Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2005-11-25 01:27Rummet i hovrätten är alldeles cirkelrunt. Det känns passande. Målet mot Cattis och Micke rör sig i cirklar, cirklar som aldrig nuddar vid varandra. Två nästan helt olika versioner av vilka ett antal hedervärda medborgare måste välja ut en att sätta tilltro till. I forna tider var det här rummet räknestuga för riksgälden. Då var det enklare. Ett och ett blir ju två men vad summan av två dagars rättegång blir törs ingen ens gissa.
Red vill på en gång påpeka att det här inte är ett objektivt reportage. Jag och vännen Tommy Hansson som skrivit är båda starkt engagerade för Cattis och Micke. Ingen av oss kan för ett ögonblick tro att dessa hyggliga unga poliser gjort det som påstås i åtalet – att de helt utan orsak skulle satt igång att misshandla en man på en bensinstation i Huddinge förra sommaren och sedan totat ihop falska uppgifter i syfte att sätta dit mannen för brott. Den som vill tro på ett objektivt referat får vänta på hovrättens dom.
Tommy var med under hela de två dagar rättegången tog - jag kunde bara vara i hovrätten första dagen. Tommy gör referatet, jag bidrar med några allmänna reflektioner.
Referat av hovrättsförhandlingen i Svea Hovrätt
sedan polisern Cattis och Micke överklagat domen
(tre månades fängelse, skadestånd) i bensinstationshändelsen.
Jag kommer främst att uppehålla mig vid det som skilde hovrättsförhandlingarna från vad som avhandlades i Huddinge Tingsrätt. Orden är som jag minns dem, kommentarerna är mina egna.
Målsägaren Åke fick börja med att berätta sin version av händelsen. Liksom i Tingsrätten berättade han hur poliserna, sedan han velat ställa en fråga, rusat ur bilen, trots att han förklarade att det behövde de inte göra, och trots att han försökt hålla emot Mickes dörr. Sedan hade poliserna genast kommit mot honom med dragna batonger och slagit honom, han hade försökt värja sig, och skulle då möjligen kunna ha kommit åt konstaplarna. Han ställdes inför uppgifter lämnade i ett tidigt förhör, innan han sett bilderna från händelsen, där han sade sig ha slagit och träffat en polis, och var ganska hårt pressad av polisernas försvarare.
Lagstöd för våldsanvändning
Så fick Micke lämna sin berättelse, som i allt väsentligt är den samma som genom hela historien, från anmälan, pm, förhör och tingsrättsförhandling. Åklagaren ställde honom inför frågor kring behovs- och proportionalitetsprincipen, samt frågade efter vilket lagstöd han ansåg sig ha för våldsanvändningen att ta tag i Åke sedan han lyckats ta sig ur bilen. Frågor kring bedömningen av säkerhetsavstånd fick han också svara på.
Sedan blev det Cattis tur, och hon fick lämna sin version av händelsen, med stöd av de stillbilder som rätten hade från händelsen. Bl a gav hon uttryck för uppfattningen att poliserna hade rätt att ta tag i Åke med stöd av PL §13.
Efter det var det dags för Åklagarens första vittne, som berättade samma sak som tidigare, om hur han sett ett våldsamt polisingripande, där han upplevt Åke som den angripne. Minnet var dock, naturligt mer diffust än närmare händelsen.
Bildsvit med olika namn
Dag två inleddes med att rätten fick se ”filmen” från händelsen, efter en förklaring från åklagaren om tekniken mm. Noteras bör att såväl rätten som åklagare och försvarare benämnde bildsviten för omväxlande videon, filmen, filmsekvensen. Det förevisade även en ”rekonstruktion” av händelsen, som var inspelad med samma teknik som bildsviten. En reflektion som undertecknad gjorde, var att det som skulle föreställa slag, på rekonstruktionen utfördes på ett sätt som närmast liknade qigong. (långsamma svepande rörelser, långt ifrån explosiva) Det hindrade inte åklagaren, att under slutpläderingen senare på dagen belåtet konstatera att dessa rörelser minsann fastnat på ”filmen” till skillnad från slagen som träffade poliserna …
Efter detta fick Cattis och Micke kommentera centrala avsnitt av bildsekvensen och bland annat i detalj berätta exakt när de fått sina skador.
” Varför vevade Du inte upp rutan och åkte därifrån?”
Hovrättsrådet Jan-Olov Swahn, ville så ställa kompletterande frågor, framför allt till Micke, om det som inledde händelsen, när Åke hängde på bilen. Varför vevade Du inte upp rutan och åkte därifrån? Micke svarade att han upplevde Åke som ev påverkad, och att han ville ur bilen för att kunna kontrollera honom. Så ställde Hovrättsrådet frågan om säkerhetsavståndet, som Micke ville uppnå, blev inte det mindre, när Micke tog tag i Åkes arm, i stället för att t ex retirera.
Så fortsatte dagen med åklagarens vittne nr två, samt med två av försvarets vittnen, de höll sig till sina berättelser sedan tidigare, åklagarens vittne hade upplevt att poliserna attackerat Åke, medan försvarets vittnen hade upplevt att Åke attackerat poliserna.
Ett nytt vittne hade även kallats, Björn Jacobsson, huvudlärare i självskydd och mental träning på Polishögskolan. Han beskrev sitt arbete kring dessa frågor, och hur arbetet utvecklats efter händelser som Malexander, Anna Lindh-mordet och andra liknande händelser. Han betonade vikten av förberedelsetid på kort och lång sikt för att kunna vara mentalt förberedd, och kunna agera korrekt. Ingen har förutsett att en polis skulle bli instängd i en polisbil, det kan man inte vara mentalt förberedd på, utbildningen på PHS har inte varit anpassad till den situationen, utbildningen kommer därför att ändras efter denna händelse. Det är nödvändigt för poliser att vinna tid för att kunna bemästra en sådan här situation. Hade de fått det som ett radioanrop hade den tiden funnits, och poliserna kunnat kontrollera situationen.
”…uppträda på ett sätt som är avskräckande.”
Björn redogjorde också för det centrala begreppet i självskydd ”säkerhetsavstånd” och vad syftet är med det, att inte bli angripen innan man hinner reagera. Han berättade även om de kommandon som lärs ut på PHS för att uppnå säkerhetsavstånd. Han berättade även om hur poliser skall använda kraftfull kommunikation och kroppsspråk i samband med våldsamma situationer, och med ASP-batongen uppträda på ett sätt som är avskräckande.
Åklagaren ställde frågor om Laga befogenhet lärs ut på PHS, i samband med våldsanvändning. Björn kunde konstatera att om en polis blir plötsligt instängd i polisbilen finns ingen tid till förberedelse, vilket leder till ett stresspåslag. Efter händelsen kommer övningar i stresshantering för liknande händelser att kunna utformas. Björn fick även redogöra för våldstrappan, och redovisa att trappstegen kunde vara olika höga beroende på en gärningsmans fysiska status kontra polismannens fysiska förmåga.
Så vidtog slutpläderingarna, där försvararna utvecklade sina teman från tingsrätten, och kompletterade sina framställningar utifrån tingsrättsdomen som fick hård kritik på flera avgörande punkter. De påtalade särskilt Åkes varierande eller felaktiga uppgifter. Det våld som Åke riktat mot poliserna var så grovt, att Åke borde kunnat lämna uppgifter om det om han velat.
”synnerligen oprofessionellt beteende”
Åklagaren för sin del menade att ”filmen” stämde väl med Åkes berättelse, Åkes felaktigheter i berättelsen innebär inte att den är mindre trovärdig. Eftersom Åkes våld mot poliserna inte syntes på bilderna hade det inte ägt rum, vilket innebar att polismännens promemorior var felaktiga vilket innebär grovt osant intygande. Polismännens skador hade enligt åklagaren i vart fall inte uppkommit på det sätt de beskrivit, han hade en del teorier kring deras läkarintyg. Dessutom hade de inte rätt att använda det våld de använde mot Åke även om de mötts av våld av honom, i vart fall skulle de ha avbrutit våldsanvändningen tidigare. Han använde uttrycket ett ”synnerligen oprofessionellt beteende” om polisernas agerande. Han hade även kommentarer kring exemplet att en hundrameterslöpare skulle hinna 6-8 meter mellan varje bild, han menade att det ju rörde sig om löpare i världseliten…
Åkes juridiska ombud krävde för Åkes del ett ökat skadestånd, särskilt med hänsyn till den kränkning som det innebar att bli utsatt för polismäns våld, de borde ju stå för tryggheten i samhället, samt att poliserna var två mot en, samt använde batonger.
För min egen del vill jag dels hänvisa till vad jag skrev i samband med tingsrättens i Huddinge förhandling och dom, beträffande vad som borde få kallas för en ”film”. Dels vilka beviskrav som borde krävas för att fälla även poliser, att skulden skall vara bevisad bortom varje rimligt tvivel. Skulle även Hovrätten välja att tro på Chefsåklagare Christer Ekelunds och Åkes verklighetsbeskrivning är det nog inte bara Polishögskolan som får tänka om. Det skulle gälla även alla poliser i yttre tjänst, som inte vill riskera att hamna i samma situation som Cattis och Micke. Vi skulle få konflikträdda konstaplar som hellre flydde än ingrep. Den stora förloraren skulle, som vanligt, vara allmänheten.
Tommy Hansson
Södertörns polisförening
HUR KOMMER HOVRÄTTEN ATT TÄNKA?
Vi fick veta i åklagarens gärningsbeskrivning att övervakningskamerans konstruktion är följande: Den registrerar en sekvens från den del av bensinstationen där polisbilen står. Sedan hoppar den till en kamera som visar någon annan del av området. Så tillbaka till polisbilen igen o s v. Experterna säger att kameran är ”borta” från polisbilen cirka 0,8 sekunder i taget. Därav har man dragit slutsatsen att Åke inte hunnit klippa till Micke eller Cattis. Det skulle ha synts – i varje fall början eller slutet av angreppet.
I ett fall när en boxare kom att döda sin motståndare i ringen analyserades en film från händelsen mycket noga. Det visade sig att i slutskedet av matchen när den som senare avled var uppträngd mot repen fick han under fem sekunder motta sjutton slag mot huvudet. Alla som varit med om det vet hur snabbt en högerkrok kan komma. Ofta uppger omkringstående sanningsenligt att de aldrig sett den.
Var är rättvisan? Var finns rimligheten?
Det här är centralt – det är fullt möjligt att inom ramen för en åttondels sekund från stillastående slå in en kort krok och återgå till stillastående igen. Hur kan tingsrätten anse att är ställt bortom allt rimligt tvivel att Micke och Cattis ljuger om Åkes slag? Hur kommer hovrätten att tänka?
Sedan har vi Mickes situation: När det hände hade han gjort fyra, fem pass som polis. Han uppger själv att han kände sig groggy efter det slag han hävdar att han inledningsvis fick. Oerfaren, stressad (hans egna ord) och groggy ska han agera. Jämför det med Leif Jennekvist som nyligen frikändes trots han varken var oerfaren eller groggy – möjligen stressad. Hovrätten konstaterar att han hade kort tid på sig när han från staben fattade beslut om bussning av personer borta i Södertälje. Trots uppenbart brott frikänner hovrätten. Jag är glad att han blev frikänd men vad ska man säga om tre månaders ovillkorligt fängelse för Micke? Var är rättvisan? Var finns rimligheten? Hur kommer hovrätten att tänka?
Hon kunde ha struntat i det.
Catharina ser till att filmen på bensinstationen snabbt blir beslagtagen. Hon kunde ha struntat i det. När och om någon i förundersökningen väl kom på filmen hade den inte funnits mer. Agerar Catharina som en person som på alla sätt försöker dölja ett övergrepp som hon och Micke begått och som försöker lägga skulden på Åke? Tingrätten tog aldrig upp den här viktiga omständigheten. Hur kommer hovrätten att tänka?
Varför uppfattar vi samma sak så olika? Man kan få en fingervisning av Mickes uppgifter om att han ville ha ett säkerhetsavstånd till Åke. Det var uppenbart att ingen av juristerna i det runda rummet förstod vad han talade om. För mig var hans resonemang kristallklart. Beror det på att jag varit därute i mörka, ensliga gränder och sett kraftiga figurer torna upp sig framför mig? Tusen tankar! Är han en hygglig medborgare? Eller är han hög som en skyskrapa och helt från vettet? Är han lika rädd som jag eller är han en iskall psykopat med en stilett eller en giftig liten Uzi under jackan? Har man tagit sig oskadd genom sådana situationer vet man vad säkerhetsavstånd betyder. Har man tillbringat sina arbetsdagar i det trygga, varma runda rummet saknar det innebörd.
red/cc
----------------------------------------------------------------------
Blåljus har ett flertal insändare som vi återkommer till vid nästa uppdatering. Tack för ert tålamod!
----------------------------------------------------------------------
Blåljus uppdateras normalt var tredje dag. Särskilda händelser eller viktiga nyheter kan bryta den periodiciteten.
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 24 november 2005 kl 2355. Den uppdateras normalt igen den 27 november.
----------------------------------------------------------------------
Den 25 november 1952 hade „The Mousetrap“ premiär i London. Den är numera den längst spelade teaterföreställningen i världen. Stycket skrevs av Agatha Christie och spelas än i dag.
Den 26 november 1865 publicerades Alice’s Adventures in Wonderland, eller Alice i underlandet, som är den svenska titeln. Författaren Lewis Carroll (pseudonym för C L Dodgson) skrev berättelsen för dottern till en god vän.
Den 27 november 1701 föddes naturforskaren Anders Celsius. Hans termometerskala satte ursprungligen vattnets kokpunkt till 0 grader och snöns smältpunkt till 100. Först sedan skalan vänts blev den allmänt accepterad.
Red vill på en gång påpeka att det här inte är ett objektivt reportage. Jag och vännen Tommy Hansson som skrivit är båda starkt engagerade för Cattis och Micke. Ingen av oss kan för ett ögonblick tro att dessa hyggliga unga poliser gjort det som påstås i åtalet – att de helt utan orsak skulle satt igång att misshandla en man på en bensinstation i Huddinge förra sommaren och sedan totat ihop falska uppgifter i syfte att sätta dit mannen för brott. Den som vill tro på ett objektivt referat får vänta på hovrättens dom.
Tommy var med under hela de två dagar rättegången tog - jag kunde bara vara i hovrätten första dagen. Tommy gör referatet, jag bidrar med några allmänna reflektioner.
Referat av hovrättsförhandlingen i Svea Hovrätt
sedan polisern Cattis och Micke överklagat domen
(tre månades fängelse, skadestånd) i bensinstationshändelsen.
Jag kommer främst att uppehålla mig vid det som skilde hovrättsförhandlingarna från vad som avhandlades i Huddinge Tingsrätt. Orden är som jag minns dem, kommentarerna är mina egna.
Målsägaren Åke fick börja med att berätta sin version av händelsen. Liksom i Tingsrätten berättade han hur poliserna, sedan han velat ställa en fråga, rusat ur bilen, trots att han förklarade att det behövde de inte göra, och trots att han försökt hålla emot Mickes dörr. Sedan hade poliserna genast kommit mot honom med dragna batonger och slagit honom, han hade försökt värja sig, och skulle då möjligen kunna ha kommit åt konstaplarna. Han ställdes inför uppgifter lämnade i ett tidigt förhör, innan han sett bilderna från händelsen, där han sade sig ha slagit och träffat en polis, och var ganska hårt pressad av polisernas försvarare.
Lagstöd för våldsanvändning
Så fick Micke lämna sin berättelse, som i allt väsentligt är den samma som genom hela historien, från anmälan, pm, förhör och tingsrättsförhandling. Åklagaren ställde honom inför frågor kring behovs- och proportionalitetsprincipen, samt frågade efter vilket lagstöd han ansåg sig ha för våldsanvändningen att ta tag i Åke sedan han lyckats ta sig ur bilen. Frågor kring bedömningen av säkerhetsavstånd fick han också svara på.
Sedan blev det Cattis tur, och hon fick lämna sin version av händelsen, med stöd av de stillbilder som rätten hade från händelsen. Bl a gav hon uttryck för uppfattningen att poliserna hade rätt att ta tag i Åke med stöd av PL §13.
Efter det var det dags för Åklagarens första vittne, som berättade samma sak som tidigare, om hur han sett ett våldsamt polisingripande, där han upplevt Åke som den angripne. Minnet var dock, naturligt mer diffust än närmare händelsen.
Bildsvit med olika namn
Dag två inleddes med att rätten fick se ”filmen” från händelsen, efter en förklaring från åklagaren om tekniken mm. Noteras bör att såväl rätten som åklagare och försvarare benämnde bildsviten för omväxlande videon, filmen, filmsekvensen. Det förevisade även en ”rekonstruktion” av händelsen, som var inspelad med samma teknik som bildsviten. En reflektion som undertecknad gjorde, var att det som skulle föreställa slag, på rekonstruktionen utfördes på ett sätt som närmast liknade qigong. (långsamma svepande rörelser, långt ifrån explosiva) Det hindrade inte åklagaren, att under slutpläderingen senare på dagen belåtet konstatera att dessa rörelser minsann fastnat på ”filmen” till skillnad från slagen som träffade poliserna …
Efter detta fick Cattis och Micke kommentera centrala avsnitt av bildsekvensen och bland annat i detalj berätta exakt när de fått sina skador.
” Varför vevade Du inte upp rutan och åkte därifrån?”
Hovrättsrådet Jan-Olov Swahn, ville så ställa kompletterande frågor, framför allt till Micke, om det som inledde händelsen, när Åke hängde på bilen. Varför vevade Du inte upp rutan och åkte därifrån? Micke svarade att han upplevde Åke som ev påverkad, och att han ville ur bilen för att kunna kontrollera honom. Så ställde Hovrättsrådet frågan om säkerhetsavståndet, som Micke ville uppnå, blev inte det mindre, när Micke tog tag i Åkes arm, i stället för att t ex retirera.
Så fortsatte dagen med åklagarens vittne nr två, samt med två av försvarets vittnen, de höll sig till sina berättelser sedan tidigare, åklagarens vittne hade upplevt att poliserna attackerat Åke, medan försvarets vittnen hade upplevt att Åke attackerat poliserna.
Ett nytt vittne hade även kallats, Björn Jacobsson, huvudlärare i självskydd och mental träning på Polishögskolan. Han beskrev sitt arbete kring dessa frågor, och hur arbetet utvecklats efter händelser som Malexander, Anna Lindh-mordet och andra liknande händelser. Han betonade vikten av förberedelsetid på kort och lång sikt för att kunna vara mentalt förberedd, och kunna agera korrekt. Ingen har förutsett att en polis skulle bli instängd i en polisbil, det kan man inte vara mentalt förberedd på, utbildningen på PHS har inte varit anpassad till den situationen, utbildningen kommer därför att ändras efter denna händelse. Det är nödvändigt för poliser att vinna tid för att kunna bemästra en sådan här situation. Hade de fått det som ett radioanrop hade den tiden funnits, och poliserna kunnat kontrollera situationen.
”…uppträda på ett sätt som är avskräckande.”
Björn redogjorde också för det centrala begreppet i självskydd ”säkerhetsavstånd” och vad syftet är med det, att inte bli angripen innan man hinner reagera. Han berättade även om de kommandon som lärs ut på PHS för att uppnå säkerhetsavstånd. Han berättade även om hur poliser skall använda kraftfull kommunikation och kroppsspråk i samband med våldsamma situationer, och med ASP-batongen uppträda på ett sätt som är avskräckande.
Åklagaren ställde frågor om Laga befogenhet lärs ut på PHS, i samband med våldsanvändning. Björn kunde konstatera att om en polis blir plötsligt instängd i polisbilen finns ingen tid till förberedelse, vilket leder till ett stresspåslag. Efter händelsen kommer övningar i stresshantering för liknande händelser att kunna utformas. Björn fick även redogöra för våldstrappan, och redovisa att trappstegen kunde vara olika höga beroende på en gärningsmans fysiska status kontra polismannens fysiska förmåga.
Så vidtog slutpläderingarna, där försvararna utvecklade sina teman från tingsrätten, och kompletterade sina framställningar utifrån tingsrättsdomen som fick hård kritik på flera avgörande punkter. De påtalade särskilt Åkes varierande eller felaktiga uppgifter. Det våld som Åke riktat mot poliserna var så grovt, att Åke borde kunnat lämna uppgifter om det om han velat.
”synnerligen oprofessionellt beteende”
Åklagaren för sin del menade att ”filmen” stämde väl med Åkes berättelse, Åkes felaktigheter i berättelsen innebär inte att den är mindre trovärdig. Eftersom Åkes våld mot poliserna inte syntes på bilderna hade det inte ägt rum, vilket innebar att polismännens promemorior var felaktiga vilket innebär grovt osant intygande. Polismännens skador hade enligt åklagaren i vart fall inte uppkommit på det sätt de beskrivit, han hade en del teorier kring deras läkarintyg. Dessutom hade de inte rätt att använda det våld de använde mot Åke även om de mötts av våld av honom, i vart fall skulle de ha avbrutit våldsanvändningen tidigare. Han använde uttrycket ett ”synnerligen oprofessionellt beteende” om polisernas agerande. Han hade även kommentarer kring exemplet att en hundrameterslöpare skulle hinna 6-8 meter mellan varje bild, han menade att det ju rörde sig om löpare i världseliten…
Åkes juridiska ombud krävde för Åkes del ett ökat skadestånd, särskilt med hänsyn till den kränkning som det innebar att bli utsatt för polismäns våld, de borde ju stå för tryggheten i samhället, samt att poliserna var två mot en, samt använde batonger.
För min egen del vill jag dels hänvisa till vad jag skrev i samband med tingsrättens i Huddinge förhandling och dom, beträffande vad som borde få kallas för en ”film”. Dels vilka beviskrav som borde krävas för att fälla även poliser, att skulden skall vara bevisad bortom varje rimligt tvivel. Skulle även Hovrätten välja att tro på Chefsåklagare Christer Ekelunds och Åkes verklighetsbeskrivning är det nog inte bara Polishögskolan som får tänka om. Det skulle gälla även alla poliser i yttre tjänst, som inte vill riskera att hamna i samma situation som Cattis och Micke. Vi skulle få konflikträdda konstaplar som hellre flydde än ingrep. Den stora förloraren skulle, som vanligt, vara allmänheten.
Tommy Hansson
Södertörns polisförening
HUR KOMMER HOVRÄTTEN ATT TÄNKA?
Vi fick veta i åklagarens gärningsbeskrivning att övervakningskamerans konstruktion är följande: Den registrerar en sekvens från den del av bensinstationen där polisbilen står. Sedan hoppar den till en kamera som visar någon annan del av området. Så tillbaka till polisbilen igen o s v. Experterna säger att kameran är ”borta” från polisbilen cirka 0,8 sekunder i taget. Därav har man dragit slutsatsen att Åke inte hunnit klippa till Micke eller Cattis. Det skulle ha synts – i varje fall början eller slutet av angreppet.
I ett fall när en boxare kom att döda sin motståndare i ringen analyserades en film från händelsen mycket noga. Det visade sig att i slutskedet av matchen när den som senare avled var uppträngd mot repen fick han under fem sekunder motta sjutton slag mot huvudet. Alla som varit med om det vet hur snabbt en högerkrok kan komma. Ofta uppger omkringstående sanningsenligt att de aldrig sett den.
Var är rättvisan? Var finns rimligheten?
Det här är centralt – det är fullt möjligt att inom ramen för en åttondels sekund från stillastående slå in en kort krok och återgå till stillastående igen. Hur kan tingsrätten anse att är ställt bortom allt rimligt tvivel att Micke och Cattis ljuger om Åkes slag? Hur kommer hovrätten att tänka?
Sedan har vi Mickes situation: När det hände hade han gjort fyra, fem pass som polis. Han uppger själv att han kände sig groggy efter det slag han hävdar att han inledningsvis fick. Oerfaren, stressad (hans egna ord) och groggy ska han agera. Jämför det med Leif Jennekvist som nyligen frikändes trots han varken var oerfaren eller groggy – möjligen stressad. Hovrätten konstaterar att han hade kort tid på sig när han från staben fattade beslut om bussning av personer borta i Södertälje. Trots uppenbart brott frikänner hovrätten. Jag är glad att han blev frikänd men vad ska man säga om tre månaders ovillkorligt fängelse för Micke? Var är rättvisan? Var finns rimligheten? Hur kommer hovrätten att tänka?
Hon kunde ha struntat i det.
Catharina ser till att filmen på bensinstationen snabbt blir beslagtagen. Hon kunde ha struntat i det. När och om någon i förundersökningen väl kom på filmen hade den inte funnits mer. Agerar Catharina som en person som på alla sätt försöker dölja ett övergrepp som hon och Micke begått och som försöker lägga skulden på Åke? Tingrätten tog aldrig upp den här viktiga omständigheten. Hur kommer hovrätten att tänka?
Varför uppfattar vi samma sak så olika? Man kan få en fingervisning av Mickes uppgifter om att han ville ha ett säkerhetsavstånd till Åke. Det var uppenbart att ingen av juristerna i det runda rummet förstod vad han talade om. För mig var hans resonemang kristallklart. Beror det på att jag varit därute i mörka, ensliga gränder och sett kraftiga figurer torna upp sig framför mig? Tusen tankar! Är han en hygglig medborgare? Eller är han hög som en skyskrapa och helt från vettet? Är han lika rädd som jag eller är han en iskall psykopat med en stilett eller en giftig liten Uzi under jackan? Har man tagit sig oskadd genom sådana situationer vet man vad säkerhetsavstånd betyder. Har man tillbringat sina arbetsdagar i det trygga, varma runda rummet saknar det innebörd.
red/cc
----------------------------------------------------------------------
Blåljus har ett flertal insändare som vi återkommer till vid nästa uppdatering. Tack för ert tålamod!
----------------------------------------------------------------------
Blåljus uppdateras normalt var tredje dag. Särskilda händelser eller viktiga nyheter kan bryta den periodiciteten.
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 24 november 2005 kl 2355. Den uppdateras normalt igen den 27 november.
----------------------------------------------------------------------
Den 25 november 1952 hade „The Mousetrap“ premiär i London. Den är numera den längst spelade teaterföreställningen i världen. Stycket skrevs av Agatha Christie och spelas än i dag.
Den 26 november 1865 publicerades Alice’s Adventures in Wonderland, eller Alice i underlandet, som är den svenska titeln. Författaren Lewis Carroll (pseudonym för C L Dodgson) skrev berättelsen för dottern till en god vän.
Den 27 november 1701 föddes naturforskaren Anders Celsius. Hans termometerskala satte ursprungligen vattnets kokpunkt till 0 grader och snöns smältpunkt till 100. Först sedan skalan vänts blev den allmänt accepterad.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september