjorde något bekymmer. Vid en myndighet tillämpades kortare viloperiod än 11 timmar 8 gånger på 6 veckor. Kombinationen med längre arbetspass i samband med fysisk träning, utbildning och ”restid” var inte heller något bekymmer. De myndigheter som för närvarande har de största bekymren med tillämpningen av det nationella arbetstidsavtalet är Stockholm och Uppsala.”


Det här har vår fackordförande Stefan Eklund (i Stockholms län, red-s anm) skrivit i Blåljus för ett tag sedan.

Orättvisorna mot Stockholm fortsätter alltså. Nya ATA drabbade oss särskilt hårt. Särskilt barnfamiljer som det finns många av i dygnetruntskiften fick ta rejäla smällar. Många fick gå ner i betald arbetstid för att klara arbetstidsförlängningen som innebar att många fridagar rök. Sänkningen av OB gav också sänkt lön för den här gruppen. Det här slog särskilt hårt i Stockholm.

Nu fortsätter det alltså. Vi hör från Stefan att landet i övrigt smidigt anpassat sig till nya ATA och kör på ungefär som innan avtalet skrevs på. Bara i Stockholm och Uppsala fortsätter man att vara snål och gnetig mot poliserna.

Att det här pågår vet man förstås om både på Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet men gör inget åt det. Man anar en plan att sätta åt Stockholm så mycket det går.

Jag har läst eller hört att man i landet i övrigt tidigare ansåg att Stockholm ordnat alldeles för bra avtal både när det gällde lön och arbetstid. Man ville att det här skulle jämnas ut. Men eftersom statskassan är mager gick det inte att höja alla till Stockholm utan man fick ta från oss och ge till de andra. Precis så fungerade det förra avtalet.

Skulle vi kunna få korten på bordet, tack? Skulle ni i Stockholms fackstyrelse kunna berätta när det vänder. Eller är Stockholms ökenvandring för evigt?


Jonas  
Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994