Publicerat 2016-07-13 13:10

Ingen frågade varför

En polis som lämnat drömyrket känner en viss längtan tillbaks. Men ingen har frågat... Så det fick bli en insändare till Blåljus om känslorna efter beslutet.

 

Hej

Jag är en före detta medlem i Polisförbundet och polis som slutade för 4 år sedan och gått över till det privata.

 

Jag arbetade dock inte i Stockholm men gissar att läget är likadant där som det var i mitt län.

 

Det jag reagerar på är att något år innan jag lämnade så gick det ut en skrivelse om att kollegor som slutade skulle kontaktas efter ett tag om anledningen. Detta hände aldrig mig eller andra kollegor som också har lämnat.

 

Fler och fler slutar inom kåren vilket jag tyvärr förstår. Själv älskade jag mitt jobb som polis men organisationen (innan omorganisationen) var bedrövlig. Tungrott och omöjlig att hantera som enskild.

 

Jag kommer ihåg när jag meddelade kollegor att jag slutade. Någon blev ledsen och bad att jag skulle ta med henne för hon ville också lämna.

 

Vad jag förstått av kvarvarande kollegor har det bara blivit värre.

 

Nåja, det som nämns är att det saknas poliser.

Jag förstår inte varför myndigheten inte kontaktar oss som lämnat. Av alla de ex-poliser jag träffar i mitt nuvarande yrke som nu jobbar med annat har alla svarat samma sak när jag frågat min fråga. Detta oavsett var i landet de jobbade innan.

 

Kan du tänka dig att återvända till jobbet som polis ungefär 1-2 månader om året?

 

Alla har sagt ja då de älskade jobbet men ingen vill återvända på heltid. De säger att de gärna kan och vill hjälpa till vid akuta behov eller månadssessioner.

 

Vid följdfrågor om hur deras nuvarande arbetsgivare ställer sig till att de skulle lämna någon månad varje år visar det sig att i princip alla arbetsgivare är positiva till detta.

 

Anledningen är att i glesbygden är företag vana med deltidsbrandmän som måste försvinna och de ser det också som företagen i storstadsregionerna som en kvalitetsäkring att de har betrodd personal samt att de vill hjälpa till genom att ge ledigt för sådana uppdrag.

 

I dag anställs pensionärer och verksamheter minskar och dras in. Detta medan det finns ett antal som vill jobba men inte vara åretrunt poliser. De som svarat ja är ordningspoliser, utredare, chefer, kriminaltekniker mm.

 

Om man inte kan göra en "reserv-officers"-lösning med en gång så går det att anställa ex-poliser månadsvis som har tjänstledigt från sitt ordinarie jobb under den tid det skulle ta att göra de behövliga förändringarna i regelverket.

 

Att kunna anställa en erfaren utredare, utbildad kriminaltekniker, rutinerad ordningspolis, under en sommarmånad eller vid tillfällig personalbrist måste ju vara positivt bara det?

Visst kan det behövas en utbildningsdag för att bekanta sig med pappersexcercisen och kompetensprov men den mesta kunskapen finns kvar.

 

Det är alltså ingen beredskapspolis jag menar utan likställd personal med samma befogenheter men som gör livet lättare för kvarvarande kollegor och myndigheten samt det viktigaste, allmänheten.

 

mvh

Före detta, men fortfarande arbetsvillig förstärkningspolis"