Publicerat 2015-10-26 08:10

Hur hanterar vi hatbrott?

Enligt polisen i Region väst finns mycket som tyder på att morden och mordförsöken på Kronans skolan var om inte ett terrorbrott så åtminstone ett hatbrott. Det reser frågan hur Polisen och rättsväsendet klarar att hantera den typen av brottslighet.

I en artikel i SvD noteras att Hatbrotten ökar, och att därför måste polisen öka sin förmåga att utreda den typen av brottslighet. Dessutom handlar det om att polisen skaffar en bättre lägesbild genom kontakter med utsatta grupper, eller att ge information om hur man bäst skyddar sig mot hatbrott, berättar Anders Hall, utvecklingschef på nationella operativa avdelningen för tidningen.

Blåljus ser även ett annat bekymmer. Precis som med vardagsbrottslingar, ungdomsbrottslingar och trafikbrottslingar, behandlas brottslingar med hatmotiv alltför ofta med silkesvantar av rättsväsendet. Det vill säga, även om polisen gör allt rätt, får brottslingarna alltför ofta möjlighet att fortsätta sin brottliga gärning med nya brottsoffer som följd. Det är inte ens bra för brottslingen själv vars brott och hat riskerar att eskalera bortom kontroll utan adekvata vårdinsatser (exempelvis inom kriminalvården).

Ett riktigt bedrövligt men belysande exempel på detta ger Martin Marmgren i sin blogg, där han beskriver en brottskarriär, som samhället valt att inte sätta P för trots att polisen gjort "alla rätt". Det handlar om den så kallade "Kistamannen".

Martin beskriver vilka faktorer som gör att grov brottslighet av hatkarraktär tillåts fortsätta trots att brottslingen ertappats och lagförts. Sannolikt är det ännu värre i ärenden där hatmotiv inte kunnat styrkas, men när det är ändå är fallet, är rättssamhället uppseendeväckande tandlöst.

Tommy Hansson