Publicerat 2011-03-24 19:10

Individuell lönesättning kan se olika ut.

Förutom den förutbestämda löneökningen som nya poliser erbjudits de första åren, har vi haft individuell lön i Polisen och i Stockholm länge. Det har även varit en grundbult i de centrala avtalen under de senaste 15-20 åren.

De individuella inslagen har dock sett olika ut. För chefer har det funnits mer av duglighetsbedömning, medan det för till exempel polisassistenter och obefordrade inspektörer mer handlat om erfarenhetsbaserad lönesättning.

Det som avgör för polisfacket, är att det blir ett bra så ekonomiskt utfall för kollektivet som möjligt.  Om individuell lönesättning med lönesamtal skall tillämpas skall det finns tydliga och som det upplevs rättvisa kriterier för den individuella lönen.

Kommissarierna har de senaste lönerörelserna haft lönesättande samtal, där arbetsgivaren helt enkelt bestämmer lönen. Det har givit ett gott ekonomiskt utfall för den gruppen.

För andra grupper, som kanske arbetar mer i skymundan och längre från de som  bestämmer över pengarna, har polisfacket menat att det behövs tydligare regler och staket kring hur lönesättningen sker. Det borde även ligga i arbetsgivarens intresse att kriterierna är sådana att medarbetarna kan förstå och acceptera lönesättningen.

När vi nu går fram emot en lönerörelse där även polisassistenter jämte inspektörerna skall ha lönesamtal, kan det vara av intresse att se hur det ser ut på andra delar av arbetsmarknaden.

TCO-tidningen har intervjuat ett antal fackliga företrädare hur de ser på lönebildningen på sina arbetsplatser och fått några tankeväckande svar. En journalist som intervjuas sätter solidariteten främst och säger till tidningen:

– Med en helt individuell löneförhandling är det möjligt att vissa personer kan få upp sina löner. Men andra skulle ligga still och riskera att halka efter.

– Att klubben förhandlar för alla är en fråga om solidaritet. En för alla, alla för en. Samtidigt är det ju då mycket viktigt att alla är med i klubben.

I en annan artikel, intervjuas en sjuksköterska, som framhåller att det borde vara större lönespridning, för att sjuksköterskorna skulle få tillräckligt hög lön i förhållande till sitt ansvarsfyllda arbete. På hennes arbetsplats finns inga förhandlingar längre, utan lönerna sätts i något som kallas lönedialog. Processen fungerar visserligen, men lönebildningen lämnar ändå mycket övrigt att önska.

Hon berättar för TCO-tidningen att tanken är att medlemmarna ska höra av sig till facket om de inte är nöjda med lönesamtalet



– Men det händer tyvärr väldigt sällan att folk kommer till oss.


Text av
Tommy Hansson