Publicerat 2010-01-14 20:30

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus. Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för
publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.



"Det har alltid

funnits avund"


Signaturen ”Bosse” som fick sista ordet år 2009 på Blåljus Forum för debattinlägg skriver att sprickan mellan poliserna i Stockholm och övriga landet inte är ny utan den är mer än 100 år.

Javisst, Bosse , det har alltid funnits en avund från en del poliser över de höga lönerna inom Stockholmspolisen. Sprickan har till och med fått Polisförbundet att rämna och splittras under vissa perioder.

Vem som ska klandras för den splittringen behöver vi inte tvista om. Det är viktigare att vi ser hur det är idag. Det är ett faktum att poliser runt om i landet upprörs över löneskillnaderna. Representantskapet i Piteå beslutade att vi ska verka för en löneanalys där man bland annat ska undersöka om det finns oskäliga löneskillnader. Även representanterna från Stockholms län stod bakom det beslutet – det förekom inga reservationer.

Troligen berodde det på att flera ”tunga” företrädare för ”landet i övrigt” gått upp i talarstolen och bedyrat att det inte finns någon avsikt att sänka någons lön eller hindra någons löneutveckling.

Det är det vi måste hålla oss till, Bosse. Om statsfinanserna påstås inte medge lönehöjningar för de sämst betalda poliserna i landet är det en sak för våra förhandlare. Statsmakten går sällan ut i lönerörelser med sina anställda och pekar på att kontona är sprängfyllda och det är bara att ta för sig. Det är tvärtom alltid eländes elände och risk att hela samhället går omkull om de statsanställda skulle få  även de minsta krav tillgodosedda.
Någonstans däremellan finns sanningen och det är upp till våra förhandlare att pricka in den. Skulle de lösa ekvationen genom att ta från några grupper och ge till andra har de inte skött sina jobb. Det vore oacceptabelt.

Men en sak är säker och det är att om vi visar oenighet sätter vi krokben för våra förhandlare. Deras enda möjlighet att nå framgång är att kunna visa upp ett enigt och solidariskt Polisförbund. Kan du verkligen ha något emot det, Bosse?


Östgöte

BLÅLJUS KOMMENTAR:  Tack, för ditt inlägg. Vill bara nämna att här behandlas alla lika. Varken ”Bosse” eller någon annan har en gräddfil. Det föll sig bara så att ”Bosses” var det enda inlägget som kommit in när förra årets sista Forum publicerades på Blåljus.

 

"Ses i Järpen, Bosse"


Du är inte ensam, Bosse. Är man norrlänning så är det inte så mycket bevänt med att jobba som polis i Stockholm. Här är ju inte ens någon ordentligt vinter. Inte ens i år. Annars  ska vi inte tala om. Det är klart man vill hem. Skulle lönerna sänkas i Stockholm och höjas i Norrbotten så lär det bli som att dra ur pluggen i badkaret. Vi flytt. Varenda en.

Att jobba som polis i den här stan och dessutom ha dåligt med pengar i fickan det finns inte. Ses i Järpen, Bosse.


Norrlandsfödd



"Sitt i båten,

Stockholmskolleger"


Signaturen Bosse har alldeles rätt. Den regering finns inte som medvetet skulle skapa polisbrist i Stockholm. Vad bråkar vi om? Det är bara att sitta lull och låta arbetsgivaren fixa problemet. Det kan nog hända att utfallet i plånboken blir rätt skralt efter den här förhandlingsvändan.

Men det lär inte bli skralare inom Stockholms läns polis än någon annanstans.  Även politiker har grundläggande självbevarelsedrift. Sitt i båten, Stockholmskolleger.

Sune




"Nya bussresor

till repskapet"


Jag åkte med bussarna till representantskapet i Malmö och hör alltså till de poliser som kolleger från landet uttalar sig nedsättande om för att vi demonstrerade vår åsikt.  Som t. ex. Östgöte som skriver på Blåljus då och då.

Jag läser med ilska och vanmakt att Polisförbundets styrelse nu vill höra medlemmarnas uppfattning om arbetstidsfrågorna och hur de ska tacklas i förhandlingarna.

NU VILL NI LYSSNA!!! Nu när allt är helt åt pepparn försent och vi sitter upp till halsarna i (H)ATA! Är det inte lite väl i stöddigaste laget? Fattar ni i styrelsen inte vilket hån det är mot oss att ni vill lyssna NU! Nu när ni redan förstört så mycket av vårt privatliv och vår tjänstgöring. Nu när det inte tycks finnas en spänn över för att reda upp soppan.

Det blir nog till att organisera nya bussresor för att demonstrera mot att en enda en av er som har ansvar för (H)ATA blir omvald till styrelsen på repskapet i höst. Någon gång ska det väl ändå skipas rättvisa. Var så säkra på att det är många som inte glömt. Vi blir påminda varje dag, nämligen.

Roslagen



Polisen behöver en egen

trafiksäkerhetsportal


En genomgång av Polisens webbsida www.Polisen.se visar att det knappast finns någon information om hur polisen arbetar med trafiksäkerhetsfrågor inom den egna myndigheten. Allmänheten ges heller ingen information om hur polisbilar får lov att köras på vägarna eller vart allmänheten kan vända sig med frågor om polisens trafiksäkerhetspolicy. Polisen borde vara betydligt mer aktiv och välkomna allmänheten med frågor och utveckla den egna trafiksäkerheten.

Svensk polis borde vara med och leda det nationella trafiksäkerhetsarbetet med nollvisionen som ledstjärna. Detta arbete borde vara igång för länge sedan. Vi fick nollvisionen år 1997 genom ett riksdagsbeslut och det dröjde 10 år därefter innan polisen antog sin egen trafiksäkerhetspolicy. Den låga statusen på trafikfrågorna har dessvärre kommit att bli allt mer utbredd inom polisen. Det är märkligt och skrämmande att trafikfrågorna inte lyfts upp mer exempelvis i polisens eget ”skyltfönster” på Internet – polisens egen webbsida. Polisen har en skral kontakt med allmänheten på sin webbportal www.polisen.se.

Den som söker på orden trafiksäkerhet, utryckningskörning och polisbilskörning hittar inte mycket information om polisens interna trafiksäkerhetsarbete och tänkande. Däremot hittar man inte mindre än 69 träffar på ordet trafiksäkerhet som behandlar den allmänna trafiksäkerheten och vår gemensamma nollvision. Polisen informerar om ”mångfald i trafiken”, ”cyklisters trafiksäkerhet” och ”bristande respekt för 30-sträckor”.

Det är viktigt att polisen är förebild i det nationella trafiksäkerhetsarbetet och inte minst gäller detta det fortsatta arbetet med nollvisionen. På polisens webbportal använder polisen själv ord som biljakt när de beskriver förföljande och efterföljande av fordon. Det görs av polisen i olika pressmeddelanden. Däremot sägs inget om reglerna eller riskerna med sådan polisbilskörning för allmänheten. Polisen har möjlighet att informera om sin polisbilskörning och det egna trafiksäkerhetsarbetet men gör inte detta vilket kan ses som märkligt. Varför tar inte polisen som förebild sådana chanser att med full tydlighet informera om regler och risker för utryckningskörning.

Sedan nollvisionen infördes år 1997 fram till år 2007 skadades ca 1800 polismän i polisbilskrascher i vägtrafiken. Dessa fordons- och personskador kostade Kammarkollegiet drygt 300 miljoner kronor. Nu är det hög tid att polisen öppet redovisar hur och vad man gör för att åstadkomma förändringar. Om inget görs kommer nämligen fler poliser och allmänhet skadas. Varför inte använda polisens egen webbportal att informera mer om detta arbete? Jag tror att polisen skulle kunna vinna på att skapa en nationell trafiksäkerhetsportal till sin webbsida för att hjälpa till att höja statusen på trafikfrågorna inom svensk polis. Den interna trafiksäkerhetspolicyn inom polisen måste också dateras upp och göras tillgänglig för allmänheten. Det är hög tid att börja med att tala om vad som sker inom polisen.

Då och då publicerar dagstidningar korta insändare av allmänheten som reagerat på hur en till exempel en polisbil körts i trafiken. Sällan har jag sett att någon av landets 21 polismyndigheter tagit tillfället att delta i en sådan debatt och sett det som en möjlighet att informera och förklara för allmänheten om risker vid polisbilskörning eller vad som gäller i trafiken (gällande rätt) när ett utryckningsfordon körs utifrån särskilda undantagsbestämmelser. Varje fråga från allmänheten måste tas på största allvar och att besvara en fråga handlar också om respekt och erkännande för en intresserad allmänhet. Polisen måste delta i den fortsatta trafiksäkerhetsdebatten och ta sin roll som förebild.

Jörgen Lundälv
Docent i trafikmedicin, enheten för kirurgi, Umeå universitet








Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994