Publicerat 2016-10-24 10:00

Hur usla är svenska poliser egenligen?

Det beror så klart på vem man lyssnar på. Lyssnar man på enskilda poliser, är de ofta kritiska mot en organisation som inte ger dem möjlighet att göra ett så bra jobb som de skulle vilja. Lyssnar man på forskning, har polisen och poliserna förvånansvärt högt förtroende hos den allmänhet de ska betjäna.

Den som däremot läser Johan Croneman i DN får emellertid efter att han har sett verkligheten i ett engelskt TV-program veta hur usla svenska poliser är. Johan Croneman är journalist med sport och nöje som specialitet, vilket möjligen kan förklara en del. Så från TV-soffan greppar han sin dator och skriver sin krönika där han hyllar det engelska polisarbetet. Han är särskilt imponerad över att en engelsk kvarterspolis blivit vid sin läst under flera decennier, något som Johan inte upplevt som vanligt i Sverige.  Och vanligt är det inte, men det beror ju mest på att när en närpolisreform börjat sätta sig är det dags för nästa reform av polisen i vårt land. Vilket bland annat tvingade bort undertecknad att från den lokala polisverksamheten närmast medborgarna.

Kriminalpolisarbetet i England beskriver Johan på ett sätt som nog många poliser i Sverige kunde skriva under på. Polisutredningen kan komma på "fel spår, villospår, motgångar – men så plötsligt ett genombrott, efter timmar och dagar av idogt, noggrant, rutinmässigt, trist, tråkigt och hopplöst, envetet polisarbete."

Svenska vanliga poliser beskriver Johan som följer: "Vad ser vi av våra poliser i dag? Jo, fem sex stycken inne i en piket, med tonade rutor, ser ut som biffkor allihop. De verkar knappast känna en enda människa i kvarteren. Småpratar med lite småbus vid Systemet då och då."

Johan menar att hans negativa syn på svenska poliser delas av den breda allmänheten och är otroligt imponerad av den engelska polismakten.  Han skriver att han önskar och hoppas att det fanns flera och att de fanns här, hos oss, och det är klart att de finns här, men som bekant för alla och envar är just nu förtroendet för polisen bland vanliga svenskar i botten.

Blåljus kan inte låta bli att citera ett stycke ur vårens IPSOS-undersökning om trovärdigheten hos media, där media på slutet jämförs med andra institutioner, bland andra polisen. (den svenska)

"Förtroendet för dagspressen jämfört med andra samhällsinstitutioner

 

Enligt SOM-undersökningarna som presenterades 2015 har ”Dagspressen” ett positivt balansmått + 9 (andel med stort förtroende minus andel med litet förtroende).

• Sämre än Radio/TV, Polisen och Riksbanken
• Ungefär på samma nivå som Svenska Kyrkan (+ 6) och Kungahuset (+ 4)
• Bättre än de politiska partierna"

DN får i undersökningen lägre förtroendesiffror än Public Service, men avsevärt högre än Aftonbladet. Och, som sagt lägre än polisen. Å andra sidan finns det ju utmärkta journalister på DN som skriver om polisfrågor och vet vad de skriver om, som Lasse Wierup.

 

När det kommer till jämförelser mellan svensk och engelsk polis finns det undersökningar om det också, bortom TV-soffan. DNs Stefan Livinski berättar om World Justice Project (WJP) som har presenterat ett Rule of Law index. Av 113 stater, kommer Sverige på fjärde plats. England kommer på en hedrande åttonde plats (av de 24 västeuropeiska staterna).

 

Lisinski skriver:

 

"WJP:s rättsstatsindex baseras på 44 olika indikatorer, som exempelvis öppenhet i styrelseskicket, frånvaro av korruption, grundläggande rättigheter och hur medborgarna uppfattar ordning och säkerhet i landet. Just ordning och säkerhet uppfattas som Sverige starka sida, trots de senaste årens kritik av polisens bristande förmåga att lösa vardagsbrott. På denna punkt hamnar Sverige på andra plats."

Visst förekommer det, som Johan Croneman skriver, ärenden där svensk polis inte har eller lägger tillräckliga resurser när prioriteringarna tar över professionaliteten. Vilket så klart inte innebär att ett nedlagt ärende firas med tårta. När en gärningsman lagförs kan möjligen sådana exesser förekomma hos polisen. Men där har engelsk polis ett track record som vi hoppas att svensk polis aldrig kommer i närheten av.

"Jag dök upp på en polisstation, blodig över hela kroppen. De avfärdade det som att jag var stygg, ett irritationsmoment", berättar en ung våldtagen flicka enligt Expressen.

 

Slutligen: De överlevande barnen och lärarna på Kronans skola i Trollhättan har anledning att känna sig nöjda över att det var vältränade, motiverade och skickliga svenska poliser som kom först fram till skolan och avbröt mördandet. Tanken att poliserna skulle ha fått invänta förstärkning eller beväpnade kollegor, medan mördandet fortgick, förskräcker.

 

 

På Blåljus vill vi inte dra journalister över en kam.

Vi prenumererar på DN, och uppskattar Lasse Wierup, Ulrika By och Stefan Lisinski. Även när de är kritiska mot polisen.

 

 

Tommy Hansson