Hur räknar polisen särskilt utsatta områden?

"Frågan behöver därför ställas: Kommer Sverige att lyckas vända denna utveckling? Antalet poliser som jobbar ute på gatan blir allt färre. Enligt SvD:s granskning har antalet ingripandepoliser minskat kraftigt under de senaste fyra månaderna och är nu färre än 6 500.

Samtidigt beräknas ytterligare en kvarts miljon flyktingar och deras anhöriga behöva en bostad fram till år 2021. Många av dessa kommer att söka sig till de redan trångbodda utanförskapsområdena.

I svensk offentlighet ställer man ogärna saken på sin spets på det viset. Optimism anses inte bara vara en dygd, utan snarast en plikt. Men det är först om vi inser situationens allvar som det går att göra någonting åt den."

Tidningen fortsätter med kreativa förslag för att förbättra polisens möjligheter att vända utvecklingen:

För att fler poliser i yttre tjänst ska bli verklighet måste det skapas hardship-tillägg som ger tusentals kronor extra i månaden till just ingripandepoliser. Men även utrustning och scheman för poliser i yttre tjänst behöver ses över. Polisen måste dessutom få draghjälp av tuffare lagar, såsom jourdomstolar, slopade straffrabatter och mer effektiva påföljder för unga. Liksom i andra länder bör polisen ha rätt att själv bestämma när och var övervakningskameror ska sättas upp, anser tidningen.

Där finns en hel del klokt att plocka av, för den som vill vända utvecklingen. Tidningen avslutar med att påpeka att om inget görs, finns risken att vi kan räkna in ytterligare ett antal områden som särskilt utsatta vid nästa genomgång, om ett par år...

Som Blåljus rapporterat, mer än antyddes i DNs ledare igår att polismyndighetens ledning skulle ha mörkat rapporten - eller åtminstone fördröjt den på grund av det oönskade resultatet. Nu svarar Rikspolischefen Dan Eliasson i samma tidning:

"DN:s huvudledare 12/6 antyder att jag och polisledningen vill dölja vilka områden som klassas som särskilt utsatta utifrån en kommande rapport från Polismyndigheten. Inget kunde vara mer felaktigt. Vi har från början varit tydliga med att den ska presenteras under våren. Samtidigt är polisen angelägen om att rapporten håller hög kvalitet och är grundligt förankrad hos de kommuner vars stadsdelar pekas ut som tungt brottsbelastade. Det måste få ta tid.

Vi har sedan i april meddelat att antalet särskilt utsatta områden ökar, vilket till stor del beror på effektivare underrättelseinhämtning och analys. Därför ger denna rapport en mer korrekt bild än den förra. Att det rent faktiskt skulle ha skett en snabb försämring i de mest utsatta områdena vore oväntat då systemhotande brottslighet är ett långsamt förlopp. För att vända denna trend krävs nu en långsiktig och kraftfull respons som inkluderar betydligt fler samhällsaktörer än polisen."

I samma riktning beskriver Marelds samordnare Gunnar Appelgren utvecklingen i en intervju i nättidningen Nyheter Idag. Han är sannolikt den person som har allra bäst insyn i utvecklingen i Stockholmsregionen, och är inte den som brukar mörka fakta.

Han håller med om att det hadlar mer om att poliserna blivit  bättre på att rapportera omständigheter som ligger till grund för klassningen av områden. Gunnar menar att om inrapporteringen fungerat bättre tidigare hade antagligen både Fittja och Alby varit listade som särskilt utsatta redan 2015. Exakt samma uppfattning som Lopo Botkyrkas chef Erik Åkerlund redovisade i Rapport den 12/6.

Appelgren menar att utvecklingen i Fittja, gått åt rätt håll under den senaste tiden. I intervjun, ställs han inför påståendet att endast 60 av 160 tjänster i Mareld kunnat besättas, vilket han kommenterar:

"Det här är också intressant. 160 poliser är den förstärkning vi vill göra för de här tre lokalområdena, det är beslutat. Det ska rekryteras 2016 och 2017, som inte är färdigt än. Där har vi fått 60-talet poliser. Men tittar vi på placeringar, det vill säga placerat mot den riktade verksamheten, så har vi placerat cirka 120.

– Vad är det för skillnad på placeringar och rekryteringar? Jo, det är att man har flyttat folk från en allmän verksamhet mot en riktad verksamhet."

Appelgren är mycket tydlig med problemet att flytta poliser när det fattas poliser nästan överallt. Han ger exempel på förorter som inte finns med på listan över de allra mest utsatta, men som har svåra problem med kriminalitet, och där polisens resurser tunnats ut. Det finns helt enkelt för få poliser... Det kan bland annat få som effekt att fler kan köra utan körkort utan att stoppas av polisen.

Blåljus kan bara hålla med. Oavsett NOAs sammanställning, är det inget annat än en ögonblicksbild av var det ser allra sämst ut just nu. Och var polisen skall satsa mest resurser. När då resurserna är otillräckliga, riskerar det att flamma upp nya problem på andra håll. För antalet utsatta förorter är egentligen mycket mer intressant än antalet särskilt utsatta förorter. Och den listan är avsevärt längre. Det är där poliserna också borde finnas med större regelbundenhet för att vända utvecklingen. Frågan är om vi räcker till...

Tommy Hansson