Publicerat 2009-03-19 18:30
ALLA INLÄGG
NEDAN ÄR
INSÄNDARE:
(utom Blåljus kommentarer och intervjuer, förstås)
Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.
”Vi måste få
färdiga förare
till utryckningen”
Det var intressant att läsa det docenten Jörgen Lundälv och förra kollegan Christer Philipson skrev på Blåljus om förarutbildning för poliser. Men de har nog inte förstått riktigt. Det skulle förstås inte skada med en årlig vidareutbildning för utryckningsförare. Men vem ska våga gå upp till ekonomerna på Rps i nuvarande läge och föreslå en sådan för några tusental poliser över hela landet?
Vi måste istället se till att vi får en ordentlig grundutbildning värd namnet för polisstudenterna. De ska naturligtvis vara färdiga utryckningsförare när de kommer till oss förutom lokaliseringen. Det är ju ändå det de kommer att jobba med flera år framöver så det borde väl vara lika angeläget att kunna som att skriva anmälningar.
Sanningen att säga är det mycket blandad förarstandard bland aspiranterna och de yngsta pa. Dessvärre är det också ofta kvinnor som brister. Kvinnor är mycket bra att ha som poliser och klarar mestadels jobbet alldeles utmärkt men flera är sorgliga polisbilsförare. Det är lika bra att skriva som det är rent ut. En del behöver massor av utbildning på distriktet. Det är en utbildning som distriktet inte alls klarar att ge alla gånger och när det går tar det massor av resurser.
Det är väl för sjutton självklart att alla som lämnar PHS ska vara godkända utryckningsförare på samma sätt som de är godkända i polisämnena. Om det genomfördes skulle vi dessutom få ett mycket prydligare och enhetligare uppträdande i trafiken från utryckningsförarnas sida. Detta med bilkörningen är en så viktig del av polisjobbet att det är obegripligt att grundutbildningen försummas som den gör.
Tedde
Ingen stor
smäll på länge
Blåljus visar bilder på kraschade polisbilar som den värsta kvällstidning. Och någon docent från Umeå påstår att polisbilar krockas i massor av olyckor varje år. Han lutar sig på försäkringsstatistik som han håller på att gå igenom. Frågan är om inte det där kommer att visa sig vara en tidnings(Internet)-anka som så mycket annat.
Ser man på läget där jag jobbar i Stockholms län så har vi inte haft någon stor smäll på jättelänge. Däremot har vi nog drivor av parkerings- och garageskador. Så det är klart att det blir försäkringsstatistik för forskare att dyka ner i. Men resultatet blir nog inte så spännande. Mest småbucklor, skrapmärken och skadegörelse från kriminella. Det är som med arbetsskadorna – det lär ju vara så att de flesta arbetsskadorna kommer från uppgörelser i innebandyn.
Därmed inte sagt att vi inte behöver förarfortbildning – för det gör vi. Ålder och vishet är tyvärr inte detsamma som skärpt bakom ratten.
Ung skadefri pa
BLÅLJUS KOMMENTAR: Hej, och tack för ditt inlägg. Artiklarna handlade om olyckor med polisbilar och det kändes inte överdrivet eller omotiverat att illustrera med bilder från sådana händelser. Tråkigt om du uppfattade det som sensationsmakeri.
Avgör storlek
på biceps?
Debatten om kvinnliga poliser på Blåljus håller på att spåra ur helt. Ett par frustrerade manliga poliser här lyckats röra upp en massa damm.
Kan vi inte bara nöja oss med att det finns bra och dåliga manliga poliser och det finns bra och dåliga kvinnliga poliser? Nog med det.
För det är väl inte så att ni är kvar så långt bort i medeltidens mörker att ni påstår att storleken på biceps avgör hur bra eller dålig polis man är? Säg att det inte är så!
GP
”Vad görs åt
ATA-vänlig
förbundsstyrelse?”
Säkert har Björn Kellerth och resten av styrelsen gjort så gott de kunnat i förhandlingarna om arbetstiden. Jag vill inte kritisera dem. De har tvingats in i en hopplös kamp mot en arbetsgivare som fått fina vapen av förbundsstyrelsen centralt som skrev på (H)ATA.
Men när Björn skriver i Blåljus att förhandlarna koncentrerar sig på rast/måltidsuppehåll och säkerhetsbefrielse kommer man att tänka på den som silar mygg men sväljer kameler. Hur är det med en massa pa som förlorat två-tre eller fler fridagar på perioden och som tvingats lösa sina familjeproblem genom att tappa många tusenlappar på att gå ner i arbetstid?
De två frågor som Björn nu upplever som prioriterade av medlemmarna är mycket viktiga inte tu tal om det. Men allt det andra, alla andra försämringar som vi tvingats in i av förbundsstyrelsen? Finns det en vilja, finns det framförallt en plan för hur vi ska angripa det och rätta till det?
Och finns det en plan för förbundsstyrelsen? Jan Karlsen blir vi väl av med 2010. Men resten av styrelsen? De har ju alla satt sin heder i pant på att ATA är det bästa som kunnat hända polisen. Det är bara vi fåntrattar som ska arbeta i eländet som inte förstår hur bra ATA är. Hur mycket lust kommer den styrelsen att ha att kämpa för att skrota ATA i förhandlingarna med Rps? Svaret ger sig själv. De kommer inte att röra ett finger för den saken.
Vilken plan har vi för att ta itu med den styrelsen? Ni tror väl inte att vi glömt vad som drabbade oss den 1 oktober 2008 bara för att det kanske verkar lugnt på ytan just nu?
A:son
SVAR FRÅN BJÖRN KELLERTH:
Om våra yrkanden går hem
kan fridagar återkomma
Jag kan försäkra A:son om att vi från förbundområdesstyrelsen gjort så gott vi har kunnat i förhandlingarna om arbetstiden… och det tänker vi fortsätta med även framöver!
A:son skriver att jag i min tur skrivit att vi som förhandlare koncentrerar oss på frågorna angående rast/måltidsuppehåll och säkerhetsbefrielse. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande.
Jag skrev att: ”För närvarande är trycket absolut störst avseende rast/måltidsuppehållsfrågan för vissa individer och grupper som inte är uniformerade i samband med yttre tjänst samt frågan om säkerhetsbefrielse för säkerställande av viloperiod. Det är vår absoluta viljeinriktning och förhoppning att dessa frågor inom kort kommer att vara lösta”.
Detta innebär inte att vi koncentrerar oss till dessa frågor utan att medlemstrycket, för närvarande, är störst i frågorna om rast/måltidsuppehåll och säkerhetsbefrielse.
GENERELLA YRKANDEN
Utöver dessa två frågor återstår fortfarande våra generella yrkanden om att:
- Det ska finnas möjlighet att lägga ut längre arbetspass än 9 timmar, vid t.ex. APT, fysisk träning och utbildning.
- Mertiden som tillkom enligt ATA/Polis ska, så långt det är möjligt, läggas ut i idag (före 1 oktober 2008) befintliga listor så som förlängning av idag (före 1 oktober 2008) befintliga arbetspass.
- Arbetstidsförläggningen ska medföra ett undvikande av så kallade ”enkelfridagar”.
- Viloperiod kortare än 11 timmar ska medges om dygnsviloreglerna uppnås.
- Kollektiv tidskompensation ska tillämpas för alla som regelmässigt behöver tjänstgöra på helgdagar.
Polisförbundet i Stockholm anser att dessa generella yrkanden ska tillämpas i de ordinarie tjänstgöringslistor som berörs samt att de ska finnas med i planeringsförutsättningarna för dem som period- eller veckoplanerar enligt 5 § 3 mom. ATA/Polis.
Om dessa yrkanden blir en verklighet innebär detta i sin tur att någon eller några av de förlorade fridagarna återkommer…
Björn Kellerth
Arbetstidsansvarig